angenäma sällskap och sina flitiga omsorger om honom. Därför låtsades hon själv vara lidelsefullt förälskad i Antonius och minskade sin kropps omfång med sparsam kost; hon anlade en hänförd min när Antonius kom i närheten och en orkeslös och sorgsen när han gick sin väg. Hon såg till att ofta ses gråtande och torkade sedan snabbt tårarna och försökte dölja dem, som om hon ville att Antonius skulle lägga märke till dem. Och hon bedrev dessa konster medan Antonius hade för avsikt att bege sig från Syrien och ansluta sig till mederna [som hade gått till angrepp på partherna]. Hennes jasägare var också flitiga på hennes vägnar och brukade förtala Antonius som hårdhjärtad och känslokall och säga att han förstörde en älskarinna som var hängiven honom och ingen annan. Ty Octavia hade tagit honom till äkta av politiska skäl och för sin brors skull, sade de, och satte stort värde på att vara hans lagvigda hustru, men Kleopatra, som var så många människors drottning, kallades Antonius älskade, och hon undvek inte detta namn och försmådde det inte så länge hon fick se honom och leva med honom; men om hon tvingades bort från honom skulle hon inte överleva …30
Plutarchos förklaring är inte det minsta trovärdig, lika lite som Dios påstående att Kleopatra hade tillgripit häxkonster för att locka Antonius från Octavia. Det är rimligare att förmoda att Antonius politiska gifte hade blivit ovidkommande i och med att hans relation till Octavianus snabbt föll sönder. Han hade avgjort att hans väg framåt låg hos Kleopatra. Det var inte första gången som Antonius gjort sig kvitt en hustru som han inte längre hade någon nytta av. Men att han vände ryggen åt den dygdiga Octavia till förmån för en lös förbindelse med en utländsk kvinna var inte populärt i Rom, där Octavia, som fortfarande ansåg sig vara gift,
Kleopatra_5b.indd 186
08-06-24 13.55.33