1. VARFÖR SER VI SÅ
OLIKA PÅ ISRAEL?
Om man skulle göra en undersökning av vilken syn på Israel som finns representerade bland oss svenskar skulle vi förmodligen få ett brett spektrum av åsikter. Ordspråket säger att om två judar träffas för att samtala, så representerar de minst tre åsikter. Jag tror inte vi svenskar är bättre. De som har en klar och tydlig åsikt, samt vågar stå för den, eller till och med uttrycka den, är inte alltid i majoritet, även om det så ut.
Den senaste tidens demonstrationer på gator och torg runt om i Sverige och i hela Europa har visat folkets inställning. Proteströrelserna som demonstrerar för det palestinska folket verkar samla fler sympatisörer och vara betydligt mer högljudda och övertygade än det är på de samlingar som inbjuder till lojalitetsyttringar och stöd för det judiska folket.
Inte minst efter Hamas vidriga anfall och dödliga övergrepp på Israel den 7 oktober 2023, där minst 1 200 civila israeler kallblodigt mördades och över 250 togs som gisslan, har antisemitismen ökat över hela världen. Att anklaga Israel verkar ofarligt, medan det ofta är förenligt med stora risker att poängtera det oacceptabla i de palestinska demonstrationerna.
Därefter har terrorgruppen Hizbollahs ständiga beskjutningar från Libanon, över norra Israel, äventyrat det judiska folkets säkerhet. Till detta ska läggas Irans ständiga försök att utplåna Israel genom sina dödliga missiler.
Den världsomspännande antisemitismen, som vi ser idag, är för många analytiker något helt obegripligt, eftersom Israel inte har angripit något land, utan bara kämpar för att försvara sin rätt till överlevnad. Detta oavsett om man anser att de brukar övervåld eller inte i sitt självförsvar.
Det tog inte många dagar efter Hamas vidriga övergrepp på civila israeler i oktober 2023 förrän Israel fick skulden för det inträffade. Vi ska dock ha klart för oss att de länder som omger Israel har en klar målsättning att utplåna det judiska folket. Trots att imamerna i Iran ständigt påpekar att deras mål är just att utplåna Israel och det judiska folket, och att det dessutom finns inskrivet i terrororganisationernas stadgar, är det som om vi i västerlandet inte tror på dem.
Varför just synen på situationen i Israel och det judiska folket är så mångfasetterad, inte minst i Sverige, ska jag försöka förklara i denna bok. Det senaste året har vi, månad efter månad, matats i massmedia med demonstrationer och våldsbejakande övergrepp, som alla sägs vara relaterade till konflikten i Mellanöstern. När man lyssnar till argumenten hos de olika grupperingarna, finner man att det är minst fem olika agendor och synsätt som ligger bakom och föder fram de olika åsikterna om Israel.
Själv blev jag uppmärksammad på detta för en tid sedan.
Jag hade blivit kallad till en frikyrkoförsamling för att en vanlig vardagskväll undervisa om vad Bibeln säger om Israel och tidens slut. Jag upplever själv att intresset för Bibelns budskap har ökat – inte minst utanför kyrkans väggar – i takt med att Israel utsatts för alla dessa hot. Medan man i många kristna församlingar har valt att inte tala om Israel, så blir frågorna och intresset allt tydligare utanför de kristna församlingarna. Många har påpekat för mig att de tror att något betydligt större är på gång än bara en lokal konflikt i Mellanöstern mellan Israel och de grannländer som omger Israel.
Någon vecka innan det möte som jag blivit kallad till skulle äga rum ringde församlingsledaren till mig och lät meddela att det även skulle komma en representant för det palestinska folket och tala. Självklart godtog jag detta.
När mötet började var salen till bristningsgränsen fullsatt och jag ombads börja. Jag relaterade mitt inlägg till vad HERREN sagt genom profeterna i Gamla testamentet, som jag blivit ombedd att tala om.
Därefter var det representanten för det palestinska folkets tur. Han bekände sig som en kristen broder och hade flera viktiga förtroendeuppdrag inom såväl frikyrkligheten som politiken. Det som förvånade mig var hans totala förakt för mina åsikter (eller vad Bibeln lär) trots att han stod med sin egen bibel i hand när han talade.
