9789127058255

Samlade skrifter av Sigmund Freud Hans Reiland, född 1940, privatpraktiserande psykoanalytiker och medlem i Svenska Psykoanalytiska Föreningen. Utbildningsanalytiker och handledare. Ledde den grupp som tillsattes inför föreliggande utgåva av Freuds arbeten (S.Skr.) för att utarbeta en psykoanalytisk nomenklatur på svenska.

Har under en följd av år (1993– 2009) varit knuten som sakkunnig till Bertil Wennborgs stiftelse.

band i. Föreläsningar. Orientering i psykoanalysen Volymansvarig: David Titelman band ii. Drömtydning Volymansvarig: András Pöstényi

Sigmund Freud Index och register

band iii. Tidiga skrifter och historik Volymansvarig: Jurgen Reeder band iv. Vardagslivets psykopatologi Volymansvarig: Per Magnus Johansson

Sigmund Freud Index och register

band v. Sexualiteten Volymansvarig: Ludvig Igra band vi. Fallstudier Volymansvarig: Andrzej Werbart band vii. Neuros och psykos. Småskrifter Volymansvarig: Johan Norman band viii. Psykoanalysens teknik Volymansvarig: Jill Hoffmann de Maré band ix. Metapsykologi Volymansvarig: Bengt Warren band x. Samhälle och religion Volymansvarig: Lars Sjögren band xi. Konst och litteratur Volymansvarig: Clarence Crafoord

ISBN 978-91-27-05825-5

9 789127 058255

Index och register_skydds.indd 1

band xii. Index och register Volymansvarig: Hans Reiland

Natur och Kultur

xii Samlade Skrifter

xii Natur och Kultur

2011-03-02 16.17

Freud band 12 ORI.indd 4

11-02-21 07.37.36

Samlade skrifter av Sigmund Freud Föreliggande utgåva av Samlade skrifter av Sigmund Freud på svenska i tolv band var från begynnelsen auktoriserad av de tre svenska psykoanalytiska föreningarna, Svenska Psykoanalytiska Föreningen (grundad 1934), Svenska psykoanalytiska sällskapet (f.d. Svenska föreningen för holistisk psykoterapi och psykoanalys, grundad 1968) och Psykoanalytiskt Forum (grundad 1989 för utgivning av tidskriften Divan). I maj 2010 slogs ”Föreningen” och ”Sällskapet” samman efter en lång tid av förberedelser, nära relationer och välfungerande samarbete; det nu slutförda arbetet med Freudöversättningen är ett av många bra exempel på ett sådant konstruktivt arbete över föreningsgränserna. Vid sidan av Psykoanalytiskt Forum, med dess speciella funktion som stiftelse för utgivningen av Divan, finns det nu endast en organisation för tilllämpad psykoanalys: Svenska Psykoanalytiska Föreningen.

Utgåvans tolv band har redigerats av en ”volymansvarig” för varje band. Namnen på de volymansvariga framgår av utgivningsplanen för hela utgåvan sist i boken. De volymansvariga svarar för fackgranskning av texter, inledning och kommentarer till sina respektive band.

Utgåvan har initierats, samordnats och slutredigerats av en av ovannämnda föreningar auktoriserad redaktionskommitté i samverkan med bokförlaget Natur och Kultur. Inför utgivningen har en nomenklaturgrupp arbetat med att skapa en enhetlig terminologi.

Denna grupp har letts av Hans Reiland och dessutom bestått av följande personer: Madeleine Gustafsson, Arne Jemstedt, Kent Peterson, Lars Sjögren och Franziska Ylander. Nomenklaturgruppen har för sitt arbete erhållit bidrag från Bertil Wennborgs stiftelse som stödjer utbildning och forskning inom psykoanalysens område.

Utgåvan kallas Samlade Skrifter (S.Skr.) och innehåller merparten av Sigmund Freuds i dag tryckta verk. Verkbeteckningarna, årtal och alfabetisk bokstav följer Standard Edition, den engelskspråkiga utgåvan av Sigmund Freuds samlade verk.

Clarence Crafoord

Freud band 12 ORI.indd 5

Bengt Warren

11-02-21 07.37.36

Freud band 12 ORI.indd 6

11-02-21 07.37.36

Innehåll

Inledning av Hans Reiland 9 Freud vid tidens slut – en berättelse om den svenska Samlade skrifter i–xii av Clarence Crafoord 15 Motstånden mot psykanalysen av Sigmund Freud 39 Ett språk för Freud på svenska. En citatsammanställning av Hans Reiland 49 En citatsammanställning 55 Sammanslaget register volym i–xi 243 Bibliografier 423

Freud band 12 ORI.indd 7

11-02-21 07.37.36

Freud band 12 ORI.indd 8

11-02-21 07.37.36

inledning av

Hans Reiland

Vilken bild passar på omslaget till ett registerband? Det var den första fråga jag ställdes inför någon gång på våren 1996, sedan jag tackat ja till att vara ansvarig för volym xii, Index och register, i denna Freudutgåva på svenska.

Bilden borde väl spegla innehållet i volymen, tänkte jag. Men vilket skulle det vara? Att allmänna och centrala register och bibliografier skulle utgöra ett huvudinnehåll var förstås självklart. Men sådana är det inte lätt att finna illustrationer till. Vad i övrigt skulle finnas med? Vid ett första möte med redaktionskommittén kom förslaget upp om att satsa på en förteckning över tidigare Freudöversättningar på svenska. Men kanske skulle vi i stället lägga fokus på den nu aktuella Freudutgivningen och på att behandla sådana frågeställningar, som kunde dyka upp under detta arbete.

Ganska snart utkristalliserade sig dock tanken att förutom register och bibliografier behandla svenska kontakter och relationer till Freud och psykoanalysen. Hur hade Freuds tankegångar och iakttagelser tagits emot och förvaltats i den svenska kulturen och debatten? Ämnet var då högst aktuellt. Franz Luttenberger¹ hade relativt nyligen presenterat en avhandling, Freud i Sverige. Psykoanalysens mottagande i svensk medicin och idédebatt 1900–1924, och Per-Magnus Johansson² var i full färd med sitt forskningsprojekt: Freuds psykoanalys. Arvtagare i Sverige.

Ett sådant tema kunde jag ju faktiskt illustrera på volymens omslag. Något år innan hade jag i Svenska psykoanalytiska föreningens arkiv funnit och hållit i min hand det enda lilla dokument i arkivet som var skrivet av Freud personligen, ett brevkort adresserat till ”Herrn Dr Jacob Billström”³. Det berörde mig då och nu slog det mig att detta enkla kort från september 1918 kunde bli en sinne9

Freud band 12 ORI.indd 9

11-02-21 07.37.37

bild för banden mellan Sverige och Freud och som sådan presenteras på omslaget till denna volym. Och där finns det nu.

Diskussionerna om bandets innehåll gick vidare. I mars 2003 blev jag inbjuden till redaktionskommitténs sedvanliga lunch vid bord nr 20 i van der Nootska palatset för ett samtal i frågan. Vid detta tillfälle klarlades några väsentliga punkter. Nivån för hela den svenska utgivningen – inklusive registerbandet – skulle vara som för en studieutgåva: alltså vetenskapliga ambitioner men modererade sådana. Efter ingående samtal beslöts också att ett enda centralt huvudregister skulle vara bandets tyngdpunkt, i vilket praktiskt taget allt skulle förtecknas. Inga specialregister skulle således upprättas. Vid sidan av detta skulle bibliografier sammanställas, dels över Freuds egna verk, dels över övriga citerade verk. Resultatet av arbetet i den grupp, N-gruppen (nomenklaturgruppen), som hade tillsatts för att utarbeta den psykoanalytiska terminologin på svenska, borde också bli föremål för en presentation. Vidare dök förslaget upp att inkludera en historik och beskrivning av tankarna bakom hela utgivningen av Freuds texter på svenska.

Ett register kan inte upprättas förrän samtliga texter som det ska omfatta är färdigställda. Preliminärt skulle registerarbetet påbörjas hösten 2005, men först sommaren 2008 kunde vi sätta i gång med det på allvar. Förlagsredaktören Kerstin Kjellin och jag beslöt då att börja sammanställandet av det stora generella registret genom att göra ett gemensamt register för två band och sedan successivt lägga till de övriga, ett band i taget. Vi började bakifrån med de två senast utgivna volymerna, vilka var volymerna ix och xi – volym x hade då ännu inte kommit ut.

Nya datoriserade sökinstrument fanns tillgängliga, vilka gjorde det möjligt att konstruera register med en helt annan teknisk exakthet än tidigare. Jag satte fascinerad i gång med detta arbete. På sensommaren 2009 var jag mer eller mindre klar med det sammanslagna registret för volymerna ix och xi och räknade med att kunna färdigställa hela registret till någon gång 2012–2013. Men då protesterade förlaget; så lång tid efter de övriga volymerna i utgåvan gick det inte att vänta med ett registerband. Det borde komma ut under hösten 2010 eller våren 2011.

