Maktkampen mellan dessa tvĂ„ kom att fĂ„ en allt tydligare karaktĂ€r av motsĂ€ttning mellan folkgrupper.1 Det förstĂ€rktes i hög grad av kravaller med dödlig utgĂ„ng i stadsdelen Kamenge i Bujumbura i januari 1962. De ansvariga för oroligheterna var medlemmar i organisationen Jeunesses Nationaliste Rwagasore (JNR), en förening av unga militanta tutsier, som inför sjĂ€lvstĂ€ndigheten fick en slags paramilitĂ€r stĂ€llning av regeringen för att upprĂ€tthĂ„lla ordningen i de afrikanska bostadskvarteren i Bujumbura. Fackförbundet Syndicat ChrĂ©tiens, som dominerades av hutuer, klagade i början av 1962 pĂ„ JNRs framfart och anklagade dem för att utsĂ„ hat och aggression. Den 14 januari hölls ett JNR-möte i Kamenge, vilket utmynnade i en jakt pĂ„ hutuer, aktiva inom Syndicat ChrĂ©tiens, eller i partiet Parti du Peuple. Flera ledande hutuer dödades och hus stacks i brand. Under fortsĂ€ttningen av Ă„ret intrĂ€ffade ett flertal liknande incidenter, om ocksĂ„ inte av samma omfattning.2 Ăven om motsĂ€ttningar sĂ„g ut att i första hand bero pĂ„ motsĂ€ttningar mellan tvĂ„ folkgrupper, sĂ„ var de sociala och politiska dimensionerna av större betydelse. Medlemmarna i JNR hade god utbildning, men var utestĂ€ngda frĂ„n de poster i samhĂ€llet som gav prestige och inflytande. Under lĂ€sĂ„ret 1963/64 ökade spĂ€nningen ocksĂ„ mellan hutuer och tutsier vid tvĂ„ av landets viktigaste lĂ€rosĂ€ten, landets universitet och CollĂšge du Saint Esprit, bĂ„da belĂ€gna i Bujumbura.3 I parlamentet ledde motsĂ€ttningarna till bildandet av tvĂ„ grupperingar, en hutudominerad, kĂ€nd som Monrovia, och en tutsidominerad, Casablanca. I bĂ„da grupperna fanns trots allt medlemmar frĂ„n bĂ„da folkgrupperna. Inom UPRONA gjordes försök att jĂ€mna ut motsĂ€ttningarna.4 I stĂ€llet tilltog spĂ€nningen mellan hutuer och tutsier. Kungen tog inte stĂ€llning i konflikten mellan folkgrupperna, utan försökte de första Ă„ren att fördela delar av makten lika mellan hutu och tutsi. PremiĂ€rministrarna var omvĂ€xlande tutsi och hutu. I början av januari 1965 avskedade kungen den dĂ„varande premiĂ€rministern, Albin Nyamoya, som var tutsi, och tillsatte en hutu, Pierre Ngendadumwe. Tre dagar efter sitt tilltrĂ€de dödades den senare av en flykting frĂ„n Rwanda. Lemarchand framhĂ„ller att bakom scenen var gruppen Casablanca och 1 Lemarchand 1994 s 64ff. 2 Lemarchand 1970 s 347â349. 3 Lemarchand 1970 s 347, 359. 4 Lemarchand 1994 s 64.
174
