Afrikadeckarna och Kongos hemlighet - titta i boken

1. Ljud i mörkret ”Knak, kras, knak.” Är det någon utanför porten? Elias ska bara ta in cykeln som han bytt däck på. Regnet kan komma när som helst och han vill inte att cykeln ska stå ute i natt. Månen lyser och ger långa skuggor från murarna runt missionsstationen i Baraka. Äsch, det var nog inget. Och förresten går det väl förbi folk på gatan hela tiden. Nu hörs bara det surrande, klickande ljudet från syrsornas sång.

Cykeln står lutad mot muren, precis bredvid porten.

Han lägger ena handen på styret. ”Knak, gnissel.”

Jo visst. Det är någon alldeles utanför porten. Elias står still. Han väntar på att porttelefonen ska pipa. Det är inte ofta någon ringer på så här sent och tjuvar vågar inte sig hit. Folk i stan känner till att det finns både hundar och nattvakter på stationen.

7

Nu ser han något vid portens nedre kant. Sakta petas något in under porten. Vad är det?

– Ah! Ett ljud från andra sidan som om någon gjorde sig illa.

Sedan fotsteg som försvinner bortåt.

Elias hoppar till när han känner något mjukt mot benet, men det är bara Goldie som också hört ljud och kommit fram till honom. Hon skäller högt tre gånger innan Elias lägger en hand på hennes nos. Han tar ett steg fram och kikar på marken. Det ser ut som en påse. Elias böjer sig ner och lyfter upp det. I plastpåsen är det ett brev.

Goldie fortsätter att stryka sig mot Elias ben. Det är sportlov på internatskolan och de har inte träffats sedan förra lovet.

Elias skakar på huvudet och går tillbaka till cykeln.

Det här var konstigt. Med plastpåsen i handen och Goldie bredvid går han och ställer cykeln under tak. Han klappar om Goldie och går in i huset.

Mamma står i hallen med telefonen mot örat.

– Okej Dan, hoppas ni får sova i natt. Det är ju snällt av honom att hjälpa er, men jag känner mig orolig. Mm. Visst. Barnen mår bra. Älskar dig också. God bless.

Elias tittar på mamma.

– Tyvärr Elias. Pappa kommer inte hem i kväll. De har inte lyckats laga bilen. Han och hans kollega får sova hos 8

en lärare i närmaste by. De tar sig hemåt i morgon, men vi får åka och möta dem en bit på vägen.

Elias nickar och snörper på munnen lite. Han har längtat efter pappa. Han drar av sig flipfloptofflorna med hälen och sträcker fram påsen.

– Mamma, någon stack in det här under porten. Alldeles nyss.

– Vad säger du? Mamma tar ner handen i påsen och tar ut kuvertet.

– Dr Andersson, Baraka. Viktigt ärende, läser hon högt.

Det är ett brev till pappa. Ja ja. Någon vill ha pengar eller något. Han får det i morgon. Nu äter vi.

– Sally, det är kvällsmat, ropar mamma och drar handen över Elias rygg.

Det är fredag och lovets första kväll hemma.

Sally släntrar in till matbordet i det stora vardagsrummet. Hon sträcker på sig och gäspar och skrattar samtidigt.

I handen har hon sin och Elias gemensamma mobil.

– Elias, du måste höra detta.

– Jag spelade in er pjäs på röstmemo på telefonen, säger Sally. Det är väl Malin och du som är programledare? Förresten, Anders, din lärare, låter verkligen läskig i filmreklamen. Men det bästa är du i slutet. Det hörs tydligt … du vet vad.

9

Sally ställer sig bredvid Elias vid matbordet och sätter telefonen på högsta volym. ”Först lite reklam för den senaste filmen Run”, säger en tjej.

Elias lärare tar över: ”Hello! Stay right where you are.

And don’t move! We all know what happened. Take a deep breath.” En liten paus av tystnad, sedan: ”My colleagues will take care of you.”