10

Freud band 12 ORI.indd 10

inledning

11-02-21 07.37.37

Arbetet strukturerades därför om. Bengt Warren övertog tillsammans med Kerstin Kjellin sammanställandet av registret. Det arbete jag redan lagt ner på volymerna ix och xi bevarades. Men i fortsättningen skulle registret i huvudsak upprättas utifrån de redan existerande registren i de enskilda volymerna. Min uppgift blev i stället att speciellt ägna mig åt att dokumentera nomenklaturen och N-gruppens arbete med den psykoanalytiska terminologin på svenska. Frågan var bara hur detta skulle läggas fram. En särskild förteckning över dessa termer med sidhänvisningar vid sidan av det generella registret verkade inte särskilt meningsfull. Så väcktes tanken att i stället med belysande Freudcitat presentera den nomenklatur vi arbetat med i N-gruppen och att i registret utmärka dessa ord med en asterisk.

Tidigt under diskussionerna kring registerbandets innehåll var alla överens om att inga nya Freudtexter skulle presenteras. Men vid ett möte i november 2009 kom Clarence Crafoord med en nyöversatt liten uppsats från 1924, Motstånden mot psykoanalysen.

Visserligen påminner innehållet i den om En svårighet för psykoanalysen från 1917, en text som finns med i volym x. Men avståndstagandet från psykoanalysen och det tänkande om människan som Freud initierat har ju fått förnyad aktualitet i våra dagars debatt.

Det gav oss argument för att, trots vårt tidigare beslut, ändå ta med den. Av förklarliga skäl refereras det inte till denna text i volymens register. * Med denna berättelse om registerbandets framväxt har jag velat tydliggöra intentionerna med det. Vi har velat göra en volym vars huvudinnehåll ska vara ett generellt register. Detta ska vara ett välutvecklat och överskådligt hjälpmedel för att söka och finna termer, texter och förhoppningsvis också utvecklingstrender i Freuds omfattande produktion, så som de framträder i den huvudpart som nu i samlat skick blivit tillgänglig på svenska. Likaså ska de båda bibliografierna ge en uppfattning om och översikt över både Freuds egna texter och de verk som refereras till av honom själv eller till vilka volymansvariga hänvisar i samband med de publicerade texinledning

Freud band 12 ORI.indd 11

11

11-02-21 07.37.37

terna. På så sätt är dessa bibliografier också verktyg för att kartlägga Freuds egen idéhistoriska omvärld – och även de volymansvarigas vid deras läsning av Freud.

Vi hade kunnat nöja oss med detta huvudinnehåll, vilket hade inneburit att vi framställt ett regelrätt registerband. Men vi har valt att gå vidare och lägga till några väsentliga kommentarer, som vi uppfattar värda att publicera i samband med denna utgivning av Freud på svenska. Därmed har vi också velat göra registerbandet läsvärt i sig och inte enbart låta det vara ett redskap vid studiet av övriga volymer i utgåvan. Låt mig kort presentera dessa olika avsnitt.

Clarence Crafoord ger i Freud vid tiden slut – en berättelse om den svenska Samlade Skrifter i–xii bakgrunden och framväxthistorien till detta betydelsefulla och nu avslutade kulturhistoriska projekt. Många personer har varit inblandade, ofta med stort engagemang, vilket mer eller mindre har varit villkoret för att projektet skulle kunna föras i hamn. Roliga och någon gång tragiska händelser har tilldragit sig på vägen. I en inlagd vinjett skildras utifrån en bandinspelning hur granskningsarbetet av en text kunde gå till inom redaktionskommittén.

Uppsatsen Motstånden mot psykoanalysen är den Freudtext som infogats. I den beskriver Freud och reflekterar kring varför motviljan mot psykoanalysen är så pass stark och utbredd. Artikeln skrevs 1924, men den tycks i dagens svenska situation ha blivit lika aktuell som då. De senaste åren – som en parallell motström, kan man kanske säga, till arbetet med att ge ut Freuds texter på svenska – har ju avogheten mot psykoanalysen vuxit sig allt starkare, framför allt inom vårdsektorn.

Ett språk för Freud på svenska – en citatsammanställning presenterar med Freuds egna ord den psykoanalytiska terminologin och de sammanhang i vilka han använde den. Arbetet i N-gruppen skildras också. Dessa Freudcitat ger en ingående inblick i hans tänkande, hur han uttryckte sig och resonerade. Man får faktiskt, när man läser dem, känslan av att komma personen Freud ganska nära.

För varje svensk term ges också dess motsvarighet på tyska, engelska och franska.

12

Freud band 12 ORI.indd 12

inledning

11-02-21 07.37.37

Så följer huvudinslaget i denna volym: Sammanslaget register till volym I–XI, som främst sammanställts av Bengt Warren och Kerstin Kjellin. Registret är avsett att ge en överblick över innehållet i Freudutgåvans alla texter och därmed möjligheter att snabbt återfinna sökta nyckelord i dem. Ambitionen har varit att göra registret så överskådligt som möjligt. För mer detaljerade referenser hänvisas till registren i de enskilda volymerna. Upptagna i registret finns också hänvisningar till de volymansvarigas inledande texter.

Volymen avslutas med två bibliografier. I Bibliografi A är sammanställda de av Freuds verk som citerats eller nämnts eller som kan tänkas vara av intresse i denna svenska utgåva. I Bibliografi B tas upp anförda verk av andra författare i utgåvan. I bibliografierna finns även litteraturhänvisningar till de volymansvarigas texter medtagna.

I det här sammanhanget vill jag passa på tillfället att rekommendera för läsning de volymansvarigas introduktionstexter. I dem ligger samlad mycken kunskap och erfaren överblick över hur Freuds tankegångar använts och vidareutvecklats inom psykoanalysen.

Samtidigt med denna avslutande volym xii. Index och register kommer också en Freudbiografi att ges ut i ny utgåva: Sigmund Freud. Mannen och verket. Den är skriven av en av de tre redaktörerna för S.Skr, den svenska Freudutgåvan, Lars Sjögren († 2007), och gavs första gången ut 1989. Boken presenterar en alltjämt aktuell och personlig läsning av Freud och ger goda infallsvinklar för att närma sig och få överblick över dennes omfångsrika författarskap. * Kanske försvarar brevkortet till ”Herrn Dr Jacob Billström” ändå sin plats på omslaget till denna volym i det skick som denna nu fått.

För onekligen har de svenska kontakterna med Freud etablerats betydligt bättre i och med att denna samlade utgåva av hans arbeten på svenska har fullföljts. Vår förhoppning är att innehållet i denna avslutande volym i utgåvan ska väcka intresse för psykoanalysen, kanske även för personen Freud och locka till närmare kontakter med texterna i de övriga volymerna. inledning

Freud band 12 ORI.indd 13

13

11-02-21 07.37.37

Noter 1. Luttenberger, F. (1989): Freud i Sverige. Psykoanalysens mottagande i svensk medicin och idédebatt 1900–1924. Stockholm: Carlssons Bokförlag.

2. Johansson, P.-M. (1999): Freuds psykoanalys. Band I: Utgångspunkter.

Göteborg: Daidalos.

– (1999): Band II: Arvtagare i Sverige. Göteborg: Daidalos.

– (2003): Band III: Arvtagare i Sverige, del 2. Göteborg: Daidalos.

3. Jacob Mauritz Billström (1880–1953) var nervläkare och kom liksom flera av sina kolleger att inta en positiv hållning till Freud. Så t.ex. behandlade han 1914 författaren Hjalmar Bergman för ”en inre, omedveten ångest, förvärfvad i den tidigaste barndomen”, en diagnos som ganska tydligt speglar ett inflytande från Freud. Se Luttenberger (1989) s. 297f.

14

Freud band 12 ORI.indd 14

inledning

11-02-21 07.37.37

Freud vid tidens slut – en berättelse om den svenska Samlade Skrifter i–xii

av Clarence Crafoord

Att bli förfriskad av Freud” var rubriken till presentationen i tid-

”

skriften Divan 1993 av två nyutkomna Freudöversättningar från 1990 och 1992: Gunilla Hallerstedts översättning av fallet Dora: Brottstycke av en hysterianalys, som utkommit på ett litet Göteborgsförlag, och Råttmannen, som utkom hos Natur och Kultur i översättning av Ingrid Wikén Bonde och med Bo Larsson som fackgranskare, en ytterligt omsorgsfull och noggrann volym som också innehöll Freuds bevarade anteckningar kring fallet, utgivna av Elza Ribera Hawelka 1974. Men det kom inga fler volymer, och Ola Anderssons gamla översättningar av bl.a. Självbiografi av Freud var allt mindre aktuella. Freuds föreläsningar förelåg hos Natur och Kultur sedan länge under titeln Orientering i psykoanalysen som regelbundet trycktes om, senast i samarbete med Nils Haak. Drömtydning trycktes regelbundet om hos Bonniers som pocketbok men utan Freuds inledande kapitel med genomgång av drömlitteraturen.

