Hej mitt namn är Lia, men många kallar mig för Lilla Lia. Vad roligt att du vill lära känna mig! Jag har så mycket att berätta för dig. Vet du vad? Jag har en superkraft som är ganska häftig. Jag har stora superöron och med dem så kan jag höra de allra vackraste melodier såsom ingen annan kan. Musik är så skönt i mina öron. Det känns så lugnande och jag blir så glad. Annat är det med sånt där jäktat och stojigt vuxenprat, det gör så ont att mina öron värker! Jag måste ibland vika ihop mina stora öron för att slippa höra det. Annars kan jag få ont i mitt huvud. Det vill jag ju inte. För mig har vuxna väldigt stora munnar och väldigt stora ögon. Inte ser de mycket för det. Nä, de ser inte mycket mer än skärmar och papper. Sånt där vuxentråk är inget för mig. Jag har en livlig fantasi brukar de vuxna säga, sedan brukar de skratta sådär tillgjort. Jag skulle säga att det är dom som inte ser allt som faktiskt finns runt om oss. Det är ju en hel värld av vackra små saker som lätt missas. Blads vackra skåror, fjärilars färger, sjungande träd i vinden... ja det finns massvis som dom inte ser!
Min kompis Hurbertus förstår mig. Han har också stora öron, så han hör lika bra som jag. Fast det är ingen annan än jag som kan se honom. Han är bara min. Hubertus brukar hjälpa mig när mina öron blir trötta av alla ljud som finns runt om mig. Då brukar han ta med mig på små äventyr. Han är väldigt bra på att bygga kojor och han kan även spela munspel. Jag älskar musik. Min kropp blir så dansig av den. Hubertus säger att det är jättelätt att spela munspel, men jag kan inte. Fast det gör faktiskt inget, för jag tycker mest om att lyssna ändå.
Jag ska berätta för dig om den gången när jag skulle åka på kalas. Min mormor hade fyllt jättemånga år och min Mamma sa att vi skulle åka dit med paket och tårta. Mamma lät mig vara med när vi skulle slå in paketet. Hon vek och jag tejpade. Min storebror var med han också, men han satt bara och stirrade på den där platta saken som gör mina ögon helt snurriga. Han brukar ha den, det är ganska tråkigt tycker jag. Jag älskar att pyssla. Mina öron gillar det där rispande ljudet som saxen gör när den klipper. Det blir som något pirrigt i kroppen. Så mjukt ljud och skarpt ljud på samma gång. Ibland glömmer jag allt annat som jag tänkt göra när jag pysslar. Det enda jag tänker på är det jag gör. Jag är så koncentrerad att mina kinder brukar bli helt blommiga. Hubertus tycker jag ser så glad ut när mina kinder är blommiga. Och det är ju helt sant.