Georg Gustafsson – församlingsledare, predikant och förebedjare inom den svenska Pingströrelsen

kåren och församlingen var nu inne i en process mot ny enighet och sammanhållning, och Niklassons inflytande hade nått en slutpunkt.930 Förnyelseväckelsen är att betrakta som åtminstone en delförklaring till den numerära tillväxt den svenska Pingströrelsen hade under 1950-talets första hälft. Samtidigt fanns det redan då – och finns det än idag hos en del äldre pingstvänner – en vemodsfylld insikt om denna väckelses korta varaktighet. Till det vemodiga hör även huvudpersonen Algot Niklassons så snöpliga och av interna strider bestämda sorti från Pingströrelsens led. En ung, begåvad och karismatiskt utrustad persons predikantbana närmast ödelades, i varje fall var de stora plattformarna och de stora åhörarskarorna inte längre inom räckhåll för honom och hans budskap. 931

VI:4.5 Gustaf Belingaffären under Georg Gustafssons verksamhetsperiod i Eskilstuna Georg Gustafsson med familj flyttade till Eskilstuna den 1 oktober 1945. En period som föreståndare och pastor i Filadelfiaförsamlingen tog därmed sin början. Perioden kom att vara i drygt elva år. Precis som under de tidigare verksamhetsåren i Jönköping och Norrköping, följde brodern Simon Gustafsson med till Eskilstuna, och gick in i uppgiften som biträdande pastor och sångledare. 932 Församlingen hade drygt 500 medlemmar 1945, en siffra som i början av 1957, då Georg Gustafsson avslutande sin tjänst i församlingen och återvände till Jönköping, hade stigit till drygt 800.933 Dock skedde i stort sett hela ökningen under åren 1945–1952, under de senare fem åren, 1953–1957, ökade antalet medlemmar med endast 35.934 Totalt för hela perioden var det likväl en god tillväxt, speciellt om man jämför med de övriga

930 Georg Gustafsson i bandad intervju, nr 5. – Gustafsson var något otydlig om

huruvida det var på ett församlingsmöte eller ett äldstemöte Niklasson var med, men av hans berättelse får man intrycket att det var på ett församlingsmöte.

931 Olof Djurfeldt, som skrivit om denna väckelse och dess centralfigurer i det nyligen

utkomna historieverket om den svenska Pingströrelsen, konstaterar att »i en hel del av det som skrivits om förnyelseväckelsen överväger den pessimistiska analysen«.

Se Djurfeldt 2007, s. 190–191.

932 Församlingsmöte 1945-10-07 § 17, KIa:1, PiEa; EH 1945-10-25, s. 1017.

933 Årsberättelse 1945, G:1; 1956, G:2, PiEa. 934 Årsberättelse 1953; 1954; 1955; 1956; 1957, G:2, PiEa.

293