Hänförande sångkonst (recension

En professionell sångerska sjöng sig genom en hel operation - för att rädda stämbanden.

Alama

Kante, som är från Guinea men är verksam i Frankrike, hade drabbats av en tumör på bisköldkörteln. En operation var det enda alternativet. Men risken fanns att kirurgen skulle skära fel och skada stämbanden, skriver BBC News. Operationen utförs normalt med hjälp av full anestesi, eftersom den är mycket smärtsam. Men eftersom hon ville rädda sin röst, fick det bli med hjälp av lokalbedövning och hypnos i stället.

Med hjälp av en hypnotisör försattes sångerskan i trans och uppmanades att sjunga varje gång kirurgen närmade sig stämbanden med instrumenten. -Det var som att jag inte var i operationssalen, jag var lång borta i Senegal, säger Alama Kante, nu frisk efter operationen, på en pressträff.

TT

Recensionen Hänförande sångkonst

I egenskap av sångtränare och sångforskare är jag medlem i SSTPF, Svenska sång- och talpedagogförbundet, där jag även gästföreläst om objektiv sångparameteranalys och äldre tiders stora sångare med mera. I det sammanhanget kom jag att lära känna Jacqueline Delman som varit både ordförande och sekreterare i förbunJacqueline Delman det. I förra numret av ”Röstläget” finns en annons från Jacqueline om en nyutgiven dubbel-cd som kan beställas direkt från henne själv via e-postadressen jacquelinedelman@gmail.com Självklart blev jag nyfiken av flera skäl. Jag drog mig till minnes att Jacqueline berättat att hon hade arkiverat en rad olika inspelningar som gjorts under hennes karriär, såväl den internationella som svenska. Jag hade också tidigare med glädje noterat att hon liksom jag har ett stort intresse för och höga tankar om äldre tiders stora sångare och sångerskor. Därför var det självklart för mig att beställa ett exemplar av skivan och i samband med det även diskutera något om dess tillkomst och sångkonsten som sådan. Jacqueline, som nyligen fyllt 90 år, är fortfarande aktiv som sångpedagog och säger med prestigelös ödmjukhet att hon vill framhålla traditionerna hon ärvt från sina tidigare lärare Mark Raphael i London och Gennaro Barra i Milano vilka båda inspirerat henne och gett henne en teknik som håller än i dag.

Engelska i Sverige

Jacqueline föddes i England. Hon utbildade sig först till pianist och därefter till sångerska. Hon flyttade till Sverige 1960. Mellan 1951 och 1978 producerades tio skivor med henne varav flera på det legendariska skivbolaget Bis. Jag planerar att försöka införskaffa dem alla. Den senaste och nyutgivna dubbel-cd:n kommer således mer än 40 år efter den näst senaste och innehåller tidigare outgivna radio- och tv-inspelningar från 1950–1970-talet. Urvalet har gjorts med musikalisk och sånglig prioritering vilket jag är mycket tacksam över trots att ljudkvaliteten skulle ha kunnat vara bättre. Dock är den tillräckligt bra för att det utan problem ska vara möjligt att ta till sig Jacquelines oemotståndligt vackra sång. Jag erkänner gärna utan omsvep att jag var aningen nervös när jag skulle lyssna på cd-skivan allra första gången. Jag visste ju att det skulle vara mig främmande att skriva om skivan om den inte hade obestridlig musikalisk och sånglig kvalitet. Med anledning av mina emotionella sångliga rötter i den äldre tidens sångtraditioner, som ungefärligen omfattar tiden fram till och med 1950-talet, undrade jag om Jacqueline möjligen skulle vara att hänföra till den äldre tidens sångerskor trots att hon verkat och verkar i modernare tid. Det är med stor glädje jag konstaterar att hon tveklöst förtjänar att kallas en äldre tids sångerska och dessutom en av de stora sopranerna bland den äldre tidens sångerskor!

Sångteknik

Sångtekniskt balanserar Jacqueline kontinuerligt det subglottiska trycket (lufttrycket från lungorna mot stämbanden) med stämbandsspänningen vilket flertalet sångare och sångerskor inom alla genrer behärskade mer eller mindre bra förr i tiden. Det innebär typiskt dels att dynamikfel genom oförmåga att styra tonstyrkan sällan blir ett problem, dels att det blir avsevärt lättare att styra tonhöjden snabbt och med precision. Därmed kan det bli en konsekvens av ett medvetet tonkonstnärligt val hur och när tonhöjder etableras. Denna i korthet beskrivna sångtekniska förmåga handlar om tekniska förutsättningar för att ”sjunga bra”.

