George Müller ett liv i bön och tro

Kapitel 1

Georg – en Judas Iskariot , Det lyser i taxeringsman Johann Friedrich Müllers hus i Hadmersleben vid Härzbergen i östra Tyskland. Fadern vrider desperat sina händer. Hans maka Sophie Eleonore är mycket sjuk. Mammans andning blir allt svagare och svagare och slutligen avstannar den. Bara 48 år gammal lämnar hon denna värld. Man skriver den 16 januari 1820.

Ett av de två barnen är dock inte närvarande – den 14-årige Georg. Den här kvällen har han varit ute med några kompisar och spelat kort. Han övernattar hos någon av dem och följande dag så fortsätter han att dricka och spela kort på en bar. Det är där hans pappa finner honom och berättar den tragiska 7

nyheten, att mamman dött kvällen innan.

Men Georg brydde sig inte så värst mycket om det. Även om han några dagar senare påbörjade sin konfirmationsläsning, så betydde det lite eller ingenting för honom. Han visste att han gjorde det bara för att kompisarna gjorde det och för att hans pappa ville det. Pappan var i och för sig ingen överlåten kristen, men han ville att Georg skulle studera till luthersk präst och på detta sätt få en bra utkomst och kanske också kunna hjälpa sin far på dennes ålderdom. 1815 började Georg tio år gammal i katedralgymnasiet i grannstaden Halberstadt.

Georg var begåvad och intelligent, även om hans hjärta inte fanns med i det han läste. När prästen till exempel ville ha betalt för undervisningen (det var tydligen sed på den tiden att göra så), överlämnade Georg bara en del av betalningen, så att pappan sedan fick komma och lägga till resten, fast Georg hade fått pengar för hela summan.

De pengar, som Georg lyckades skaffa sig på alla möjliga och omöjliga sätt, ville han helst använda till att resa med sina vänner. Bland annat förfalskade han pappans namnteckning när han sökte visum för att resa till Schweiz. En annan gång ljög han för sin pappa att han skulle sjunga i kören i kyrkan i Halberstadt och komma hem två veckor senare när han i stället åkte till Wolfenbüttel, en stad halvvägs mellan Härzbergen och Lüneburgerheden. Men så var pengarna slut och vännerna begav sig hem, men Georg valde att stanna kvar.

Hungrig bestämde han sig för att gå på restaurang. Han beställde den finaste huvudrätten och det godaste vinet att 8

njuta av. ”Åh, det smakade verkligen gott”, sa han när han ätit färdigt och rapade. Men hur skulle han nu göra för att betala denna utsökta måltid? Han visste ju, att han hade inte den minsta slant på sig – och nu kom kyparen med räkningen, som verkligen var saftig. ”Jag måste ha glömt mina pengar”, försökte Georg med en nödlögn. ”Var då?”, frågade kyparen. ”Hemma i Hadmersleben”, sa Georg och fortsatte ljuga. Men nu hade kyparen blivit riktigt arg och Georg fann att det bästa han kunde göra i denna situation var att så fort som möjligt lämna restaurangen. Med ett vigt språng hoppade han ut genom fönstret medan kyparen ropade: ”Ta fast tjuven! Ta fast tjuven!”. ”Jag klarade mig”, tänkte Georg när han sprang nerför gatan, tills han kände ben framför sina fötter och han föll pladask till marken. Två polismän stod plötsligt på var sin sida av honom och förhöret började direkt. ”Vad heter du?”, frågade polismannen. ”Georg Müller”. ”Hur gammal är du?” ”Sexton år”. ”Var och när är du född?” ”I Kroppenstedt i Preussen, den 27 september 1805”. ”Är det sant, att du tog in på ett hotell här och inte betalade räkningen?” ”Ja, det är sant men ...” ”Är det också sant, att du förra veckan tog in på ett annat hotell, nära Braunschweig, och där heller inte kunde betala 9

notan, så att du måste lämna några av dina kläder i pant?” ”Ja”.

Domen var given. Julen 1821 måste han tillbringa i fängelse tillsammans med tjuvar och banditer, som hånskrattade åt den unge Georg.

