Katalog MARIA FRIBERG "BELONGING"

BELONGING MA RIA FRI B E RG

HAVRE M AGA S I N E T

6 FEBRUARI – 10 APRIL 2016

KONSTHALLSCHEF / MANAGER

Ricky Sandberg

TEXT: MARIA FRIBERG

Maria Friberg Dragana Vujanovic Michelle Marie Roy

TEXT: KNUTTE WESTER

Knutte Wester Dexter Wimberly

Arkitekten Erik Josephson är mannen

bakom Havremagasinet som stod färdigt 1911-12. Här förvarade krigsmakten havre till militärens hästar fram till 1950. Havremagasinet är en av Bodens största byggnader, en konstruktion i sten och trä med sex våningar på sammanlagt 3600 m2 och 288 träpelare.

Sedan 2010 har huset utvecklats till att bli en av Sveriges största konsthallar. Här visas utställningar med lokal kulturhistorisk förankring, tillsammans med nordisk och internationell samtidskonst.

Havremagasinet permanentades som länskonsthall 2014 och finansieras huvudsakligen av Norrbottens läns landsting och Boden kommun. Bakom idén och verksamheten står föreningen Havremagasinet Art Management Group.

TEXTBEARBETNING / TEXT EDITING

Hanna Isaksson

MARKNADSFÖRING & PR / MARKETING DIRECTOR & PR

Hanna Isaksson

UTSTÄLLNINGSKOORDINATOR / EXHIBITION COORDINATOR

Hanna Isaksson

KOORDINATOR PUBLIKA AVDELNINGEN / COORDINATOR PUBLIC DEPARTMENT

Viveka Engholm

KONSTPEDAGOGISK LEDARE / ART EDUCATION DIRECTOR

Ingela Ögren Weinmar

KONSTPEDAGOG / ART PEDAGOGUE

Eva-Lena Kurkkio

ÖVERSÄTTNINGAR / TRANSLATIONS

Gothia Translations AB EKONOMI / ECONOMY

Gertrud Backman

TACK TILL / ACKNOWLEDGEMENTS

HUVUDFINANSIÄRER

Galleri Andersson/Sandström

GRAFISK FORM / GRAPHIC DESIGN

Kasper Lahti

KATALOGTRYCK / CATALOGUE PRINT

Luleå Grafiska

HAVREMAGASINET ART MANAGEMENT GROUP

3

4

DISTORTION I, 2015 150X118 CM, DIASEC SILICON MOUNTED PIGMENT PRINT

SKI LD RINGAR AV SAMTI DEN

Vid en första anblick är Maria Fribergs arbeten iscensättningar av fiktiva och

drömlika världar. Samtidigt använder hon fotografi – ett medium som är starkt förknippat med verkligheten och som använts som verktyg i den socialt orienterade dokumentära genren. Karaktäristiskt för Maria Fribergs konstnärskap är just ett stort samhällsintresse och en vilja att skildra fenomen i samtiden. Hennes verk förmedlar berättelser om den moderna människan i en värld där naturens och kulturens makt är svårtyglad och där vi ofta definieras genom konsumtion, förförs av oändliga möjligheter och får behålla illusionen av makt. I de senaste arbetena gestaltar hon dessa frågor ur ett barns perspektiv. Det är också genom ett barn som Friberg gestaltar teknologins inflytande över våra liv och det paradoxala med ensamhet och isolering som uppstår inom ett sammanhang och inom en gemenskap.

Till skillnad från gatufotografen som strävar efter att fånga avgörande ögonblick av livet som utspelar sig framför kameran, är Maria Fribergs fotografier resultat av ett noggrant planerande och stora produktioner där samarbeten med uppfinnare, scenografer

5

och hantverkare är väsentliga i tillblivelsen av verket. Referenser till konsthistorien och i synnerhet måleri förekommer ofta i Fribergs arbeten. Flera av de nya bilderna föreställande ensamma karaktärer i dämpade men gåtfulla rum, är influerade av den danska målaren Vilhelm Hammershøi. Han kallas för stillhetens målare, känd för skildringar av interiörer där rumsligheten och ljuset spelar en viktig roll. Likt Hammershøi lägger Maria Friberg stor vikt vid de grafiska och formella elementen i sina verk.

