#42 • SEPTEMBER • 2017 • GRATISMAGASIN
STA D S G U I D E : M A LM Ö Lite mindre, lite bättre S H O U T O U T LO U D S “Vi har egentligen aldrig slutat” B J Ö R N K J E LLM A N Läser Harry Potter LI SA B J U RWA LD “Det räcker inte att peka och säga ‘du är rasist’”
Böcker och
BOJKOTT
En inbjudande danskväll med Stravinskijs Våroffer och GöteborgsOperans Orkester. Världspremiär 9 september spelas t o m 15 oktober.
Biljettpris 180-325 kr
Köp biljetter www.opera.se, 031-13 13 00 goteborgsoperan GOdanskompani
@goteborgsoperan
@goteborgsoperan
GöteborgsOperans Danskompani fortsätter sitt segertåg över världen. Passa på att uppleva dem på hemmaplan! Kompaniets nya säsong inleds med en kväll full av medryckande dans på allra högsta nivå! Först Stravinskijs Våroffer i dansverket Sacre av stigande stjärnan Roy Assaf. Här delar dansarna scen med hela GöteborgsOperans Orkester. Hälften av föreställningarna ges med bara kvinnliga dansare, hälften med bara manliga. Finalen Decadance Gothenburg av världsstjärnan Ohad Naharin (”Mr Gaga”) är ett kollage av godbitar ur hans repertoar, i en exklusiv nyskapad version.
Eftersnack om Kult Direkt efter föreställningen den 24/9 arrangerar vi ett eftersnack med dansarna och deras konstnärliga ledare Katrín Hall.
djungeltrumman #42 • 2017 3
ledare några ord från redaktören
Andra alternativ Djungeltrumman kommer inte att delta i Bokmässan i år – av precis samma skäl som förra året. Men det hindrar ju inte att september faktiskt är en bokmånad! Därför har det här numret temat litteratur. Printredaktör Mathilda Svensson mathilda@djungeltrumman.se 0 3 1 - 3 8 2 27 0 5 Ansvarig utgivare Pelle Tamleht pelle.tamhleht@nojesguiden.se Layout och grafisk form Abdul Hamid Ali Niklas Berglund Annons Micaela Arancibia micaela@djungeltrumman.se Rasmus Winblad rasmus@djungeltrumman.se Linnéa Woll linnea@djungeltrumman.se 0 3 1 - 3 8 2 27 0 2 Övriga medverkande Sofia Åberg, Henrik Boström, Ebba Möll, Majli af Ekenstam, Emma Furehill, Victoria E Kiss, Emilia Palmén, Maria Kopp, Jonathan Bengtsson, Sara Berndtsson, Alice Dadgostar.
Ofta får jag dåligt samvete jag för att jag läser för lite. Tid har jag ju, och om jag kan kolla igenom elva säsonger av Bones borde jag ha tid för en bok också. Men jag är som de flesta andra och orkar bara läsa böcker när jag är på semester. Omtalade Ett litet liv ligger hemma i hyllan, helt obruten i ryggen, och ju längre tiden går desto motigare känns det. Det har tagit ett år att komma igenom två tredjedelar i Kristina Sandbergs trilogi om Maj – trots att det är helt fantastiska böcker. I jul, kanske. Och du, apropå Bokmässan: det finns andra att gå på. I slutet av månaden hålls en alternativ bokmässa, Scener och samtal, på Göteborgs Litteraturhus. Emilia Palmén har pratat med bland andra initiativtagaren Lisa Bjurwald om varför det behövs en sån – och vad den ska handla om. Victoria E Kiss har intervjuat Björn Kjellman om Harry Potter. Kjellman har läst in alla böcker på svenska, och han berättar om vad som är svårt med att ta sig an böcker som är älskade av så många. Emma Furehill har skrivit en krönika som tar oss tillbaka till när hon gick i mellanstadiet. I retrospektiv funderar hon över vad det var för låttexter hon sjöng på egentligen. Dessutom en intervju med albumaktuella Shout Out Louds som spelar i Göteborg senare i oktober, en fullmatad klubbguide, snyggt mode och, så klart, en massa boktips. Mathilda Svensson, redaktör Djungeltrumman Print
ISSN: 2 0 0 2- 624 2
månadens medarbetare
Rasmus Winblad
Djungeltrumman AB 031-382 27 05 c/o Entreprenörsgatan Kungsgatan 4 411 19 Göteborg djungeltrumman.se
4 djungeltrumman #42 • 2017
Rasmus är Djungeltrummans nyaste säljare. Det sämsta med hösten enligt Rasmus är mörkret och “att det bara blir värre” men han ser fram emot många spelningar. En sjuk grej som alla borde veta, om du frågar Rasmus, är att det finns fler tigrar i fångenskap i Texas än vad det finns vilda i resten av världen. Sjukt, va?
innehåll
26 22
Innehåll #42 14 Ett annat slags bokmässa 22 Stadsguide: Malmö 26 Mode: CMYK (0, 53, 100, 0) 38 Shout Out Louds ALLTID I DJUNGELTRUMMAN:
7
14
8
Prylkollen
Jonathan spanar
12 Matkollen 33 Klubbguide 36 Filmtips 43 Boktips
38 omslag Modell: Linton Lundin Foto: Ebba Möll
djungeltrumman #42 • 2017 5
dåtiden
Tillbaka till dåtiden
—
Minns du den här leksaksbutiken på Vasagatan? För 27 år sedan tog Johnny Kääpä den här bilden, han gillade de skrikiga skyltarna, innan butiken stängde för gott. text: Mathilda Svensson foto: Johnny Kääpä/fotoscenen.se Maj 1990, Vasagatan. Kanske är du för ung för att ha varit med på den tiden då leksaksbutiken fanns, men när Johnny Kääpä delade med sig av den här bilden i Facebookgruppen Det gamla Göteborg mindes många “Ballonghålan”. Om det var det riktiga namnet eller bara något butiken kallades är inte riktigt utrett. Så här skriver en av dem: “Jag bodde på Viktoriagatan runt hörnet när jag var liten på sextiotalet. Jag fick gå ner själv en gång och
6 djungeltrumman #42 • 2017
köpa en leksak för mina sparade veckopengar. Även om det säkert var billigt räckte pengarna bara till en sån där kula med snö i. Jag kommer fortfarande ihåg känslan av att pengarna inte räckt långt och jag var ganska besviken på köpet. Men jag var stolt över att jag hade klarat av det själv.”
Visa oss dina historiska bilder! 20 eller 60 år gamla spelar ingen roll. Maila maria@djungeltrumman.se
prylar
Prylkollen Hösten är den bästa tiden för boksläpp. Här är några alldeles nya som redaktionen gärna läser i september. text: Mathilda Svensson
PARIS FÖR FOODISAR
X: DEN SISTA PLATSEN Vill du ha något spännande? John Ajvide Lindqvist är Sveriges skräckkung och X: Den sista platsen är den sista delen i trilogin som inleddes med Himmelstrand och Rörelsen. Ordfront förlag
En gång om året åker Elin Unnes till Paris. Så, att säga att hon har blivit något av en expert på vad som är bra i matväg i staden är inte att överdriva. En kulinarisk resa, varsågod! Natur & Kultur annons
MARKEN Poeten David Väyrynen debuterar med boken Marken som handlar om Malmfälten. En vacker bok där författaren blandar fri vers med bunden, prosa, sånger och listor. Bra present för den som tycker poesi är krångligt – det här är inte det. Teg Publishing
SÖKES: NYTT INNEHÅLL www.frilagret.se, 031-368 32 50, frilagret@kultur.goteborg.se
spaning
»En maktdemonstration i dålig smak « Inte poesi
JONATHAN BENGTSSON
spanar I september hittar Jonathan Bengtsson något riktigt fult på stan, äter mycket mat och spår att Håkan Hellström kommer att skriva sina memoarer med David Lagercrantz.
