Allt om World Voice Day 16 April

16 april

Rösten och rummet

Världsröstdagen firades i år med tre evenemang i Sverige: ”Rösten och Rummet”, ”Att läka trasiga tonårsröster” (SSTPF), och ”The linguistic and ex-

tra-linguistic purposes of dialectal and voice varie-

tes” på Stockholms universitet. Alla föreläsningarna streamades och ”Rösten och Rummet” finns fortfarande tillgänglig på Youtube via länken:

https://www.youtube.com/watch?v=bHKO6_Pi1qw

Presentatör och sammanhållande länk på evenemanget ”Rösten och Rummet” var Sten Ternström, som också talade om skillnaden mellan ens egen och andras upplevelse av den egna rösten.

Olle Persson inledde med att beskriva hur det känns och fungerar att sjunga i olika rum med olika akustik och ”svar”. Akustiken kan påverka tempot och göra att man måste ändra i stunden om man inte har hunnit förbereda. Jonas Christensson tog istället med oss ut i skogen, som tvärtemot vad man skulle kunna tro, reflekterar ljudet på ett förmånligt sätt, framför allt vid tal. Det har att göra med att vår hörsel fungerar bäst utomhus.

Hur reagerar ansträngda stämband?

Stellan Hertegård förklarade vad som händer när vi anstränger rösten och upplever att vi blir rösttrötta. Vi kan träna rösten till mer uthållighet, men all träning måste ske med måtta och hänsyn till individuella förutsättningar. Viveka Lyberg-Åhlanders presentation behandlade hur lärarens röst påverkar den som lyssnar. Skolsalar är sällan byggda för att göra det lättare för läraren att höras, samtidigt som läraren måste (och vill) göra sig hörd över eventuella störande ljud i rummet. Många lärare har röstproblem, och det leder i sin tur till att många elever sämre uppfattar vad läraren säger. De tycker det är krångligare att lyssna till en hes röst. Barn i klassrum med dålig akustik drabbas i sitt lärande, och det påverkar mest de barnen som skulle behöva stöd. Lärarens röst och röstklang är alltså viktig.

I sus och brus. Ljudmiljön på förskolan

Anita McAllister tillsammans med Maria Södersten har mätt bullernivåerna på förskolor och försökt få reda på hur barnen upplever sin ljudmiljö. Att den är bullrig är väl känt, men den påverkar också barnens röster, så att grundtonen kan bli sänkt, och en sänkt grundton kan vara tecken på svullnade stämband. Problemen förvärras av dålig rumsakustik och bullrande fläktsystem.

Åslög Rosén intervjuade dramatenskådespelerskan Julia Dufvenius om hur hon arbetar med inläsning av ljudböcker.

Julia:

”Jag har läst in ljudböcker i ungefär tjugo år. Hemma har jag byggt min egen ljudstudio där jag gör mina inläsningar. Studion är inredd för att jag ska känna att jag mår bra i den, fast den är liten. De få saker som finns där tycker jag om. Man måste tänka på både röstergonomi och röstekonomi, men jag har en bra teknik och orkar väldigt länge. Jag tar paus ofta och dricker vatten mellan varje kapitel. Det jag läser in behandlas i efterhand och eventuell efterklang läggs in, det är inget som jag behöver tänka på.”

Hannes Meidal:

”Jag tycker tycker stora scenen på dramaten är så oerhört välfungerande akustiskt. Man kan tala tyst, men inte på alla ställen på scenen. Som lyssnare är det jättebra att sitta långt bak nära en vägg. Scenografi och riktning påverkar ofta hörbarheten i salongen. För varje produktion byggs ett nytt rum i rummet som man måste förhålla sig till. Scenografen har en viktig roll och borde ha bättre akustiska kunskaper. Akustik och synintryck hänger också samman. Kyrkor kan vara mardrömslika att tala i, särskilt om de är väldigt stora. Jag älskar att läsa lyrik, gärna i kyrkor,

man det är inte lätt. Jag vill alltid veta vad det är för rum jag ska läsa i. Vissa dikter kan vara nästan omöjliga. Under pandemin läste vi ibland utomhus under balkonger på äldreboende, och även där var förutsättningarna oerhört olika.

Rummet har så stor betydelse så att man borde ta hänsyn till vilket rum man skall spela i när man planerar en produktion. Man måste ta mer hänsyn till akustiken. Jag vill också poängtera att när man vet vad man verkligen vill säja med en replik är det lättare att göra sig hörd.”

Mats Nilsson

Körsång i olika rum

”Under fem år jobbade jag i Sidney. Operahuset i Sidney är en publikmagnet, men akustiken har aldrig varit speciellt lyckad. Det är en väldigt stor sal. Ovanför orkestern har man satt upp ”badringar” för att förbättra akustiken, eftersom det var problem med obalans i instrumentgrupperna. Men nu har man rivit och ska bygga nytt.

I Sidney finns också Sidney Town Hall med förträfflig

akustik, inte minst för kör. Men salen drar inte lika mycket publik. Tredje salen är City Recital Hall, som lite liknar Berwaldhallan men med bättre akustik.

Ett citat fritt efter Eric Ericson lyder. ”Att sjunga i en dålig akustik är nog som för en fisk att simma i ett akvarium utan vatten.” Akustiken påverkar både publiken och körsångare, med konsekvenser för trivsel och förmåga att prestera. Målet är att det känns lätt att sjunga och man hör varandra väl i kören. Kör-/orkestersituationen är speciell. Man har ofta lite reptid och träffar dirigenten under kort tid. Nya uppställningsvillkor kan det bli också med raka rader där man hör varandra sämre. Under min kormästarperiod i Göteborg hade vi repeterat Rachmaninov ”The Bells” och vi var väl förberedda, tyckte jag, Vid vårt första möte med dirigenten Gennadij Rozjdestvenskij kom han in i rummet, pekade på mig och sa: ”You conduct!”. Jag tyckte det gick ganska bra. Efter ungefär tjugo minuter försvann han och sedan fick jag höra av ledningen att han inte var nöjd med vår insats. Så jag ringde upp honom, frågade vad som var problemet, och då sa han. ”Everything! Intonation, balance, everything!” Nästa dag hade vi repetition. Jag hade självklart inte sagt något till kören utan vi började. Efter två takter bröt han, gick fram till dem och sa ”Seven times as strong!”. Jag gick fram till dem och sa: ”Skrik!” Det lät förfärligt och han var nöjd. Det här var en ovanlig upplevelse.

I Göteborgs konserthus när man står på pulten hörs orkestern väldigt starkt och kören hörs svagt. Går man ut i salongen blir det en helt annan balans. Man måste få kören att lita på att de hörs och sjunger fint. Ofta placerade man kören långt fram förr i tiden. När Bach gjorde Matteuspassionen borde han det med en sångare i varje stämma, och de stod långt fram och sjöng alltså körstämmorna och alla solon.

Man måste också välja tempo efter akustik och också repertoar som passar. I en sal med lång efterklang kan man förlänga generalpauser och ibland andningar. Man måste också kompensera med starkare och tydligare konsonanter när efterklangen är lång. I en torr akustik kan man i gengäld förlänga klangen och artikulera efter akustiken. Man får se upp så att inte stavelser försvinner. Slutligen är körens placering viktig, både i rummet och inbördes. Man får experimentera sig fram till den bästa placeringen, kanske sitta längre isär eller flytta närmare en vägg. Man får testa och använda rummet på bästa sätt!

Sammanfattat av Iwa Sörenson

Missade du vårt firande av Världsröstdagen 2020? Här finns hela symposiet att titta på i efterhand