”… nu när en stor del av arbetet är gjort” Min recension i Divan 1993 innehöll följande formulering: ”Tiden börjar bli mogen för en samlad svensk utgåva av Freuds verk, nu när en stor del av arbetet är gjort. […] Ett mål för en svensk utgåva skulle paradoxalt vara att få oss engelskorienterade svenskar att närma oss Freud på originalspråket. Jag vågar lova alla sådana läsare en förfriskning!”

När jag läser om dessa rader kan jag fästa mig vid formuleringen ”nu när en stor del av arbetet är gjort”. Det var ingalunda så stor del, skulle det visa sig.

15

Freud band 12 ORI.indd 15

11-02-21 07.37.37

Det föll mig aldrig in att jag själv skulle vara den som skulle komma in i ett sådant projekt. På hösten 1994, sedan jag med intresse läst Lars Sjögrens biografi över Freud, Sigmund Freud. Mannen och verket, kom jag och Lars att hamna vid samma bord vid en lunch på van der Nootska palatset, som ligger nära både Psykoterapiinstitutet och Lars mottagning på Kvarngatan invid Maria kyrka i Stockholm. Jag tog upp tanken på en samlad svensk utgåva och frågade Lars: ”Vem tror du skulle kunna genomföra ett sådant projekt?” Lars funderade ett slag och sa sedan: ”I varje fall inte Bo Larsson. Han är så petig så det skulle aldrig bli färdigt.” Jag kunde hålla med och visste att bara den enda utkomna volymen hade fötts ur en utdragen process som fått de inblandade att slita sitt hår. ”Finns det någon annan du kommer att tänka på?” undrade jag. ”Varför inte vi?” frågade Lars muntert. ”Och så försöker vi få med Ludvig Igra.”

Jag blev förstummad. För mig var både Lars och Ludvig ett par etablerade storheter inom de båda psykoanalytiska föreningarna.

Jag kände mig fortfarande själv lite som ”kusinen från landet” som nyligen flyttat till huvudstaden, fast det faktiskt var tio år och fyra böcker sedan. ”Varför inte vi?” svarade jag dock. ”Det finns nog inga andra som skulle kunna samarbeta så bra”, trodde Lars. ”Jag ska tala med Ludvig!” Tanken svindlade, och ändå kunde jag inte ana vad som väntade de närmaste åren. Detta var i oktober 1994.

Lars och jag var överens om att få de olika psykoanalytiska föreningarnas formella mandat för planerandet av denna stora utgåva av Freuds samlade skrifter. Förslaget väckte inte särskilt stor entusiasm till en början och det tog flera veckor innan vi hade föredragit projektet i styrelserna och fått mandat från såväl Svenska Psykoanalytiska Föreningen, Svenska föreningen för holistisk psykoterapi och psykoanalys och Psykoanalytiskt Forum, den ideella förening som stod bakom utgivningen av tidskriften Divan. Det kändes dock viktigt att ge utgåvan denna ”officiella” prägel. I december hade vi gått igenom olika samlade utgåvor av Freuds skrifter på tyska och engelska och gjort en förteckning över de texter som borde vara med. Vi gjorde gemensamt ett urval som kom att omfatta cirka 6 000 sidor varav ungefär hälften kunde återfinnas i olika svenska 16

Freud band 12 ORI.indd 16

freud vid tidens slut

11-02-21 07.37.37

översättningar från skilda årtionden. Kunde denna omfattning av en Freudutgåva vara realistisk?

Vi sammanträffade så någon av de första dagarna i december 1994 med Lennart Wolff, som då var chef för allmänlitteratur på Natur och Kultur och som jag kände väl. Lennart var återhållet entusiastisk, men efter att ha diskuterat idén med förlagsdirektören Lars Grahn blev han öppet begeistrad inför visionen om denna stora utgåva. Han talade om svårigheten med rättigheterna som enligt EU:s nya regler skulle bevakas i 70 år efter upphovsmannens död, i Freuds fall alltså till år 2009. Upphovsrätten till Freuds texter innehades av Fischers förlag i Frankfurt och bevakades av agenten Mark Paterson i Storbritannien. Allt sådant betraktades dock av Lennart Wolff som enkla förlagsrutiner. ”Det här ska bli riktigt spännande, pojkar!” sa Lennart, som vi för övrigt var jämnåriga med. Han föreslog därpå att förlagsredaktören Kerstin Kjellin skulle hjälpa till med det praktiska genomförandet av produktionen.

Ludvig Igra ansåg sig dock alltför arbetsbelastad för att delta i arbetet med en stor Freudutgåva och föreslog i stället att knyta Bengt Warren till projektet. Lars kände Bengt som undervisat om Freud i den holistiska föreningen, vars ordförande han varit under flera år. Lars och han hade också samarbetat kring översättningen av ett par Freudtexter och enligt Lars skulle Bengt säkert bli en utmärkt samarbetspartner. Bengt blev omedelbart intresserad och svarade omgående och med eftertryck ja vid vår förfrågan. Så träffades Lars, Bengt och jag i december vid en ny lunch på van der Nootska och ”konstituerade oss”. Bengt kände jag inte tidigare, men vi fick genast en känsla av att vi var vänner sedan gammalt.

Det var en betryggande upplevelse.

Lars och jag träffade återigen Lennart Wolff tillsammans med Bengt och förklarade att vi tre tillsammans var beredda att sätta i gång Freudprojektet. Lennart Wolff lovade omgående att kontakta Bonniers för att få rättigheterna till Drömtydning, vilket inte bjöd på några problem. Men han nämnde också att Orientering i psykoanalysen, den som innehåller Freuds föreläsningar, började ta slut på lagerhyllorna. Detta besked gjorde att vi måste sätta i gång arbetet direkt. Lars, Bengt och jag åt i mellandagarna 1994 åter lunch freud vid tidens slut

Freud band 12 ORI.indd 17

17

11-02-21 07.37.38

på van der Nootska och tillbringade sedan dagar och kvällar på Lars mottagning med att diskutera strategi och uppläggning. Viktigast var att få i gång arbetet med Orientering i psykoanalysen som gott kunde passa som volym i i den kommande serien. Nyöversättning var det nu inte tal om, eftersom det var bråttom. Däremot behövdes en översyn av texten; till detta uppdrag utsågs Kate Larson och uppdraget att vara fackgranskare och att skriva en inledning gavs åt David Titelman som undervisat på innehållet i föreläsningarna vid Svenska Psykoanalytiska Institutet. Därmed hade vi tre, Lars Sjögren, Bengt Warren och jag, satt i gång arbetet med en rivstart, och skämtsamt började vi kalla oss själva ”centralkommittén”.

”Centralkommittén” bildas Vi satt på Lars mottagning med mina listor och tittade igenom Freuds Gesammelte Werke, som gavs ut i London ganska snabbt efter Freuds död och som är en utgåva i mörkblått klotband, strikt utformad med Freuds verk i kronologisk ordning. Lars hade i sitt bibliotek också den tyska utgåva i mer hanterligt pocketformat som kallas Studienausgabe och som getts ut av Fischers förlag i Frankfurt am Main. I denna utgåva har Freudtexterna samlats mer i ämnesordning med sexualiteten för sig, konst och litteratur för sig, och så vidare. Kanske det skulle vara en idé för vår utgåva? Vi granskade också den engelska översättningen, vilken med James och Alix Strachey som huvudöversättare kommit ut på Hogarth Press i London under 1960-talet med en bibliografisk och introducerande inledning till varje text och en väl utbyggd notapparat. Kunde man tänka sig att för vår utgåva helt enkelt använda Stracheys noter och bygga ut dem med egna? Vi diskuterade också tanken att ge varje volym en fyllig inledning av någon av våra kolleger som specialiserat sig eller som hade undervisat på de olika områdena. Denna diskussion förde vidare till planen att dela ansvaret för varje enskild volym med någon specialintresserad analytiker, som kunde ansvara för inledning och utformning och i viss mån urval av skrifter för varje volym. Ur den diskussionen föddes tanken på att tillfråga 18

Freud band 12 ORI.indd 18

freud vid tidens slut

11-02-21 07.37.38

volymredaktörer, som vi redan tidigt kallade ”volymansvariga”, för varje volym i serien.