Jag har äntligen hittat antitesen till poesi: plastfåtöljerna utanför Hotell Avalon. En av dem är lika orange som en sån Jägermeister-scarf vissa tyskar – såna som har ätit så mycket apfelstrudel att de ser ut som håriga cirklar i ansiktet – åker runt med på skidsemestern. En annan liknar något jag föreställer mig att en frisör på meskalin placerar i sitt vardagsrum. Inte mycket i Göteborgs stadsbild kan ståta med att vara så grällt och så fullkomligt färglöst på samma gång. En maktdemonstration i dålig smak.
8 djungeltrumman #42 • 2017
foto: Sören Håkanlind
Månadens diss: snusk
Under min ledighet kom jag över ett par Harlequinböcker, alltså sånt som brukar kallas ”tantsnusk”. Jag tror det har skrivits 500 studentuppsatser om Harlequin de senaste åren och alla vill lyfta genrens oanade komplexitet, liksom revanschera den – men jag är ledsen. Efter att ha skummat igenom mina böcker vill jag hitta olja, köpa upp Göteborgs Universitet och detaljspränga litteraturvetenskapens korridorer med alla lärare och elever kvar i byggnaden. Det finns inget mer tillfredsställande än att riva ned historien, bit för bit skända alla århundraden av lagrad idioti som lönnfeta män i peruker konspirerat ihop – där är jag med er. Men Harlequin behöver inte räddas från patriarkatet, förtjänar inte den akademiska medelklassens allvar. Vissa saker förblir livlösa förolämpningar, vilket ljus vi än försöker sätta dem i.
spaning
Håkans memoarer
Månadens hiss: mycket mat
Gick till Oceanen och åt med några vänner som påstod att ”man får sjukt mycket mat där” och jag är böjd att hålla med: man får sjukt mycket mat på Oceanen. Eftersom jag kommer från en familj där samtalsämnet “restaurangmat” aldrig surnar, min pappa har fortfarande inte kommit över att han fick betala 200 spänn för ”en ruta torsk” på nåt nationalsocialistiskt brasserie i Kivik för sju år sen, är jag starkt engagerad i denna fråga. Oceanen klarar giljotinen.
Håkankonserter. Håkan spårar upp förövaren och offret. Hugger David Lagercrantz med en liten äppelkniv från 1800-talet. Lagercrantz älskar sig själv så mycket att han tolkar hugget som ett utfall av förbindlighet: de blir goda vänner. Arbetet med boken fortsätter.
Känguru En ärlig fråga: varför har nazister så många fickor på sina byxor? Har deras uniformsansvarige (jag tänker mig att de sysslar mycket med menlösa titlar) blivit knullad av en känguru som liten? Får fråga på bokmässan.
foto: Rebecka Bjurmell
Håkan tar paus och man vet vad som kommer hända. Om ett par veckor landar ett pressmeddelande. Håkan Hellström: ”Den här lilla Mr Bojanglesgrabben från Frölunda som aldrig kunnat spela gitarr ska nu berätta sin hundstory – Brrao Man! – om alla skator och losers!” Aftonbladet kopplar in Sveriges tio främsta lingvister och 48 timmar senare kan man konstatera att Håkan har påbörjat sina memoarer. De efterföljande månaderna blir intensiva: David Lagercrantz kidnappar Thomas von Brömssen för att tvinga fram ett samarbete. Lagercrantz tillgriper tortyr – framför en exakt kopia av det klarinettsolo von Brömssen alltid kör när han hyrs in för att sänka stämningen på
djungeltrumman #42 • 2017 9
djungeltrumman väljer
Djungeltrumman väljer: Poddar om litteratur
—
Alla som läser vet: böcker blir bättre av att diskuteras. Här listar vi några poddfavoriter inom ämnet, som täcker allt från fantasy till finkultur. text: Maria Kopp VARGTIMMEN
NORD & FRANCKE
Höstmörkret börjar smyga sig på oss och vad passar väl då bättre än lite skräcksnack i lurarna? Tomas Arvidsson och Lars Martinsson bjuder in de främsta i genren för att diskutera läskig läsning.
Okej den här dealar inte bara med böcker, men tillräckligt mycket med böcker för att kvala in. Feminism, beautysnack och gatesnack blandas med digitala bokcirklar – där lyssnarna får vara med!
EN FÖRBANNAD PODD
FANTASTISK PODD
De tatuerade statliga tjänstemännen Katta och Fiat (hur härlig duo?!) pratar passionerat och personligt om böcker och andra “kulturella tidsfördriv”. Ibland förbannade – alltid förbannat bra.
Om fantasy är din grej är det här din podd. Ett helt nätverk av författare i Sverige och Finland hjälps åt att producera avsnitten, som kretsar kring skrivande, fantasy, science fiction och skräck.
LUNDSTRÖMS BOKRADIO Marie Lundströms litterära veckomagasin bjussar på allt från författarmöten till bubblande bokcirklar och Sjörapporten-poesi. Mikael Timms Dylanspecial är ett bra avsnitt att börja med.
10 djungeltrumman #42 • 2017
BAKOM BOKEN
Bubblare:
BBC:s My Dad Wrote a Porno är precis vad det låter som, inläst av sonen Jamie Morton. Lyssna om du vågar!
Vill du hellre skriva själv, än att läsa andra? Har du ett manus som ligger och skaver i byrålådan? Häng med Daniel Sjölin på resan från manus till färdig bok, där förläggare och författare guidar till framgång.
Premiär 30 september Lilla Scen Av JeAn-PAuL SArtre
regi AngeLinA StoJcˇ evSkA
Med kiM tHeoDoriDou BergQuiSt, HAMPuS HALLBerg, iSAk HoLMen SØrenSen, MeLinA trAnuLiS
Biljetter 031 708 71 00 Mat & dryck 031 708 70 90
www.stadsteatern.goteborg.se
mat
Recension: Rustik Bistro Linnégatan kantas av restauranger och kaféer, vissa bra men fler av sorten där du får milslånga menyer och inte så mycket för pengarna. Storhetstiden sägs ha varit någon gång på 90-talet, och det återstår att se om en ny era är på väg. text och foto: Sara Berndtsson
Rustik Bistro slog upp dörrarna 2013 och trots att mina vänner och jag traskat upp och ned för denna gata många gånger under åren var det första gången vi klev över tröskeln. En rätt folktom tisdag i augusti slår vi oss ned vid ett högt bord med stabila barstolar. Vilken slags stol vi satt på kan tyckas vara en oviktig detalj, men inredningen (som egentligen inte gör så mycket väsen av sig: schackrutigt golv, dova, murriga toner och rejäla ekmöbler) gör
12 djungeltrumman #42 • 2017
Bäst: Musselsoppan, snälla – ta aldrig ner den från menyn! Och att kocken tog sig tid att kolla hur maten smakade och snackade råvaror, trevlig grej. Sämst: Oklart om det är tillräckligt mycket kvarterskrog för att en ska kunna hänga i baren och ta en öl och äta något litet. Öppettider: Måndag–Lördag från 17.00, öppet för lunch på fredagar.
