Utställningskatalog – Digitala Landskap

DIGITALA LANDSKAP

Konsthallschef och Utställningscurator

Cornelius Stiefenhofer

Intendent och Konstpedagogisk Ledare

Ingela Ögren Weinmar

Koordinator Publika Avdelningen

Viveka Vivan Engholm Konstpedagog

Eva-Lena Kurkkio

Luleåbiennalen 2018

Asrin Haidari, Konstnärlig ledare Thomas Hämén, Konstnärlig ledare Emily Fahlén, Konstnärlig ledare Alice Söderqvist, Koordinator Thomas Bush, Producent www.luleabiennial.se Projektägare:

Konstfrämjandet

Konstpedagog och Projektkoordinator

Anette Carlsson

Huvudfinansiärer:

Besöksvärd

Oscar Männikkö Tekniker

Olof Larson Ekonomi

Gertrud Backman Katalogtryck

Luleå Grafiska

Med stöd från:

Arkitekten Erik Josephson är mannen bakom Havremagasinet som stod färdigt 1911-12.

Här förvarade krigsmakten havre till militärens hästar fram till 1950.

Havremagasinet är en av Bodens största byggnader, en konstruktion i sten och trä med sex våningar på sammanlagt 3600 m2 och 288 träpelare.

Sedan 2010 har huset utvecklats till att bli en av Sveriges främsta konsthallar. Här visas utställningar med lokal kulturhistorisk förankring, tillsammans med nordisk och internationell samtidskonst.

Havremagasinet permanentades som länskonsthall 2014 och finansieras huvudsakligen av Region Norrbottens och Boden kommun.

Bakom idén och verksamheten står föreningen Havremagasinet Art Management Group.

DIGITALA LANDSKAP 27 OKTOBER 2018—13 JANUARI 2019

ÖPPETTIDER: ONSDAG 12—16 • TORSDAG 12—20 FREDAG—SÖNDAG 12—16 GUIDAD VISNING KL. 13.00 JUL/NYÅRSSTÄNGT: 23+26 DECEMBER

OPENING HOURS: WEDNESDAY 12—16 • THURSDAY 12—20 FRIDAY–SUNDAY 12—16 GUIDED TOURS AT 13.00 CLOSED DURING HOLIDAY: 23+26 DECEMBER

DIGITALA L DIGITALA LANDSKAP

Vi kommunicerar globalt – en restaurangs betyg i Bangkok, ett par designade skor från Stockholm eller en lägenhet som är till salu i Umeå – är bara ett musklick bort. Med fyra miljarder användare 2018, förändrar internet vår uppfattning av platsen, landskap och avstånd. Verkligheten smälter samman med en virtuella värld, och blir till omedelbar tillgänglig information, på olika sätt. Vi upplever ständigt nya kombinationer av en analog verklighet blandat med digital information, och det blir allt svårare att skilja dem åt i takt med varje ny generation av teknik.

Det virtuella och nästan oändliga landskapet skapar ett tillstånd av translokalitet, där närheten ändå får representera verkligheten genom en binär kod som kommer till oss från den största maskin mänskligheten någonsin skapat – nämligen internet.

Datacentren har blivit fabriker i vår tidsålder.

De kopplar samman människor och maskiner från hela vårt jordklot och informationen blir till resurser som vi kan förädla och använda. Norrbotten är ett av dessa industriella nav i detta immateriella och globala komplex där internet och den digitala ekonomin får manifestera sig i en fysisk värld.

Boden har blivit värdstad för bitcoingruvor och i Luleå ligger numera ett av världens största datacenter, båda städerna är blomstrande ”startups” i

länet. Samtidigt som landsbygden i Norrbotten ser nya ekonomiska utsikter som skapar arbetstillfällen på virtuella kontor där det finns fungerande internetuppkoppling. Dessutom fortsätter de regionala myndigheterna att arbeta för fler etableringar av datacenter i Norrbotten, i hopp om att stärka den digitala industrin som skapar både jobb och lockar till sig allt fler aktörer till den digitala sektorn.