Musikaliteten

Att sjunga bra handlar dock mer än teknik om interpretation och musikalitet. Det är när det gäller musikaliteten som Jacqueline faktiskt i det närmaste chockar mig med sitt enastående och djupt rörande uttryck samtidigt som tekniken fungerar precis som god sångteknik enligt mig bör fungera. Sångteknikens huvudsyfte är för mig inte att dra uppmärksamhet till sig utan att möjliggöra för musiken och det djupa musikaliska budskapet att beröra lyssnaren allra längst in i själen. Kombinationen av att jag kände Jacqueline lite sedan tidigare, att jag aldrig hört henne sjunga eller hört någon kommentera hur hon sjunger eller har sjungit och hennes tonkonstnärliga mästerskap – både vad gäller tekniken och det musikaliska uttrycket – bidrog till de känsloflödestårar av glädje som jag fällde redan vid den allra första lyssningen på en av inspelningarna.

O mio babbino caro

Jag valde Puccinis överjordiskt vackra aria ”O mio babbino caro” som första stycke att lyssna på. Jag minns inte hur många alternativa versioner av den jag hört tidigare men det är många. Min favoritversion är Jacqueline Delmans på denna cd. Den som inte har ett hjärta av sten måste beröras djupt av kombinationen av hennes underbara frasering och starka emotionellt sanna uttryck. Inspelningen har gjorts live i en tagning och jag noterar att tajmning och frasering är mindre sammanhållen i början för att senare växa fram som en helgjuten underbar helhet där varje ton går rakt in i hjärtat.

Tyvärr är ljudkvaliteten på just detta stycke mindre bra men inte sämre än att musiken kan komma igenom på ett fungerande sätt. Vad gäller det sångliga uttrycket är det också värt att notera att Jacqueline sjunger påtagligt rent vilket som bekant inte alltid är fallet och från 1950-talet och framåt typiskt har blivit mindre vanligt. Med detta menar jag inte att en oren ton med nödvändighet diskvalificerar en hel fras eller en hel sång. Däremot har strävan efter den ungefärligen rätta tonhöjden och förmågan att någorlunda väl nå den betydelse för hur vi som lyssnare upplever sången och det musikaliska uttrycket som helhet. Även om olika sångare, sångerskor och lyssnare har olika upplösning på sina respektive tonhöjdsgehör har jag aldrig hört talas om någon som skulle vilja ändra på tonhöjden hos någon som sjunger förhållandevis rent och kontrollerat vad gäller tonhöjden.

Om skivorna

På den första skivan är opera och operett i fokus och det är den jag uppskattar mest – inte av formella genreskäl även om jag trots allt anser att romantisk opera tillhör den högsta formen av sångkonst för maximalt emotionellt rörande musikupplevelser. Men jag uppskattar även den andra skivan som har en mer blandad repertoar.

Lång karriär

Jacqueline Delman har alltså haft en lång och framgångsrik karriär som operasångerska framför allt i England men också i Sverige. Hon har också varit verksam som sångpedagog, vilket hon fortfarande är. Hur det är möjligt att någon som sjunger så enastående uttrycksfullt och musikaliskt insiktsfullt som Jacqueline inte har blivit mer uppmärksammad och omtalad säger möjligen mer om musikbranschen än om Jacquelines sätt att sjunga. När jag frågade henne om detta sa hon att hon medvetet har prioriterat familjen framför karriären, vilket torde ha spelat roll.

Stark rekommendation

Avslutningsvis rekommenderar jag förbehållslöst Jacqueline Delmans skiva ”From my archives” till alla musikälskare. Operaälskare som lyssnar på moderna sångare och sångerskor kan här på en och samma gång få en riktigt stark och rörande musikupplevelse och en introduktion till en svunnen tid när sångkonsten enligt många med mig var på en helt annan nivå än nu för tiden – detta trots att Jacqueline Delman rent tidsmässigt snarare är modern.