ändå skäl för namnet. Det är funktionellt, stabilt och rustikt. Alla dagar i veckan mår bra av bubblor i glaset och det är dessutom en härlig tillfredsställelse när fördrinken också funkar till förrätten, det är det som är att vara ekonomisk, right? Vi tog in matjessill med nypotatis, Vrångebäcksost och gräslöksmajonnäs som var täckt av tunna strimlor friterad potatis (125 kr) och handhackad råbiff med
mat
bakad äggula, basilikakräm och picklad zucchini som var toppad med torkade oliver och ännu mer friterad potatis (135 kr). Då vi var olika hungriga i sällskapet var det uppskattat när servitören snabbt ställde fram tallrikar så vi kunde dela på rätterna. Råbiffen blev allas favorit, den var inte bara vacker att se på som rått kött på ett groteskt sätt kan vara, utan också god och välbalanserad. Basilikakrämen gjorde rätten mild och fräsch och det var trevligt med det krispiga från potatisen och oliverna. Det finns en handfull varmrätter på menyn och vårt val föll på en av Rustiks klassiker – vitvinskokta blåmusslor med tomat och getost (175 kr) och, för att det är svårt att låta bli, pommes och tryffelaioli på sidan. Till det blev det en galopp med IPA som visade sig vara en perfekt kombination med spänstiga musslor, salt, lite pikant gratinerad ost, söta tomater och syrligt vin som gav oss rysningar. Att doppa pommes i den lätt rosa, gräddiga skyn är ett minne som kommer hänga kvar ett tag. I alla fall till nästa besök, för vi hoppas löftet om att soppan kommer att finnas kvar i höst hålls.
matredaktören filosoferar
Lite mer carpe diem Det känns som jag ätit mig igenom halva Köpenhamn och Neukölln den här sommaren, det har varit en kamp att bli hungrig inför nästa måltid och inte försättas i matkoma. Jag blir både exalterad, omåttligt nyfiken och utmattad av tanken på att det finns fler kebabhak, hippa vietnameser, trendiga kaffeställen och slitna barer att upptäcka.
Förutom det obligatoriska skoskavet efter två dagars citysemester börjar också jämförelserna komma smygandes. Helt utan kontroll för hemlängtan och avundsjukan dialog med varandra; ”Den här baren känns som Berlins motsvarighet till Publik, fast sunkigare”, ”Varför går det inte att köpa öl i en kiosk hemma?”, ”Är det inte orimligt att Kinos uteservering stänger typ innan solen gått ner?” Som matälskare är det inspirerande att styra kosan mot kontinenten. Även om vi har en helt fantastisk matkultur och otroligt många skickliga restauratörer och kockar i Göteborg märks det att stel byråkrati gör folk lite mindre kreativa och mer beroende av koncept som går hem direkt (tänk hamburgerrestaurang så förstår du vad jag menar). Om du inte har en stor påse pengar att ösa ur finns det inte svängrum att servera ramensoppa några år för tidigt, hur gott, trendigt och rätt i tiden det än är 50 mil söderut. Jag tror inte det går att klaga på personerna som står bakom
Musslorna gjorde oss så mätta att det inte fanns plats för något sött. Synd, för vi kan ana att desserterna är lika enkla och rätta i smakerna som det vi åt denna gång. Linnégatan är fortfarande inte vår favoritgata men Rustik Bistro gör den lite mer uthärdlig.
grytorna, men hur vore det om Tillståndsenheten började med carpe diem-dispens för uteserveringar som håller öppet extra länge under ljumma sommarnätter och enklare alkoholtillstånd för dem som vill testa nya idéer snabbt? Antagligen hade fler spenderat semesterkassan hemma och det hade funnits färre Berlinsvenskar och Öresundspendlare. Sara Berndtsson, matredaktör
djungeltrumman #42 • 2017 13
intervju intervju
Ett annat slags bokmässa En bokmässa behöver inte vara Göran Greider i en öronbedövande sorlande B-hall, 3 för 100 kronors pocketböcker och seminarier dyrare än Way Out West-biljetter. Sofia Gräsberg och Jesper Brygger på Göteborgs Litteraturhus organiserar Scener & samtal den 29–30 september. text: Emilia Palmén foto: David Relan
14 djungeltrumman #42 • 2017
intervju
Cirka åttio programpunkter kommer att fylla Göteborgs Litteraturhus och Världskulturmuseet sista helgen i september. Det har talats om alternativa bokmässor, eller alternativa scener. Som att allt som händer på Göteborgs litterära scen sker i förhållande till Bokmässan. – Det handlar inte om att vi vill konkurrera ut Bokmässan, utan om att erbjuda någonting annat. Visst kan man välja att bojkotta i och med Nya Tider, men vad får det för påverkan om man inte samtidigt erbjuder någonting annat istället, påpekar Jesper. De pratar båda med glädje om hur arbetet med programmet har sett ut. Många aktörer har själva sökt sig till dem, som om folk verkligen törstat efter en plattform att få skapa något nytt och eget på. Natur & Kultur ringde upp och erbjöd bidrag, vilket bland annat möjliggjorde att fler programpunkter kunde bokas in och att en ny stor scen kunde läggas till i programmet, eftersom de nu fick råd att hyra in extra stolar. Världskulturmuseet lånar ut sina lokaler gratis och flera förlag stöttar ekonomiskt vilket har lett till att inget behövs bekostas med kommunala bidrag. Och sedan är det såklart alla som ska samtala. – Det är någonting verkligt unikt, de flesta aktörer har sökt sig till oss med egna idéer. Exempelvis kommer Johannes Anyuru, Patricia Lorentzoni och Maria Küchen prata om att vara troende och antifascist utifrån deras respektive religiösa hållning, en programpunkt som kom till helt på författarnas eget initiativ.
Det skulle vi aldrig ha kunnat koka ihop själva, säger Sofia. En sorts tema för Scener & samtal är sårbarhet och styrka. Det är inte helt självklart vilka som har möjlighet att uttrycka sig i vårt samhälle. Inte minst av ekonomiska skäl har behovet av någonting annat än Bokmässan funnits redan innan författarupprop och Nya Tider. – Vi på Göteborgs Litteraturhus vill visa vad Göteborg handlar om, en massa litterära engagemang, och erbjuda en plats som inte alls är kommersialiserad, säger Jesper. Syndikalistiskt forum har sedan tidigare sin Radikala bokmässa vilken också starkt tar avstånd till de kommersiella aspekterna av mäs�san. Om man ändå vill haffa böcker kan man bege sig till ETC:s litteraturfestival Bokmassan i Bältesspännarparken. Jag frågar Sofia och Jesper vad de spår i Bokmässans framtid. De skrattar lite (läs: suckar) och säger att det får jag nog fråga dem själva om istället.
Boktips från Sofia och Jesper: Jag matar kriget med dem jag älskar – Rasha Alqasem Ghosts of my life – Mark Fischer De kommer drunkna i sina mödrars tårar – Johannes Anyuru Tripprapporter – Tone Schunnesson Glasblåsarens barn – Maria Gripe
djungeltrumman #42 • 2017 15
intervju
»Den organiserade rasismen är en ödesfråga för vår tid «
Lisa Bjurwald tog tidigt och med styrka avstånd från Bokmässan när de 2016 lät Nya Tider delta. Medan andra människor tassar på tå, med ena handen pekar fuck you och med andra handen skålar sitt plastglas bib-vin med nazisterna, råder det absolut ingen tvekan om var Lisa står. text: Emilia Palmén foto: Bladh by Bladh
16 djungeltrumman #42 • 2017
intervju
– Efter att under så många år granskat extremhögern vet jag helt enkelt för mycket om de här rörelserna för att kunna se mellan fingrarna på deras närvaro. Jag kan inte först varna för deras våldsamhet och sedan stå och kränga böcker i samma rum som dem. Det är inte enbart av fina ideal jag bojkottar utan det skulle även underminera min yrkesmässiga trovärdighet, vilket vore katastrofalt som journalist och författare, säger Lisa.
Lisa Bjurwald boktipsar: God dag kampsyster! Kvinnorna i extremhögern Lisa Bjurwald & Maria Blomquist, Atlas 2009 Granskning av de i medierna, men inte inom rörelsen, osynliga högerextrema kvinnorna. Läs bland annat om en av Nya Tiders centralgestalter,
Olika kulturutövare väljer att inte delta i mässan helt enkelt för att de på ett eller annat sätt är målet för extremhögerns hat och hot. De som ändå väljer att delta för fram argument som att det handlar om yttrandefrihet, att man ska ta debatten och att det är divafasoner att stanna hemma.