Allt som står om Israel i Bibeln hade, enligt honom, upphört att gälla. Alla löften som Gud gett till det judiska folket hade, enligt honom, tagits tillbaka. Samma sak gällde de förbund som Gud ingått med Israel – de gäller inte längre. Israel var nu som vilken sekulär stat som helst och skulle bedömas därefter.
Han kunde bara se på Israel med politiska ögon. Enligt honom är det i stället den kristna församlingen som är det sanna Israel. Det oroväckande var att han representerade majoriteten av kristna församlingar i Sverige, inom såväl frikyrkan som Svenska kyrkan.
När mötet var slut insåg jag att av alla de som var i lokalen och hade lyssnat, så var det några som gav representanten för det palestinska folket rätt, medan merparten delade den syn på Israel som vi kan läsa om i Bibeln.
Det lite anmärkningsvärda var att besökarna den kvällen inte bara uttryckte sina åsikter, utan att man var så starkt känslomässigt engagerad. Luften var så laddad att man nästan kunde tända ett stearinljus med den. Jag kunde inte låta bli att tänka på, att
om ett enkelt möte som detta kunde frigöra så mycket känslor, är det inte underligt om det blir uppenbara konflikter i de länder som berörs och är involverade i konflikten.
En annan reflektion som blev frukten av denna kväll var att jag, och flera med mig, fick en förståelse för varför många stora frikyrkoförsamlingar de senaste åren inte längre tillåter någon undervisning om Israel utifrån vad Bibeln lär, eller om Jesu återkomst.
Man förklarar sin inställning ungefär så här; om man undervisar om Israel och Jesu återkomst, utifrån vad Bibeln lär, är risken stor att det uppstår grupperingar i församlingen som är för eller emot det som sägs.
Som om detta skulle vara något hållbart motiv för en församling som säger sig vilja förkunna Guds Ord? Alla våra kristna kyrkor i Sverige har tillkommit just som en reaktion mot det etablerade. Därför kallas vi i Sverige för protestanter, eftersom vår tillkomst var just en protest mot det som varit och som man ansåg vara obibliskt.
Ett annat argument som framförs idag, som ett försvar för att man i kyrkorna inte tillåter att man talar om Israel och Jesu återkomst, är att det inte går att vetenskapligt verifiera Bibelns påstående om Israels betydelse eller Jesu återkomst.
Det är helt riktigt att Israels betydelse inte går att förklara rent intellektuellt eller vetenskapligt, eftersom talet om Israel i första hand är relaterat till tron och inte till vetenskapen. Eftersom Bibeln inte längre är någon auktoritet, ens i frikyrkliga kretsar, blir resultatet att denna undervisning anses betydelselös och därmed lyser med sin frånvaro.
Att känslor kan uppröras, när vi talar väl om Israel, blev jag påmind om under hösten 2024. Jag hade lovat att tala om det som händer i Israel i en av Göteborgs kyrkor. Veckan före det aktuella mötet ringer de ansvariga och frågar om jag vill ha
polisbevakning medan jag talar.
Orsaken till denna omsorg var att det några veckor tidigare varit ett liknande möte i en annan av Göteborgs kyrkor. Vid den sammankomsten hade en propalestinsk grupp uppträtt på ett så skränande sätt, att de hade fått avbryta mötet. Jag tackade för deras vänlighet och omsorg men ansåg inte att jag behövde någon polisbevakning.
En tredje reflektion som blivit tydlig senaste tiden är en förståelse av att man även i kristna församlingar ser på Israel utifrån olika infallsvinklar och agendor. När jag närmare har försökt analysera det, upptäckte jag att man långt in i kristenheten ser och bedömer Israel utifrån helt olika perspektiv. Jag kommer att beskriva de olika synsätten, så som jag har funnit dem.