Vi började så göra nya listor på vilka arbeten av Freud som behövde vara med i denna nya serie på svenska och som vi relativt tidigt ville begränsa till tolv volymer. Stracheyutgåvan omfattar i strikt kronologisk ordning alla utgivna verk jämte recensioner och vissa brev samt småartiklar, dödsrunor och liknande. Den utgåvan kallas Standard Edition och är av naturliga skäl den mest spridda i världen, omfattande 24 band, också de i mörkblått klotband med skyddsomslag i ljusblått. Gesammelte Werke omfattade 18 band. Vi tänkte oss att också den svenska utgåvan skulle vara i mörkblått klotband med skyddsomslag. Natur och Kultur hade gett ut några av C.G. Jungs skrifter i prydliga volymer. Vi tittade på dem och tänkte kanske på den gamla konkurrensen mellan Freud och Jung när vi såg framför oss Freudutgåvan i något större format än Jungutgåvan. Sålunda landade våra diskussioner i en svensk utgåva i tolv stilfulla band, som skulle vara numrerade från i–xii med romerska siffror och i blått klotband med skyddsomslag. Den skulle kallas Samlade Skrifter och förkortas S.Skr. Utgåvan skulle, tänkte vi oss enligt våra preliminärt uppgjorda listor på texter, omfatta de klassiska Freudtexterna uppdelade i ämnesområden som Studienausgabe och inom varje volym strikt kronologiskt ordnade. Varje volym skulle erbjudas en volymansvarig person som också skulle få uppdraget att inleda volymen med en orienterande text med en presentation av Freuds tänkande och hans utveckling inom varje ämnesområde. Därtill skulle notapparaten utvidgas och sist i varje volym skulle hela utgåvan presenteras med lista över alla ingående texter.

Redan nu började vi också reflektera över hur en registervolym skulle kunna avsluta utgivningen och bli ett instrument för att hitta olika rubriker och nyckelord samt korsreferenser till hela utgåvan.

Volymansvariga och en nomenklaturgrupp Redan i början av januari 1995 hade vi utförliga planer och började kontakta möjliga personer att vara volymansvariga för de olika freud vid tidens slut

Freud band 12 ORI.indd 19

19

11-02-21 07.37.38

volymerna. David Titelman var, som tidigre nämnts, redan vidtalad för volym i med föreläsningarna som det var mest bråttom med, eftersom lagret av Orientering i psykoanalysen ju började sina. Under tidspress arbetade David och Kate Larson med de gamla svenska texterna, något som innebar att nagelfara mening efter mening av Asser Askers något åldrade text. Parallellt med denna volym skulle det centrala verket Drömtydning utges som volym ii, och för denna klassiker var András Pöstenyi den självskrivne introduktören, och han svarade till vår glädje direkt ja och började genast förbereda sig inför sin uppgift.

Lars aktualiserade tidigt under januari frågan om den enhetliga nomenklatur som skulle krävas för att samordna hela utgåvans bruk av terminologi. Vid någon av Freudluncherna i januari åtog sig Lars att undersöka möjligheterna att få bidrag till ett sådant arbete hos Bertil Wennborgs stiftelse i Helsingborg, som donerat pengar till psykoanalytisk forskning. Hans Reiland, som var kontaktperson för denna stiftelse, lovade höra sig för om möjligheter till bidrag, vilket sedermera beviljades. Därefter sammansattes den kommitté som Lars skämtsamt döpte till ”Nomenklaturan” och som med ledning av den franska ledande psykoanalytiska terminologin samlad av Laplanche och Pontalis skulle göra en svensk motsvarighet. Germanisten Madeleine Gustafsson, Arne Jemstedt, Kent Peterson, Hans Reiland, Franziska Ylander och Lars själv samlades snart med Hans som ordförande. Lars kunde inom kort rapportera om de intensiva och livliga diskussioner som förts under ”Nomenklaturans” animerade möten. Man sökte i gruppen sammanställa tyska, franska, engelska och svenska termer. Stracheyöversättningen hade kritiserats för att vaska bort essensen av Freuds själfulla och mustiga uttryck för att ersätta dem med mer ”vetenskapligt klingande” grekolatinska hybrider som Freud själv aldrig använde. Därifrån kommer uttryck som ’ego’, ’empati’, ’superego’, ’kathexis’ och ’anaclitic’ som vunnit burskap i världen, men som egentligen var främmande för Freud. Ibland måste kommittén göra kompromisser och många problem återstod ännu att lösa.

I januari och februari 1995 hade vi vidtalat ytterligare volymansvariga. Vår grundprincip var att tillfråga dem som vi ansåg ha 20

Freud band 12 ORI.indd 20

freud vid tidens slut

11-02-21 07.37.38

kompetens och kunskap – men framför allt som vi trodde oss kunna samarbeta väl med. Detta uteslöt en del kunniga personer som vi avstod från att tillfråga. Återstod en stor grupp psykoanalytiker som vi ringde runt till under dessa månader. Iréne Matthis var tillfrågad men ansåg sig ha alltför stor arbetsbelastning och avböjde medverkan men stödde varmt vårt projekt. Jill Hoffman de Maré ville gärna åta sig teknikvolymen och Johan Norman sa ja till volymen om neuros och psykos med tillägg av ett antal pregnanta småskrifter av Freud.

Per-Magnus Johansson i Göteborg, som just gett ut Totem och tabu och Freuds Leonardotext på ett Göteborgsförlag, enrollerades för volymen om vitsen och vardagslivets psykopatologi, och Jurgen Reeder, som tillsammans med Zagorka Zivcovic gett ut Studier i Hysteri i Divanserien på Natur och Kultur, tyckte det skulle vara en god idé att använda den texten i en volym med tidiga skrifter och historik, vari ingick den inte tidigare publicerade texten ”Preliminärt meddelande” som Freud och Breuer gav ut 1893 före den berömda studien. Ludvig Igra accepterade villigt att som volymansvarig åta sig det viktiga ämnet sexualiteten.

Så småningom fick vi den mångkunnige arbetsmyran Andzrej Werbart att ta sig an volymen med de klassiska fallstudierna. Rolf Künstlicher avböjde efter viss tvekan att vara volymansvarig. Återstod tre volymer utom registervolymen. Bengt Warren kom upp med tanken att vi själva skulle åta oss ansvaret för var sin volym.

Det låg ju faktiskt rätt långt fram i tiden, tyckte vi, åtminstone tre, fyra år. Resultatet blev att jag med mitt litteraturintresse åtog mig volym xi om konst och litteratur, Bengt den viktiga och tunga volym ix om metapsykologi och Lars Sjögren helt naturligt volym x om samhälle och religion, ett av hans huvudintressen. Hans Reiland, som villigt åtagit sig nomenklaturarbetet, var det naturligt att tillfråga om registerbandet xii som skulle avsluta serien om några år. Att vi nu hade över femton års arbete och flera dödsfall framför oss föll oss dock inte in.

freud vid tidens slut

Freud band 12 ORI.indd 21

21

11-02-21 07.37.38

Ett oersättligt arbete I slutet av februari 1995 förhandlade vi om den ekonomiska ersättningen för oss själva och de volymansvariga, vilket visade sig inte vara så lätt. Det fanns inom förlaget maxgränser för fackgranskares arvoden, och i det här fallet var de volymansvarigas arbete betydligt mer omfattande än en vanlig fackgranskning av färdiga texter.

Det gällde att samarbeta med översättarna – Eva Backelin, Mia Engvén, Lars W. Freij och Ingrid Wikén Bonde – och att granska Stracheys noter samt att tillverka egna nödvändiga noter och kommentarer till varje text.

Det ekonomiska vederlaget visade sig så småningom inte kunna kompensera det oerhörda arbete som successivt lades på de volymansvariga. För hela företagets skull var det nog bra att det blev en sådan rivstart, men språkgranskaren Kate Larson och David Titelman stönade under svårigheterna med språket i den gamla översättningen av Orientering i psykanalysen och yrkade redan i april 1995 på nyöversättning, till vilket det varken fanns tid eller pengar.

När det gällde Drömtydning ansåg vi den gamla översättningen av litteraturhistorikern John Landquist tillräckligt bra, och den språkgranskades av Cecilia Sjöholm som själv erbjudit sig att avsätta tid för denna uppgift. Dessutom måste Freuds inledande litteraturgenomgång, som inte varit med i tidigare utgåvor av Drömtydning, nyöversättas. Lars W. Freij, som Lars Sjögren haft kontakt med tidigare, kontaktades men hänvisade till den unga översättaren Mia Engvén. Eva Backelin, som tidigare översatt Totem och tabu för Daidalos förlag och Ingrid Wikén Bonde som hade samarbetat med Bo Larsson om ”Råttmannen” var också möjliga att engagera som översättare. Nomenklaturkommittén – eller N-gruppen, som de lite anspråkslöst föredrog att kalla sig själva – var i gång redan under våren 1995. Vi i ”centralkommittén” lunchade regelbundet på van der Nootska och i april kom vi att åter sammanträffa med ledningen för bokförlaget Natur och Kultur. Många var nu i gång och arbetade i projektet som väckte allt större intresse. Bengt hade, som tidigare nämnts, kontaktat Jurgen Reeder om volym iii som skulle innehålla Studier i hysteri, som han gett ut i en version för Divan22

Freud band 12 ORI.indd 22

freud vid tidens slut

11-02-21 07.37.38

serien, men volymen kom också att innehålla Utkast till en psykologi och Freuds historiska återblickar i Ola Anderssons gamla översättning. Jurgen skulle skriva inledningar och förord samt översätta och infoga Stracheynoter. Översättningen av tidigare utelämnade delar av volymen gjordes av Mia Engvén och Lars W. Freij.