Den banala ondskan: Eichmann i Jerusalem Hannah Arendt, 1963 Ovärderlig läsning för de som fortfarande tror att ondskan kommer med blinkande röda djävulshorn.
– Vi som är vana vid hot vet att det inte går att ta debatten med någon som vill att man ska dö, och det är otroligt naivt att tro det. Det finns en bild av att dessa människor enbart skulle vara unga och naiva män, men så är det inte. De är inte sällan vältaliga och högutbildade och risken är att du förlorar diskussionen om du väljer att resonera med dem. Det räcker inte att peka och säga ”du är rasist”, ja so what? Det är ett idiotiskt underskattande att tro att man ska kunna omvända dem.
Hitler's Willing Executioners: Ordinary Germans and the Holocaust Daniel Goldhagen, 1996 Om vanliga människors ansvar och passivitet inför antidemokratiska hot.
Men Lisa menar också att diskussionen hakat upp sig på just nazisterna, när det egentligen är Bokmässan som bojkottas. Bokmässan är ett privatägt företag och deras mål är inte att värna om yttrandefrihet, det är att tjäna pengar. – Om fler hade fokuserat på detta faktum tror jag att debatten hade hamnat på rätt köl. Självsäkerheten vi ser från extremhögern just nu är kopplat till att samhället inte sätter upp tillräckligt med motstånd. Vi som besökare har möjlighet att påverka Bokmässan, trots att de gömmer sig bakom luddiga juridiska regler de egentligen inte behöver följa. I en tid då högerextremismen ständigt flyttar fram sina positioner är det viktigt att inte glömma bort att det vi tycker är acceptabelt idag för några
år sedan hade var fullkomligt otänkbart. Detta menar Lisa är en direkt effekt av normaliseringen av rasistiska åsikter. – Den organiserade rasismen är en ödesfråga för vår tid, inte bara i Sverige. Att vi med all den kunskap och erfarenhet vi har av dessa rörelser ens tvekar inför om vi ska mingla med nazister eller ej. Vi har en märklig tvekan över vad som är rätt och fel, när det borde vara självklart. Två andra ämnen jag jobbat med som journalist och författare är pedofili och sextrafficking, där råder det absolut inte samma tvekan. Bokmässan har inte heller monopol över den litterära scenen, även om det ibland kan verka så. Och det är konstigt att inte finns fler runtomkring-events á la Way Out West under tiden för mässan. Det är sjukt dyrt att både besöka och ställa ut på Bokmässan och Lisa påpekar att oavsett om det är på grund av extremism eller någonting annat, så är utvecklingen med omkringliggande scener positiv.
djungeltrumman #42 • 2017 17
intervju
Björn Kjellman:
»Böckerna är så jävla berömda« text: Victoria E. Kiss foto: Tiina Nevala
Just nu är skådespelaren Björn Kjellman i färd med att läsa in de sista böckerna ur Harry Potter-serien. Djungeltrummans Victoria E. Kiss fick en pratstund med inläsaren och undrade bland annat vad som varit tråkigast med att göra ljudböcker av de omåttligt populära fantasyromanerna.
18 djungeltrumman #42 • 2017
När Björn Kjellman får höra min skånska är han snabb med att haka på det breda snacket. Jag börjar nästan tro att han är dialektkamelont när han sakta, men säkert, låter rösten föras tillbaka till Södermalmstoner. Det är en glad Kjellman som svarar i telefon när jag ringer lite halvsent en onsdagskväll. Han förklarar att han älskar dialekter. Att han inte fått ge uttryck för det i inläsningarna tycker han är lite synd, men fullt förståeligt. – Eftersom det är en brittisk saga har jag inte kunnat köra svenska dialekter. Det skulle bli missvisande. Vi har ju egna referensramar till exempel till dalmål och det passar inte in, så det fick bli något slags allmänsvenska med glidningar hit och dit.
intervju
Att läsa in historierna om den unge trollkarlen och hans vänner Ron och Hermione har inte varit ett dugg främmande för Björn som själv både läst böckerna och sett filmerna med sina barn. Att han är förtjust i äventyr och tycker om berättelsen har bara varit ett plus. – Sagan om Harry Potter är väldigt brittisk och det är den sortens böcker jag är uppfödd på som barn, menar Björn och rabblar obehindrat upp vad som verkar vara britternas hela litteraturkanon för barnböcker. Inläsningarna började i våras och den första delen i serien släpptes som ljudbok i juni. Björn tycker att gestaltningen, och att skapa röster till de olika rollfigurerna, har varit ett särskilt festligt arbete, men samtidigt också lite svårt. – Böckerna är så jävla berömda och så många har sett filmerna, så de karaktärer jag tror att alla kan och kommer ihåg har jag försökt att färga ganska likt min idé om hur de låter, säger han och syftar på de tre huvudpersonerna.
– Speciellt när det kommer till tjocka människor så är det alltid ett himla kommenterande om folks kroppar i böckerna. Det är provocerande, säger Björn, men tillägger snabbt att de moraliskt fina idéerna om människors lika värde i böckerna däremot verkligen är något han uppskattar. På frågan om vad han själv läser just nu blir Björn Kjellman tyst, samtidigt som han febrilt börjar leta i en av alla sina bokhögar med aktuell lektyr. Han hittar inte boken, men kommer efter en stunds funderande fram till att det är Susan Faludis Mörkrummet som handlar om författarens far som genomgått könskorrigering, blivit kvinna och flyttat tillbaka till sitt hemland Ungern. En gripande, sann historia, förklarar Björn. Raka motsatsen till Harry Potter, kan man säga. annons
Han berättar att dessa röster ligger nära hans egen. Men när det kommer till Hermione blir det inte helt enkelt. – Även om hon har en viss besserwisserattityd är det lätt att hon blir lite tjejig på ett tråkigt fördomsfullt sätt, samtidigt är det ju så hon är skriven. Fast jag har frågat mig själv hur jag förhåller mig till det utan att sälja ut bruden, säger Björn skrattandes. Nästan allt i arbetet med inläsningarna tycker Björn är roligt, som tillfällena när han rycks med så till den milda grad i historien att han till och med glömmer bort att han jobbar. Något som han däremot tycker har varit tråkigt är de tillfällen när han inte hållit med JK Rowling eller översättaren, men samtidigt måste vara lojal mot dem.
Lyssna fritt i 14 dagar
krönik a
Retrospektiv textanalys text: Emma Furehill När Bob Dylan fick Nobelpriset i litteratur tillhörde jag en av dem som var lite tudelad. Lejonparten av mig kände dock – och känner fortfarande – att litteraturen per se aldrig kan få nog med uppmärksamhet, och med den de stentuffa författare som kämpar med livet som insats, genom att berätta om situationen i sina hemländer, etcetera. Men om vi nu säger att ett slags konsensus skulle råda kring att låttexter är litteratur, på precis samma sätt som en roman eller faktabok. Då kanske litteraturlistan till universitetsstudierna i Litteraturvetenskap skulle skrivas om helt och hållet. Jag är en ständig läsare sedan femårsåldern, men hade på grundkursen lite svårt att uppskatta alla dessa klassiker, det måste jag ändå erkänna. Dessutom kan en verkligen börja fnula på om låttexter i gemen tål att genomgå en skarpsint textanalys. I mellanstadiet gjorde jag, som jag minns det, bejublad succé, då jag på roliga timmen mimade, iklädd överdimensionerad skinnjacka, i skenet från en diabildsprojektor som spotlight, till en av Lill-Babs gamla hitar. (Barbro och Bobban är för övrigt ungefär jämngamla, och har dessutom så väl startat och alltjämt fortsatt sina karriärer parallellt.) Tre decennier senare shufflas den en morgon oförklarligt nog fram i mitt musikminne, och jag får den på hjärnan. Och samtidigt som jag fånler av igenkänning, blir jag på samma gång grundligt förfärad över mitt då uppenbarligen dåliga omdöme gällande låtval. Nog för att jag diggar Lill-Babs som person, men texten lämnar minst sagt mycket i övrigt att önska. Så här kommer då en grundlig, om än ovetenskaplig, textanalys: ”Jag är en tuff brud i lyxförpackning. En tuff brud i snyggt fodral. Jag är ett litet stycke dynamit maskerad till sockerbit.” Jo, men jag var väl ett relativt tufft mellanstadiebarn? Men jag var ju ett barn!
