ifrån. Ett två meter högt järnstängsel omgärdade de stupande jordväggarna. När det sista ljuset slocknade blev gropen mörk, en kornig svärta. Han tog en sten från marken och kastade den över stängslet. Föreställde sig att den föll genom detta korniga mörker, som genom en rymd, att den om en halvtimme, när han stod i sin nyinköpta lägenhet på Strandgatan med en tvåa whisky i handen och det dansande paret på väggen framför sig, fortfarande föll, skulle fortsätta falla.
16
Willén_Jakthistorier.indd 16
2013-02-28 10:31:37