ร vERlevnadshaNdbok fรถR finLANDsSvensKar
Bilderna på sidorna 26, 62, 90, 104, 142 och 158 är hämtade ur bildarkivet vid Svenska litteratursällskapet i Finland.
Kartorna kommer ur Finlands svenskar, Helsingfors 1923. Övriga bilder ur författarens privata arkiv. © Alfred Backa 2018
Schildts & Söderströms, Helsingfors
Omslagsfoto: Alfred Backas privata arkiv Omslag & inlaga: Linnea Portin
Tryckt hos Dardedze Holografija, Lettland 2018 ISBN 978-951-52-4646-2 litteratur.sets.fi
FöRord Jag ryckte till av en hård smäll när något damp i golvet. Ett vitt bubbelkuvert låg vid dörren och väntade på mig. Avsändaren saknades. I kuvertet hittade jag tre saker. Ett inramat gammalt dokument som hette ”Vår hustavla”, ett fuktigt och trassligt garnnystan och en välanvänd anteckningsbok med tätt handskrivna rader. Texten tycktes till en början vara nonsens, levnadsregler och redogörelser för hurdana finlandssvenskarna är till sätt och språk, sådant som inte varit rumsrent sedan 40-talet. Det var ett manuskript till en bok, det var tydligt, då en potentiell läsare ofta tilltalades och förlöjligades. Det här manuset var som alla andra avhandlingar om vår språkgrupp. Fritt från självdistans, bestrött med för stort fokus på den akademiska världen och överdrivet inriktat på retoriska frågor om finlandssvenskhet. Men det hade något som inga andra avhandlingar brukar ha: ett svar. Jag visste inte varför någon skickat det till mig, men jag tyckte att det borde komma till allmän kännedom. Därför bestämde jag mig för att göra det enda rätta: Ge ut det under eget namn. Alfred Backa
5
InNEHåLlsförteckniNG Finlandssvensken
15
Rasbiologin
20
Konsten att överleva på finska orter
24
Österbotten
27
Rikssvensken
41
Att tala finlandssvenska
45
Hälsan
52
Östra Nyland
63
Kulturen
74
Huvudstadsregionen
91
Att dö som en finlandssvensk
99
Västra Nyland
105
Stug- och villaliv
11o
6
Att bli medlem i en förening
114
Svenska kungar
117
Adeln
121
Finlandssvenska högtider
127
Inavel
134
Sex och snusk
136
Åboland
143
Skärgårdsborna
147
Talkoanda
151
Åland
159
Ungefärlig rasbestämning av finlandssvensken 164 Upp till kamp!
171
Ortregister
176
7
8
Ärade bRoDEr & SysteR! En gång levde svekomanin i vårt land. Finlandssvenskarna stod upp för sin sak, Folkhälsan gav ut förhållningsregler och marthorna premierade mödrar som skaffade friska svenska barn. På mitt kontor i centrala Nykarleby (om självmotsägelsen tillåts) hänger Vår hustavla ännu kvar, utgiven av Folkhälsan 1921. Det var tider det. Svenska dagen var ännu ung, Axel Lille var fortfarande vid liv och adelns privilegier var ännu inte helt utplånade. Det var en fröjd att vara finlandssvensk. Därefter gick allt utför. Nyland förfinskades, tvåspråkiga lösningar tillkom och Björn Wahlroos flydde till Sverige. Nu är finlandssvenskarna vanvettigt undertryckta och vägrar slåss för sin sak. Svekomanin har brutits itu — det enda vi har kvar är svek och mani. Man bör presentera sig i början av en skrivelse. Det kommer jag inte att göra. Min mänskliga skepnad spelar ingen roll. Jag är blott ett skal med vitala funktioner som gör det möjligt för mig att verka och leva. Ett skal som lärt sig svenska som modersmål och sedan vistats i detta land. Ett skal med mänskliga brister och
9