20 djungeltrumman #42 • 2017
krönik a
”Jag är en hårding i guldinfattning. Det är karlarnas ideal. Här kan de välja mellan tvenne bud. Båd’ lady, och raggarbrud.” Alltså, karlarnas ideal. Varken då eller nu önskar jag lägga ens ett uns av energi på hur det nu skulle se ut. ”Aldrig kommer sagans prins, om man går klädd i jeans. Men till ett nobelt kvinns. Med diamant, det går brilliant. Man lätt får karln på knä i guldlamé.” Här fnissade jag lätt internt i morse, där jag satt i mina mest ingångna Acnejeans. Och jag har som sagt varken då eller nu haft som mål att få en karl på knä. ”Jag är en tuff brud i lyxförpackning. Och jag fann snart att det var smart. Att bli en typ och jag har gjort mitt val. En tuff brud i snyggt fodral.” En typ är man väl alltid? (I övrigt mest upprepning.) Därefter följer sista biten: ”Jag är en tuff brud i lyxförpackning. En frän dam som kan reklam. Som backat upp sig själv på en piedestal. En tuff brud. Ingen bluffbrud. Nej en tuff brud i snyggt fodral.”
» Jag är en tuff brud i lyxförpackning « Nu är jag visserligen kanske mer av en frän dam idag, än jag var som tioåring, dock har jag mycket svårt att se mig själv på ett slags piedestal. Summa summarum är melodin då som nu käck och glad, och jag antar att det var den jag uppskattade som barn, och till viss del kan uppskatta idag. Textmässigt finner jag den dock under all kritik, och när jag vetgirigt skulle kolla upp vem som var/är den skyldiga, finner jag att det chockerande nog krävdes hela tre personer för att snickra ihop denna melodi. Kanske inte lika förvånande: tre män.
djungeltrumman #42 • 2017 21
guide
Stadsguide:
MALMÖ Trött på evig jakt på lista till creddiga klubbar för att få gnugga dig mot den lokala grupprunken, sketen falafel för 90 spänn och – om du inte redan blivit ruinerad – brutala kollektivtrafiksavgifter? Det finns en plats med rimliga avstånd, mångfald, e-cigg, en blomstrande klubbscen, närhet till både havet och våra danska polare samt lättillgänglig kultur: Malmö. text och foto: Alice Dadgostar
22 djungeltrumman #42 • 2017
guide
ÄTA
BAR På Rex (Nobelvägen 107) finns stans i särklass bästa pizza (med veganska alternativ), och stället har även en klassisk uteservering i eftermiddagssol och en riktig gott- och blandatpåse till spellista. Pizzan Ruccola är ett givet val på menyn men rekommenderar starkt att våga Texmex. Givet är också en omgång biljard. Det enda mindre bra är eventuellt ölpriset – ett problem som man lätt åtgärdar genom att gå över gatan till Family Pub (Nobelvägen 52). Ännu en pärla i Skånes huvudstad är naturligtvis Far i Hatten (Folkets park). Oftast stimmigt, på ett bra sätt, med både uteservering och restaurang. I övrigt är Söder om Småland (Claesgatan 8) en trevlig plats som med jämna mellanrum bokar bra dj:s. På en annan sida av Möllan finns Belle (Södra Skolgatan 43), ännu ett ställe
med bra, varierade bokningar. Och om en har en extra slant på fickan – beställ en drink! Finns många goda.
KLUBB Utöver utbudet av högkvalitativa svartklubbar måste en besöka Inkonst (Bergsgatan 29). Ett hallelujah-moment för den som är sugen på elektronisk musik men mindre sugen på industrilokal. Bara några meter bort står Babel (Spångatan 38) med ett varierat utbud av klubbar. Moriska Paviljongen (Norra Parkgatan 2) har även de rätt många ess i rockärmen, framförallt för den hiphop och r’n’b-intresserade. Och så Grand (Monbijougatan 17) förstås, den lite klubbigare salongsbaren som oftast är smockad med gött folk och återkommande jazzkvällar. “Det känns lite New York”, som någon uttryckte det. Jo tack – Malmöbakfickor ÄR lite som New York.
En vinlunch på Mineral (St Knuts väg 13) kommer att bli en milstolpe i ditt liv. Förutom gott vin och svindlande rätter av varierat slag (grytor, soppor, sallader) får själva stället och personalen en att känna sig hemmastadd. Plus tamponger på toan? Genier. Längre bort hittar vi Scania (Bergsgatan 18), lite körig miljö men himmelsk bibimbap. Gå dit med ett gäng och beställ en kanna margarita (finns olika varianter). Århundradets värdaste käk är annars Noi’s (Friisgatan 3) – alla som bott i Malmö i mer än trettio sekunder har hört talas om det vietnamesiska stället vid Triangeln. Egentligen är allt på menyn säkra kort och här finns allternativ för både vegetarianen, Stockholmsvegetarianen och veganen. God bless! Sist men inte minst: Möllans falafel (Bergsgatan 14). Det finns uppenbarligen många faktorer som måste vägas in i falafelrekommendationen men här får vi ett optimalt utbud av tillbehör och såser samt familjär stämning. Extra saltgurka och chilisås för den som inte vill vara en tönt.
UPPTÄCK En tur till Pildammsparken bör planeras in på schemat. Det finns boule och beachvolley om en är lagd åt det hållet, annars är bara själva liggai-park-verksamheten extremt stimulerande för kropp och själ. Folkets park halkar in på en stark andraplats,
djungeltrumman #42 • 2017 23
guide
kanske mer ett alternativ mot kvällen för den som vill bärsa i park. Lite mer avskilt finns Rörsjöparken, om föregående ställe inte levererat eller om du söker lite mer lugn och ro. På cykel- och gångavstånd från stan finns Västra Hamnen och omhuldade stranden Ribban. Värt att upptäcka även om badsäsongen börjar lida mot sitt slut. Då har en även prickat in Turning Torso om det nu råkar finnas på bucketlistan. Kallbadhuset är värt att nämnas också, en guldklimp vid Ribban beach att hänga på året runt (bakistips!)
24 djungeltrumman #42 • 2017
KULTUR Bara att befinna sig samma stad som Liv Strömquist får en att levla en miljard procent i att känna sig kulturell. Och det finns en hel del att sätta tänderna i för att expandera den känslan. Moderna museet är gratis och har med jämna mellanrum roliga utställningar som tilltalar en bred publik (även alla coola, mig själv inkluderad, som hävdar att de inte “förstår” konst). Föreläsningar, livepoddar, poetry slam-tävlingar, vernissager, stand-up och författarsamtal dyker upp på diverse ställen, så om en är ute
efter lite hjärngympa kombinerat med underhållning är det här helt rätt stad. Exempel att hålla ögonen på: Grand, Babel, Blå båten, Malmö högskola, Amalthea bokkafé, Östervärns antikvariat & bokhandel.
MINUS Tyvärr finns hög risk för ytterst traumatiska, Alfred Hitchcockbetonade fågelinvasioner. Sannolikt då en hänger i Folkets park, på Källans uteservering på Möllan eller typ bara utanför Lidl vid Triangeln. Vi är alla för djurens rätt, men ... watch out.