Inom kulturen är biblioteksarkiv och muséala samlingar från hela välrden, enkelt tillgängliga i nästan alla hem. Inspelninga r av teaterföreställningar, konserter och filmer är lättillgängliga för alla, när som helst och var som helst. Men hur skiljer det sig från att titta på en kulturproduktion hemma i soffan, jämfört med att se på en digital skärm eller att njuta av det i verkligheten, tillsammans med människor som delar ett gemensamt intresse?

Havremagasinet var – efter sin primära funktion mellan 1913 till 1971 ett foderlager med havre till militärens hästar – även ett förråd för tusentals av de militära kartor som användes i försvarsmaktens militära övningar. Idag hittar vi spår av 80- och 90-talets digitala infrastruktur i huset som en gång fyllde en funktion men som övergavs en andra gång då försvarsmakten avvecklade kartlagret i byggnaden i början av 2000-talet.

Digitalisering har inte bara förändrat vårt samhälle och vår omgivning, utan också hur vi uppfattar verkligheten och hur vi beter oss mot varandra, den förändrar även vårt emotionella landskap.

Informationsåldern tillåter en fri utveckling så att vi når ut i världen på ett nytt sätt, den förändrar också vårt beteendemönster på ett fundamentalt sätt vilket på sikt kan komma att ändra våra kognitiva förmågor. Hur resultatet av digitaliseringen påverkar samhällsutvecklingen, vår sociala struktur och människan på det individuella planet kan vara svårt att bedöma på grund av hastigheten i den komplexa förändring som vi ständigt konfronteras av. Till exempel, den korta period av optimism som slog igenom i samband med Arabiska våren, som förändrade vår uppfattning om samhällets demokratiska potential.

Vilken är den egentliga drivkraften bakom denna snabba utveckling? Vad är det som driver den framåt och hur förändras organisationen i vårt samhälle? Hur kan vi som medborgare bidra till att styra utvecklingen? Är det en förutsättning för global jämlikhet eller kommer den att öppna portarna för en nyliberal ekonomi? Kan utvecklingen vända sig mot vårt demokratiska samhälle? Och sist men inte minst; på vilket sätt kan konstnärernas perspektiv bidra till att vi reflekterar över denna enorma effekt.

LANDSKAP ENGLISH

DIGITALA LANDSKAP

We communicate globally – a restaurant rating in Bangkok, a pair of designer shoes in Stockholm or an apartment on sale in Umeå are just a mouse click away. With four billion users in 2018, the Internet alters the way we perceive place, landscape and distance. Our reality is merging with the virtual world in various ways, from immediately available global information to augmented and virtual realities, we constantly experience new combinations of the analog reality with digital information, harder to distinguish with every new generation of tech.

These virtual, almost infinite landscapes create a state of translocality, everything is just a fingertip away, yet remains a representation of reality in binary code, brought to us by the biggest machine mankind has ever created – the Internet.

The factories of this age are the datacenters, connecting people and machines from around the globe, information the resource to be harvested and processed. Norrbotten is one of the industrial hubs of this intangible global complex, where the internet and the digital economy manifest in the physical world. Boden hosts bitcoin mines and Luleå one of the largest datacenters on the planet, both cities became a home for thriving startup scenes, while rural settlements in Norrbotten see new

economic perspectives as to cater for inhabitants employed in virtual offices, providing work that is possible to do from any given place with an internet connection. Regional authorities continue to attract data centers to Norrbotten, in the hope for strengthening the cluster of digital industry that creates not only jobs in datacenters, but also attracts specialists and talents to the local digital sector.

In culture, libraries, archives and museum collections from around the globe become accessible from practically everybody’s home. Live-streams and recordings of performances, of theatre plays, concerts and movies are readily available for everyone, anytime anywhere. But how does it differ to watch a cultural production home alone in front of a digital display from enjoying it out in town with peers and people you share a common interest with?

Havremagsinet hosted – after the period of its primary function as an oat storage for the military from 1913 to 1971 – a storage for military maps used in battle by the thousands.

Today, traces of 1980s and 1990s digital infra­ structure can be found in the house, by which the function of the building was rendered redundant for a second time – the military map

facility ceased its operation in the house in early 2000.

Not only has digitalization altered our society and our surroundings, but much more so the way we perceive reality and how we behave, it changed our inner, emotional landscape. The information age allowed for developing new modes to access the world, fundamentally altering our behavior patterns and eventually cognitive abilities. The resulting impact of Digitalization on the societal development, on social structures and the individual is hard to assess due to the velocity and complexity of change we are confronted with. As an example, the short period of optimism during the beginnings of the Arab Spring, soon made us realize the potential of Social Media on society.

