1
Innanför portarna
J
ag befann mig många hundra mil från släkt och vänner och hade varit sjuk i många veckor. Jag var bland idel främlingar och min sköterska visste ingenting om sjukvård, även om hon var snäll och vänlig. Därför fick jag inte den omvårdnad som en svag sjukling behöver. Jag hade inte ätit något alls på tre veckor, knappt ens druckit vatten och var mycket medtagen och förlorade ibland medvetandet. Jag hade en outsäglig längtan efter mina nära och kära som var så långt borta, efter vänlig beröring av mina käras händer och viskade ord av kärlek och uppmuntran, men de kom aldrig – de kunde inte. Ansvarsfulla uppgifter som jag visste inte fick försummas höll dessa nära och kära långt från mig och jag sände inte bud efter dem. Jag låg i ett stort bekvämt rum på andra våningen i ett hus i Kentville. Sängen stod i en alkov i ena delen av lägenheten och i denna alkov fanns ett stort målat franskt fönster som öppnades mot en balkong mot gatan. Under en stor del av min sjukdom låg jag med ansiktet vänt mot detta fönster och 7