R g Ä I M E R P S Ä S O N GebSars stora turnerin för Boul
E U G A E L L A N O I NATRNAMENT THE
2017
TO U
FÖRSTA P R I S : Bussresa till LA MAJONNAISE 2018 i Sthlm samt festivalband för alla som spelat i laget (max 6 pers). + TRE SET LA FRANC SB TÄVLINGSKLOT
START: MÅNDAG 0 3 . 9 1 T P E 11 S
Turneringen pågår UNDER HÖSTEN. 3-6 VÄNNER i varje lag, med minst tre som deltar VARJE MÅNDAG. Säsongspris 1000 kr per lag.
ANMÄL DIG OCH DITT LAG DIREKT PÅ DIN BOULEBAR ELLER TILL VÅR BOULEMÄSTARE, LISA.SVENSSON@BOULEBAR.SE Bonne chance! boulebar.se
Rosenlund djungeltrumman #42 • 2017 25
mode
CMYK (0, 53, 100, 0) foto: Ebba Möll styling: Majli, Studio Keller kille: Linton Lundin location: Kungsgatan 4
Vad bra det är med ställen som tar hand om grejer som du inte vill ha. Alla plagg som hänger på rad. Som människor i kö, folk i gäng, alla olika men ändå samma. Två ben och en gylf, samma på alla jeans. Visst några är häftigare än andra men det går ju också i cykler. Några var coola förr så att vi andra kan vara coola nu. Vad hade du på dig när du läste sist? Alla kläder kommer från Myrorna på Olskrokstorget. Killen på bilderna heter Linton. Han tycker att en saga ska väga starka känslor, både positiva och negativa. Han läste senast Tärningspelaren av Luke Rhinehart och hans bästa ord är mowk.
26 djungeltrumman #42 • 2017
mode
djungeltrumman #42 • 2017 27
mode
28 djungeltrumman #42 • 2017
mode
djungeltrumman #42 • 2017 29
mode
30 djungeltrumman #42 • 2017
9 SEPTEMBER / KONSERT
SLOWGOLD 15 OCH 16 SEPTEMBER / NYCIRKUS
FAUNA
18 SEPTEMBER / TEATER
FRÄMLINGSLEGUANEN TEATER BRUNNSGATAN FYRA 20 SEPTEMBER / MUSIKTEATER
MIN MAMMA
- EN DOKUMENTÄRMUSIKAL
CHARLOTTE ENGELKES 2 OKTOBER / SAMTAL
KONST SOM MOTSTÅND
Min Mamma / Foto: Mats Bäcker
SARA GRANÉR #UpptäckStoran
Biljetter: 031-368 32 99 / storateatern.se
djungeltrumman #42 • 2017 31
klubbguide
En självbiografisk popmusikföreställning
5 OKTOBER - GÖTEBORG STENHAMMARSALEN
GÖTEBORGSOPERAN
3 nov 2017
APPEARING LIVE
FLEET FOXES ANNEXET, STOCKHOLM 3 DECEMBER - SLUTSÅLT 4 DECEMBER - EXTRAINSATT DATUM NYA ALBUMET CRACK-UP UTE NU!
L Ö R DAG 21 OK T OB E R GÖ T E B OR G T R ÄD GÅR ’ N SÖ ND AG 22 OK T OB E R ST OC K HOL M B E R NS
Biljetter via Luger.se & LiveNation.se
klubbguide
Djungeltrumman klubbar: september
—
En hel fontänskur av bra liveakter denna månad, kombinerat med både klubbar och pizza. Göteborgs nöjesliv ångar på som en skärgårdskryssare i medvind. Glöm dock inte att kolla in djungeltrumman.se/ klubbguide som uppdateras varje dag. text: Jonathan Bengtsson foto: Tobias Centerwall
8/9 Amason Liseberg, Stora Scenen, Håll hårt i din matlåda av rostfritt stål: den vita medelklassens älsklingsband kommer till Liseberg ikväll. Och Amason, som gör så fläckfri pop att du
kan tvätta din Acne-skjorta i deras musik, sägs vara ännu bättre live än på skiva. 20–21.30, 100 kr, ingen åldersgräns foto: Bikt Crew
9/9 Slowgold Stora Teatern Hon låter som en hel kyrka när hon piskar upp sina stämband, Amanda Werne. Ikväll tar Majornas Buffy Saint Marie sin prärierock till Stora Teatern. 19.00, 195 kr, ingen åldersgräns 9/9 Releasefest Orkan Musikens hus Göteborgs proggscen går upp och ner, vill aldrig riktigt bestämma sig för om den ska flyga på den stora allmänheten eller bara stanna kvar i skogen hos en utvald skara människor. Kvartetten Orkan tweakar dock genren så elegant att de mycket väl kan komma att ändra på detta. Nu släpper bandet sitt
djungeltrumman #42 • 2017 33
klubbguide
debutalbum, med tillhörande releasefest på Musikens hus. 21–02, 100 kr, 18 år
högstående samtidigt. 15–24, inget inträde. 23 år
12/9 Beernews firar ett år!
Folk Det är nånting med torsdagsklubbar: de är tömda på all spänd förväntan, mjuka och milda, mer förutsättningslösa. Folks torsdagsfester har kommit att bli direkta föredömen inom genren, och Basquiat lär inte förändra den uppfattningen. Förvänta er ett butterflyvasst urval av hiphop- och soulmusik. 21–01, gratis inträde, 23 år
» Vi har inte tid för flams. Vi har för fan jobb att sköta!« Tigerbukten, som spelar på Galagofestivalen, till Djungeltrumman.se
34 djungeltrumman #42 • 2017
20/9 Robert Forster Nefertiti Den forne The Go-Betweens-gitarristen (ett av historiens bästa popband?) kommer till Hvitfeldtsplatsen för en konsert. Få kan tonsätta de australiensiska slätterna som Robert Forster. 20.30, 250 kr, 20 år
16/9 Höga Nord Social Pre-
22/9 Gundelach
senterar: K-X-P & Ultra Satan Pustervik Höga Nord bjuder in till en afton som de själva beskriver med orden ”hedonism i världsklass”. Banden K-X-P och Ultra Satan intar Pustervik med kraut, politik
Hoki Moki Hör du? Två ord susar runt alla smutsiga ölglas, alla vackra människor och alla fula rökrutor i Göteborgs nöjesvärld just nu: ”Hoki … Moki”. Den kommande klubbens arrangörer,
foto: Martina Johansson
Brewers Beer Bar Sveriges bredaste sida om ölnyheter firar ett år. Och var bättre förlägga en sån tillställning än hos humletokarna på Brewers Beer Bar? Tio bryggerier presenterar varsitt specialöl som ska serveras under kvällen, och allt överskott går till välgörande ändamål. Du kan alltså dricka bärs och känna dig moraliskt
14/9 Basquiat
och en energi så mörk att den hade fått Anna Maria Corazza Bildt att dra på sig en GG Allintröja och gå med i Satanistiskt Initiativ. 22–03, 120 kr, 20 år
foto: Babak Azarmi
klubbguide
övermodiga nog att ta över Jazzhusets lokaler, har ännu inte annonserat när de öppnar. Däremot har de redan presenterat sina första bokningar, och en av dessa är norska Gundelach. 20.00, 150 kr, 23 år
25/9 Nite Jewel Oceanen Hela sommarn går man längs Stigbergsliden, sparkar i marken, skriker på himlen, och väntar på att Oceanen ska dra igång på riktigt igen. Och så äntligen. Nite Jewel brukar ibland beskrivas som en ”multiartist”, ett töntigt ord som inte riktigt gör hennes Janet Jackson-pop rättvisa. Ta trean till Kaptensgatan ikväll så kommer ni förstå. 19.00, 120 kr, 20 år
28/9 Galagofestivalen Pustervik En sugare mitt i kapitalistbuken från Galago! Vasas Flora och Fauna, Tigerbukten, Ukulele Moments och en hel drös med serietecknare tar över Pustervik i den största vänsterbelägringen av en byggnad sedan Kårhusockupationen. 19–02, 100 kr, 18 år
29/9 Glänta Presenterar Världskulturmuseet Herregud, Erik Lundin, Judith Kiros och Karin Dreijer på samma evenemang? När Världskulturmuseet och Glänta bjuder in till en kväll om antirasistiska strategier – med både panelsamtal och fest! – lägger de i högsta växeln. 18–02, 100 kr, 18 år 30/9 Paradise Lost Sticky Fingers Det här med genrer är väldigt underhållande. Amerikanerna i bandet Paradise Lost beskrivs ofta som pionjärer inom ”Death Doom”. Låter coolt. Från Sticky kommer man hur som helst alltid med ett ylande gitarrsolo i magen och ett ljuvligt pip i öronen. 18.30, 270 kr, 18 år
annons
Vill du också synas här? Ring 031-382 27 02
djungeltrumman #42 • 2017 35
FILMTIPS