Tjejens röst hörs igen. ”Filmen Run kommer på bio till sommaren. Nu till övriga nyheter”. Men då hörs bara ett gurglande ljud och en stor rap. Sedan Elias som försöker hålla sig för skratt men ändå får fram ett ”ursäkta”.

Sally stänger av och börjar hicka av skratt. Elias flinar han med och rycker på axlarna.

– Rapade du i micken? Mamma har stått bakom dem och lyssnat. Hon låter mest förvånad.

– Öh, jag kan inte hjälpa att vi fick Coca-Cola på scenen när vi satt och väntade, säger Elias med förställd röst och blinkar extra många gånger med ögonen.

– Okej. Men nu äter vi, säger mamma.

Sally fortsätter skratta i omgångar. Elias håller med om att det ändå var rätt kul att hon spelat in det.

I morgon får Elias äntligen träffa pappa. De har inte träffat mamma och pappa sedan föräldrarna var på skolan och hälsade på för fyra veckor sedan.

10

De hinner säkert träffa Nyota i morgon. Honom har de inte sett sedan jullovet. När Elias tänker på Nyota så blir han glad. Han har i hemlighet hoppats på ett nytt äventyr.

Mamma har ställt fram nybakade scones, margarin och mangosylt. På en tallrik ligger också en hög karatasi.

Det är ett tunt bröd som liknar knäckebröd, som mamma och kocken bakar själva.

Sally sätter sig bredvid mamma och Elias på andra sidan bordet. Sallys långa mörka hår hänger över axlarna och några hårstrån i luggen har liksom hamnat på fel sida och ligger över pannan instuckna bakom örat.

Elias blandar kakao och socker från två burkar till kall chokladmjölk i en kopp medan mamma förklarar för Sally att pappa inte kommer hem ikväll. Att han har varit på ett sjukbesök och bilen har gått sönder på väg hem.

– Hur var det att flyga då? frågar mamma sedan.

Elias dricker en klunk och ser hur Sally kniper ihop ögonen och sedan tittar med stora ögon på mamma.

– Mamma, du vet att jag är lite flygrädd, säger Sally.

Planet var så litet, man kunde bara vara åtta personer i det och vi lyfte från en gräsäng utanför skolan. Alla elever som var kvar hängde vid stängslet till skolområdet och kikade.

De var nog lika nervösa som jag. Sally ruskar på kroppen.

Men det gick bra, lägger hon till.

En svensk pilot som heter Daniel, jobbar i norra Kongo.

11

Denna gång hämtade han sin dotter Cina från skolan med missionsflyget och mellanlandade med Sally och Elias i Baraka på hemvägen. Elias och Sallys storasyster Karin fortsatte flygresan från Baraka och följde med Cina hem några dagar. Elias kan verkligen inte förstå hur Karin kan tänka sig att åka någon annanstans än hem.

– Jag fick sitta längst fram, säger Elias. Det var coolt att se allt genom framrutan. Ska vi åka med planet tillbaka också?

– Hoppas inte, säger Sally med munnen full.

– Det beror på vilka uppdrag Daniel har i slutet av veckan, säger mamma. Vi vet inte än. Men på onsdag ska han flyga hem Karin.

Mamma stryker bort slingan som ligger snett ur Sallys panna och klappar henne på kinden.

– Du var modig tycker jag, gumman, säger hon.

Mamma och Sally har precis samma hårfärg, tänker Elias när han ser dem bredvid varandra. Mamma har tofs och ett band i håret. Elias tycker att hon är fin och att det är skönt att vara hemma igen. Men det hade varit ännu bättre om pappa varit här.

– I morgon åker jag och hämtar pappa. Mamma ser på honom. Nästan som om hon visste vad Elias tänkte. Mamma tar en klunk kaffe och håller koppen i båda händerna.

– Ni kan hänga på om ni vill.

12

Då ringer hennes telefon.

