MÅNADENS IMPORT
FILM
Den svarta dahlian QXQXQX Den svarta dahlian förför med stundtals lesbisk sensualism och surrealistiska fyrtiotalsmiljöer, men brister helt i berättarteknik. Misslyckandet är märkligt, med tanke på att Brian de Palma hade otaliga förutsättningar att göra detta till en suverän film noir. Historien bygger på det mycket uppmärksammade och olösta styckmordet på skådespelerskan Elizabeth Short i Los Angeles 1947. Hon kapades mitt itu, alla organ avlägsnades, kroppen tömdes på blod och munnen skars upp från öra till öra. Offret kom att kallas ”den svarta dahlian”, ett namn som James Ellroy satte på sin fiktiva bok om fallet. Ellroys L.A. Konfidentiellt har en liknande intrig och den gjorde storartad succé både som bok och film - en bedrift som borde ha kunnat upprepas med Den svarta dahlian. Berättelsen är gripande och rollbesättningen imponerande: Mia Kirshner från L Word spelar offer, Hilary Swank är misstänkt, Aaron Eckhart och Josh Hartnett spelar poliserna som blir besatta av fallet och Scarlett Johansson gestaltar femme-fatale som hamnar i en triangel med poliserna. Det som gör att filmen faller från ett möjligt toppbetyg är den komplicerade intrigen, där sidospår efter sidospår förvirrar mer än förgyller. Premiär 15 december Magda Gad
Oskuld QXQXQX Oskuld är en hyllad independentfilm med okända skådisar skapad av ett filmmakande gaypar, som vann både juryns och publikens pris under årets Sundancefestival i USA. Storyn är enkel, 15-åriga Magdalena sparkas hemifrån av sin troende pappa när hon blir gravid (trots att hon inte haft samlag, därav titeln...), och hon tas om hand av en äldre släkting. Där bor även hennes bögkusin Carlos som också kickats ut hemifrån, och tillsammans finner de en tillvaro med sin gamla onkel. Oskuld är inget mästerverk utan en bra bagatell som små medel formar ett litet familjedrama i fattiga Echo Park i Los Angeles. Regissörerna och paret Richard Glatzer och Wash Westmoreland väver snyggt in homotema i en film som i första hand handlar om några latinofamiljer och deras problem med ekonomi, religion och avkommor som inte gör som föräldrarna väntat sig. Regissörparet har ett förflutet i gaymedia eftersom de tillsammans gjorde porrbranchrullen The Fluffer, och Westmoreland själv gjorde Fredrik Eklund-porrisen The Hole. Glatzer skapade dessutom tillsammans med Tyra Banks gayvänliga Americas next topmodel och det är klockrent att bögkusinen och Magdalena kollar på ett avsnitt av serien i en scen, då bögar och fattiga tonårsbrudar är just dom som sett till att realityserien är en hit i USA. Storheten med Oskuld är att huvudfigurernas ”problem” inte hamnar i fokus. Magdalena utmålas inte som ett offer utan är en stark tjej som tappert kämpar vidare trots att farsan kickar ut henne. Hon tar tag i sin situation och håller huvudet högt genom hela graviditeten. Carlos story trampar aldrig ner i förvirrad-tonåring-kommer-ut-träsket. Han är en stolt bög utan identitetsproblem. Och han tillåts ha samma problem som alla andra utan att det görs en grej av hans sexualitet. Trots detta bränner filmen aldrig till utan puttrar på i nittio minuter utan att göra några större intryck. Oskuld är en bra film helt enkelt, varken mer eller mindre. Premiär 1 december Ronny Larsson
“Carlos story trampar aldrig ner i förvirradtonåring-kommer-utträsket. Han är en stolt bög utan identitetsproblem ”
Hellbent Amerikansk skräckis där ett gäng bögar under en partynatt i Los Angeles slaktas en efter en av en ondsint hunk i satansmask. QX har skrivit om filmen förr och uppmärksammat dess hunkiga rollista. Bögkvartetten som utgör filmens nav är Eddie (Dylan Ferguson), helyllekillen som jobbar på en polisstation, Chaz (Andrew Levitas), bisexuell hedonist, blyga och oerfarna Joey (Hank Williams) och Tobey (Matt Phillips), en modell på jakt efter kärlek. Filmen utspelas i West Hollywood under gayfesten “The Carnival” och det är ett extremt sexigt, galet & blodigt kalas vi får bevittna. Hellbent finns på dvduniverse.com för 19.59 dollar
”I am one stomach flu away from reaching my goal weight”
Casino Royal
The Departed
The Science of sleep
QXQXQX
QXQX QXQXQX
QX
