Första kapitlet Mitt namn är Salomon Aurelio Masterson, men mina vänner kallar mig Sam efter mina initialer. Jag är femton år gammal och bor tillsammans med min morfar Elliott i en enslig trävilla högt uppe på en klippa med utsikt över bukten någon kilometer från stan. Huset är över hundra år gammalt och jättestort, med flera fönsterkupor och balkonger och en underbar glasveranda som hänger ut över klippan. När man sitter i någon av de stora sofforna på verandan känns det nästan som man flyger; man ser himlen och kustlinjen, grusvägen som ringlar ner mot stan, de branta klipporna som omfamnar husets baksida och långt där nere havet som piskar mot den steniga stranden. Trots att huset från håll nästan ser ut att hänga rakt ut från klippan så har vi en ganska stor trädgård på framsidan. Gräsmattan och rabatterna slutar tvärt i klippiga stup på två sidor och klättrar en bit uppför berget på den tredje. En smal och ganska brant grusväg leder från bergssidan av trädgården ner till vägen vid havet, och när vintern kommer är det nästan omöjligt att ta sig upp till huset utan att halka omkull. Jag har alltid tyckt att det är härligt när det blir isigt på grusvägen och man kan glida hela vägen ner, men Elliott envisas med att salta så fort den första vinterfrosten kommer så därför går det bara att åka tidigt på morgonen innan han hunnit ut med saltet. I huset finns ett halvfärdigt laboratorium, där en tokig vetenskapsman under femtiofem år försökte göra guld. Mina föräldrar, Victor 7
Raahas tidsmaskin.indd 7
11-04-15 12.10.18