Page 22

– 22–

KRÖNIKA: robin N Spegel

2018 - året då lesbiskhet blev folkligt

FOTO: PETER KNUTSON

Förra veckan uppmuntrade Riksteatern sin publik att nominera någon av deras produktioner till QX-galan. På sociala medier tipsade de om tre queera produktioner, alla av och med män. jag vet att det i deras repertoar även finns queera produktioner av och med kvinnor, så jag funderade på varför de inte skyltade med någon av dem också. Tillexempel Hellkvist Selléns ”Missionären” som handlar om lesbiska, kristna missionärer eller Cruz Liljegren och Björklund Jönssons ”åååå snälla följ mig <3 <3 <3” som handlar om idoldyrkan, queera uttryck och begär. Jag funderar på om det är för att lesbiskhet är ofolkligt. Det finns inga turnerande monologer där en person pratar vitt och brett om hur hens lesbiska identitet har format hens liv för det intresserar inte en bredare publik. Men om det är en man som berättar om sin homosexualitet däremot... Är det för att kvinnors historier är mer privata, och handlar om ”bara oss” medan historier om män handlar om något större, mer allmängiltigt? Jag kan knappt skriva det för det känns som en uråldrigt tröttsam analys och vi har väl kommit längre än så? Eller? Jag tänker på när jag som dramatiker har försökt sälja in idéer till teaterchefer som säger: ”Måste det vara uttalat lesbiskt?” ”Måste det handla om det lesbiska?” ”Måste ordet lesbisk vara med i titeln?” ”Nej, tyvärr, det finns inte tillräckligt många les-

biska här, vi har ingen målgrupp för en sån tematik.” Nämn en öppet lesbisk skådespelerska vars bortgång skulle vara en nationell sorg. Jag vet ingen. Jag önskar att det fanns någon. Någon som i sitt namn, i sitt

förhållanden, beslutsordningar och inofficiella makstrukturer så kommer också den enda lösningen vara att bara beställa verk från oss lesbiska dramatiker de kommande tio åren. Sen kommer vi, eftersom det här är en utopi där vi är mer medvetna om våra maktpositioner

”Måste ordet lesbisk vara med i titeln?”

kändisskap, i sin persona innebar och gestaltade lesbiskheten. Någon vars lesbiskhet vi kollektivt kunde samlas och mysa kring. Eller helst flera stycken. Jag tänker att ett sätt att göra plats för dom är att jag och alla andra lesbiska dramatiker bestämmer oss för att aldrig mer skriva om heterosexualitet eller cis-män. I de flesta pjäser som sätts upp idag är de flesta och största rollerna skrivna för heterosexuella cis-män, och försvinnande få eller inga är skrivna för lesbiska. Låt oss sluta skriva sådana pjäser. Låt oss om vi blir ombedda att skriva en sådan pjäs, ändra den i hemlighet, steg för steg, byta ut ett namn, ändra någons könsidentitet, någons läggning – och vid behov motivera våra val med att det är det absolut bästa, ur ett rent dramatiskt perspektiv. Efter metoo och efter skiftet av chefer och regissörer och skådespelare och efter att alla teatrar, institutioner och frigrupper noga har gått igenom sina interna makt-

än de som just nu har dem, kliva undan för att andra karaktärers berättelser ska skrivas och berättas av de människor som kan dem bäst. Ser fram emot det här. Gott nytt år!

Fotnot. En cisperson är någon vars biologiska kön överensstämmer med deras juridiska, sociala och upplevda kön. Cisperson är motsatsen till en transperson.

Profile for Tidningen QX

QX januari 2018  

Ett av årets mest efterlängtade nummer kommer ut idag! Här presenterar vi de nominerade till QX Gaygala 2018, konferencieren för galan, och...

QX januari 2018  

Ett av årets mest efterlängtade nummer kommer ut idag! Här presenterar vi de nominerade till QX Gaygala 2018, konferencieren för galan, och...

Profile for qxtra

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded

Recommendations could not be loaded