Syn på smittsamhet INGELA BERGGREN Biträdande smittskyddsläkare i Stockholms län
INGELA BERGGREN fokuserade i sin presentation på synen på smittsamhet, som hon menar är nära förbundet med hur samhället agerat när det gäller hiv. När det första hivfallet diagnosticerades 1982 av läkaren Linda Morfeldt var kunskaperna om hiv ännu väldigt låga såväl här som internationellt. Detta ledde till en stor VNUlFN I|U VPLWWD XWH L VDPKlOOHW PHQDGH ,QJHOD %HUJJUHQ
”Överföring av en infektion från en person till en annan har alltid stått för någonting vi är rädda för. Därför blev det väldigt stora rubriker och mycket oro.” Man visste redan 1986 att hivviruset inte sprids via luften eller vanliga sociala kontakter, utan via blod och sexuella kontakter. Det togs snabbt fram hygienrutiner för smittskydd på sjukhusen. Blod skulle hanteras på ett visst sätt, man införde märkning av blodsmitta också för hiv, kontrollerade blodgivare och handskar skulle användas. Många hade redan hunnit lämna blod så en del människor hann få hiv genom blodtransfusion. När det gällde den sexuella spridningen genomfördes en rad kampanjer där kondomanvändning var det centrala budskapet. Det utvecklades också strategier bland de hivpositiva själva, som att se till att välja en sexualpartner som också bar på hiv – Vn NDOODG VHUR VRUWLQJ EHUlWWDGH ,QJHOD %HUJJUHQ Samhällets smittskyddsåtgärder
En viktig åtgärd var den extra stränga sekretess som infördes inom vården samt rapporteringen. Hiv skulle inte rapporteras med fullständig identitet, utan med en kod. Samtidigt med sekretessen infördes plikten för den hivpositiva att informera. Vi lade ett stort ansvar på de hivinfekterade själva och beslöt om olika åtgärder som de skulle hantera. Om man hamnade i en situation där någon kunde riskera att få viruset överfört skulle man informera om att man bar på hiv. Behandlande läkare skulle ge förhållningsregler till den hivinfekterade.” Allt reglerades i smittskyddslagen som uppdaterades 1988. Där fanns även reglerat att samhället kunde vidta åtgärder mot den som bar på hiv, om samhället uppfattade att denne inte klarade av att leva så att hen inte riskerade att överföra smittan. Detta, menDGH ,QJHOD %HUJJUHQ YDU GHW \WWHUVWD RFK QnJRW VRP WUDXPDWLVHUDW YnUW VDPKlOOH 'HW gällde inte bara hiv, men kom att handla mycket om hiv.
10