Men innan vi närmare ser på de olika agendor som idag finns representerade inom kristenheten, så låt oss konstatera det tragiska med denna negativa utveckling. Konsekvenserna av den liberala bibelsyn, som blir alltmer tydlig idag, är att Gud själv framställs som en lögnare. Inte direkt, men väl indirekt. Gud har lovat att Israel är hans folk till evig tid. (2 Sam. 7: 24)
Han har dessutom, enligt Bibeln, lovat vara trofast och inte kan ta tillbaka sin kallelse. (5 Mos. 7:9, 2 Tim. 2: 13) Men enligt företrädarna för det palestinska folket, såväl som för liberalteologiska församlingar, har allt sådant upphört att gälla. Bibeln är för dem inte längre någon auktoritet. I stället är det mänskliga åsikter och humanistiskt tänkande som har ersatt Bibeln. Här följer en beskrivning på de agendor som finns representerade idag:
Den politiska agendan
De som framför allt påverkas av denna agenda har i regel sin politiska lojalitet till vänsterkanten i svensk politik, med tydligast budskap från Miljöpartiet, Vänstern och Socialdemokraterna. Men även Centern är tydlig med sitt ställningstagande. Därför
var det varken en nyhet eller överraskning att mannen som representerade det palestinska folket denna kväll, uttryckte sådana sympatier för det socialdemokratiska partiet och med viss stolthet uttryckte att Sverige var först med att erkänna en palestinsk stat och detta tack vare det socialdemokratiska partiet.
De senaste åren har fram för allt många islamister sökt sig till dessa politiska grupperingar för att försöka få en plattform i Sverige för sina åsikter. Det har varit och är en mycket målmedveten strävan från dem att få en politisk plattform för att sedan kunna agera utifrån den.
Vanligtvis är också dessa partier mycket positiva till det palestinska folket, samtidigt som de är lika misstänksamma mot det judiska folket och mot Israel som stat. För att inte tala om deras misstänksamhet mot dem som stödjer Israel och som med argument från Bibeln anser att det judiska folket fortfarande är Guds egendomsfolk.
Under senaste åren har vi sett hur detta ställt till med problem i flera av våra politiska partier, när det blivit uppenbart vilken målsättning som islamisterna har. Efter påtryckningar har flera av dessa stängts av från sina politiska plattformar i såväl riksdagen som i lokalpolitiken. Oftast under mycket uppseendeväckande och förnedrande former.
De som återfinns i dessa grupper propagerar fram för allt för att Sverige ska bojkotta produkter och tjänster som kan förknippas med Israel. Med en förkortning kallas dessa aktioner för BDS som betyder bojkott, desinvesteringar och sanktioner. BDS skapades 2005 av en muslim och idag ägs familjeföretaget av Atoy Automotive. De har som målsättning att Israel ska utplånas och inte längre få finnas till.
Det började med att de försökte strypa all export från Israel. När Göteborgs kommun år 2024 beslöt att bojkotta alla varor som kommer från Israel fick de dock backa, eftersom enskilda
kommuner inte har rätt att stifta denna typ av lagar. Förslaget säger dock något viktigt om viljan i Göteborgs kommunledning.
För några år sedan föddes förslaget att Sverige dessutom skulle bojkotta all kunskap som kom från universiteten i Israel. Ett förslag som man snart insåg skulle drabba Sverige mycket negativt, eftersom vi är så beroende av den kunskap och de innovationer som kommer därifrån. Därför drogs det förslaget tillbaka.
En annan åsikt som drivs av ovanstående politiska grupperingar är att Israel måste genomföra en tvåstatslösning, om det ska kunna bli fred i Mellanöstern. Detta förslag har funnits med ända sedan 1948, då Israel själv föreslog det. Men de palestinska företrädarna i Israel har hela tiden avvisat det, med motivet att de vill ha hela Israel.
När Osloavtalet upprättades 1993 fanns det med där som en av huvudpunkterna. Även om det för tillfället inte är troligt att president Trump ställer sig bakom förslaget innebär det inte att det kommer att förkastas av alla de andra politiska makthavarna runt om i världen. Att det fortfarande inte har förverkligats beror framför allt på att man inte har kunnat enas om var gränsen ska dras, enligt de olika kommittéer som suttit med i fredsförhandlingarna.
Sedan oktober 2023, när Hamas anföll södra Israel och skoningslöst dödade över 1 200 israeler, har dock ropen blivit allt tydligare från pro-palestinska grupperingar runt om i världen var de vill att gränsen ska gå: Ifrån floden och till havet. Floden är Jordanfloden och havet är Medelhavet.