Han heter Craig. Daniel Craig. Han är blond, blåögd och muskulös - och han är här för att ge trovärdigheten tillbaka till Bondfilmerna efter den osynliga bilen förra gången… Man gör dessutom samma sak med Bond som med Batman senast: Börjar om från början och låtsas som om de andra filmerna inte hänt! Vi får alltså se Bonds första offer, Martini och Aston Martin. Storyn utgår från Ian Flemmings bok Casino Royale - vilket leder till den mest manus- och karaktärsdrivna Bond sedan Connerys dagar… även om det kanske inte säger så mycket - när den nya 007-agenten ska lista ut finansieringen bakom ett terrornätverk genom att spela av skurken Le Chiffre (en lite bortslarvad Mads Mikkelsen) en massa pengar på poker. Craig fyller sin smoking med bravur. Han är en fysisk Bond - mer muskler (vilket man inte tvekar att visa upp) och mer springande, hoppande, blödande och inblandad i fler slagsmål än någonsin. Han är också en Bond som ser riktigt farlig ut. Nytt är även att han tillåts bli kär i Eva Greens tuffa, smarta Bondbrud och ha coola M mer som mentor än chef. Så långt allt väl - men i ivern att renovera agenten tappar man Moneypenny, Q, alla gadgets och lite av charmen. Det blir helt enkelt inte så bra som jag hoppats. Klart bästa Bond sedan GoldenEye - men det säger inte så mycket det heller. Ken Olausson
Det första jag tänker när de två och en halv timmarna har gått och eftertexterna börjar rulla är att jag vill se den här filmen igen, gärna på en gång. The Departed är årets i särklass bästa thriller. Bakom succén står en rad tunga namn. Martin Scorsese har regisserat, Brad Pitt har varit med och producerat. På rollistan finns Leonardo DiCaprio, Matt Damon, Jack Nicholson, Martin Sheen, Mark Wahlberg och Alec Baldwin. Men det räcker inte med bra skådisar. Det måste finnas en bra story också. Och det gör det. Det enda som saknas är ett hollywoodskt förutsägbart slut - en saknad som lyfter filmen till ett toppbetyg. Jag vill inte få mina föraningar bekräftade, jag vill bli överraskad, och Scorsese lyckas skaka om mig ordentligt! Historien utgår från Bostons polisskola, där de två talangerna Billy Corrigan (DiCaprio) och Colin Sullivan (Damon) ska ta examen. Corrigan kommer från en kriminell familj och döms ut direkt. Sullivan däremot, som har maffiakontakter, rekryteras till en specialrotel. Men Corrigan erbjuds i hemlighet ett annat jobb - som infiltratör. Han sätts i fängelse och efter muck tar han sig in i maffians inre krets. Han blir en polis som jobbar för djävulen, men han är inte den enda som gör det den andra sitter i polishuset... Premiär 12 januari Magda Gad
Varning! Håll er borta från detta genomtramsiga flumepos. Regissören Michel Gondry är musikvideoregissören som slog igenom på bred front för två år sen med originella Eternal sunshine of the spotless mind. Här kommer en ny film, bra mycket knasigare än sin Oscarsbelönade föregångare och sjuihelsicke mycket sämre. Det här var något av det mest pretentiösa filmflum jag nånsin sett på bio. Och baserat endast på denna film skulle jag tolka Gondry som en fransk konstnärspajas med en fäbless för kackigt animerad dockfilm och knasiga idéer om drömmar, men noll känsla för att skapa en bra film. Han nosar på kärnan av vad som skulle kunna ha blivit en schysst film om en kille vars drömvärld och verklighet ständigt kolliderar, men flummar hela tiden iväg åt fel håll. Gael Garcia Bernal gör drömmaren Stephané bra men resten av skådisarnas insatser kan omöjligt bedömas eftersom deras roller är så ointressant ologiska att man baxnar. Vad vill Gondry säga med den här filmen? Varför gjordes den överhuvudtaget? Kan inte tänka mig en kotte som vill genomlida dessa 105 minuter. Visst, bajsnödiga kulturnissar kommer säkert hylla filmen och använda ord som drömsk, fantasieggande och nyskapande. Jag kan sammanfatta filmen med två ord. Pretentiöst skräp. Premiär 1 december Ronny Larsson
MÅNADENS FILMIS
Emily (Emily Blunt), Djävulen bär Prada (2006)
Hugh Jackman Född: 12 oktober 1968, Sydney. Känd för: X-men triologin, Swordfish, Kate & Leopold, Van Helsing, Scoop m.m Därför gillar vi honom: Bra skådis som verkar sympatisk och inte verkar ha en massa “issues”. Dessutom är han helt cool med gayrykten och det faktum att han är stor gayfavorit. Lite homo..?: Nej, Hugh är sedan många år gift med Deborah-Lee Furness. Trots detta florerar rykten om hans läggning. Kanske för att Jackman spelade homosexuelle Peter Allen i Brodwaypjäsen The Boy from Qz och gjorde det så övertygande att han vann en “Tony” för det. Tacka Dougray Scott: Först var en annan australiensare, Dougray Scott tänkt att spela Wolverine men eftersom Mission:Impossible II-inspelningen drog ut på tiden fick Hugh järvrollen som blev hans stora genombrott i Hollywood. Aktuell i: The Fountain (Darren Aronofskys nya existensaction), The Prestige (Magikerdrama), Happy Feet (pingviner med kända skådisröster) och Bortspolad (animerad med Hugh som råtta).
QX DECEMBER 2006
•
25