What are the driving forces behind this rapidly developing digital infrastructure, what is driving it and how does it change the way we organize our society? How can we contribute to steering the development of digitalization? Is it an enabler of global equality or has it opened the floodgates for neoliberal economies? Can it turn against our democratic society? And last, but not least; how can the artist’s perspective contribute to reflecting upon this tremendous impact happening at overwhelming speed?

ERIK HOLMSTEDT

ERIK HOL ERIK HOLMSTEDT

I Erik Holmstedts fotografiska arbeten använder han sig av det (post)-industriella samhällets framfart och hur det manifesterar sig i det Norrbottniska landskapet. Det är ett sätt att reflektera över vår samtid, ett undersökande av hur en allt mer konstgjord omgivning i förfall blandas med nyutvecklade strukturer.

Eriks uppväxt i gruvsamhället Malmberget, har präglat hans syn på världen. Han växte upp i ett konstant växlande landskap, där utvinningen av naturresurser skapade arbetstillfällen och välstånd för flera generationer och hjälpte till att bygga upp Sverige som välfärdsstat. Stadsomvandlingen som fenomen fångade Eriks intresse redan i tidig ålder och hans fotografiska arbetssätt erbjuder möjligheten att reflektera över de vanligtvis obemärkta omvandlingsprocesser som äger rum runt omkring oss.

Den fotoserie som visas under utställningen Digitala Landskap undersöker ursprunget till datacentren. Den fiberoptiska kabeln fanns i den svenska myllan redan på 90-talet, utmed järnvä-

gar, motorvägar och kraftledningar och gjorde Boden till en knutpunkt i den digitala infrastrukturen. Den militära nedrustningen efter kalla kriget lämnade stora kommersiella möjligheter.

Tillsammans med 2000-talets infrastruktur kring vattenkraft och det stabila, relativt fina klimatet, blir Boden- och Luleåområdet en nyckelregion för digital industri. Erik synliggör de enorma förändringar som Norrbotten har upplevt under de senare åren genom att belysa de underliggande strömmarna som finns i stadsomvandlingens mekanismer. Genom hans noggranna observationer av olika tidsspann och hans förmåga att dokumentera livscykler försöker han få oss att förstå förändringen som skett genom generationer, både i naturen och i teknik, för att göra oss medvetna.

En medvetenhet som får oss att reflektera över hur vi vill ha det i framtiden.

Här i Norrbotten börjar människans avtryck att förkroppsligas och göra monumentala avtryck i vårt samhälle i form av industriella byggnader; på nya platser blir kretskort, kablar och säkerhetsstängsel vanligare än skog, fåglar och insekter.

Under tiden vi ser hur de nya fabrikerna som styr internet, växer och förändrar det Norrbottniska landskapet, så nämns ofta vattenkraftens roll.

Det är trots allt grön energi. Billig och hållbar el från Norrbottniska älvar. Det skadar inte att reflektera över det landskap som en gång gick förlorat, vems och vilkas betesmarker och landområden som expropierades för att bygga dessa kraftverksdammar som idag försörjer dataindustrin i Norrbotten.

Bildserien blir en personlig anteckning för de människor som bott i Norrbotten hela sitt liv, de som känner till platserna som beskrivs i fotografierna och som kan se hur de har förändrats. Som exempelvis hangarerna på den förra helikopterbasen i Boden som idag andas ny luft genom olika datacenter, i annars oanvända och förfallna byggnader.

LMSTEDT ENGLISH

ERIK HOLMSTEDT

The work of Erik Holmstedt is devoted to the (post)-industrial process and its manifestation in the landscape of Norrbotten. His approach a reflection on our time, an investigation of our increasingly man-made surroundings with decaying and newly developing structures.

