De talar stora men tomma ord … De utlovar frihet men är själva slavar under fördärvet, ty det man blir underkuvad av är man slav under.
Franska revolutionen gällde bland annat friheten – men vad blev resultatet? Marxismen lovar frihet – men frihet för vem? Och vilken frihet? Liberalismen lovar frihet – men frihet för vem? Och vilken frihet? Frihet från vad och frihet till vad? Ja, listan på personer och ideologier som utlovar frihet kan göras lång. När en kupp av något slag, lyckas någonstans framträder segerherrarna och kallar kuppen revolution och säger, att det är för friheten man har kämpat – folkets frihet, landets frihet! Många gånger visar det sig dock vara så, att ju flera och ju större orden om frihet är, ju mindre verklig frihet får folket. Tyvärr gäller detta både i politiska och religiösa sammanhang. Somliga tycks tycka så mycket om friheten, att de vill behålla den för sig själva. De tycks inte ägna någon tanke åt, att deras frihet har sin förutsättning i att andra berövas sin frihet. ”Frihet, o, frihet hur många brott har inte begåtts i ditt namn”, lär en fransk tänkare ha sagt. Men man måste också vara rättvis och erkänna, att det funnits och finns sådana som kämpat för frihet även åt sina medmänniskor på ideella grunder, så långt de förstått. Och de har inte bara börjat från den utgångspunkten, utan också fortsatt livet igenom. Men jag är inte säker på att vi kan hitta deras namn i våra historieböcker. Dagens predikotext har på nytt givit mig anledning att stanna upp och reflektera över friheten, dess innebörd och förverkligande. Som rubrik över det jag vill säga i fortsättningen vill jag sätta påståendet: Den Jesus gör fri blir verkligen fri. En grundförutsättning för att friheten skall kunna förverkligas är, att man gör ordentligt klart för sig vad frihet innebär, vem den är som skall ha frihet? Och hur skall vederbörande få den?
58
