9789155232641

och runt klipporna cirklade måsar. På stranden kom röken ringlande ur Sälklanens kupiga vindskydd, och i de långa ställningarna med saltad torsk glittrade det som rimfrost. Han såg Fin-Kedinns mörkröda hår lysa som en glödande fyrbåk bland de ljushåriga Sälarna. Och där stod Renn och undervisade en skock beundrande barn i bågskytte. Torak log. Sälar var skickligare med harpun än med pil och båge och Renn var ingen tålmodig lärare.

Bale ropade åt honom att skynda på, så han vände och satte igång att paddla.

När de hade kommit förbi Utsprånget märkte de att de var utsvultna och lade till i en liten vik, där de väckte upp en eld med drivved och sjögräs. Innan de åt kastade Bale en bit torkad torsk i vattnet åt Havsmodern och åt sin klanväktare, medan Torak, som inte hade någon väktare, stack in en bit korv av älgblod i en enbuske som gåva till Storskogen. Det kändes lite konstigt, eftersom skogen låg en dagsresa österut med skinnbåt, men det skulle ha känts ännu konstigare att inte göra det.

Sedan delade han och Bale resten av den torkade torsken som hade en frisk och konstigt nog inte särskilt fisklik smak.

På stenarna hittade Torak musslor som de åt råa. De bände loss ena skalhalvan och använde den för att skrapa upp det läckra, blanka gulröda köttet. Därefter hjälpte Bale till att göra slut på älgkorven. Precis som de andra Sälarna höll han 7