Skulle gränserna komma att gå där finns det inte längre något land som heter Israel och det judiska folket har ännu en gång berövats sitt hemland. Något som de palestinska ledarna är mycket medvetna om. Men som Hitler en gång sa: Om en lögn upprepas tillräckligt många gånger, övergår den till sist att
upplevas som sanning. Dessa rop har hörts även på gator och torg runt om i Sverige, såväl som i övriga världen.
Ett annat uttryck som idag skanderas på svenska gator vid demonstrationer är: Befria Palestina! Befria Palestina! Från vem, måste man få fråga och svaret är givet: Från det judiska folket, påstås det. De som företräder denna politiska agenda ser inga löften i Bibeln som trovärdiga och Bibeln har ingen trovärdighet för dem och är ingen auktoritet, även om de bekänner sig som kristna.
Den journalistiska agendan
Under många år har svenskar reagerat över den ensidiga bevakning som våra massmedier och tv-nyheter har förmedlat när de rapporterat om något från Israel. Varje nyhetsförmedling har vinklats så att Israel och det judiska folket är orsak till i stort sett allt negativt som händer i Mellersta Östern. Israel framställs i regel som den aktive i alla konflikter.
När reportrar i svensk tv och massmedia har slutat sina tjänster och avslöjat att det inte bara förutsattes, utan krävdes, att reportagen som de gjorde skulle framställas så att de blev till Israels nackdel, förstår man att det inte var ständigt återkommande tillfälligheter att Israel alltid utsågs till syndabock.
Vill du närmare lära känna den journalistiska agendan rekommenderar jag dig att läsa den bok som den svenske journalisten och författaren Bengt G Nilsson har skrivit, Israel och hennes fiender. I flera tv-intervjuer har han berättat om sitt liv och de förutsättningar som gällde som journalist. På YouTube kan du finna några av hans intervjuer.
Under hela sitt liv som journalist gav Bengt ständiga rapporter från de palestinska områdena i Mellanöstern. Under många år, berättade han i intervjuprogram i tv, bodde han på palestinska områdena och var en i Sverige högt aktad reporter,
där han alltid försvarade det palestinska folket på bekostnad av det judiska. I samband med sin pensionering var det som om han genomgick ett uppvaknande, som han själv beskriver det i sin bok. Det är en djupt beklaglig syn han ger när han beskriver sin tid som journalist för SVT.
Den juridiska agendan
Denna företräds framför allt av FN, domstolen i Haag och EU. Under det senaste året har det skett en anmärkningsvärd kursändring hos framför allt domstolen i Haag. Anklagelserna mot Israel har under senaste tiden haglat från dessa instanser, som ska vara strikt juridiska samt religiöst och politiskt neutrala. Trots det, har de gång på gång ensidigt och ständigt anklagat Israel. Israels premiärminister Netanyahu har till exempel jämställts med Rysslands diktator Putin. Putin har anfallit ett demokratiskt land och gör anspråk på att stora delar av Ukraina ska tillfalla Ryssland, medan Netanyahu anser sig bara försvara sitt land mot de terrororganisationer som vill Israels död och utplåning.
När jag skriver detta nås jag av nyheten att domstolen i Haag har utfärdat en arresteringsorder för att ställa Netanyahu inför rätta för händelser som skett på Gazaremsan. Domstolens beslut låter världen ana något om domstolens obefintliga neutralitet. De som försökt förstå orsaken till detta ensidiga fördömande, från domstolen i Haag, kan samtidigt konstatera att ovanstående institutioner idag till övervägande del består av muslimska företrädare.
Utan att misskreditera dessa kan man inte förneka att när muslimska företrädare ska fatta beslut, så är Koranens åsikter vanligtvis viktigare än demokratiskt fattade lagar. Vanligtvis står Koranen med dess tolkningar, samt sharialagarna, över alla demokratiskt fattade lagar i alla länder. Detta må gälla den politiska styrningen i Malmö under många tidigare år, demonstrationer på
Malmös gator i nutid, agendan i Göteborgs kommun, anklagelser i FN, EU eller domstolen i Haag. Fram för allt har domstolen i Haag fått svidande kritik världen över efter deras ständiga och ensidiga fördömande av Israel.
