Hallwylska
– palatset som blev ett museum
44
Att kliva in i Hallwylska museet är lite som att komma in i Tusen och en natts sagovärld. Det är influenser från många olika kulturområden som format såväl byggnaden som interiören men det är den svenske arkitekten Isak Gustaf Clason som både ritat och inrett. Dock med stor hjälp och engagemang av grevinnan Wilhelmina von Hallwyl som tillsammans med sin man, Walter von Hallwyl, bodde i detta överdådiga högre ståndshem i början av 1900-talet. Totalt omfattade bostaden 2200 kvadratmeter och var även bostad för personalstaben och en sällskapsdam åt grevinnan.
Kranar i serveringsrummet. Dock inte den tredje regnvattenkranen, utan bara varm och kallt. Nog så modernt år 1898.
Bostaden förseddes också med all tänkbara moderniteter, som rinnande kallt och varmt vatten, badrum, centralvärme, ett internt telefonsystem och hiss. 1913 tillkom även vattentoalett. När man skulle välja värmesystem till Hallwylska palats stod det mellan konsulterna Hugo Theorell och Wilhelm Dahlgren. Det blev dock Theorell med det luftburna värmesystemet (kalorifererna) som drog det längsta strået. Systemet byggde på två ugnar som eldades med ved och flis, värmen spreds sedan uppåt i huset via ett antal kanaler. Varmluften släpptes ut i varje
rum via diskret placerade ventiler. Ugnarna har i dag ersatts av fjärrvärme, men fortfarande sprids varmluft via kanalsystemet. När arkitekt Isak Gustaf Clason fick uppdraget fanns inga restriktioner vad gäller ekonomiska ramar för bygget. Det fick kosta vad det ville. Kraven handlade om att byggnaden skulle fylla tre funktioner. Att vara ett hem för Wilhelmina och Walter eftersom döttrarna redan var utflugna år 1898 när byggnaden stod färdig, att inrymma kontorslokaler för Walters affärsverksamhet samt att rymma alla