-42-
E ID R P
N GE A RD A IV
jon henrik
Efter två genombrott (Talang och Melodifestivalen) blev renskötaren Jon Henrik Fjällgren bekant för hela svenska folket och Jag är fri (Manne Leam Frije) vann till och med nästan Melodifestivalen 2015. Nu har han släppt en ny singel, Vår framtid (Mijjen båetije biejjieh), och snart kommer en platta med lite modernare sound. Uppladdningen har skett på fjället. – Jag har varit ute och spelat en del, men annars håller jag mig mest på hemmaplan.
”det tror jag att hon tyckte var skönt när hon kom ut. Jag har aldrig varit dömande på något sätt.”
Det får mig att behålla fokus. Efter Melodifestivalen blev det svårt att kombinera artisteriet med renskötseln och Jon Henrik blev tvungen att anlita folk som passade renarna när han var ute och spelade. – Mitt yrke är artist och musiker men min livsstil är renskötare. Man är liksom ett med renen, och lever sida vid sida. Det är det viktigaste för mig. Skulle du kunna tänka dig att vara med i Mello igen? – Ja, om jag hittar en jäkligt bra låt
så ger jag mig in i fighten igen. Det var en kul upplevelse och jag var överraskad över att det gick så bra. Och jag var lite rädd att jag skulle vinna, för hur många extra drängar skulle jag då ha behövt att skaffa mig? Hur skriver du musik? – Texterna får jag hjälp med men när det gäller jojk så skriver man inte. Det sparas i hjärtat. Man kommer ihåg jojken, för den handlar om en känsla som sätter sig. En jojk kommer efter en händelse som påverkar dig och den första jojken är alltid den känsligaste. Man går in i situationen igen , och känner att det händer här och nu. På bilden bär du regnbågslindor. Du boxas en del? – Boxningen är lite av en terapi för att få ut aggressioner. När jag är deppig åker jag till klubben, boxas och kommer ut efteråt och mår bättre. Men det är 25 mil till klubben i Östersund från där jag bor, så jag åker dit i en vecka, bor hos kompisar och tränar hårt så in i helvete i sju dagar. I februari uppträdde Jon Henrik på QX Gaygala, och han fick så mycket kärlek av publiken. – När jag kom in på scenen kände jag att det här gillar dom oavsett om jag gjort det dåligt eller inte, skrattar han. Det var en fantastisk värme i lokalen. Jon Henrik var där med sin syster, som tjatat på att han skulle ta med henne. – Hon har alltid velat gå, och det var självklart att vi skulle göra det ihop. – Jag ser aldrig skillnad på folk och folk, jag är med de jag trivs med, och det tror jag att hon tyckte var skönt när hon kom ut. Jag har aldrig varit dömande på något sätt. Vi var små när hon hade tjej men jag reflekterade aldrig över det. Hur är det med homosexualitet inom samekulturen? – Samekulturen hade nog ett gammalt tänk förr men det har blivit öppnare och folk vågar mer. Det är jävligt bra, för ingen ska ha rätten att säga vad någon ska känna och tänka. Över bröstet bär Jon Henrik en stor tatuering med Colombia, landet där han föddes. Han bär även namnen Mario och Maontoya på armarna, båda är hans indianska namn. – Jag vill bevara att jag är därifrån, det är en del av mig. Nästa tatuering blir mitt renmärke över handleden. Det har ärvts i generationer. Nya plattan, du nämnde ett nytt sound? – Den här skivan är lite mer party om man kan säga så. Det är lite dubstep, och lite mer dansant. Eller man kan i alla fall dansa till en del. Vad är det konstigaste jobberbjudande du fått? – Att göra en jojk på snoppen och snippan. Det var inte riktigt min grej. Ronny Larsson