Den juridiska agendan framställer oftast Israel och dess politiska företrädare som skyldiga till alla negativa händelser som sker i Mellanöstern. Det tragiska är att enskilda civila judar i bland annat Sverige, som inte har något med Israels politik att göra, fått utstå så mycket hat och kritik att de inte ansett sig kunna stanna kvar, utan har flyttat hem till Israel. Situationen i Europa är om möjligt ännu värre. Där har såväl judiska rabbiner som europeiska politiker uppmanat judar att flytta hem till Israel, eftersom länderna inte längre kan garantera dem skydd.
Till detta kan vi lägga synen på ockuperade områden. Ett ockuperat område har, enligt internationell rättspraxis, varit ett område som intagits av en annan stat. När man påstår att Israel har ockuperat ett område, som de idag besitter, bör man i ärlighetens namn också kunna bevisa vilket land som Israel har anfallit och när. Då visar det sig att Israel varit ockuperat sedan 700-talet före Kristus och fram till 1948 – nästan 3 000 år.
Begreppet ockupation har de senaste åren kommit att omtolkas. Naturligtvis till Israels nackdel. Därför kräver man idag att Israel ska dra sig tillbaka till de gränser som fanns före 1967. Det året blev Israel anfallet från Egypten i syd, Libanon i norr och Syrien i öst. På ett mirakulöst sätt lyckades Israel inte bara att försvar sig, utan kunde dessutom driva tillbaka de anfallande styrkorna och helt på laglig väg behålla de intagna områdena. Från Egypten tog de Sinaihalvön, från Jordanien behöll de Västbanken och Östra Jerusalem och från Syrien behöll de Golanhöjderna.
När Israel återfick sitt land 1920 genom det politiska beslutet i San Remo var det, enligt internationella åsikter, ingen ockupa-
tion utan ansågs som en befrielse, eftersom Israel tidigare besuttit landet under tusentals år. FN har också varit tydlig i sitt budskap att Israel inte har fått något land, utan de har fått tillbaka sitt land, som ockuperats av stormakter under alla dessa år.
Redan Abraham och David köpte landområde, vilket israeler fortsatt med efter sin hemkomst. Så är till exempel den stora Megiddoslätten uppe i norr, som idag är så värdefull för Israel, ett område som hemvändande judar köpte av beduiner för enorma kostnader.
Megiddoslätten var då en sumpmark och ansågs omöjlig att bruka. De enda som trivdes där var malariamyggorna och giftormarna. Men tack vare ett intill omänskligt arbete lyckades de besegra malariamyggorna genom att plantera in eukalyptusträd. Sumpmarken dikade man ut och idag utgör området en kornbod för Israel. Det sägs att de som sålde marken njöt över att de hade lyckats lurat av det judiska folket enorma mängder pengar för denna obrukbara mark, medan de nu anklagar det judiska folket för att de i princip fått den odugliga marken till ett alldeles för lågt pris. Megiddoslätten har blivit en symbol för det judiska handlandet och deras strävan. Det som såg omöjligt ut, och var av inget värde, blev en succé. Men det krävdes mycket arbete.
Den religiösa agendan
Detta är förmodligen både det svåraste att förstå och att förklara.
Många olika åsikter om Israel finns idag i de kristna församlingarna. Vanligtvis styrs de större frikyrkoförsamlingarna i Sverige idag av en ”överhet”.
Trots att de sedan starten argumenterat för den lokala församlingens frihet och suveränitet, har de flesta idag svalt den bittra medicinen att underordna sig en överhet som inte alltid representerar den teologi, bibeltrohet eller värderingar som funnits i församlingen sedan start. Tvärtom är de olika överheterna
ofta megafoner för olika statliga institutioner, i den sekulära statsmakt som Sverige berömmer sig av att vara.
Dessa institutioner styr idag många stora kristna församlingar, inte med uppmuntrande ekonomiskt stöd, utan med hot om indraget ekonomiskt stöd om inte församlingen väljer att vara politiskt korrekt när det gäller förkunnelsen. I cirka 30 år har vi blivit varnade för att detta en dag kommer att ske. Idag är dessa varningar en verklighet.