Ett större orienteringsmöte för alla volymansvariga förbereddes med Lennart Wolff och Kerstin Kjellin vid sammanträde på restaurang Gässlingen på kvällen den 24 april 1995. Lennart hade just fyllt 60 och i en födelsedagsartikel om honom i SvD nämndes Freudutgåvan som ”kronan på verket” i hans karriär. Det kändes nu som om vi satt stenar i rullning på många kanter och att förlaget stöttade företaget. En kalkyl på 1 500 sålda exemplar för varje volym skulle täcka den principiella timpenningen på 400:- för ”centralkommitténs” medlemmar och för volymansvariga på 1 000:–/ ark med tak på 40 000:– per volym. Lennart räknade med visst kulturrådsstöd – klassikerstöd – som dock endast kunde påräknas i efterhand.

Redigering och formgivning Manusinlämning för volym i och ii sattes elva månader framåt i tiden, alltså produktion efter sommaren 1996. Under hösten 1995 fördes en hel del diskussioner kring volym i som skulle ersätta Orientering i psykoanalysen och András jobbade på med Drömtydning och hade tusen frågor som betades av i ”centralkommittén” efter hand. Jurgen Reeder och Per-Magnus Johansson var nu i gång med volym iii och iv, och vi diskuterade en tid en omkastning av ordningen i utgivningen men stannade för den ursprungliga tågordningen. András behövde datorstöd för att han skulle vara kompatibel med Cecilia Sjöholms språkgranskning, vilket innebar att han fick låna en dator av ”centralkommittén” samt instrueras om funktionen. Datorer var ännu inte i allmänt bruk.

Vidare diskuterades noternas utformning med hakparenteser kring tillagda noter och signering av Stracheynoter. En annan viktig typografisk diskussion var den estetiska utformningen av omslaget freud vid tidens slut

Freud band 12 ORI.indd 23

23

11-02-21 07.37.38

och utformningen av standardtexter i inlagan. Birgitta Emilsson Fridén, bokkonstnär, kontaktades för utformning av förslag. Vi tog även ett omdiskuterat beslut om att lägga alla noter längst bak i varje volym för att inte störa en obruten satsyta på sidorna. För att underlätta för läsaren föreslogs en angivelse till vilka textsidor noterna hörde längst ner i notapparaten och ett ”läsband” för att läsaren skulle kunna markera var han eller hon var bland noterna. På förvåren 1996 visade Birgitta inspirerade förslag till format, typografi och utformning av pärmarna: ett blått klotband med Freuds namnteckning i guld och gräddgula skyddsomslag med bilder med olika Freudanknytning samt för- och eftersättsblad i varierade färger och med foto av Freuds divan. Birgittas skisser till alla tolv banden gjorde oss glada och fyllda av tillförsikt att utgåvan började bli en realitet. Konkret kunde snart de tolv förtryckta omslagen kläs på olika ”dummies” så att vi fick se hur hela utgåvan skulle ta sig ut.

Detta var ett glädjerus. En av de nya medarbetarna på förlaget, Christian Nilsson, utförde detta och det såg ut som om allt var fullbordat i hans bokhylla. Sedermera kunde han successivt byta ut sina dummies mot de riktiga volymerna. Det kändes som ytterligare ett erkännande att Birgittas formgivning av Freudutgåvan belönades med en utmärkelse från Svensk Bokkonst.

Ett svenskt Freudspråk András uttryckte dock snart att han hade problem med Cecilia Sjöholms redigeringsarbete och tyckte att ”hon mer översätter Landquist än Freud”. Vi konstaterade att ”det ligger en generation mellan Freud och Landquist och en generation mellan Landquist och Pöstenyi och ytterligare en generation fram till Sjöholm – men vi får ta det”. Här blottlades både språkets utveckling som något oundvikligt och problemet att finna en språkdräkt som gjorde Freud den största rättvisan. Varje översättning är kanske också en färskvara även när det gäller klassiska texter. Uppgiften att samordna synpunkterna på texterna kom att ligga på ”centralkommittén”, som alltmer fick uppgiften att skapa ett fungerande ”Freudspråk” som 24

Freud band 12 ORI.indd 24

freud vid tidens slut

11-02-21 07.37.38

skulle vara så enhetligt som det gick i hela utgåvan. Vi måste alltså noga gå igenom samtliga texter med rödpennan i hand för att få fram en så god text som möjligt. Vi fick till oss manus efter manus och nagelfor de ändrade texterna, ett arbete som var mödosamt och tidsödande och som Lars Sjögren med sin drastiska humor ibland kallade ”grafittisanering”, när man måste annullera gjorda ändringar för att ersätta med nya versioner som sist och slutligen skulle godkännas av den volymansvarige och i förekommande fall också av översättarna. Konfliktanledningarna blev många och kunde ibland lösas med takt och diplomati och ibland med veto-markeringar, understundom från den volymansvariga, emellanåt från oss.

På detta sätt växte så småningom fram ett svenskt ”Freudspråk” som ville betona Freuds litterära klarhet men också bevara en lätt arkaiserande stil. Detta stilistiska arbete ledde till användning av en del lite ålderdomliga svenska uttryck, som ofta nog också låg nära de tyska formuleringarna. Vi var också återhållsamma med användningen av latinska härledningar som saknades i Freuds språk och som kommit till svenskan via franska inlån. I dessa fall sökte vi finna motsvarande ord med germanska rötter. Vid tveksamheter valde vi som grundregel att lägga översättningen ”så nära tyskan som möjligt”. En bandinspelad redigeringsprocess – ”Kort besök i Freuds översättarverkstad” – kan illustrera detta.

Kort besök i Freuds översättarverkstad Tid: 22 mars 2003 kl 14.25 Närvarande: Clarence Crafoord, Lars Sjögren och Bengt Warren – Ska vi ta den inledande raden idag som ett slags devis för vårt arbete: ”Vår undersökning av lyckan har hittills inte lärt oss mycket som inte redan var allmänt känt.”

[Stort skratt …]

– Jag har ingenting att anmärka.

– Absolut inte!

– Det var den sidan, sen har vi sidan 40.

– Är det nytt stycke? Det är något struket här?

– Just det. freud vid tidens slut

Freud band 12 ORI.indd 25

25

11-02-21 07.37.39

– Där har jag anmärkt på fjärde raden: ”Jag kan inte inse att de inrättningar vi själva har skapat inte skulle vara ett skydd och en välgärning för oss alla.”

– Det står ”vara”. Skulle hellre bli ”UTGÖRA ett skydd” eller ”MEDFÖRA ett skydd”.

– Jag vet inte vad som är bäst. Och en ”VÄLFÄRD för oss alla”, inte ”välgärning”.

– Vad säger tyskan?

– Meningen som börjar ”Diese wollen wir überhaubt” osv?

– Ja, just.

– ”können nicht ansehen warum nicht alle die Einrichtungen nicht mehr Schütz und Wohltat für uns alle sein sollten.”

– Och du ville ha?

– Skulle ”VARA ett skydd”?

– Skulle ”UTGÖRA ett skydd”?

– ”Wohltat” är det mer än välgärning? Dom inrättningar som vi själva har skapat. Det är väl mera samhälleligt så där.

– ”Kan inte inse att de inrättningar som vi inrättat inte skulle medföra välfärd.”

– Du drar över till välfärdsstat – det är inte bra.

– Kanske ”vara välgörande”?

– ”Välgärning” blir inte riktigt rätt.

– ”Vara till båtnad för oss alla, vad sägs om ”båtnad”!?

– ”Båtnad” är inget dåligt ord. Då måste man dubbla verbet där.

– ”Båtnad” är bra för det är inte politiskt, det ska det inte vara.

– Jag slår upp ”båtnad” – vänta nu, det är för ålderdomligt. ”Gagn” är kanske bättre?

– Folk under 40 vet inte vad ”båta” är.

– ”Det båtar föga att gråta!” ”Gagn” kanske bättre?

– ”Inte bara skulle vara ett skydd och ett gagn för oss alla.”

– Då tar vi det!

– Vi fortsätter.