Den 12 januari kom pappan och betalade så att Georg kunde bli frisläppt och efter att ha gett sin son ett rejält kok stryk, så satte han honom från det året 1822 i en strängare skola i staden Nordhausen i södra Härzregionen, så att det äntligen skulle bli ordning på den oduglige sonen så att han kunde fortsätta sina studier att bli luthersk präst.

Georg var begåvad – det hade han redan visat när han gick och läste i konfirmationsklassen – och det gick också bra för honom i de här studierna. Matematik, tysk litteratur, fransk historia, klassisk latin, grekiska och hebreiska var ämnen han studerade och tyckte om. Men han beskrev sig själv som en mycket opålitlig ung man med ”dåligt uppförande och ett oförbätterligt sinnelag ... Trots min syndiga livsstil och mitt kalla hjärta, så var Gud nådefull mot mig. Jag var hur oansvarig som helst. Jag hade ingen bibel och hade inte läst något ur skriften på flera år. Jag gick sällan i kyrkan och då bara på grund av tradition, och tog nattvarden två gånger per år. Jag hade aldrig hört evangeliet predikat. Ingen berättade för mig vad Jesus hade för betydelse”.

En dag, när han upptäckte att han slösat bort alla pengar, så finner han på råd. Han drar ut byrålådorna på sitt studentrum och kastar saker omkring sig på golvet, så det skall 10

se ut som han har haft ett inbrott hos sig. Sen söker han upp skolans rektor. ”Jo”, börjar han och snyftar nog lite, ”när jag satt i biblioteket och läste hebreiska, så måste någon ha tagit sig in på mitt rum. Jag var borta, kanske bara en timme, men det måste ha hänt just då. Alla mina pengar är borta. Det var pengar som jag hade sparat för att i morgon ge rektorn som betalning för mina studier här. Men vad ska jag göra nu? Nu får jag väl inte fortsätta mina studier här? Och vad ska min pappa säga?” ”Så, så, min gode pojke”, sa den snälle rektorn och klappade honom på axlarna. ”Så farligt är det väl inte. Det var ju tråkigt det där med inbrottet, men vi ska hjälpa dig. Vi känner alla till att du är en duktig elev som gör dina läxor ordentligt, så vi låter det vara för den här gången”.

På det här sättet var Georg upp i 20-årsåldern. En ung man, som lurade folk på deras pengar och med sitt liv visade att den kristna tron betydde noll och ingenting för honom, även om han studerade till att bli präst. Med orden: ”Ja, jag betedde mig som en Judas Iskariot”, beskrev han hur han levde då.

Men även under den här tiden som en Judas Iskariot kan vi lätt upptäcka Georgs goda sidor – ett lysande intellekt, en uthållig energi och en gåva att övertyga människor. Om dessa talanger kunde användas i Guds rikes tjänst skulle han bli mycket värdefull.

11

Dina talanger Vad tycker du är roligt att göra? Vad gör dig lycklig?

När jag går till min egen barndom så ser jag mig en dag som nioåring låna ett stort vitt papper av mamma i tvättstugan, som hon ansvarade för, och så gör jag en tidning – ”Kvitsle-Posten” och det blev en del handskrivna tidningar under uppväxten. Sen blev det i livet en mängd tidningsartiklar och till idag cirka 30 böcker.

Jag tycker det är väldigt roligt att skriva. Hade jag inte blivit präst så hade jag blivit journalist.

Ett annat barndomsminne från samma by, Kvitsle.

En dag ordnar jag en skidtävling för byns alla ungdomar.

Jag drar upp skidspåret och klockar av mina kamrater när de startar och sen kommer i mål. Jag tyckte tydligen om att skapa något. Sen har det blivit en del sådant i livet – några kallar mig ”entreprenör”. Det har blivit fotbollslag, böcker, diakoniarbete, lokal-TV, barnarbete i Tanzania och så vidare. Sen levde jag i ett väldigt öppet barndomshem, där gäster kom och gick hela tiden. Jag tyckte om det – och har genom livet tyckt om att träffa människor.

Alla de där ”omtyckanden” har jag haft nytta av som präst – glädjen i att möta människor, glädjen i att skapa och glädjen i att i tal och skrift förmedla ett budskap. Du

12

har kanske andra intressen än jag. Vad tycker du är roligt? Vad gör dig lycklig? Använd det i Guds rikes tjänst!

13