tillkortakommanden som dikteras av det genetiska material jag fått i arv. Likväl ett skal med behov av att lämna ett eftermäle till sitt folk, en berättelse om oss finlandssvenskar. Så att folksjälen kan leva vidare. Om du läser detta är du delägare i vår folksjäl. En arvinge till svenskarna som en gång kom hit och bosatte sig längs kusten. Finnarna undvek som bekant havsvattnet och föredrog sjöarna. Finska talas vid sjöar och svenska vid havet. Så har det varit i alla tider och ska så förbli. Landets genetiska material är mycket tudelat, mellan insjöfolk och kustfolk, finnar och svenskar. Det är när man börjar bryta dessa strikta ramar som oordning uppstår, och snart vet man inte vem som är vem. Båda dessa folkgrupper ville förstås kalla detta land för sitt, men det är trams. Detta är naturligtvis samernas land. Men nu tar vi en förtryckt grupp i taget. Alltsedan vi landsteg har vi nämligen varit utsatta för förtryck. Ibland är det vi som stått för förtrycket, men i huvudsak är det — och har alltid varit — mycket synd om oss. När Finland hörde till Sverige gjordes ingen distinktion mellan svenskar och finnar. Man talade svenska och bytte till svenskt namn om man ville komma sig upp i världen. Sedan vände det.
10
Under ödesdagen 18091 lät Carl Olof Cronstedt Sveaborgs fästning kapitulera och den svenska tiden var snart ett minne blott. Finland blev ryskt, om än en autonom del av riket där svenskan fortsatt var det bildade språket. Efter hand ville Storfurstendömets invånare ha en egen nation och till det behövdes en enad front. Finskan blev i sakta mak det dominerande språket och snart var Finland självständigt. Då insåg den finlandssvenska minoriteten att svenskan i värsta fall kunde dö ut och därför bestämde man sig för att skapa en folksjäl. Samtidigt instiftades Svenska folkpartiet, Svenska kulturfonden, Svenska dagen och allt annat vi håller kärt. Dessutom startades Folkhälsan, som med hjälp av den nya medicinen och hygienen skulle se till att finlandssvenskarna höll sig friska, levande och framför allt svenska. Detta var ett rejält krafttag för Svenskfinland. De skrev sin hustavla med regler för den svenska folkstammen. Drick ej för mycket sprit, bo inte i städerna, sälj inte din mark och gift dig för Guds skull inte med finnar. Den 6 maj, en dag som ihågkoms med flaggor vajande på halvstång. Samtidigt firas Arvid Mörnes födelse, en märkesdag som kräver flagghissning. Därmed är det lämpligt att hissa flaggan till tre fjärdedelar. 1
11
Sedan dess har inget märkbart gjorts för finlandssvenskens överlevnad. Inte förrän nu, då jag gjort det till min uppgift att skapa förhållningsregler för oss i modern tid. Jag har använt mina levnadsår till att samla information för vår svenska folkstam till gagn. Dessutom ska jag bege mig ut på en sista resa genom mitt ljuva Svenskfinland, där varje kommuns befolkning ska beskrivas och analyseras, för att ringa in våra säregenheter och utbilda vår ungdom i konsten att vara finlandssvensk. Detta är mitt livsverk, detta är:
12
FinlandsSvEnsken, artdefinItion Finlandssvensken sträcker sig från marknivå till ansenlig höjd över havet. Han är till största del blåögd, såtillvida att han tror att regeringen bryr sig om hans rättigheter. Han har framskjuten panna, på vilken han kan placera ett par glasögon och stillsamt fylla i ansökningsblanketter eller läsa nyhetsnotiser om sin språkgrupps utsatthet. Finlandssvensken är nämligen högst belevad, kulturell och oroad. Hans huvudsakliga födoämne är kultur i lagom doser, som han analyserar med stor noggrannhet. Om finlandssvensken inte får analysera kultur, fruktar han att hans kultur kommer att avlida.
