F O T O : J E S S I C A G OW
”Folk kan spränga, skjuta eller stycka varandra hur mycket som helst utan att ett ögonbyn höjs. Men visar man kärlek till någon av samma kön svimmar folk av chock”
Alexander är transvestit i ”Kill your darlings”
S
kådespelaren Alexander Skarsgård var hemma i Sverige i några dagar för att spela in ett par scener till Agnetha Fagerström Olssons Black Island sisters uppe i Umeå. Han har pendlat mellan Los Angeles och Sverige ett tag nu och är denna månad aktuell som transvestit i filmen Kill your darlings. Vi träffade Alexander Skarsgård över en lunch på Södermalm i Stockholm. Hur kom rollen som transvestit i Kill your Darlings upp? – Jag är polare med Björne Larsson som skrivit manus och regisserat så jag har följt hans arbete med projektet ganska länge. Och jag kände direkt att det här var en roll som jag ville göra när jag fick höra om den. Berätta om rollen? – Geert har en mörk bakgrund och upptakten i filmen är att han gjort sig redo för att ta livet av sig. Det är en trasig karaktär, helt uttömd på energi och livsglädje. Han har aldrig hittat sin plats i samhället och är född i ett utanförskap. Han har utan framgång försökt hitta en livssituation han kan leva i under 30 år och har gett upp hoppet om att någonsin finna en när filmen börjar. Tycker du att du är du trovärdig som transvestit? – Jag hoppas ju det. Jag står för mitt arbete och det jag gjort i filmen. Men det är svårt att säga innan jag sett hela filmen, jag har än så länge bara sett en första kopia på datorn. Sen är det ju en speciell faktor som väger in då man jobbar med mindre filmer med begränsad budget, man kan inte göra hur många omtagningar som helst och bränna kilometer med film. Så det blir ett väldigt speciellt arbetssätt och det kräver mer av skådespelaren. Den starkaste inspirationen till Geert fick jag från dokumentären Paris is burning. Den handlar om transvestiter i New York i början av 80-talet. Jag fascinerades av hur samhället visade fingret åt dom med ena handen och och busvisslade med den andra. Vad tyckte du om Brokeback Mountain? – Det är uppfriskande när en film om ”annorlunda” kärlek slår så brett i det konservativa USA, det kan verkligen behövas. Den kristna högern uppmanar givetvis till bojkott av denna omoraliska film och vissa biografer vägrar att visa den. Folk kan spränga, skjuta eller stycka varandra hur mycket som helst utan att ett ögonbyn höjs. Men visar man kärlek till nån av samma kön svimmar folk av chock. Vad gör du egentligen i Hollywood när du är där? – Jag går på castingmöten som min agent ordnar åt mig däremellan läser jag manus. Vissa intressanta, andra kanske inte lika. Härom veckan läste jag en zombie western. Lite Butch Cassidy och Sundance Kid känsla, fast de jagades av ett gäng zombies. Det var precis lika intressant som det låter. Stannade hemma från det mötet... Är det inte lätt att bli typecastad som lång snygg svensk skådespelare i Hollywood? – Jo. det är det ju. Jag får kämpa för att kunna gå upp för intressanta roller och slippa roller som den coola surfarkillen eller pojkvännen som är lite missförstådd och genomgod. Och när det gäller USA
så åker jag ju inte över dit för att få skitroller, jag vill ju att det ska kännas motiverat att vara med i filmer. Vet rollbesättare vem du är och frågar de om du är son till Stellan? – Det händer sällan att de frågar om pappa, däremot tror de oftare att jag är släkt med skådespelaren Peter Sarsgaard (Kinsey, Flightplan och Boys don´t cry, reds.anm). Men i fall de vet att jag är son till Stellan Skarsgård så kan inte jag se det som en last heller. Men det är bara dig som skådespelare det hänger på om du kan leverera på castingen eller inte. Men är det inte förnedrande att som känd svensk skådis komma till Hollywood och springa på castingmöten? – Nej, snarare jävligt uppfriskande. Det är på en helt annan nivå där och man kan knappast jämföra det med hur det är i den svenska branschen. Det är ganska skönt att folk inte vet vem man är eller har
