3. Svenska kyrkan börjar bedriva mission I detta kapitel redogörs översiktligt för hur Svenska kyrkans mission kom till stÄnd och för valet av Sydafrika som missionsfÀlt. DÀrefter nÀmns nÄgot om den engelska kolonin Natal och konungariket Zululand för att i nÄgon mÄn ge en uppfattning om omrÄdets geografi och de politiska förhÄllanden som rÄdde under Otto Witts tjÀnstgöring dÀr.
Svenska kyrkans mission Vid allmÀnna kyrkomötet i Stockholm i september 1868 vÀcktes frÄgan om Svenska kyrkan skulle bedriva egen missionsverksamhet. Stöd till missionsarbete skedde genom att enskilda församlingar tog upp kollekt frÀmst till Svenska missionssÀllskapet och Evangeliska fosterlandsstiftelsen. FrÄgan diskuterades vid kyrkomötet och de beslut som fattades dÀr ledde till att regeringen i slutet av april 1869 tillsatte en tremannakommitté som sÄ smÄningom inlÀmnade ett förslag. Kyrkomöten hölls vart femte Är och vid 1873 Ärs möte togs frÄgan upp igen. Under diskussionen »bröto sig olika meningar mycket skarpt mot hvarandra« (Karlgren s. XIV), men man enades om ett förslag som skulle överlÀmnas till regeringen, det vill sÀga Kungl. Maj:t.20 Förslaget innebar, kort uttryckt, att kyrkan skulle bedriva mission och att en missionsstyrelse skulle tillsÀttas för att leda arbetet. Man befarade en utdragen process, men sÄ blev det inte. Redan den 29 maj 1874 bestÀmde Kungl. Maj:t »pÄ kyrkomötets hemstÀllan« att en Ärlig kollekt i rikets alla kyrkor skall upptagas Ä tredje bönedagen, som hÀrigenom blifvit förvandlad till en missionshögtid, vid hvilken, med ledning af i vanlig ordning föreskrifna texter, missionssaken göres, till föremÄl för betraktelse och bön. (Cornelius s. 271)
I september 1874 godkÀnde Kungl. Maj:t förslaget.21
20 Kungl. Maj:t var enligt 1809 Ärs regeringsform benÀmningen »pÄ de statsorgan som
beslöt i kungens namn, med eller utan dennes personliga medverkan« (Nationalencyklopedin, uppslagsord: Kunglig MajestĂ€t). 21 Om denna process kan man lĂ€sa i Furberg s. 13â83.
25