15
äR du finlandssvenSK? För att veta om du hör till finlandssvenskarnas skara finns flera tillvägagångssätt. Det första är enkelt. Ställ dig följande frågor: 1. Förstår du vad det står här? 2. Ymmärrätkö mitä sanoo täällä? Om du förstår den första frågan är du möjligtvis finlandssvensk, men möjligtvis också rikssvensk2. Förstår du båda frågorna så är du troligen helsingforsare3. Detta är förståeligt om än ej eftersträvansvärt. Du påstår kanske i vredesmod att du ingendera är, du anser dig höra till skaran som kallas ”tvåspråkiga” eller ”språkkunniga”. Sådana tingestar avhandlas inte i denna bok och är mig veterligen fantasifoster. Om du förstod vad första raden betyder och inte den andra, så kan du alltså vara finlandssvensk. För att vara på den säkra sidan så måste du svara på två frågor till: 3. Är du bosatt eller född i Finland? 2 3
Se sid. 41. Se sid. 91.
16
4. Blev du irriterad på att första stycket kallade finlandssvensken endast för ”han” och inte ”han eller hon” eller möjligtvis ”hen”? Svarar du ja på bägge frågor är du definitivt en fullblodad, analyserande, lättkränkt finlandssvensk. Hurra! Detta är boken för dig. Dessa definitioner är kortfattade och inte helt inkluderande. Vad händer exempelvis om en person är född i Ryssland av purfinlandssvenska föräldrar, lär sig flytande svenska, flyttar till Joensuu och blir kränkt över att inte få betjäning på svenska? Är denna person då en finlandssvensk i exil eller en förvirrad ryss? Och vad händer om man är född och uppvuxen i Närpes och för all del anser sig förstå och tala svenska men inte kan övertyga någon utanför orten om detta? Och vad händer om man uppfyller alla andra kriterier, men har gått livets hårda skola (140 sp) och inte irriterar sig på genusval i böcker? Är man (/en) då också finlandssvensk? Svåra frågor, som jag ska försöka bringa klarhet i vartefter denna bok framskrider. Något vi däremot kan svara på med enkelhet är frågan:
17
äR ditt barn finlandssvenSkt? Redan från tidig ålder kan man märka av finlandssvenskhet hos individer. Ni har säkert hört talas om moro-reflexen, med vilken barnet impulsivt hälsar på främlingar utan att röja sin språkliga tillhörighet. Detta är ett klart och tydligt bevis på ren finlandssvenskhet hos lindebarnet. Det finns också andra, tydligare exempel på huruvida ditt barn är en av oss eller inte.
SökReflEXen Om du placerar ditt barn framför en dator eller på motsvarande vis framför papper och penna så kommer barnet impulsivt att påbörja en ansökan. Detta kallas ”sökreflexen” och kommer senare att utvecklas till den fullständiga ansökningsreflex som är grundläggande för vår kulturs överlevnad.
SupReflexEN (Icke att förväxla med sugreflexen) Denna reflex testas genom att ställa lilla nubben bredvid barnsängen. Som en god finlandssvensk kommer ditt barn inte att tacka nej. Du ska givetvis inte låta barnet inmundiga så fördärvliga drycker, så avbryt testet när barnet kommit till ”ej heller halvan får”.
18
För övrigt borde ingen nyttja alkohol. Förutom vid stora högtider såsom konfirmation, studentskiva, bragdmedaljsutdelning och lördag.
HaGforsREFLexen Om det finlandssvenska barnet utsätts för Modersmålets sång (av Johan Fridolf Hagfors) så kommer det per automatik att låtsas kunna texten och sjunga med, precis som alla andra. Talfunktionen hos spädbarnet är givetvis begränsad, sången låter mera som ett gurgligt jollrande men överträffar vanligtvis bakre raden i Brahe Djäknar.
19