serier
Fanny Agazzi: »Att vissa dör är bara onödigt« Möt Djungeltrummans nya serietecknare som befinner sig mitt i en trettioårskris och är bäst på det intima. text: Emerentia Leifsdotter Lund foto: Johanna Arnström
Fanny Agazzi började rita serier redan när hon var
verkligen bara onödigt, dumt och slumpmässigt
liten, hon slukade allt från MAD till Kalle Anka.
och hopplöst.
Från början härmade hon mest sin serieritande
Hur känns det att något så utlämnande blir
bror, men hittade en egen stil och släppte 2015 Tack
tillgängligt för andra?
och förlåt, om saknaden efter vännen Nabil. För tillfället befinner hon sig mitt i en trettioårskris.
– Jag hoppas att det utlämnande var lite av en förutsättning. Det tycker jag ofta själv när jag läser serier eller text, att det utlämnande är det som
Du släppte nyss din debutroman Tack och
verkligen berör mig ordentligt.
förlåt som har utgångspunkten i att din vän
Har du några planer på fler böcker?
dör, var det smärtsamt att släppa den? – Det var både härligt och läskigt och sorgligt.
– Ja, jag hoppas det! Jag har sökt lite stipendier och så. Det är ju dyrt att rita serier, liksom det går
Men den mesta sorgen hade förstås redan varit.
långsamt och säljer rätt dåligt ...
Men nu när boken är klar har det blivit lite som att
När du ritar serier, hur går det till?
jag saknar att rita på den ... och alltid ha en (kon-
– Först tänker jag nog osunt länge, sen gör jag
struerad) närhet till min vän Nabil. Saknaden efter
ungefär tre olika versioner som jag skissar på, för
honom kommer nog aldrig gå över. Att vissa dör är
jag aldrig blir nöjd. Till slut blir jag trött på att
32 djungeltrumman #25 • 2016