8. Eftertanke

“Man kan inte förändra världen, det vet ju alla. Men det fanns såna som inte visste det och de förändrade världen.”

-

George Bernard Shaw (1856-1950)

Projektet har för min egen del bidragit till en förändring i tankesätt. Genom att förenkla arbetsprocessen vad gäller uttryck, material och metoder har det frigjorts mera tid för tankar och handarbete.

Jag är allt mer övertygad om att lösningen på de esta problem ligger i det enkla. Genom att krångla till saker slösar vi både tid och resurser.

En insikt som jag har fått är att vi i princip kunde bedriva enkel forskning och produktutveckling så gott som kostnadsfritt. Det enda som behövs är tid, återvunnet material samt enkla verktyg. Över öd leder o a till förslappning och upprepande av normer. Varför fundera på alternativ när vardagen bekvämt rullar på enligt tidigare modell? Över öd stöder inte nödvändigtvis innovation, det kan faktiskt vara tvärtom. Nöden är inte utan orsak upp nningarnas moder. Ett inspirerande exempel på hur pedagogiska experiment kan utföras med minimala resurser åskådliggörs t.ex. i Arvind Guptas webbföreläsning Turning trash into toys for learning. 1

Det har varit inspirerande att arbeta med återanvänt material. Objekten laddas automatiskt med unika berättelser – i motsats till ifall jag skulle ha införska at nya material, som till det yttre är anonyma. En av skulpturerna (se sid 167) återkallar exempelvis hos mig själv minnen från dotterns sexårskalas (lemonad aska), en skidtur då hon i en uppförsbacke ramlade (avbruten skidstav), en enkel men närande lunch med kikärter (konservburk), en sketur med borttappat favoritdrag ( skelina) samt ett besök vid ett tryckeri (gammal tryckplåt).

Att konstruera fysiska miniatyrmodeller har känts tidse ektivt och mer belönande än att visualisera virtuellt i 3D. Samtidigt som händerna arbetade fysiskt utvecklades tankarna på ett helt annat sätt än ifall jag skulle ha suttit stilla vid en dator och utfört monotona musklick. Fysiska modeller gav därtill direkt en uppfattning om ifall en konstruktion fungerar i praktiken. Vid några tillfällen, när jag testade vindturbiner med hjälp av en bords äkt, gick verkligheten tvärs emot intuitionen. Turbinen roterade bakvägen, i motsatt riktning än den tilltänkta. Under arbetsprocessen har jag medvetet minskat på modellernas storlek varte er och förenklat dem konstruktionsmässigt. Detta för att spara ännu mera tid och material.

Jag har under arbetsprocessen medvetet försökt avskärma mig från digitala sammanhang, så långt som det har varit möjligt. I och med detta har jag återupptäckt den rofylldhet som nns i repetitiva arbetsmoment. Att slipa, borra, klippa, skruva och sy känns nästan meditativt. Handen stöder de nitivt tanken. De praktiska momenten ger tid för re ektion. Det är o ast i de stunderna som lösningar på problem föds.

Jag vill med projektet illustrera en alternativ kreativ process, som på inga sätt är fullständig. Är vi enbart fokuserade på att lyckas och söker det “enda rätta svaret” skapar vi ingen grogrund för nytänkande.

Vi måste våga tänka fel, riskera att misslyckas och inte vara rädda för att framstå som naiva.

Då jag med blomkanna “vattnat mina ytlager” har jag osökt re ekterat över begreppet “att odla idéer”, och att de behöver både tid och omsorg för att mogna. När jag har sytt tygbitar har jag funderat på det feministiska perspektivet. Den teknik som vi omges av idag är företrädesvis kylig, hård och oetisk – formulerad och formad av patriarkatet. Vi behöver de nitivt tänka om. Till en början kan vi alltid leka med nya begrepp – t.ex. Feminik eller Feministik (Feministisk teknik).

Vi lever i en extrovert tidsålder där alla skall höras och synas – till varje pris. Vi måste bli bättre på att lyssna, kommunikation handlar lika mycket om att lyssna som att göra sig hörd. Eller för att citera Good News Magazines ledord: Du behöver inte skrika högst för att bli hörd, eller vara störst för att bli sedd. När du visar respekt för den du pratar med, och engagemang för det du pratar om, kan det vara tillräckligt spännande med en viskning. 2 Det är i fördomsfria möten och diskussioner som spännande saker kan uppstå.

Jag tror att vi genom långsamt tänkande, lågteknologi och delande kan skapa en hållbar framtid. Det viktigaste vi behöver är tid. Tid för tankar och tid för varandra, samt en stor portion ödmjukhet.

2. http://goodnewsmagazine.se