Ett framträdande drag inom iscensatt fotografi som Maria Friberg arbetar med, är bildens estetiskt tilltalande egenskaper.

Skönheten attraherar vår blick för att sedan avslöja berättelser av både subversiv och tvetydig karaktär. Samspelet mellan det vackra och kusliga skapar en kittlande visuell nyfikenhet. Med dessa subtila medel pekar Maria Friberg ut avgörande beståndsdelar – eller ögonblick – som utgör och definierar tidsandan.

FÖRORD AV

Dragana Vujanovic Chefsintendent, Hasselbladstiftelsen

BELONGING I, 2010, 110 X 170 CM, C- PRINT, MOUNTED ON GLASS

BELONGING I en värld som definieras genom konsumtion, är vi vad vi äger.

I Belonging ser vi en liten pojke som sitter på en hög av leksaker. Det är ett dokumentärt porträtt på så sätt att samtliga objekt är barnets egna, men framför allt är det en metaforisk bild om konsumtion och överskott.

I västvärlden utsätts barnen ständigt för leksaksreklam. Billiga plastleksaker importeras från Kina och delas ut gratis på snabbmatsrestauranger. Oftast går de sönder inom några dagar och ersätts av nya saker.

Ibland ges presenter för att kompensera brist på tid och kärlek.

6

Redan vid så unga år introduceras barnen för konsumtionssamhällets regler.

De lär sig att saker är konsumtionsvaror och lätta att få tag på. Detta står i skarp kontrast till förutsättningarna i mindre lyckligt lottade samhällen.

Skalan blev utgångspunkt för fotografiet.

Högen med leksaker är flera gånger större än pojken själv. Titeln väcker frågor om konsumtion som uttryck för den personliga identiteten.

HOLDING, 2014, 200 X 80 CM SILICON GLASS MOUNTED DIASEC

HO LDING Holding bygger på temat kring människans skoningslösa exploatering av jordens resurser

och kan ses som en kritik mot det överflöd vi lever i. Men det är också en bild som vill visa på mänsklighetens möjlighet att skapa något vackert ur kaos, något beständigt ur det destruktiva. Dessa drivor av vardagsmaterial som exempelvis plastleksaker, kablar eller skräp som antingen bildar en fond till ett porträtt eller som skapar solitära suggestiva landskap.

7

8

DAYS OF EYES 2, 2014, 63 X 175 CM PIGMENT PRINT, REFLEX- FREE GLASS

DAYS O F EYES Serien Days of Eyes är fotograferad i botaniska trädgården i Uppsala, den visar figurer som lutar sig mot träd vilka är överväxta av tropiska

vinrankor. Tunga svarta kablar flätas samman med den befintliga floran, kablar som överför ord och bilder, som kopplar samman oss via teknik. Teknologin har utvidgat våra fysiska förmågor och har gett oss verktyg som utökar vårt minne och vår processkapacitet. I Days of Eyes ställer Friberg frågan: använder vi tekniken för att hjälpa evolutionen på traven? Separerar vi oss från den naturliga världen till förmån för en virtuell? Vilka är konsekvenserna, om det finns några?

Internet är utformat för att metodiskt lagra information, men människor är felbara.

DAYS OF EYES 1, 2014, 188 X 150 CM PIGMENT PRINT, REFLEX- FREE GLASS

9

Friberg berör detta dilemma. Days of Eyes skapades under tiden då EU-domstolen fällde den avgörande domen om ”rätten att bli bortglömd”, vilket kräver att sökmotorer som Google på begäran tar bort personuppgifter eller inlägg från sina sökresultat. Beslutet väckte en debattstorm kring yttrandefrihet kontra individens rätt att dölja uppgifter om sitt förflutna. Många av förfrågningarna om borttagning var relaterade till brott och andra tvivelaktiga aktiviteter, medan andra försökte ta bort sårande uppgifter som lagts upp i hämndsyfte. Kanske är detta en av de utmaningar Friberg anspelar på, i vår önskan att digitalisera vårt minne?