Erik’s upbringing in Malmberget, a small mining community, has left its imprint on his way to see the world. He grew up in a constantly changing landscape, altered for the extraction of natural resources that created jobs for generations, that brought prosperity, that helped building the Swedish welfare state. Societal transformation in Norrbotten as a phenomenon has caught Erik’s eye from early on, his photographic body of work a contemplation on the usually unnoticed development processes that take place around us.

commercial space, along with abundant fiber optic cables laid into the ground in the 1990s following railroads, highways and powerlines making Boden an intersection of digital infrastructure, the hydroelectric power infrastructure of the 20th century along with its stable and relatively cool climate make the Boden-Luleå area a key area for the digital industry. Erik’s attempt to pick up on these tremendous changes that Norrbotten has experienced in the past few decades by making the underlying currents and mechanisms that drive this transformation visible. Erik’s careful observations of timespans, his approach to document lifecycles and attempt to grasp changes over generations – in nature, just as well as in technology –resonate in a feeling of certainty. Certainty needed to pause and reflect, to contemplate on how we want the future to be.

The photographic series commissioned for Digitala Landskap is investigating the origins of the datacenter spree. after the reductions of the military with the end of the Cold War, Cheap

Here in Norrbotten, digital footprints of human interaction started to materialize into monumental industrial buildings; imprints into places where circuit boards, cables and security fences take the

place of forests, birds and insects. When observing how these factories running the Internet grow and alter the landscapes of Norrbotten, the role of hydroelectric power is frequently and casually mentioned. It is green energy, after all. Inexpensive and sustainable electricity from the rivers of Norrbotten. One must wonder what landscapes were lost, whose pastures and whose land was taken when building the hydroelectric dams that fuel today’s datacenter industry in Norrbotten.

This series provides a personal note for people who have lived in Norrbotten all their life and recognize places depicted in the photographs, how these places changed. Like the hangars on the former military helicopter base in Boden, where datacenters breathe new life into otherwise unused, decaying structures.

EEEFFF

E

EEEF EEE EEEFFF

Traffic Loop

EEEFFF är ett samarbetsinitiativ som består av två personer, Nicolay Spesivtsev (konstnär, forskare och datavetare) och Dzina Zhuk (författare, konstnär och forskare), baserade i Moskva och Minsk. Konstnärsduon EEEFFF arbetar med de känslomässiga effekter som följer med en ekonomisk regim, som drivs av beräknade kalkyler. Gruppen har en ständig dialog med fokus på science-fiction och vår nutida teknologiska miljö som närmar sig framtidens fantasifulla scenarion.

EEEFFF blandar sitt konstnärliga uttryck med ITteknik och science fiction tillsammans med tanken om dataintrång i både hård- och mjukvara.

Samarbetsinitiativets poetiska intresse är själva klyftan, skärningen, mellan algoritmen som modell för en matematisk formel i den sociala fantasin och det absolut specifika genomförandet av algoritmer i sociala, politiska och ekonomiska strukturer. EEEFFF kartlägger Norrbottens tekniska miljö, särskilt i Boden- och Luleåområdet, för att exponera de krafter som skapar landskapet.

Av vem, hur och under vilka omständigheter styrs olika dataflöden, och vem är det som har resurser att lagra data och att utvinna den?

Gruppen EEEFFF presenterar sitt forskningsbaserade projekt Traffic Loop från ett delvis digitalt

landskap i Norrbotten, samtidigt som verket ställs i ett nytt globalt perspektiv, genom att Moskva och Minsk är inkluderade i dess banor. Arbetets fiktiva och fantasifullhet är baserad på en komplicerad timing och den omänskligt snabba hastigheten i en beräkningsprocess. Traffic Loop fokuserar på att störa internet på en infrastrukturell nivå och utmanar begrepp som centralisering och decentralisering. Hur kan abstrakta processer samtala med oss? Vad är abstraktionens innersta väsen och hur uppfattar vi den?

Målet är att snudda vid gränsen mellan det beräknande och det oberäkneliga, hur de effektiva effekterna påverkar oss genom att mutera och blandas med glädje, en egentligen helt otänkbar blandning, bara för att störa det som ligger till grund för en ineffektiv ekonomi där man inte kan finnas till utan att vara en användare.

Tekniskt sett är Traffic Loop information, som cirkulerar i en oändlig vidarebefordran genom en redan befintlig digital infrastruktur (kablar, servrar och datacenter). Enligt filosofen Ray Brassier är ”Du alltid i början och alltid i slutet”.

