3. Komplicerat och snabbt

“Det räcker inte med att vara strängt upptagen – det är myrorna också. Det avgörande är: Vad är det man är strängt upptagen av?”

- Henry David oreau (1817-1862)

Vi lever i ett så kallat högteknologiskt samhälle, kännetecknat av pre xet hightech. Komplexa konstruktioner och lösningar prisas. Datakoden och manualerna blir längre och längre. Enkla lösningar förlöjligas o a – trots att de i många fall är de mest e ektiva och ändamålsenliga. Alf Hornborg, professor i humanekologi vid Lunds universitet, beskriver i boken Myten om maskinen tekniken som en kulturell illusion.1 Han myntar bl.a. begreppet maskinfetischism.

Vi sätter hela vår tillit till att ny teknik skall rädda oss från de problem som tekniken själv har skapat. Vi liknar tekniken vid någonting magiskt och tillskriver maskinerna övernaturliga kra er. Skrapar vi lite på ytan, och betraktar helhetsbilden, är det i själva verket inte frågan om någonting annat än ett nollsummespel. I detta globala spel är den enes tids-, resurs- och miljövinst den andres förlust. Visst kommer vi även framöver att behöva teknik och maskiner, men hurudana? Borde vi egentligen sträva e er en lägre grad av komplexitet? Detta

Komplicerat Och Snabbt

skulle förmodligen innebära såväl mindre resursslöseri som mindre sårbarhet.

Dagligen bombarderas vi med mängder av intryck. Låt oss exempelvis betrakta vårt världsomspännande och allsmäktiga internet –numera en sådan självklarhet i våra moderna liv att vi sällan analyserar dess grunder, och hur det omformar oss som människor. Visst har mediet många fördelar men vi borde de nitivt förhålla oss skeptiska, liksom Nicholas Carr i kritikerrosade boken e Shallows: What the Internet is Doing to Our Brains. 2 Samtidigt som vi har tillgång till enorma mängder information – det enda som behövs är ett ngertryck på våra smarttelefoner och surfplattor – är vi mer distraherade än någonsin och tenderar att både läsa och tänka allt ytligare. När det gäller forskning och fakta har nutidsmänniskan o a svårt att utvärdera sanningshalt. Samhällsdebatten kännetecknas av ett evigt tyckande –vi väljer de “sanningar” som passar oss bäst. Det kritiska tänkandet är hotat.

Dagens hysteriska tempo ger inget utrymme för e ertanke. Istället för att ständigt göra det som förväntas av oss (eller det vi tror att andra och samhället förväntar av oss) borde vi o are ifrågasätta själva sy et. För att återkoppla till Professor Balthazar i förra kapitlet – han som i den animerade barnserien promenerar av och an i djup kontemplation ända tills den stora idéen kommer till honom. Vi behöver alla tid och koncentration för att våra tankar skall hinna mogna. Stress och högt tempo förblindar, och vi kör aningslöst allt djupare ner i normernas hjulspår. Genväg är som bekant senväg. Snabbare är inte bättre.

Ett område som under lång tid fascinerat mig är biomimik, som innebär att forskare och ingenjörer imiterar naturens beprövade lösningar.3 Janine M. Benyus beskriver i sin bok Biomimicry - Innovation inspired by Nature hur vi i vår tidsålder huvudsakligen till-

2. Nicholas Carr – e Shallows (What the Internet Is Doing to Our Brains), W. W. Norton 2011

3. http://www.asknature.org lämpar teknikerna heat, beat and treat. 4 Vi värmer upp material samt bearbetar dem mekaniskt och kemiskt. Vi förbrukar – genom boende, transporter, infrastruktur, konsumtion etc. – åtminstone 20 gånger mer energi än vårt biologiska basbehov (globalt medelvärde), här i Norden är faktorn kring 60.5 I biosfären nns det i normala fall inget utrymme för liknande resursslöseri. Genom långsam evolution har de mest e ektiva konstruktionerna vaskats fram. Detta har skett genom blint prövande och en lång serie av misslyckanden – samt några lyckliga sammanträ anden. Utan felsteg ingen utveckling. Vi människor borde också våga misslyckas mer i våra förehavanden, det behöver inte bli rätt från början.

