INNEHÅLL

1. Allvar 7

2. Lek 11

3. Komplicerat och snabbt 13

4. Enkelt och långsamt 17

5. Process 21

6. Att dela 25

7. Déjà vu 27

8. E ertanke 29

Skisser 33

Modeller 155

Tidigare konstprojekt 175

CV 189

QR 192

1. Allvar

“Vetande utan förnu är dubbel dårskap.”

- Baltasar Gracián y Morales (1601-1658)

Vi, människosläktet, besitter enorma kra er. Snart får vi en egen geologisk epok uppkallad e er oss – antropocen, människans tidsålder.1

Vi förändrar klimatet, fyller världshaven med plast, styr om oder, för yttar berg, täcker skog och bördig åkermark med infrastruktur, minskar på den biologiska mångfalden samt kemikaliserar vår omgivning och oss själva.2,3 Vi fraktar mjölk över hav och yger sk över kontinenter – uttrycket “att gå över ån e er vatten” tar sig ständigt nya former.4

Vår västerländska civilisation blir allt mer komplex och naturfrånvänd – därmed skör och svajande, likt ett stort korthus. Den har konstruerats, och bärs än så länge upp, med hjälp av relativt lätttillgänglig fossil energi. Vi nländare allena slukar dagligen ungefär 200 000 fat olja. Den globala törsten är uppskattningsvis 89 000 000 fat – per dag.5 Dessa grundförutsättningar håller nu på att förändras

1. http://mfaa.abo. /?article=manniskans-epok

2. http://climate.nasa.gov/vital-signs/carbon-dioxide

3. http://en.wikipedia.org/wiki/Great_Paci c_garbage_patch

4. http://svenska.yle. /artikel/2014/01/06/norsk-lax-med-blavita-vingar

5. Rauli Partanen, Harri Paloheimo, Heikki Waris – Suomi öljyn jälkeen, Into Kustannus 2013 dramatiskt när vi kanar nerför peak oil mot allt svåråtkomligare energireserver.6,7 Som om det inte vore nog nns det även andra resurstoppar i sikte. Bland annat beräknas det småningom bli brist på den för jordbruket och matproduktionen så viktiga fosforn.8 Kon ikter kring resurser blir allt vanligare. Många bedömare anser att en bakomliggande orsak till oroligheterna under den arabiska våren var det höga spannmålspriset och att det pågående kriget i Syrien till stor del bottnar i något så elementärt som vattenbrist.9,10 I Storbritannien har man nyligen, vid utvinnandet av gas genom fracking, mjukat upp lagsti ningen och gett tillåtelse att borra horisontellt – under nationalparker.11 Vi känner alla även till vad som pågår i ett smältande Arktis.12 Ekonomi ställs mot miljö. Vårt fossila beroende är kroniskt.

Indirekt kan vi tydligt se hur dessa resursfrågor återspeglas som kriser i våra ekonomiska system. Ekonomin kan helt enkelt inte frikopplas från fysiska realiteter – hur gärna vi än önskar det. Vi lever trots allt i en ändlig värld, i vilken oändlig tillväxt är en omöjlighet.

Vissa resursgränser är redan överskridna medan vi snabbt närmar oss andra.13 I ett upprop till beslutsfattare, Maintaining humanity’s life support systems in the 21st century, har en mängd forskare utlyst 2050 som ungefärlig tidpunkt för en kritisk s.k. Tipping Point. 14, 15 En annan färsk forskningsrapport bekrä ar att författarna till e Limits to Growth hade rätt i sina antaganden.16, 17 Ifall riktningen inte radikalt förändras riskerar vi oåterkalleliga förändringar i biosfären, inklusive en ny period med massutdöende.18

Vi står således inför enorma resurs- och miljömässiga, samt indirekt även sociala, utmaningar. I medierna pratar oraklen tillsvidare vidare om att vi skall lösa kriserna genom mera tillväxt, digitalisering och ny avancerad teknik (som i verkligheten o ast slukar ytterligare resurser) – de faktorer som förorsakat problemen förväntas samtidigt lösa dem.

Vi borde förändra såväl systemet som oss själva och fråga oss vad välfärd och ett meningsfullt liv i grund och botten innebär. Hur kan vi omforma vår syn på teknik och ekonomi, samt deras tillämpningar och sy en? Finns det fortfarande manöverutrymme för vår civilisation att nödlanda någorlunda mjukt istället för att krascha?

Med dessa tankar i bagaget har jag genomfört konstprojektet Skisser och modeller för framtiden. Under rådande omständigheter borde vi alla – utgående från våra egna perspektiv, erfarenheter och referensramar – re ektera över alternativa modeller för framtiden.

Jag har funderat mycket på skillnaden mellan att vara för eller emot saker. Ibland krävs det att vi som individer motsätter oss det vansinniga, men det är de nitivt trevligare och känns mer konstuktivt att arbeta för de goda alternativen. Denhär boken är ett lekfullt försök i att utforska hållbara perspektiv.