– Linnea Andersson, säger hon. Jambo Jona.

Elias blir nyfiken. Vad vill polisen Jona så här på kvällen?

– Åh. Mamma låter förvånad.

Sedan förklarar mamma kort på swahili att pappa inte är hemma, säger hejdå och lägger på. Hon skakar på huvudet så tofsen svajar.

– Ja, det var Jona, säger mamma. Han behövde prata med pappa egentligen. Det har visst varit inbrott i ”det nya huset”.

Ett anonymt brev och ett inbrott. Elias känner en pirrig känsla i magen. Men vad menar mamma med ”det nya huset”?

13

14

2. En varning – Pappa! ropar Sally och Elias samtidigt.

När bilen stannar vid utsiktsplatsen ser de pappa som sitter på en platt sten på rastplatsen. Han har benen uppdragna och äter något. Barnen hoppar ut ur Suzukin, springer fram till honom och sedan kramas de alla tre.

Goldie kommer också och börjar springa runt dem. Sally kniper ihop ögonen och drar in lukten av pappas arm. När hon tittar upp så ser hon hur en tår sakta rinner nerför pappas kind. Han ser trött ut.

– Åh, vad skönt att få se er igen, säger han och ler.

Mina favoriter.

Sally har alltid tyckt att rastplatsen ovanför Baraka har den bästa utsikten. Innan de ska åka ställer hon sig en stund och tittar ner på Baraka. Solen skiner trots mörka moln längre bort och på Kipepeosjön går det vågor. Sally känner sig glad och nöjd. Hon vill ha kul detta lovet. Helst inte så 15

mycket spänning.

– Nu åker vi hem! ropar pappa.

– Vem ska sitta på extrasätet? frågar Sally.

– Det gör väl Elias? säger pappa och blinkar mot honom.

– Gärna, jag tar smällarna, svarar Elias ironiskt med en plågad min. Men det är bara för att jag är bäst. Han låtsasboxar pappa på armen, duckar och hoppar in med Goldie i lastutrymmet, precis när pappa försöker fånga honom för ännu en kram.

Sally sätter sig med mamma i baksätet och en liftare från byn där pappa bott över natten. Pappa och hans kollega sitter fram.

Varje gång vägen guppar slår Elias i huvudet. Suzukins tak är lågt i bakutrymmet.

– Vad får jag för att jag offrar mig? ropar Elias framåt.

– Ont i huvudet, svarar pappa och skrattar.

– Pappaskämt, säger Sally för sig själv, men hon har saknat den torra humorn.

– Aj, ropar Elias igen. Pappa, nästa gång får du sitta här. Och jag köra.

På vägen tillbaka börjar Sally fundera över ”det nya huset”.

Huset är inte alls nytt, tvärtom är det gammalt och risigt, berättade mamma i går, men det ligger väldigt fint, med 16

tomt ända ner till Kipeposjön. I huset har en engelsk soldat bott i många år. Innan han dog ville han att sjukhuset skulle ta över huset.

Sally hoppas de får åka dit och titta. Det finns säkert många saker kvar, tänker hon. Inte så konstigt att det har varit inbrott i så fall.

Det börjar regna och snart stänker dropparna på Suzukins framruta. Från utsiktsplatsen på berget är det asfalt men bredvid vägen på en del ställen rinner vatten och lera sammanblandat som en stor chokladsmoothie.

– Poto-poto! säger Sally för sig själv.

Poto-poto är swahili och betyder lera. Ordet låter roligt.

Efter trettio minuter är de nere på huvudgatan i Baraka och närmar sig missionsstationen. Då svänger pappa mot sjön istället. Han sänker farten när bilen tar sig över trasig asfalt och vattenfyllda hål. De kör på mindre gator mellan betonghus i tre våningar. Här och var passerar de affärer.

Sally ser en skoaffär, fruktstånd, tidningsstånd och en butik med tv-apparater i fönstret. Hon tänker på centrum i Örebro och att det egentligen är samma slags affärer.