Tyvärr har många församlingar gjort sig beroende av dessa pengar och känner sig därför tvingade att idag förneka det som var, och förmodligen är, deras inre övertygelse. Men pengarnas makt är viktigare än den inre övertygelsen. Resultatet har för många församlingar blivit, att medlemmar till sist lämnar gemenskapen eftersom de upplever att deras trohet mot Bibeln är viktigare än mot en fallen församling.
Eftersom det inte alltid är lätt att förklara händelser som sker i och med Israel har många förkunnare valt att dra ett streck över alla profetior i såväl Gamla som Nya testamentet och förklara att allt där redan har gått i uppfyllelse och därför saknar betydelse för oss idag.
Det finns enligt vissa teologer inga profetior i Bibeln som ännu är giltiga. Alla Guds löften till det judiska folket har upphört att gälla och de förbund Gud ingick med det judiska folket har upplösts. I annat fall har de övergått till att gälla alla kristna.
Det allvarliga med denna teologiska och religiösa agenda är att den bygger på okunskap och rädsla, men gör dessutom Gud till en lögnare, eftersom han har lovat att vara trofast mot sitt eget folk Israel till evig tid.
Hade dessa ledare ödmjukat sig aldrig så lite, skulle de fått reda på att profetior i Bibeln kan hända gång på gång utan att gå i uppfyllelse. Uppfyllelsen är oftast förknippad till den yttersta tiden och tydligt markerad hos profeterna, vilket jag kommer
att visa i denna bok. Motivet för denna bok är inte att uttala mig om vad som är rätt eller fel. Det räcker att försöka tydliggöra de olika synsätt, ”agendor”, som är aktuella, sedan får du dra dina egna slutsatser.
Med Bibeln som karta
Det finns en grupp som inte fallit offer för någon annan förklaring till händelserna i Israel, än den som Bibeln ger. Den gruppen har ofta blivit missförstådd och folk har sett ner på dem med inte så lite förakt.
En sak står klar: Finns Gud, och är han den han säger sig vara, då har han också uppenbarat sin vilja och sin plan för ett av världens minsta folk. Han ångrar inte det han gjort och tar aldrig tillbaka sina kallelser. (Rom. 11:28–29) Han kommer också att förverkliga sin plan, oavsett vad alla andra folk och religiösa institutioner påstår.
När aposteln Johannes beskriver tidens slut är det med orden:
Gud har ingett dem [Antikrist och skökan] tanken att utföra hans plan… tills Guds ord har gått i uppfyllelse. (Upp. 17:17)
Mer om detta i senare kapitel. Men det är ett otroligt påstående att allt det djävulska som Antikrist kommer att göra kan Gud vända så att det blir orsaken till att Guds plan går i uppfyllelse.
Det kommer att ske på samma sätt som hände på korset. När Djävulen drev Jesus upp på korset, i tron att han därmed hade besegrat honom, fullkomnades profetiorna om att ”ormens huvud” skulle krossas.
Oavsett vilken av ovanstående agendor du sympatiserar med, kan ingen förneka den intensiva händelseutveckling som sker i Mellanöstern och de oerhörda kraftansträngningar som görs på alla håll i världen för att skapa fred i området. Enligt många
militära bedömare är krisen i Mellanöstern den idag allvarligaste på jorden. För somliga är det som utspelas där en allvarlig politisk kris, medan samma händelser för andra signalerar om att det som nu händer i Israel kan vara just de tidstecken som Jesus talade om och som skall ske i samband med att han kommer tillbaka. När jag flera gånger stått nere vid klagomuren i Jerusalem och försiktigt frågat de ortodoxa judar som står där och ber vad de ber om, har de alltid svarat att det viktigaste böneämnet för dem är att Messias ska komma så snart som möjligt. Han och bara Han kan förvandla situationen till fred enligt dem. Motivet till sina böner har de som alltid hämtat från Skriften, vilket för dem är Gamla testamentet. Men det är fram för allt Jesus själv som knyter sin återkomst till detta. Härefter kommer ni inte att se mig förrän ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn. (Matt. 23:39, Luk. 13:35) Ett citat från Psaltaren 118.