Misslyckande är inte synonymt med slöseri. I naturen nns t.ex. ingenting som kallas avfall. Det som blir över utgör i ett genialiskt kretslopp resurser för andra. Det som vi människor betraktar som avfall är i grund och botten resurser på fel plats. När det gäller avfallsoch resursfrågor används o a begreppet reduce-reuse-recycle. Primärt bör vi alltså minska mängden avfall. Dels genom bättre produktplanering, dels genom minskad konsumtion. Däre er kan vi genom återanvändning hitta nya funktioner för en kasserad produkt. När detta inte längre är möjligt återvinner vi själva materialet. Som sista nödlösning använder vi förbränning, även kallad energiåtervinning. Åskådlig information kring resursfrågor och materialströmmar fås bl.a. genom projektet Story of Stu . 6

När jag betraktar den verksamhet som människosläktet ägnar sig åt dyker ordet hybris osökt upp i mina tankar. Vi försöker gång på gång överträ a naturens upp nningsrikedom men kommer o ast till korta. Begränsade tester av produkter i steril laboratoriemiljö väger lätt mot evolutionens långa och omfattande fältstudier.

4. Janine M. Benyus – Biomimicry, Innovation Inspired by Nature, Harper Perennial 1997

5. Mats Areskoug – Mljöfysik, Studentlitteratur 2006

6. http://storyofstu .org

Komplicerat Och Snabbt

Ett konkret exempel: Jag har i debatten kring vindkra re ekterat över några detaljer. Vindkra en i sig är positiv i.o.m. att den är en förnyelsebar energikälla, men när det gäller tillämpningen så återspeglas tyvärr även här den allmänna trenden i samhället: marknaden prioriterar samma enskilda lösning, i detta fall den horisontella trebladiga turbinen. Själva grundkonstruktionen förändras inte nämnvärt utan skalas enbart upp i storlek. Det verkligt intressanta vore att om möjligt hitta ännu bättre lösningar. Konstruktioner med mindre störande ljud, skuggor och re ektioner – samt småskaliga turbiner som behändigt kunde integreras i stadsrummet. Små resurser avsätts dock till att utveckla dessa alternativa rotormodeller. Samma fenomen kan iakttas t.ex. inom bil- och mobilindustrin. Då en lösning fått fotfäste “fastnar” den i det ekonomiska systemet. Det blir svårt för nya lösningar att få grogrund – utvecklingen hämmas. Vi får samma gamla lösningar i nya paket, e ersom det kortsiktigt är mest ekonomiskt lönsamt att sälja beprövade system – så länge det nns en marknad som betalar. Ny form, ny färg, nytt skal – men inte särskilt innovativt.

Ifall vi enbart låter marknadsekonomin styra bromsas “den sanna utvecklingen”. Vi ägnar oss istället åt det som Tim Jackson i sin uppmärksammade bok Välfärd utan tillväxt beskriver som kreativ förstörelse. 7 Saker blir snabbt föråldrade och omoderna, de ersätts av nya som ersätts av nya o.s.v. I en förödande kombination med bl.a. planerat åldrande, Taylorism och global kapitalism utgör detta grunden för de ohållbara system vi har idag.

Vi lever i en illusion av att vår tidsålder är extra innovativ. Studerar vi frekvensen av signi kanta upp nningar infann sig den historiska höjdpunkten i slutet på 1800-talet.8 Mycket av det som idag marknadsförs som nytt och revolutionerande bygger i själva verket på gamla idéer och upp nningar. Elbilar fanns redan på 1800-talet. Innovation i sig är inte heller per automatik hållbar och önskvärd.