– Det står ”gerade dieses Stück der Leitverhütung gelungen ist erwachet der Gedacht”.

– ”Hur illa för oss just denna del av arbetet har lyckats för att förebygga lidande.”

– Hänger ”illa” ihop med ”Arbeit”?

– ”Arbeit” står det inte. ”Arbete” är påhittat här.

– Är det? – Då tar vi bort det!

– ”I just denna del” blir ”del” bättre än ”stycke” på svenska.

– Okej!

26

Freud band 12 ORI.indd 26

freud vid tidens slut

11-02-21 07.37.39

– Då blir hela meningen: ”Om vi emellertid betänker hur illa vi har lyckats i just denna del när det gäller att förebygga lidande så vaknar misstanken att en bakomliggande orsak även här är den okuvliga naturen, i detta fall vår egen psykiska beskaffenhet.” Är det okej så?

– Du hade inte ändrat på det sista.

– Ja, så är den meningen okej.

– Nästa mening!

(Texten är en förkortad version av en ”diwanism” i Divan 3–4 , 2006)

Arbetet rullar på Under 1996 kom Johan Norman med förslag på ytterligare några texter till sitt ganska tunna band – utmärkta tillägg. Vi enades om titeln Neuros och psykos. Småskrifter för Johans volym, som utgjorde volym nummer vii. I april 1996 presenterades förslag från förlaget om presentation av volymerna i och ii vid ett särskilt seminarium i Stockholm då Natur och Kultur inte skulle delta i Bok & Bibliotek detta år. Vi skulle i ”centralkommittén” förbereda program för seminariet. Alltså ytterligare arbetsbörda förutom den mödosamma granskningen av alla texter under långa kvällar och helger. Samtidigt fortsatte vi de regelbundna mötena vid bord nr 20 på van der Nootska Palatset, som vi numera förkortade till VdNmöten. En oväntad konflikt dök upp i april 1996. Nomenklaturkommittén hade stadfäst ordet ”drömtolkning” för ”Traumdeutung”. Det var ett exempel på språkets makt. Där satte vi klackarna i backen. Denna den viktigaste boken i Freuds produktion hade alltid på svenska hetat Drömtydning i otaliga versioner sedan 80 år.

Nej, vi ville behålla Drömtydning! Så blev det också.

I april 1996 hade vi kontrakterat samtliga volymansvariga som vi träffat, både alla tre tillsammans och var och en för sig vid olika möten där vi diskuterat principer och villkor. Kerstin Kjellin blev alltmer av en klippa i samarbetet med förlaget. I maj 1996 var David Titelman klar med sin inledning till volym i. Vi tyckte att den var något för polemisk och Lars betonade i diskussionen att texterna inte får vara alltför dagsaktuella, eftersom utgåvan ska kunna freud vid tidens slut

Freud band 12 ORI.indd 27

27

11-02-21 07.37.39

hålla minst 20 år framåt i tiden. Vi enades så småningom om justeringar och lärde oss att delge principen om relativ tidlöshet när det gäller de volymansvarigas arbete.

Terminen 1996 avslutades med en samling för alla inblandade i Freudutgåvan – 23 personer! Lennart Wolff höll tal och harangerade särskilt Kerstin Kjellin för det tunga jobbet att översätta övrigas arbete till datoriserade sättningsunderlag, en process ”från idé till produktion”.

Redan i juli 1996 förelåg korrektur på Föreläsningar och en nyskriven och mycket bättre inledning av David. Vi beslöt att dela korrekturet i tre delar och ta var sin och därefter samordna våra viktigaste ändringar. I augusti förfor vi på samma sätt med korrekturet på Drömtydning. Det var fullt av ändringar av Cecilia Sjöholms hand och vi insåg att allt måste kollas mot både Landquists ursprungliga översättning och det tyska originalet, där vi alltmer gått över från Studienausgabe till den nya av Fischers förlag utgivna pocketutgåvan, i vilken alla texter är genomgångna av Freudforskaren Ilse Grubrich-Simitis, något som gjort dem mer autentiska mot Freuds manus än de i Studienausgabe.

Detta arbete var tidspressat och tidsödande. Vi tillbringade mycket tid i vår gäststuga på Hjälmsäter utanför Mariefred för att till slut möta en ilsken András, som fått veta att förlaget sagt nej till att införa det stora register han arbetat fram i samarbete med Hans Reiland. Det blev min uppgift att klargöra för förlaget att utgåvans kvalitet äventyrades utan detta större register. Argumentet dög och András fick igenom det han önskade men muttrade: ”Aldrig har jag haft så låg timpenning som för detta jättearbete! Inte ens när jag jobbade som springschas åt Gabors Livs när jag var tolv år!” Detta var ett mått inte bara på András enastående arbete men också på hans idealitet. Han hade inte sparat någon möda, och hans inledning till volymen är ett litet mästerverk. Nu var det bråttom med korrekturet till Föreläsningar. Jag citerar ur dagboken: ”9–14 sept 1996: […] korr. på föreläsningarna. Vi överenskom som vanligt att gå igenom en tredjedel var och sedan kolla rättelserna. När vi träffades hos Lars visade det sig att Lars och Bengt läst samma tredjedel. Vi fick samordna om den tredje delen och jag cyklade som en 28

Freud band 12 ORI.indd 28

freud vid tidens slut

11-02-21 07.37.39

galning till Kerstin Kjellin på Natur och Kultur med kapitel efter kapitel. Kerstin satt under helgen isolerad och förde in alla rättelser.

Härnäst fortsatt jobb med alla bibliografier och register, som Bengt ordnar i sin dator.”

”Sjösättning” Produktionen kom därefter snabbt i gång, och lanseringsseminarium med de två första volymerna sattes ut till den 14 november 1996. Det kändes som en sjösättning, där timmermännen in i det sista fäster stag och bultar så att skrovet ska hålla tätt. Skulle böckerna hinna fram i tid? Så sent som dagen före ringde bokbinderiet för att fråga var på pärmen Freuds autograf skulle sitta! Men böckerna fanns på plats i sista stund, publiken kom – 220 betalande! – och vi höll var sina anföranden som uppskattades. Nu fanns snart de vackra böckerna i bokhandeln. Vi var alla stolta och mycket trötta. Sjösättningen hade gått över förväntan!

En lapsus upptäckte vi först några år senare, något som ingen läsare påpekat för oss: pagineringen för sidor med fotnoterna bak i dessa två volymer hade fallit bort. Var och en som saknar denna paginering får i sina exemplar fylla i siffrorna för hand. De rätta siffrorna kommer att dyka upp i generalregistret i band xii. Detta korrekturfel lär vi få leva med.

Jurgen Reeder var klar med inledning och genomgång till sin volym iii och i januari 1997 gick vi igenom alla våra kommentarer och ändringar som accepterades vid genomgång med Jurgen i februari. Han hade en inledande bibliografi à la Strachey före varje uppsats, vilket vi anammade till följande volymer. Den behövdes ju knappast i ”monografierna” i volym i och ii. Vi hann även gå igenom texterna till volym iv, som Per-Magnus Johansson föredömligt färdigställt. Hans volym förelåg i manus under våren och vi förfor på samma sätt igen, en tredjedel var gicks igenom, varefter vi samordnade rättelserna. Mycket positiva recensioner hade kommit, men försäljningen gick trögt. Det hade börjat märkas att Freuds popularitet var i dalande, och att hans skrifter inte var lika självfreud vid tidens slut

Freud band 12 ORI.indd 29

29

11-02-21 07.37.39

klara klassiker som förr. Lennart Wolff hade till och med mött en ironisk fråga om man också tänkte ge ut Karl Marx på samma ståtliga sätt. Sakta började opinionen om Freud svänga och de nya KBT-metoderna prioriterades inom vården. Kulturetablissemanget verkade dock alltjämt oförändrat intresserat av de psykoanalytiska tankarna och såg fram emot kommande utgivning. Men signalerna om sjunkande popularitet avlyssnades noga av förlaget. I slutet av sommaren var vi på korrekturstadiet med båda volymerna iii och iv. På hösten brådskade det oerhört, och vi kastade oss över korrekturen enligt Kerstins stränga kommandon. Produktionen måste i gång och lanseringen av volymerna var utsatt till 18 november.

Jurgen Reeder var förhindrad att inleda vid lanseringen, men i sista stund ställde Iréne Matthis upp och med hennes föreläsning, tillsammans med Per-Magnus framträdande, blev det en lyckad kväll i Spårvägshallarna. Det märktes dock att denna lansering var mindre attraktiv än den föregående. Den förra var en nyhet, denna en uppföljare.

Arbetet fortsatte med följande volymer. God hjälp kom nu från den vid förlaget nyanställde Christian Nilsson, som på eget initiativ gjorde standardiseringsmallar för noterna för att underlätta framtida arbete. Vår ”centralkommitté” var på höstkanten helt utmattad, och vi insåg att takten med två band per år var helt orealistisk.

