Rösten gled genom Harrison som ett spöke från det förflutna och gjorde honom iskall in i märgen. Han hade inte hört rösten på väldigt länge, och det faktum att han hörde den nu kunde bara betyda att något hade gått fel. Fruktansvärt fel. Han insåg att handen som höll telefonen var våt av svett och att han var stel i hela kroppen. ”En timme”, svarade han tonlöst. Han lade långsamt på luren, slöt ögonen och tänkte motvilligt tillbaka. För femton år sedan hade hans blod frusit till is varje gång telefonen ringde och sekunderna hade tickat fram som till dånet av trummor när han väntade på att rösten i andra änden skulle tala. Med tiden, när det ena fridfulla året ersatt det andra, hade han till slut lyckats intala sig att han var en man som flytt från sitt förflutnas hemligheter. Han var en man som levde ett normalt liv med en underbar familj. En man utan något att frukta. Harrison ställde sig vid diskbänken i köket, fyllde ett glas med vatten och drack upp det. Det var beckmörkt ute och hans likbleka ansikte reflekterades i fönsterrutan framför honom. Han nickade, som för att försäkra sig själv att allt skulle bli bra. Men lögnen förmörkade hans ögon. Han lossade på slipsen för att lätta på spänningen inombords som verkade få huden att strama, och hällde upp ett glas till. Vattnet skvalpade runt i magen och hotade komma upp igen. Han ställde glaset i vasken, sträckte sig efter bilnycklarna på bänken och tvekade, som för att ångra sig. Harrison styrde in bilen till trottoarkanten och släckte strålkastarna. Han satt där i mörkret, med ångande andedräkt, och betraktade de fallfärdiga tegelradhusen i ett av Portlands sjaskigaste områden. Det var många år sedan – femton, närmare bestämt – han senast var här, och minnet var så rostigt att han inte var säker på att han kommit rätt. Han öppnade handskfacket och tog ut en gulnad papperslapp. 1565 Monroe. Han gjorde en ansats att kliva ur bilen, men tystnaden på gatorna fick honom att känna sig illa till mods. Han stack in handen under sätet och drog ut en laddad Smith & Wesson som han stop8
fallen angel 2.indd 8
11-03-21 14.02.31