TEXT

Michelle Ma rie Roy

Cu rato r Dun kers kultu rhus

DURATION 1, 2012 110 X 80 CM, C- PRINT

DU RATION Det är också genom ett barn som Friberg gestaltar teknologins inflytande över våra liv i serien Duration (2012).

På golvet i en dunkel och ödslig sal ser vi siluetten av ett ensamt barn sitta framför en bärbar dator. I bakgrunden syns stora fönster och där ute ett grönskande sommarlandskap. Rummets sakrala karaktär tycks antyda att stunden vid datorn har blivit ett heligt inslag i våra liv. Bilden präglas av isolering och ensamhet. Samtidigt är datorn ett kommunikationsmedel och sannolikheten

10

DURATION 6, 2012

DURATION 8, 2012,

110 X 86 CM, C- PRINT

130 X 88 CM, C- PRINT,

LAMINATE, OAK

LAMINATE, OAK

är stor att barnet interagerar med vänner på sociala forum. I en annan bild ur samma serie är vi förflyttade till ett övergivet sengustavianskt slott. Vi betraktar återigen ett barn sittandes på golvet i början av en lång korridor. I slutet av gången syns en vuxen person – troligtvis barnets förälder – också sittandes på golvet. Även om vi inte kan urskilja vad de har i händerna är deras kroppsspråk sådant att vi förstår att de är fullkomligt uppslukade av teknik. Trots att de är nära varandra rent fysiskt, och trots att

de använder medel för masskommunikation är de på samma gång mentalt isolerade på var sin elektronisk ö.

Den här typen av samhällskommentarer är karaktäristiska för Maria Fribergs konsnärskap. Hennes iscensättningar förmedlar berättelser om den moderna människans tillvaro i en värld i vilken vi definieras genom konsumtion, förförs av oändliga möjligheter och får behålla illusionen av makt.

TEXT

11

Dragana Vujanovic

DURATION 7, 2012 75 X 65 CM, C- PRINT LAMINATE, OAK

Duration 7 visar ett barn, inte mycket äldre än ett spädbarn, stillsamt sovande undangömt bland orörda vita lakan, som en kerub svävande bland moln. Denna klassiska bild förstörs av att konstnären har fört in ett par hörlurar. En digital vaggvisa vaggar barnet till sömn, en låt som kanske valts från en Spotifyspellista. Men de maskliknande hörlurarnas närvaro är också hotfull. Och bilden är orolig, det saknas kärlek och värme från en förälder. Eller är detta en för snäv syn på saken? Teknologi ska vara ett hjälpmedel i livet. Men är det verkligen det?

Det är med den typen av frågor som Friberg konfronterar oss.

TEXT

Michelle Ma rie Roy

Cu rato r Dun kers kultu rhus

12

MA RIA FRI BERG Maria Friberg tillhör den generation av konstnärer som slog igenom under 90-talet och som tidigare benämnts “det nordiska miraklet”.

FOTO G R A F

Knut Koivisto

De uppmärksammades internationellt för sin höga konstnärliga klass. I dag räknas Friberg till en av landets mest betydande fotografer och videokonstnärer.

I hennes bilder skapar hon en tvetydighet som utmanar förutfattade meningar om identitet, könstillhörighet och sociala hierarkier. I hennes senare verk skådar hon både utåt, mot det nutida samhället, och inåt, mot ett mer meditativt tillstånd.

Hon har redan från början i sin konstnärliga karriär experimenterat med både fotografi och video, samtidigt som det alltid funnits en konstant referens till konsthistorien, framförallt till nordiskt måleri.