Stephens skräckfilmer text: Henrik Boström foto: MovieStillsDB Ingen annan författare har filmatiserats lika många gånger som Stephen King. Förutom Shakespeare, då. Och Dickens. Och Conan Doyle, och ... okej, ganska många, litteraturhistorien är trots allt lång. Men ingen annan nu levande, i alla fall. Och det är onekligen något magiskt över Kings skrämselskriverier på film. Ett av hans hjärnbarn har till exempel haft IMDB:s högsta besökarbetyg i åratal – och ingen vet riktigt varför. Alltså, den är helt okej, Shawshank Redemption (1994), men den lider lite av Hobbit-syndrom. 100 sidor bok omsatta i alldeles för många sömniga minuter. Exakt allas egentliga favorit-Kingare, The Shining (1980), tyckte författaren själv var en skymf. Men vad vet han, liksom? Boken är bra, men känns mindre lyckad jämfört med hur perfekt filmen är. Med cirka 60 långfilmer och miniserier hittills finns såklart några rakblad i godispåsen. Men till foto: John Andersson och med de av hans hastverk som mest verkar
36 djungeltrumman #42 • 2017
varit kokainnysningar snyts ut med åtminstone potential att bli underhållande. Exempelvis den novell som skulle bli Secret Window (2004) – även känd som det senaste vettiga som hände runtomkring Johnny Depp. Ett antal titlar – Carrie (1976), Dead Zone (1983), Misery (1990), Stand by Me (1986) – är ganska felfria, både som förlaga och film. Men mest intressant blir det nästan när det finns någon slags oväntad diskrepans mellan pennan och kameran. Som typ The Mist (2007), där Kings originalslut är lite whatever, medan Frank Darabonts filmklimax är ... ja, har ni sett det? Det är så. Sjukt. Bra. Gå och kolla på det, nu! Spelar ingen roll om du sett/läst den förr, bara kolla på sista fem minuterna på Youtube. ... Såg ni? Man ba whaat!? Så grymt! Kanske Kings allra starkaste skräckstund någonsin, trots att den tog en omväg genom någon annans hjärna.
HäxA, HELGON, RELIGIöS fANATIKER Urpremiär 16 september
Av SISELA LINDBLOM REGI MALIN STENBERG MED YLvA GALLON, ANNA HARLING, ISKRA KOSTIC, RAMTIN PARvANEH, NEMANJA STOJANOvIC´, EMELIE STRöMBERG, KJELL WILHELMSEN, OvE WOLf
LINDHOLMEN HISINGEN | WWW.BACKATEATER.SE | 031 708 71 00
djungeltrumman #42 • 2017 37
intervju
Shout Out Louds:
»Vi vet ju att vi gör bra musik fortfarande« Hur åldras man med värdighet? Shout Out Louds är aktuella med ny skiva och kommande världsturné, men har varit med ett tag nu. Djungeltrumman stal en pratstund med bandets sångerska Bebban Stenborg, om Ease My Mind, leriga turnébussar som luktar hockeybag – och hur man hanterar att inte vara det nya coola längre. text: Jonathan Bengtsson foto: Emma Svensson Hej Bebban! Hur kom det sig att Shout Out Louds har börjat spela ihop igen? – Hm, det låter så dramatiskt det här med att börja spela ihop igen, vi har egentligen aldrig slutat. Och borta från varandra på något meningsfullt sätt har vi inte heller riktigt varit, vi ses ofta ändå eftersom vi är bästa kompisar. Men det var sjukt kul att spela in en till skiva, svårt bara att hitta tiden till att göra det
38 djungeltrumman #42 • 2017
eftersom vi har andra jobb och barn och sånt nu för tiden. Tiden går alltid lite för fort för oss. Upplever du att det finns nackdelar med att spela i ett band och känna varandra så pass väl? – Den enda nackdelen jag kan komma på är kanske att man inte riktigt respekterar
intervju
varandra som yrkespersoner på samma sätt. Vi har sett varandra växa upp, byta stil, göra pinsamma val, vara puckade småungar. Vi skäms allihop lite grann över att kalla oss artister eller musiker för vi vet ju vilka klåpare vi var innan vi blev det. Fördelarna är nog rätt uppenbara: man kan gråta och balla ur på turné och få en kram för besväret istället för sparken. Och sen är det skönt att känna sig genuint älskad på sin arbetsplats, det kan ju inte vara särskilt vanligt. Berätta gärna lite om Ease My Mind. – Ease My Mind har seglat upp som favoritalbum hos de flesta av oss, det liksom skönaste och finaste vi har gjort. Våra ledord var superenkla – “varmt”, “härligt” och sånt: vi har verkligen gått på ren känsla. Det brukar vi nog alltid göra i för sig. Ni har spelat under en del underliga omständigheter. Vad är ert sämsta konsertminne? – Ett dåligt konsertminne är när vi var rätt nya och skulle spela på en festival i Portugal. Vi visste inte att den var jättestor. Vi kom helt utan crew och spelade sönder strängar hit och dit och vi var bara helt överväldigade, hundra procent klåparaktigt av oss. Sen skickade någon en recension av spelningen ur en portugisisk dagstidning till oss och vi förstod inte vad det stod men googleöversatte rubriken. “Plattfisk” stod det. Och bästa? – När vi spelade på en otroligt välmenad men lite underbemannad och galen minifestival till förmån för flyktingar hösten 2015. Det
var totalt kaos, så konstiga omständigheter överlag att det inte gick att göra annat än att köra på stenhårt. Jag tror att det var ungefär arrangörens politiskt deprimerade flickvän och tre till i publiken. Och snart ska ni ut på världsturné igen. Hur är det egentligen? Att åka runt och tröska samma låtar hela tiden i typ tre månader måste vara hemskt. – Haha, ibland är det lite småhemskt, men inte på grund av den en och en halv timme om dagen som vi spelar. Man befinner ofta sig i ganska deppiga miljöer, en lerig turnébuss som luktar gammal hockeybag, svartmålade loger med könsorgansklotter i något industriområde. Men vi har blivit väldigt bra på att söka upp lite gladare miljöer när vi är ute och turnerar, googlar mycket restauranger, parker, barer, badhus och utställningar.
»Vi har sett varandra växa upp, byta stil, göra pinsamma val, vara puckade småungar« Ni kan nu nästan ställas till kategorin band som ”har varit med ett tag”. Vad blir bättre och vad blir sämre inom musikbranschen med åldern? – Det är ju en helt annan sak att vara det nya
djungeltrumman #42 • 2017 39
intervju
coola som alla är nyfikna på än att vara ett gammalt hederligt favoritband. Det kändes lite skrämmande inför de senaste två skivorna, vi började tänka att vi kanske inte har en helt självskriven plats på en någorlunda fräsch och peppad musikscen längre. Men lite så kände vi å andra sidan hela vår tid som nykomlingar också, vi var extremt blyga och osäkra väldigt länge, har alltid känt oss som underdogs. Var tog det där fönstret när man vet att man är bäst vägen undrar jag. Vi missade det tror jag, slarvade bort det kanske. Men ni har ändå lyckats! – Tänk om vi kommer att se tillbaka på den här tiden också och bara: “Vad höll vi på med, vi var under 40 och hade hur roligt som helst, varför grubblade vi överhuvudtaget?”. Vi vet ju att vi gör bra musik fortfarande. Det är väl det där med att med lite ålder kommer nåt slags osäkerhet på om man försöker hänga med på ett konstigt sätt, som när Mick Jagger rappade med Wyclef, eller om man är mer som
40 djungeltrumman #42 • 2017
ett dansband eller vissångare som befattar sig väldigt lite med samtiden.