Vi hade snart fyra volymer ute i handeln och måste sakta ner. Vi hade dock redan i september 1996 börjat diskussioner med Ludvig Igra om band v, Sexualiteten. En livlig diskussion utlöste ordet ”mödomstabut” som vi ville ha i en av rubrikerna i stället för det av Ludvig föreslagna ”jungfrudomstabut”. Jungfrudom eller mödom, det var frågan. Ludvig stred för ordet jungfru som mer poetiskt och vi höll på mödom som kortare och mer drastiskt. ”Nej”, sa Ludvig, ”aldrig i livet! Jungfru ska det vara! Jungfrudomstabut!” Vi kom då att knäsätta principen att i sådana frågor måste den volymansvariga ges sista ordet. Freud använder ordet ”Virginität”, så där hamnade vi närmare tyskan än Freud själv!

30

Freud band 12 ORI.indd 30

freud vid tidens slut

11-02-21 07.37.39

Freuds stjärna i dalande – och stigande Orossignalerna om Freuds dalande popularitet var rätt uppfattade.

I januari 1998 samlade förlaget till ett möte och Lennart Wolff presenterade vikande försäljningssiffror. Den ”smala” Tidiga skrifter sålde förstås dåligt. Ekonomin gick back för projektet. Varning utfärdades för en fortsättning. Skulle Christian Nilssons dummies förbli attrapper? Lars Grahn, förlagets vd, föreslog att minska utgåvan till åtta volymer, men vi envisades med att hålla fast vid planen med tolv band. Det diskuterades ekonomiska bidrag. Kulturrådet? Sponsorer? Jag åtog mig att skicka ett cirkulärbrev till kollegerna att stödköpa extra exemplar av de utkomna volymerna och säkra prenumeration på de följande.

Vi blev nedslagna men var inte förvånade, och kanske vi hade en frist ändå. Det gällde att jobba på och engagera de kommande volymansvariga men varna för ekonomiska inskränkningar. Johan Norman, läkaranalytiker och volymansvarig för volym vii, varnades för att han kunde komma att bli utan vederlag till förmån för psykologerna Andrzej Werbart och Jill Hoffman de Maré, som hade volymansvaret för vi respektive viii. Alla var dock redan i gång med sina förberedelser för volymerna med inledningar och förord till alla artiklar. Andzrej klagade över textmassorna och alla noter att gå igenom. Också för oss i ”centralkommittén” gick arbetet trögare. Arbetade vi nu rakt ut i det fria? Skulle utgivningen stoppas?

Vi diskuterade under det kommande året åter sponsring, stödköp m.m. för att inte spoliera utgivningen. Vi minskade också takten och koncentrerade oss på volym v, Sexualiteten, som presenterades och fick mycket uppmärksamhet i pressen. ”Jag tycker ni ska läsa bokjäveln”, skrev Maja Lundgren i Aftonbladet, ett omdöme så gott som något.

Läget ljusnade något efter det att band vi utkommit året därpå och halva utgivningen kunde visas upp på Bok & Bibliotek i Göteborg, dit förlaget återkommit som utställare. Lennart Wolff nödgades detta år lämna chefsbefattningen som övertogs av Christian Reimers som utfäste sig att fullfölja utgivningen. Tiderna verkade också bli bättre under år 2000. Våra lite desperata förslag om att freud vid tidens slut

Freud band 12 ORI.indd 31

31

11-02-21 07.37.39

sponsras på olika sätt föll så småningom, och vi arbetade på som vanligt. Vi hade nu funnit en rutin i samverkan med översättare och förlag. Granskningen som vi gjorde flöt på, men vi noterade hur vi blivit allt petigare. Vi hade för vana att träffas under rätt långa pass i mitt hem centralt i Stockholm hela dagar eller under några dygn i gäststugan på landet och Bengt var den som såg till att i bil hämta ut Lars till dessa intensiva sejourer.

Min hustru Gunnel Saxon biträdde med allt från goda luncher och kaffebröd till den utrustning som behövdes vid övernattning.

Lars var tidvis i dålig form och måste pysslas om extra mycket när han fick ”hjärnsmälta”, det vill säga kände sig övertrött. Hans sinnestillstånd gjorde det tydligt även för Bengt och mig hur utarbetade vi egentligen kände oss. Johan Norman hade övertalats att göra sitt arbete gratis när det stod alltför illa till med förlagets välvilja, men den nytillsatte chefen Christian Reimers ändrade detta beslut, och volymen Neuros och Psykos. Småskrifter kunde presenteras 2001. Psykoanalysens teknik gavs ut år 2002 och var synnerligen noggrant genomgången av den tyskkunniga Jill Hoffman de Maré och vållade därför ”centralkommittén” mindre bekymmer. År 2001 innebar en originell vändning av utgåvans vanskliga öde. Månpocket gav ut Fallstudier i en billighetsutgåva på 10 000 exemplar. Vi trodde att detta skulle bli dödsskottet för vår försäljning. Jag hade skrivit ett förord till Månpocketutgåvan, som var identisk med Andzrejs volym, och det började med utropet ”O, sena tiders Freudläsare!” och till vår häpnad slutsåldes denna pocket som hade funnits i snart sagt varje pressbyråkiosk. Men vad som förvånade oss ännu mera var att ungefär samtidigt också vår originalupplagas volym om Freuds fall slutsåldes. Volymen finns nu endast i den lagerhållna nya storpocketutgåvan.

Nytryck i mjukband som storpocket Jag vet inte om framgången med ”kioskförsäljningen” bidrog till Natur och Kulturs något paradoxala beslut att i stället för att inskränka utgivningen skapa en ny utgåva i storpocket, lätthanter32

Freud band 12 ORI.indd 32

freud vid tidens slut

11-02-21 07.37.40

ligare och det till mindre än halva priset. Föreläsningar och Drömtydning kom ut i ett format som är klatschigt och modernt, design av Birgitta Emilsson Fridén, förstås.

De följande utgivningarna i vår originalutgåva var de volymer där vi själva var volymansvariga; ix:an, Metapsykologi, hade som sagt anförtrotts åt Bengt Warren, x:an, Samhälle och religion, var Lars Sjögrens uppgift medan xi:an, Konst och litteratur, kommit på min lott. Bengts Metapsykologi var en betydelsefull volym som vi med gemensam men numera rutinerad möda kunde lansera år 2003.

Sedan blev det uppehåll i vårt arbete till följd av att Lars hälsa vacklade; han vårdades i omgångar på sjukhus innan han, i samarbete med Lars W. Freij, som redan 2003 var klar med översättningarna, kunde börja gå igenom sina dryga texter. Totem och tabu, översatt av Eva Backelin, förelåg i en slutsåld utgåva som inte fanns elektroniskt och som var svår att uppbringa. Till slut hittades ett exemplar utan förstrykningar eller anteckningar som kunde ”slaktas” och skannas för att åstadkomma ett manus för datorn. Lars hade stora svårigheter att hantera sin nyinköpta dator, och Bengt och han tillbringade många timmar framför skärmen. Lars föredrog papper och penna, så vi genomförde genomgången med Bengt vid datorn, jag med den tyska texten och Lars med en papperskopia. Det blev extra tidsödande och omständligt men gick långsamt framåt. Så gjorde vi på liknande sätt med texterna till Konst och litteratur. Jag tillbringade en skrivarperiod i San Michele på Capri 2004 med förordet till volymen och kunde vandra på Pompejis gator som den fiktiva Gradiva hade beträtt med sin tjusande gångart, beundrad i Jensens roman som analyseras av Freud. Den handlar om en bortkommen arkeolog som i romanen trängt bort sin kärlek till hjältinnan. Min 30-sidiga inledning till volym xi bearbetades flerfaldiga gånger med hjälp av Christian Nilsson, innan den fann en godtagbar form.

Nya svårigheter för ”centralkommittén” Under dessa år förmärktes sakta men säkert hur förlagets intresse för psykodynamisk litteratur hade minskat. Olika böcker om kogfreud vid tidens slut

Freud band 12 ORI.indd 33

33

11-02-21 07.37.40

nitiva och alternativa metoder inom psykoterapin som mer eller mindre tog avstånd från psykoanalysen gavs ut på förlaget. Det hade därför under 2005 uppstått en stark ängslan i ”centralkommittén” att den nya ledningen för Natur och Kultur skulle innebära en ändring i vår planerade utgivning. Till julen 2005 skickade förlaget som julbok ut en skämtsam och något ekivok ”självhjälpsbok” med titeln Hångla mera, som varslade om en förändrad utgivningspolicy. Detta skakade oss! Skulle den ytterst seriösa Freudutgivningen äventyras av den nya ledningen för förlaget? Johan Cullberg och jag reagerade med ett skarpt – men humoristiskt – brev adresserat till Natur och Kulturs längesedan avdöde grundare Johan Hansson med följd att vi bjöds på lunch med nya vd:n Eva Swartz, som till vår förundran och glädje avgav ett heligt löfte att till varje pris fullfölja Freudutgåvan, även om förlagets övriga utgivning måste följa de nya trenderna inom psykologilitteraturen. Jag andades ut.