13

Maria Friberg har studerat konstvetenskap på Göteborgs universitet. Hon utbildade sig senare på konstskolan i Karleby, Finland 1988, på Kungliga Konsthögskolan i Stockholm 1989-95 och på Myndlista- og Handidaskoli i Reykavik 1992. Hon har haft separatutställningar på en rad större institutioner som Santa Barbara Contemporary Arts Forum, Santa Barbara, California, Conner Contemporary Art, Washington DC och Pi Artworks i London. Hon finns representerad på Moderna Museet i Stockholm, Kiasma i Helsingfors, The Museum of Fine Arts i Boston, The Hirschhorn Museum and Sculpture Garden i Washington DC, Fotomuseum Winterhur i Schweiz, Tampa Art Museum, HF Johnson Museum of Art i New York, Denver Art Museum och National Museum of Woman in the Art i Washington DC, med flera.

DEPICTIONS O F CONTEM PO R A RY LI FE At first glance, Maria Friberg’s works appear to be stage settings of ficti-

At the same time, she uses photography – a medium that is closely associated with reality and that is used as a tool in documentary genres with a social orientation. Maria Friberg’s artistry is characterised precisely by great interest in societal issues and a desire to depict phenomena of contemporary life.

Her works tell stories about modern man in a world where the power of nature and culture is severely constrained and where we often are defined by consumption, seduced by endless possibilities and allowed to retain the illusion of power. In her latest works she addresses these issues from a child’s perspective. It is also through a child that Friberg addresses the influence of technology on our lives and the paradox of loneliness and isolation that arises within an interrelationship and a community.

Unlike the work of street photographers who seek to capture critical moments of life playing themselves out in front of the camera, Maria Friberg’s photographs are the result of carefully planned, major productions in which collaboration with

tious and dreamlike worlds.

14

inventors, set designers and craftsmen are essential in creating the work. References to art history, and painting in particular, often appear in Friberg’s work. Several of the new images depicting solitary characters in subdued but enigmatic spaces were influenced by Danish painter Vilhelm Hammershøi. He has been called the painter of solitude, known for portrayals of interiors in which spaciousness and light play an important role. Like Hammershøi, Maria Friberg places great importance on the graphic and formal elements in her works.

A prominent feature of the staged photography with which Maria Friberg works is the image’s aesthetically pleasing qualities. The beauty attracts our gaze in order to then reveal stories that are both subversive and ambiguous in nature. The interaction between the beautiful and the uncanny creates a titillating visual inquisitiveness. Through these subtle measures, Maria Friberg singles out critical components – or moments – that constitute and define the spirit of the times.

PREFACE BY

Dragana Vujanovic

Chief Cu rato r, Hasselblad Foundation

BELONGING In a world defined by consumption,

In Belonging, we see a small boy sitting on a heap of toys.

It is a documentary portrait, in the sense that all the objects are the child’s own, but above all, it is a metaphorical image about consumption and excess.

In the Western world, children are constantly exposed to commercials for toys. Cheap plastic toys are imported from China and distributed for free at fast food restaurants. Generally, they will break in a few days and be replaced by new things.

we are what we own.

Sometimes, presents are given as a compensation for lack of time and affection.

At such a young age, children are already introduced to the rules of the consumer society. They learn that things are easy to come by and expendable. This is in sharp contrast to the conditions in less fortunate societies.

The scale was the starting point for the photograph. The amassed toys are several times larger than the boy himself. The title raises questions about consumption as an expression of personal identity.

HO LDING Holding builds on the theme of Man’s ruthless exploitation of Planet Earth and can be interpreted as a criticism on superabundance.

But it is also a picture that proposes the notion that Mankind has the possibility to create something beautiful

from chaos; something constant from the destructive agenda of our age. The depicts consist of drifts of mundane every-day material such as plastic toys, electrical cables or garbage that either creates a background to a portrait or a solitary suggestive landscape.

DAYS O F EYES Days of Eyes (2014) was photographed at the Botanical Garden in Uppsala, Sweden.

The images depict figures standing against trees hung with tropical vines. Amongst the vines heavy black cables merge with the existing plant life. We depend on cables to transfer words and images, connecting us via technology. Technology has extended our innate abilities providing us with tools that expand our memory and processing capabilities. Here Friberg’s images pose the question: Are we using technology to assist in our evolution? Are we separating ourselves further from the natural world in favor of a virtual one? Are there repercussions and if so what might they be?