»Vi var extremt blyga och osäkra väldigt länge, har alltid känt oss som underdogs« Haha! Till sist: Vad bör publiken förvänta sig av er spelning på Pustervik? – Vad vill ni ha? Ni ska få det vad det än är, för ni är Sveriges kanske gulligaste folk. Shout Out Louds släpper sin skiva Ease My Mind den 22 september och spelar på Pustervik den 26 oktober.
djungeltrumman #42 • 2017 41
tips
Nu är den här, efterföljaren till succédansikalen “En dans på rosor”
En hyllning till Cornelis
GÖTEBORG - Lorensbergsteatern 21-22 november kl. 19:30
SVERIGETURNÉ
Örebro
14-16 september
UMEÅ
22-23 september
HELSINGBORG 4 november
GÄVLE
29 september
KARLSTAD 11 november
KALMAR
VÄSTERÅS 14 oktober
7 oktober
JÖNKÖPING 18 november
VÄXJÖ
1-2 december
LINKÖPING 21 oktober
SÖDERTÄLJE 8-9 december
dansasambamedmig.se
MALMÖ
28 oktober
STOCKHOLM 14-16 december
BOKTIPS
Moderato Cantabile text: Sofia Åberg
Marguerite Duras skriver samma berättelse om och om igen. Hon rör sig i ett litterärt landskap där ingenting händer, men allting händer. I hennes texter råder en våldsam tystnad där laddningen ryms i det outtalade. Det är ett slags frånvaro som skildras, och som figurerar även i hennes genombrottsroman Moderato cantabile (1958), vars titel anspelar på musiktermen för det måttliga och sångbara. En sorts antites till all den erotik, våld och död som utgör Duras särskilda dramaturgi. I romanen möter vi Anne Desbaresdes, en uttråkad borgarhustru som ägnar dagarna åt att släpa sin son till pianolektioner i huset där de bor. En dag råkar hon bevittna ett passionsdrama där en man skjuter sin flickvän på ett kafé. Efteråt är hon sig inte lik. Hon börjar söka sig ut: till folket på gatorna, till larmet och bardisken. Anne möter en av sin mans anställda, Chauvin,
som också bevittnat mordet. De börjar tala med varandra. I sällskap av den lille sonen dricker hon mer vin än hon egentligen tål. Hon ägnar sig åt det som så många manliga flanörer gjort innan henne: söker, dagdriver, vandrar planlöst längs Boulevard de la Mer, dricker i dagsljus. Alltid med sonen närvarande. Ett barn hon förväntas lära den perfekta tonen, varken för hög eller låg, det sångbara. I detta misslyckas hon. Duras tillåter henne göra det. För vad Duras gör om och om igen, är att hon skriver fram ett slags gränslöshet. Hon grumlar det mänskliga sinnet, berusar och bedövar. En på många vis befriande förvandling. Moderato cantabile ges ut som nyutgåva på Modernista med ett förord skrivet av Kristoffer Leandoer och i översättning av Marianne Lindström.
djungeltrumman #42 • 2017 43
Gör det du älskar – bli egenanställd Genom UKKO.se kan du fakturera utan företag
44 djungeltrumman #42 • 2017
LUNCHLÅDAN
Lunchlådan:
Potatis och ost Ibland pallar man inte snitsa till det så mycket, men man kanske ändå vill äta något ganska vettigt som inte är jättedyrt. Rostade kikärtor, stekt halloumi och grönsaker i ugn – till exempel. text: Mathilda Svensson
4 portioner Ingredienser: • 8 potatisar • 2 morötter • 2 rödlökar • 2 röda paprikor • 1 tetra förkokta kikärtor • 2 paket halloumi • Chili eller paprikakrydda • Salt och peppar • Valfri olja • Tillbehör: en sås du gillar
SÅ HÄR GÖR DU: Sätt ugnen på 175 grader. Skölj kikärtorna, lägg på en plåt och krydda med chiliflakes eller paprikakrydda och salt. På med olja och in i ugnen tills kikärtorna har blivit lite knapriga. Om det börjar låta som popcorn som poppar därinne, sänk värmen. Öppna ugnsluckan ibland så fukten kan smita ut, då går det snabbare. När det är klart – lägg kikärtorna
åt sidan men låt ugnen vara på och höj den till 200 grader. Dela potatisarna, morötterna, rödlöken och paprikan i mindre bitar. Lägg allt på plåten som du nyss använde, vänd runt i mycket olja, salt och peppar. In i ugnen tills färdigt. Sist av allt steker du halloumin i olja tills den blir trevligt brun. Ät med en god sås och sallad!
djungeltrumman #42 • 2017 45
Art nr 729 - Alkoholhalt 11% - Pris 159 kr
3 PARTS PROSECCO - 2 PARTS APEROL - 1 PART SODA
Hälften av alla som drunknar har alkohol i blodet. 46 djungeltrumman #42 • 2017
sista rycket
ÖVERLEVNADSTIPS: GIBCA 2017 Göteborgs Internationella Konstbiennal har i år titeln WheredoIendandyoubegin – On Secularity och fördjupar sig i just det sekulära samhället. GIBCA äger rum på bland annat Röda Sten och Göteborgs Stadsbibliotek. 9 september, Röda Sten
Windhand på Pustervik För två år sen släppte doom metalbandet Windhand ett av jordens bästa album, Grief’s Infernal Flower. Nu spelar de på Pustervik och det finns ingen anledning alls till att inte gå dit och bli invaggad i livets bästa soundtrack. 27 september, Pustervik
Konst som motstånd med Sara Granér Nyfiken på serieskaparen Sara Granér? I oktober samtalar Granér, som senast var aktuell med seriealbumet All I want for Christmas is planekonomi och Ann Ighe, redaktör för Ord & Bild, under vinjetten Konst som motstånd. 2 oktober, Stora Teatern
Världens största quiz Göteborgare älskar quiz, så det gör säkert du med. Vill du vara med och (kanske) slå ett världsrekord? Då är det Partille Arena som gäller. Quizadillas står på scenen och för en billig peng får du både biljett och mat. 6 oktober, Partille Arena
annons
TRÄNING SOM GER MER
VI ÄR INTE SOM ANDRA GYM Vi är 250 pass i veckan, 150 ledare, tre gym, CrossFit och Klätterlabbet. Vi är träning!
FYSIKEN.NU www.fysiken.nu FYSIKEN GIBRALTARGATAN
Gibraltargatan 39 – 41, tel 031-10 69 30
Lindholmspiren 3, tel 031-10 69 50
FYSIKEN KLÄTTERLABBET
djungeltrumman #42 • 2017 47
POPICAL:
23
SEP KL 19.00
Frida Hyvönen
Sånger från Frida Hyvönens senaste, kritikerrosade skiva Kvinnor och barn i symfoniska arrangemang med Symfonikerna och dirigenten Hans Ek.
Boka biljetter på gso.se, 031-726 00. Göteborgs Konserthus, Götaplatsen. 48 djungeltrumman #42 53 • 2017 F Ö R S T E H U V U D S P O N S O R V O LV O . H U V U D S P O N S O R E R S E B O C H G Ö T E B O R G S - P O S T E N
Göteborgs Symfoniker - en del av