-70-
kulturpuggan: roger wilson
”Gränsen mellan hypermachomanlighet och bögestetik kan ju vara hårfin’” Vid det här laget har kanske de Men alla i det ryska samhället var flesta sett den där videon med de inte lika upprörda, och snart började unga ryska flygkadetterna som enbart det dyka upp ett slags svarsvideor. En iklädda kalsonger försöker dansa form av filmade solidaritetshandlingar “sensuellt” till den 15 år gamla låten där även andra yrkesgrupper dansade “Satisfaction”. De utför lite olika taffligt till “Satisfaction”: i häststallet, städsysslor medan de tafatt vickar på sjukhuset, i simhallen, i det kvinnpå rumporna. Någon sopar golvet, liga längdskidåkningslagets träningsloen annan stryker. Allt peakar när en kal, hemma hos två ryska tanter. Ett tredje äter en banan på ett lite utmaslags Youtubeaktivism för rätten att få nande sätt. jucka halvnaken framför en kamera Egentligen är det hela en klockren – ett ändamål som aldrig känts lika parodi på den gamla hitens musikviädelt än just nu. deo, i den är det lättklädda kvinnor De offentliga ryska samhällets som demonstrerar olika verktyg och maskiner på ett väldigt ”de stackars kadetutmanande sätt. Men de stackars ternas version kadetternas version ledde snabbt ledde snabbt till en till en mindre moralpanik i Ryssland, bland annat anklagades mindre moralpanik de unga männen för att promota i Ryssland, de unga homosexualitet och deras video männen anklagajämfördes av vissa med Pussy des för att promota Riots aktion i en kyrka (den som ledde till två års fängelse). homosexualitet” moralpanik över videon blir ännu mer svårmotiverad när en video publicerad 2015 på YouTube börjar dyka upp i mina sökningar. Det visar sig att de ryska flygkadetterna bara var copycats och att det antagligen var brittiska soldater som uppfann det nu så populära ryska Satisfactionformatet – till och med den där jäkla strykbrädan finns med i deras video. Genren “militärer YouTubar” är dessutom äldre än så. Min favorit är nog de amerikanska soldaterna i Afghanistan som 2012 bestämde sig att göra en scen-för-scen-rekonstruktion av ett annat YouTubeklipp. De har detaljstuderat filmen där hyfsat lättklädda medlemmar i Miami Dolphins Cheer Leaders
mimar till Carly-Rae Jepsens “Call me maybe”, och försökt återskapa den in i minsta koreograferade höftvickning. Och resultatet blir mer än bara det vanliga “muskliga grabbiga killar gör feminina rörelser”-konceptet. Framför allt är det den brutala kontrasten mellan tuggummipopen och den torftiga militärbasmiljön som gör att det hela blir lite surrealistiskt. När militärerna försöker hitta motsvarigheter till cheerleadervideons alla vykortsvackra vyerna från Miami hamnar man liksom utanför baracker, uppe i vakttorn och framför ödsliga ökenhorisonter. I stället för pom poms använder man skurmoppar, och när det inte finns någon idyllisk sandstrand att mima framför så får man använda basens lilla plastpool. Framför allt framstår de amerikanska soldaterna nästan som professionella dansare om man jämför med alla de här ryska Satisfactionvideorna. Oavsett hur mycket de twerkar så finns det ytterst lite, om ens någon, sexighet eller erotik i dem. Visst, det är möjligt att de där första kadetterna faktiskt försöker vara heta, men i så fall misslyckas de fatalt – jag tror aldrig har jag sett stelare juckrörelser någonsin i mitt liv. Man måste helt enkelt vara extremt moralpanisk för att inte förstå att det handlar om en parodi. Framför allt i ett land där president Putin själv gärna poserar med bar överkropp inför fotografer. Men det kanske är det som är själva problemet. Gränsen mellan hypermachomanlighet och bögestetik kan ju vara hårfin. Därför blir det så ytterst känsligt om en ung flygkadett råkar röra sin stjärt på ett olämpligt sätt.
månadens glosa: [Ett tredje kön]
Skapandet av ett tredje juridiskt kön är ett sätt att rättsligt erkänna icke-binära, alltså personer som inte identifierar sig som män eller kvinnor. Just nu pågår en remissrunda för ett förslag om att utreda hur ett sånt alternativ skulle kunna se ut i Sverige, medan man i länder som Indien, Pakistan, Australien och Tyskland antingen redan har, eller planerat att införa ett sådant här system.
guldstjärna: Bara några sidor in på Yolanda Bohms diktsamling “Ikon” är jag fast. Älskar hennes “manifest för skrivande skitungar” med punkter som: “Du är den maniskt skrattande piloten i cockpiten i ett störtande hospice för nobelpristagares kåtsug om upphöjdhet och kanonisering. Du är bönder med högafflar. Du är en profet”. Och efter den starten öser sedan spoken word-poeten och transaktivisten Yolanda Bohm bara på. Hennes texter är direkta, kraftfulla och politiska, men här finns förstås även en hel del humor. Mäktigt! SE: Musikvideon till australiske Troye Sivans singel “My my my!” kändes lite som en popversion av en bögporr-rulle från 70-talet. Sivan örlar liksom runt i en övergiven fabrikslokal, garnerad med några halvnakna cruisande snubbar. Den 22-årige artisten, skådisen och youtubern (Troye Sivans komma ut-video från 2013 har lite drygt 7,7 miljoner tittningar) verkar dock inte ha gått saucy sex kitten på heltid. På sin senaste singel “The Good Side” återgick han mer till sin lite snällare singer-songwriterimage. Med sin totala öppenhet (Frank Ocean och Sam Smith känns som blyga violer i sammanhanget) är Sivan något av ett fenomen inom den internationella popvärlden, och ska man döma av de två smakproven från hans kommande album så har han snart en plats i den verkliga mainstreamen också. LÄS: Förr fick man vara glad om det kom ut någon enstaka svensk roman med hbtq-tematik typ vartannat år, men nu har genren vuxit sig så pass stark att det börjar bli svårt att hinna med att läsa. Jonas Bruns nya roman ”Ingen jämfört med dig” är hursomhelst en pärla i utbudet. Den utspelas i två olika tidsplan, det ena är en sommarromans i början av nittiotalet mellan den sextonårige Stewe och en äldre, lite mystisk kille. I det andra har 20 år gått, och de två möts på nytt. Jag gillar det här. Bruns berättelse är tät och sparsmakad, och tassar bitvis nästan in på någon form av spänningslitteratur. Temat med den första kärleken är ett av de mer slitna inom gaylitteraturen, men Brun lyckas göra något helt eget av den här historien. Rekommenderas!
SU CC TT Ä TS R ! FO ÅR ÉN I V ER
SPELAS 2-18 MARS PÅ DANSENS HUS BILJETTER: BLIXTEN.SE DANSENSHUS.SE, TICKETMASTER.SE 077-170 70 70