Men i Örebro är inte papayafrukter stora som fotbollar och där finns nog ingen skoaffär med bara genomskinliga plastskor.

Pappa saktar in på en gata som Sally inte känner igen.

– Vart kör vi? frågar Elias och låter trött.

17

– Pappa vill bara åka förbi det nya huset, svarar mamma.

– Jag åker gärna dit, säger Sally, just som pappa stannar bilen.

De är redan framme, men man ser bara en hög grind och mörka stenmurar. Det växer olika sorters klätterväxter längs murarna och högst upp glänser en rad av vassa glasskärvor.

– Får vi inte se själva huset? frågar Sally och lutar sig fram.

– Nej, inte i dag, svarar pappa kort från framsätet och Sally känner sig lite besviken.

Runt hörnet av muren kommer polisen Jona gående.

Pappa vevar ner rutan.

Sally kan inte riktigt höra vad de säger. Hon vänder sig om och tittar istället på Elias som sitter med Goldies huvud i knät. Hunden har huvudet lite på sned och blundar.

– Hon är mjukare än någonsin i pälsen, säger Elias.

Du, Sally, kan vi inte smuggla med Goldie till Sverige sen?

Sally vill inte tänka på att de kommer skiljas till sommaren. Men för att lätta upp stämningen kommer hon på något.

– Vi kan göra ett röstmemo av Goldie. Hur hon låter.

Sally flinar och tänker på skolteatern.

Elias ler och drar handen över Goldies panna och ner 18

över nosen samtidigt som han tittar ut på muren. Sally lyfter armen bakåt och smeker också pälsen. Sedan luktar hon på handen och drar in doften av Goldie.

– Mamma och Sally, ser ni det där? Elias pekar uppåt och Sally följer hans finger med blicken.

Högst upp på muren, nästan helt dold under en gren ser hon att det sitter något rött och smutsigt. Kanske är det en skylt? Mamma verkar inte heller se, det är för långt upp. Hon böjer sig fram och vevar ner rutan på Sallys sida. Mamma vinkar lätt till Jona och pekar på föremålet på muren.

– Vad är det där, Jona?

Jona drar bort lite av det gröna. Så vänder han sig om och nickar.

– Residence Livingstone! Jona pratar lite högre nu så att alla i bilen ska höra. Huset har alltid kallats så, Residence Livingstone. Det är uppkallat efter en berömd upptäcktsresande från England.

Sally kommer ihåg Livingstone. Hon har läst om honom i skolan. Han kom till Afrika som en av de första från Europa.

Jona vänder sig till pappa igen och säger något mer.

– Tuta onana basi! säger pappa. Han startar motorn och kör hemåt just som stora regndroppar återigen börjar hamra på framrutan.

19

Hemma lägger sig pappa och sover direkt. Sally tycker inte det gör något. Det är bara skönt att pappa är hemma.

Men hon märker att Elias verkar otålig. När de ska äta middag vaknar pappa. Det luktar gott av potatis och nystekta biffar. Men innan någon hinner börja säger Elias: – Pappa, du måste lyssna först. Vi har ett brev till dig.

Någon petade in det i en påse under porten i går kväll.

Konstigt eller hur? Elias skakar på huvudet och fortsätter.

Vem lämnar brev till dig så?

Mamma hämtar kuvertet till pappa. Pappa öppnar det med matkniven och läser.

Sally tänker på i höstas, när de läste ett annat brevet som handlade om dr Floriander som blivit kidnappad. Den här gången blir inte pappa vit i ansiktet, men han rynkar ögonbrynen och låter allvarlig.

– I det här brevet står det att vi borde akta oss för Residence Livingstone. Att det finns folk som inte vill att vi ska ha huset.

Varför blir det alltid så här på loven? tänker Sally. De har redan ett inbrott och nu en varning.

20