Marie-Louise Ekmans två liv Klas Gustafson Leopard Förlag JOURNALISTEN
Klas Gustafson har tillbringat ett år med att försöka kartlägga Marie-Louise Ekmans händelserika två liv. Mest det riktiga. Nu ligger den omfångsrika och fascinerande biografin på bokhandelsdiskarna. ML är född 1944 och dotter till Maude och Walter Fuchs. Fadern var reklamchef för Vasa- och Intima-teatrarna i Stockholm samt filmbolaget MetroGoldwyn-Mayer. Hans utsvävande sociala leverne, festande och dramatiska familjeliv har ML bla skildrat i filmerna Hello Baby och Pappa är trött. Men det familjetumult vi som åskådare bevittnar verkar hon själv, om inte kärleksfullt så ändå ha upplevt som ett ganska normalt allmäntillstånd. ML har sedan debuten som konstnär på Galleri Karlsson i Stockholm varit en framträdande gestalt i svenskt kulturliv, känd för att utmana genom sin person och sin konst. ML skildras i biografin som helt orädd att ge sig i kast med olika media förutom måleri och film. Hon har arbetat med så väsensskilda genrer som skulptur, barnböcker, affischer, scenografi och teckningar. De mäktigaste kulturinstitutionerna i Sverige har hon varit chef för: professor i måleri och senare även rektor på Kungliga Konsthögskolan. Nyligen avslutades en framgångsrik period som chef för Kungliga Dramatiska Teatern. Författaren analyserar hennes mångsidighet på ett överskådligt sätt i kapitelform. I kronologisk ordning men kanske också i betydelserang: Mamma, Pappa, Skola, Gud, Konst, Teater, Makt, Sex, Stil, Press, Politik, Text, Film, Dans/Musik och Döden. Marie-Louise var under några år troende ortodox och tillbringade en tid på kibbutz i Israel. Denna religiösa period avslutades på ett odramatiskt sätt när det var klart med ”det var det”. Ett lika rationellt förhållningssätt har ML haft till andra livsprojekt. Alltid med 100 procents koncentration. Sedan 1989 är hon gift med skådespelaren, regissören mm Gösta Ekman. Tidigare makar och för henne betydelsefulla personer både privat och i arbetsroller har varit allkonstnären Carl Johan De Geer och regissören Johan Bergenstråhle. ML skildras som nyfiken och orädd.
Genom att vrida lite på verkligheten, bolla med roller och identiteter så hjälper hon oss att se verkligheten på ett annorlunda sätt ofta med burlesk komik och i absurd form. ML har regisserat åtta långfilmer men anser sig själv främst som en konstnär som arbetar med olika material och skådespelare. ”Jag har inte utbildning och facit för i vilken ordning saker ska göras utan bara min egen erfarenhet/logik. Jag utgår från mitt eget huvud.” ML har kallats konceptuell, vilket innebär att konstutövandet främst avspeglas i avsikter, ideer och handlingar. I ateljen kom ML på ett eget sätt att använda sin erfarenhet. ”Eftersom jag inte är en akademiskt skolad person har jag aldrig varit i närheten av att beskriva färg, form, volym och ljus och inte heller sysslat med formexperiment så var det för mig var det alldeles klart att jag skulle berätta historier: om möten, situationer och vad som finns bakom detta!” Vad som är viktigast i livet menar ML är att man gör sitt jobb! Hon säger sig vara besatt av arbete. ”Om det är något som jag tycker är vackert så är det arbete – en koncentrerad människa i sitt arbete.” Klas Gustafson har lyckats ge läsaren bilden av en oerhört fascinerande och mångsidig människa privat och sin i yrkesroll. OVE ANDERSSON
Otroligt högt och extremt djupt Annelie Pompe Bonnier Fakta INOM ETT ÅR
satte Annelie Pompe världsrekord i fridykning, 126 meter på ett enda andetag, och besteg Mount Everest från nordsidan som första svenska kvinna. Annelie Pompe är professionell äventyrare, fotograf, föreläsare, instruktör i bergsklättring och fridykning och författare. I hennes bok Otroligt högt och extremt djupt, en fotobok med fantastiska bilder och fina korta texter, får du följa Annelies resor, både de inre och yttre, genom äventyren i fridykning och bergsklättring. Hon delar med sig av sina upplevelser, som att möta en fastfrusen död människa på väg upp till toppen på Mount Everest och hur det känns när hon under ett fri-
dyk tror att hon själv är på väg att dö. Men boken handlar inte bara om äventyren, den ger också inspiration till den som vill bli modigare eller leva mer passionerat. När utmanade du dig senaste? undrar Annelie. I olika kapitel diskuterar hon sedan begrepp som mod, rädsla, passion, utmaning och tankekraft. Hon beskriver hur hon själv övervinner sin rädsla för höjder när hon klättrar. För att vara modig måste man vara rädd, skriver hon. Vi får också vara med henne på en tio dagars tystnadsretreat där hon lär sig att lyssna inåt och förstå sig själv och när hon tränar inför det extremt kalla vädret på Mount Everest genom att fridyka under is, bara för att hon behöver träna på att frysa. Boken är en blandning av en äventyrsbok och en handbok i hur du tänker som en äventyrare. Helheten blir inspirerande och uppmuntrande, men personligen hade jag velat läsa mer om hennes äventyr. MARI DAHL
Man måste inte alltid tala om det Åsa Foster Forum ÅSA FOSTER HAR en examen i statsvetenskap från University of KwaZulu-Natal i Sydafrika. Under flera år har hon levt och studerat i landet och det märks i hennes författardebut, novellsamlingen Man måste inte alltid tala om det. Hon känner landet och hon känner människorna och det är där hon förlägger handlingen i sina noveller. Ett Sydafrika som för många år sedan kastat av sig den tunga, kvävande apartheid-manteln, men där strukturerna i samhället fortfarande lever kvar. Åsa Foster bjuder med oss in och låter oss möta människorna i dagens Sydafrika i tolv mycket välskrivna noveller. Hon har förmågan att lyfta på locket och med skarp kniv mejsla ut skeenden och känslor och låta oss ana strukturerna som präglar samhället. Det är ett hårt och våldsamt samhälle vi möter, där människorna lärt sig att vara på sin vakt, annars går det illa. Det är en stark debut, med spännande berättelser, återgivna med en återhållsamt och laddad språk och ett stundtals lysande berättande. Jag ser redan fram emot nästa bok. HÅKAN LINGER
biblioteket i fokus 2 2016
27