”Jag vill gärna bli ihågkommen som något mer än den snygga hunken” förutfattade meningar om en. Sen är det givetvis en jävla kick när man är nära någon roll och det står mellan några få skådespelare varav du är en av dessa. Inte lika kul när någon trött Dawsons Creekskådis norpar rollen framför ögonen på dig... Har du varit nära någon riktigt stor roll? – Ja, jag var lite aktuell för en roll i Sofia Coppolas Marie Antoinette med Kirsten Dunst. Och jag var nära att få en av de nya rollerna i den tredje X-men-filmen. Det stod mellan mig och Ben Foster som till slut fick rollen som mutanten “Angel”. Hur länge tänker du hålla fast drömmen om att slå i Hollywood? – Jag drömmer inte om att slå i Hollywood. Jag drömmer om att snoka upp de grymmaste regissörerna med de grymmaste manusen. Vare sig de finns i Luleå eller Hollywood Blir du igenkänd? – Knappt någonting i USA och i fall de gör det så pekar dom en nästan rakt upp i ansiktet (skrattar). I Sverige händer det väl oftare och då går dom ett par meter och viskar och pekar bakom ryggen. Men det är få som pekar en i ansiktet här hemma, det är väl enda bra konsekvensen med jantelagen. “Den där jävla Alexander Skarsgård ska inte komma här och tro att han är nåt.”
Du lär vara trött på bilden som ung snygg skådis och ställer inte upp för vilka tidningar som helst? – Medverkar du i sammanhang riktade till en viss publik ger ju det avtryck i media och rollbesättare får en bild av dig som kanske inte stämmer. Jag är tillräckligt talangfull för att inte behöva ställa upp på saker där jag bara ska vara med i egenskap av kändis och inte skådis. Jag var naiv i början och ställde upp på många saker som jag kanske inte skulle gjort idag. Dessutom är allmänheten ganska lat och vill gärna kategorisera, och jag vill gärna bli ihågkommen som något mer än den snygga hunken. Vad är du egentligen mest känd för? – (skrattar) Ja, det kan man fråga sig. Det beror nog på vem du frågar, om du går in på en fritidgård är det antagligen Hundtricket, går du in på iranska föreningen i Stockholm är det säkert Vingar av glas och frågar du folk i Stockholms teatervärld kanske det är Vem är rädd för Viginia Woolf? Som jag gjorde här i två år. Utomlands händer det att folk känner igen mig från Zoolander. Nu när du har gjort en transroll, så kanske vi kan hoppas att du gör en bögroll? – Jag har inga som helst problem med det. Min farbror är bög. Att han har en man har alltid varit lika naturligt som att min faster hade en man. Men du är singel nu, skulle du kunna falla för en kille? – Principiellt ja, men jag har börjat inse att jag är rätt långt ifrån bisexualitet och att jag är rätt säker på att det är tjejer som gäller. Men jag har ingen mental spärr som säger att det vore konstigt om jag skulle ha fallit för en grabb och har aldrig tyckt att det har varit jobbigt med homosexualitet. Det har ju gått en del rykten om att jag skulle vara bög men det är inget jag bryr mig om. Jag kanske utstrålar något som får folk att tro det. Finns det någon kille som du tycker är sexig? – Killar som Benicio del Toro och Sean Penn är attraktiva eftersom de har lite edge. Jag tycker att det är helt avtändande med killar som ser ut som Ken-dockor. Jag filmade nyligen med Mads Mikkelsen i filmen Exit som kommer i höst och han är ruskigt sexig. Är du rik? – Det går i vågor hur mycket pengar jag har. Ibland gör jag flera stora filmjobb i rad och då hinner man inte heller göra av med så mycket pengar. När man gör teater i två år blir man ju inte direkt rik. Men jag är glad att jag har jobb i en bransch som är väldigt nyckfull och de flesta skådespelare tjänar inte ett skit. Vad lyssnar du på för musik? – Just nu blir det mycket Devandra Banhart, Patrick Wolf och Sigur Ros. Jag gillar också det isländska reggaebandet Hjalmar och äldre rock som Led Zeppelin och Clash. Det finns ju en väldigt bra rockscen i USA där man kan gå ut och lyssna på otroliga band varenda kväll om man vill. Ronny Larsson
QX APRIL 2006
•
45