The information that we post online becomes part of our collective memory. The Internet was designed to methodically store

15

that information, but humankind is fallible.

Friberg’s Days of Eyes touches upon this quandary. The series was created at the time of the European high court’s landmark ruling on “the right to be forgotten”, which requires search engines such as Google to remove personal data or posts upon request from its search results. The decision has sparked a firestorm of debate about freedom of speech versus the right to omit details about an individual’s past. Many of the removal requests were related to crimes and other unsavory activities, while others sought to remove hurtful content uploaded in vengeance. Perhaps this is one of the challenges Friberg alludes to, in our desire to digitize our memory?

TEXT

Michelle Ma rie Roy

Cu rato r Dun kers kultu rhus

DU R ATION It is by way of a child that Friberg

presents the influence of technology on our lives in the series Duration (2012).

On the floor in the gloomy and desolate room we see the silhouette of a figure sitting by himself in front of a laptop computer.

In the background there are large windows and outside is a verdant summer landscape.

The almost religious quality of the room seems to suggest that the moment in front of the computer has become a sacred part in our lives. The child in the picture seems to be in a hypnotic state and the sense of isolation and loneliness is apparent. At the same time the computer is an instrument of communication and it is probable that the child is interacting with friends through various social media. In another picture from the same series we are moved to a late 18th-century palace. Again we observe a child who is sitting on the floor in one end of a long passage. In the far end there is an

Duration 7 shows a child, not much older than an infant, quietly asleep nestled under a pristine white sheet like a cherub floating amid clouds. This classic picture is spoiled by the fact that the artist has introduced a pair of headphones. A digital lullaby has rocked the child to sleep, a tune that perhaps was selected from a Spotify playlist.

But the wormlike headphones’ presence also is threatening. And the picture is disturbing. It lacks love and warmth from a parent. Or is this too narrow a view?

Technology should be an aid in life. But is it really? This is the type of questions Friberg confronts us with.

TEXT

Michelle Ma rie Roy

Cu rato r Dun kers kultu rhus

16

adult – probably the child’s parent – who is also sitting on the floor. Although we cannot discern what they hold in their hands, their body postures suggest that they are absorbed by technology. Although they are physically close and although they both use means of mass communication they are – paradoxically – also both isolated on their own separate digital isles.

This kind of social commentary is characteristic of Maria Friberg’s art. Her staged photographs bring about stories about modern human existence in a world that defines us through consumption, paralyses us through endless possibilities and allows us to keep the illusion of being in power.

TEXT

Dragana Vujanovic

MA RIA FRI BERG Maria Friberg is part of the generation of artists that made a name for themselves during the 90’s and that previously was known as “the Nordic Miracle”.

They attracted international attention because of their high artistic quality. Today Friberg is considered one of Sweden’s most significant photographers and videographers.

In her images she creates an ambiguity that challenges preconceived ideas of identity, gender and social hierarchies. In her later works she looks both outwards, towards contemporary society, and inwards, towards a more meditative state of mind. Throughout her artistic career, she has experimented with both photography and video, while constantly maintaining a reference to art history, and particularly Nordic painters.

Maria Friberg has studied art history at the University of Gothenburg. She later studied at the Nordic Art School in Karleby, Finland, in 1988, at the Royal University College of Fine Arts in Stockholm

17

from 1989 to 1995 and at the Myndlista og Handidaskoli in Reykjavik, Iceland, in 1992. She has had solo exhibitions at a number of large institutions such as the Santa Barbara Contemporary Arts Forum in Santa Barbara, California; Conner Contemporary Art in Washington, D.C.; and Pi Artworks in London. She is represented in Moderna Museet in Stockholm, Kiasma in Helsinki, Museum of Fine Arts in Boston, Hirschhorn Museum and Sculpture Garden in Washington, D.C., Fotomuseum Winterhur in Switzerland, Tampa Art Museum, HF Johnson Museum of Art in New York, Denver Art Museum, National Museum of Woman in the Arts in Washington, D.C., among other places.