skolan. Det betydde mycket för henne att hon tilläts gå hem på egen hand. Hon hade hunnit fylla tretton innan hennes föräldrar hade gett med sig. Fram tills dess hade mrs Murdoch mött henne utanför skolans grindar, trots att det fanns flickor som var betydligt yngre än hon som klarade sig utan beväpnade vakter på Dulwich High Street. Hon hade aldrig förstått varför hennes föräldrar var så oroliga. Hon kunde ju inte gå vilse. Den korta promenaden gick förbi en blomsteraffär, en ekologisk livsmedelsbutik och en pub – The Crown and Greyhound – där det ofta satt farbröder och drack öl i solen. Här fanns ingen som sålde narkotika, inga kidnappare eller galna mördare. Och hon var aldrig ensam. Efter klockan halv tre var det fullt av flickor och pojkar på gatorna, alla på väg hem från skolan. Hon hade kommit fram till trafikljuset när hon fick syn på honom. Fem gator möttes i en korsning med butiker på ena sidan och en lågstadieskola på den andra. Aidan gick och lyssnade på musik. Hon såg de välbekanta sladdarna hänga ner från öronen på honom. Så fick han syn på henne och sken upp. Han ropade på henne och utan att tänka sig för gick hon ut i gatan. Skåpbilen kördes av en man i tjugofemårsåldern som hette Michael Logue. Han fick senare lämna fullständiga uppgifter till polisen. Han skulle leverera reservdelar till en symaskinsfabrik i Bickley och trafiken hade gjort honom försenad. När han närmade sig korsningen körde han antagligen för fort. Men å andra sidan hade han grönt ljus. Scarlett var halvvägs över gatan när hon fick syn på skåpbilen och då var det alldeles för sent. Hon såg hur Aidan förskräckt spärrade upp ögonen och det fick henne att vända på huvu13
Hoppets tempel_inlaga.indd 13
09-06-03 14.33.06