6. http://sv.wikipedia.org/wiki/Oljeproduktionstoppen | http://e ektmagasin.se/oljetoppen-peak-oil

7. http://en.wikipedia.org/wiki/Energy_returned_on_energy_invested

8. http://fof.se/tidning/2010/4/nar-fosforn-sinar-blir-det-svalt

9. http://www.scienti camerican.com/article/climate-change-and-rising-food-prices-heightened-arab-spring

10. http://news.nationalgeographic.com/news/2015/03/150302-syria-war-climate-change-drought

11. http://www.theguardian.com/environment/2015/feb/12/fracking-will-be-allowed-under-national-parks

12. http://www.nytimes.com/2015/01/04/magazine/the-wreck-of-the-kulluk.html http://svenska.yle. /artikel/2013/12/21/gazprom-startade-oljeproduktion-i-arktis

13. http://en.wikipedia.org/wiki/Planetary_boundaries

14. http://mahb.stanford.edu/consensus-statement-from-global-scientists

15. http://en.wikipedia.org/wiki/Tipping_point_(climatology)

16. http://www.theguardian.com/commentisfree/2014/sep/02/limits-to-growth-was-right-new-researchshows-were-nearing-collapse

17. http://en.wikipedia.org/wiki/ e_Limits_to_Growth

18. http://www.svt.se/nyheter/vetenskap/massutrotning-hotar-i-varldshaven

2. Lek

“Cause they’ve forgotten how to play. Or maybe they’re afraid to feel ashamed. To seem strange, to seem insane.” - ur låten “It takes a fool to remain sane” av Ola Salo/ e Ark

En god vän berättade en gång en anekdot från sin barndom. En dag upptäcktes, i garaget hemma hos en lekkamrat, några cementsäckar. Pojkarna beslöt sig – sanna entreprenörer som de var – för att med omedelbar verkan bygga en reslig skyskrapa i mitten av gräsmattan. Ämbaren och spadar plockades fram med stor iver. Vattentillgång arrangerades och gjutningen av grunden inleddes raskt utan desto större motgångar. Cementmassan började planenligt härda. Allt var frid och fröjd ända fram tills tidig kväll, då kamratens pappa e er arbetsdagen svängde in på uppfarten. I detta skede insåg min vän att det nog var dags att söka sig hemåt (kvällsmaten var säkert klar). Av någon anledning avbröts deras ambitiösa byggprojekt redan samma kväll, e er intensiva överläggningar. Förmodligen arbetades det sent kvällsski med att riva upp det sista som återstod av det gedigna grundarbetet – en di us formation av halvt härdad cement, ännu varm. En vild dröm gick i kras. Förhoppningar grusades. Pojkarna ck en inblick i vuxenvärlden med alla dess begränsningar, och tillvaron var sig inte längre lik.

Med ovanstående historia vill jag berätta följande: De esta av oss har som barn förmodligen ha vilda fantasier och många av oss har gjort ritningar på diverse konstruktioner och maskiner. För egen del handlade det o a om olika varianter av evighetsmaskiner. Drömmarna var gränslösa och spärrarna få. Inspiration hämtade jag från förebilder som Doctor Snuggles och Professor Balthazar. I ett senare skede inspirerades jag av bl.a. MacGyver, Knight Rider och James Bond. Att det utan undantag var män säger en hel del om vårt snedvridna patriarkala samhälle.1 Gradvis växer vi upp och formas av samhället och den rådande tidsandan. Vi trycks ner av marknadskra er och sociala normer och börjar tänka s.k. rationellt och logiskt. Vad som i grund och botten är rationellt kan vi förövrigt – beroende på sammanhang – ifrågasätta. Jag tycker detta på något vis känns sorgligt. Som att vi alla föds med enorm potential för att under årens lopp kuvas av det stora systemet. Den rådande tillväxthysterin och kvartalsekonomins maniska tempo underlättar inte saken. Vi är fastlåsta i det globala ekorrhjulet och infriar lydigt konsumtionssamhällets förväntningar. Vi ger helt enkelt upp.

Det pratas mycket om innovation nuförtiden. Vi skall tänka utanför boxar eller så uppmanas vi visualisera att boxarna inte nns. Jag vill påstå att en av de grundläggande faktorer som hämmar vår innovationsförmåga är att vi som vuxna individer varken vill eller vågar framstå som naiva och osäkra, då det istället är så tryggt och bekvämt att bekrä a normer. Vi lever med en ständig rädsla för att misslyckas eller avvika. Vi speglar oss i varandra genom sociala medier, göder vår egen otillräcklighet och likriktas. Någonstans på vägen har vår förmåga att fantisera och drömma blivit kantstött.

Kunde det inte nnas en annan väg, åtminstone någon sorts kompromiss? Borde leken fortsätta i någon form, även i vuxen ålder? 1.