Att vi upprördes hade också att göra med att 1995 för ”centralkommittén” hade varit ett oerhört tungt och smärtsamt år med svårigheter, datakrasch, dödsfall och Lars depression. Det skulle dröja ända till sommaren 2006 innan vi kunde lägga sista handen vid de sista texterna i volym xi.

Därmed hade Bengt, Lars och jag lyckats med vår föresats från tolv år tidigare att genomföra en samlad svensk utgåva av Freuds texter. Vad som återstod var nu ”bara” inledningar och förord till de två aktuella volymerna, x och xi. Lars blev åter sjuk och vi beslöt gemensamt att låta Lars volym om samhälle och religion vänta och ge ut volym xi före volym x. Lars kunde då i lugn och ro arbeta med sin inledning och sina förord. Volymen Konst och litteratur kunde presenteras i november 2007. Men Lars sjukdom visade sig vara elakartad, och han orkade aldrig fullfölja arbetet med sin volym utan avled efter ett knappt halvårs sjukdom redan i april 2007.

Det var ett hårt slag för vår ”centralkommitté”.

Volym x kunde alltså inte fullbordas av Lars. Jag och Bengt hade sökt underlätta för honom under hans sjukdom genom att färdigställa inledande texter från föreliggande utkast i hans dator, fragment som kunde sammanfogas med utbrutna citat ur hans bok Freud. Mannen och verket till texter på papper i en pärm som vi 34

Freud band 12 ORI.indd 34

freud vid tidens slut

11-02-21 07.37.40

hoppades att Lars skulle förmå gå igenom med en blyertspenna.

Men Lars orkade aldrig öppna pärmen och det blev Bengts och min uppgift att lappa ihop Lars skiss till en inledning hopslagen med ett gammalt föredrag till en sammanhängande text. Vi gick också igenom hela notapparaten och hade stor hjälp av Kerstin Kjellin som på konsultbasis åter knutits till Freudprojektet sedan Christian Nilsson slutat vid förlaget. Hans Reiland kunde nu först tillsammans med Bengt Warren och Kerstin Kjellin genomföra ett generalregister med tonvikten på presentation av Freuds terminologi illustrerad med citat ur vår utgåva.

Den svenska Freudutgåvan har efter sexton år fullständigats med föreliggande volym xii, som kommer att ge många framtida användare möjligheter att göra nya fynd i Freuds rika livsverk. Under utgivningstiden har den digitala tekniken utvecklats vilket kommer att möjliggöra ännu oanade möjligheter för tillgängligheten till Freuds verk och skapa nya perspektiv och kanske också andra utgivningsformer för hans tidlösa texter.

In i en annan tid Vår Freudutgivning har omfattat 16 års arbete 1995–2011. Under denna tidsperiod har ett nytt millennium gjort sitt intåg. Samhället har omdanats och dess invånare förändrats. Industrisamhället har övergått i vad man kallar informationssamhället. Tids- och rumsgränser har utplånats efter att under tidigare sekel långsamt ha övervunnits. Västvärldens fokusering på individen medför att människor förespeglas snabba och enkla lösningar på sina livsproblem; man önskar klara besked och väntar inte gärna på de egna inre önskningarna och drömmarna. Enkla råd, handfasta vägledningar och träningsprogram ska hjälpa människor att snabbt bemästra olika symptom. Metoderna är lätta att mäta och utvärdera och passar väl inom medicinens anspråk på evidens av resultaten. Jaget tros i den nya tiden vara herre i sitt eget hus och drömmar och önskningar ska leda till förverkligande, inte till avstående, som Freud betonade. freud vid tidens slut

Freud band 12 ORI.indd 35

35

11-02-21 07.37.40

Dessutom passar de komplicerade psykoanalytiska teorierna inte in i ett samhälle som strävar efter självsäkerhet och kontroll. Psykoanalysen och de psykodynamiska terapierna strävar åt rakt motsatt håll: tolerans för det motsägelsefulla och tvetydiga i egna och andras utsagor och handlingar, liksom öppenhet för kompromisser, alternativ i tolkningar och förståelse. Symptom och icke-förväntade beteenden blir åsatta diagnosnummer och benämns med olika beskrivande namn, medan tanken att alla mänskliga handlingar samtidigt är omedveten kommunikation sjunker i bakgrunden. Levnadsberättelsens sammanhang fragmenteras alltmer. Psykoanalysen blir därför i dagens samhälle än mer stötande – fast på andra grunder – än den var vid förra sekelskiftet. Psykoanalysen och Freud avvisas idag, men paradoxalt nog kan man finna svaren hos Freud tydligare än i några självhjälpsböcker, kanske främst i tre av hans skrifter, Introduktion till narcissismen, Sorg och melankoli samt Vi vantrivs i kulturen.

Allteftersom Freudutgivningen fullbordats har den tidvis blivit mindre efterfrågad men motsägelsefullt nog också alltmer aktuell.

Därför är det vår förhoppning att Freuds skrifter ska finnas tillgängliga för att återupptäckas när tiden blir mogen för det. Därför har vi envisats med att fullborda verket och hoppas att det ska ha liv och kraft tillräckligt för att överleva oss med många år. Freuds röst får inte tystna.

En glädjestund av fullbordan När jag sommaren 2008 fick det första exemplaret av Samhälle och religion i min hand var det en av mitt livs största glädjestunder.

Femton års arbete var äntligen fullbordat. Men sorgen efter våra bortgångna medarbetare Ludvig Igra, Johan Norman och nu Lars Sjögren var svår. Bengt och jag hade varit helt ense om att fullfölja Lars arbete, och den 18 november 2008 presenterades den sista textvolymen i Freudutgåvan vid ett seminarium i ABF-huset i Stockholm. Det var en kväll med mycket värme och uppskattning. Jag berättade då en liten episod som berörde Freudluncherna på van 36

Freud band 12 ORI.indd 36

freud vid tidens slut

11-02-21 07.37.40

der Nootska Palatset och som kan få avsluta detta kapitel. Den inträffade när Bengt och jag skulle förbereda seminariet.

I alla år hade ”centralkommittén” träffats där vid bord nr 20 vid gemensamma luncher för att planera. Vi brukade beställa bord i namnet FREUD. När jag häromdagen beställde bord för mig och Bengt invände hovmästaren: ”Men bord nr 20 är ett bord för fyra, men ni är bara två.” ”Nej, vi är tre, men en är död, och vi vill därför ha just bord nr 20.” ”Jaha”, sa hovmästaren, ”och ni beställer i namnet FREUD, förstår jag.” ”Ja, just det”, svarade jag, ”men hur kunde ni veta att det är FREUD?” ”Jo, jag känner igen er på rösten!”

freud vid tidens slut

Freud band 12 ORI.indd 37

37

11-02-21 07.37.40

Samlade skrifter av Sigmund Freud Hans Reiland, född 1940, privatpraktiserande psykoanalytiker och medlem i Svenska Psykoanalytiska Föreningen. Utbildningsanalytiker och handledare. Ledde den grupp som tillsattes inför föreliggande utgåva av Freuds arbeten (S.Skr.) för att utarbeta en psykoanalytisk nomenklatur på svenska.

Har under en följd av år (1993– 2009) varit knuten som sakkunnig till Bertil Wennborgs stiftelse.

band i. Föreläsningar. Orientering i psykoanalysen Volymansvarig: David Titelman band ii. Drömtydning Volymansvarig: András Pöstényi

Sigmund Freud Index och register

band iii. Tidiga skrifter och historik Volymansvarig: Jurgen Reeder band iv. Vardagslivets psykopatologi Volymansvarig: Per Magnus Johansson

Sigmund Freud Index och register

band v. Sexualiteten Volymansvarig: Ludvig Igra band vi. Fallstudier Volymansvarig: Andrzej Werbart band vii. Neuros och psykos. Småskrifter Volymansvarig: Johan Norman band viii. Psykoanalysens teknik Volymansvarig: Jill Hoffmann de Maré band ix. Metapsykologi Volymansvarig: Bengt Warren band x. Samhälle och religion Volymansvarig: Lars Sjögren band xi. Konst och litteratur Volymansvarig: Clarence Crafoord

ISBN 978-91-27-05825-5

9 789127 058255

Index och register_skydds.indd 1

band xii. Index och register Volymansvarig: Hans Reiland

Natur och Kultur

xii Samlade Skrifter

xii Natur och Kultur

2011-03-02 16.17