Traffic Loop är en visualiserad metakrets som visar hur infrastrukturella digitala processer fungerar rent schematiskt. Likt ett fruset ögonblick

eller i motsats; fullkomligt flödande och i helhet obrukbar eftersom en oändlig loop i systemet är en fullkomlig mardröm för en administratör.

Den digitala infrastrukturen är inte beroende av platsen, Traffic Loop, berättar om en idébaserad tanke om ett anti-data-center (eller ett data-anti-center) som kulle kunna bryta den logik som dominerar innehav av information och dess ackumulering och projicering av själva ägandet, på en väldigt grundläggande hårdvarunivå. Konstnärernas försök är att bygga en parallell struktur till Internet och genom den lägga ett absurdum som får bli grunden för en helt meningslös idé sprungen ur perspektivet av en teknologisk diskurs. Infrastrukturen kan bara bli synlig när den är trasig och när den väl blir synlig är den inte längre relevant eftersom informationen som transporteras så småningom kommer fragmenteras ner i en stor faktakolloid. Datainformation som förflyttas genom datacentrens kablar, trasslar till det för hela världen.

FFF ENGLISH

EEEFFF

Traffic Loop

EEEFFF is a collaborative initiative of two people, Nicolay Spesivtsev (artist, computer scientist, researcher) and Dzina Zhuk (writer, artist, researcher), based in Moscow and Minsk. The group EEEFFF works with the emotional effects of the new economic regimes driven by computations. The group is in a permanent dialogue with science-fiction focusing on our present technological environment and near future imaginary scenarios. EEEFFF combines artistic practices with computer science, science fiction, software and hardware hacks.

The poetic interest of the collaborative initiative is the gap – respectively the intersection – between the algorithm as a form of mathematical modeling, the social imagination and the very specific implementation of algorithms in social, political and economical structures. EEEFFF is speculatively mapping the technological environment of Norrbotten, specifically in the BodenLuleå area, aiming at exposure of the forces that form this landscape. Who, how and under what circumstances controls the data flows, who has the resources to store data and to mine it?

The group EEEFFF will present their researchbased project Traffic Loop immersed into the specific digital landscape of Norrbotten, while being set in the new Global at the same time (by including Moscow and Minsk in its orbits). The work’s fictional imaginary is based on complex timing and inhuman velocity of computational processes. Traffic Loop focuses on disrupting the Internet on an infrastructural level and challenges the concepts of centralization and decentralization respectively. How can abstraction processes speak to us? What is the materiality of abstraction and how we can perceive it?

The goal is to touch the border between computable and uncomputable, using mutations and joy of mixing of what was not intended to be mixed, disrupting the subject that is deeply grounded in the forms of affective economies of today where a person cannot be not a user.

Technically, Traffic Loop is infinitely forwarded data, in circles and over existing digital infrastructure (cables, servers, data centers). ”You’re always at the beginning and always at the end” (Ray

Brassier, philosopher). Traffic Loop is a metacircle to visualize how infrastructural digital processes work schematically. Locked in time, or on the contrary, unlocked – Traffic Loop is by all meaning defunct. Having an infinite loop is every system administrator’s nightmare.

Located in the non-place of digital infrastructure, one narrative of Traffic Loop is based on the idea of an anti-data center (or data-anti-center), that would break the dominating logic of possession of information – its accumulation and protected ownership – on the very fundamental hardware level. The artists’ attempt is to build a parallel structure to the Internet with its usefulness put ad absurdum. To lay groundwork for an idea that is useless from the perspective of mainstream technological discourse. Infrastructure becomes visible only when it’s broken and thus for it becoming visible it is not relevant what data is being transported (and eventually fragmented inside this large data collider). Nomadic data fragments that roam between datacenters through cables that entangle our entire planet.

IGOR SAMOLET

IGOR SA IGOR SAMOLET – Marshmallow med Marshmallowsmak Igor Samolet är rysk konstnär, född 1984 i Kotlas.

I sitt arbete vänder sig Samolet till det som är naturligt i människors relationer, bryter ner och ser på det genom sociala, politiska och digitala filter.

Alla hans projekt har en komplex dramaturgi; från komedi som påminner som sitcom (situationskomedi) till det sanna dramats personlighet, vilket ofta ses som marginaliserat på grund av nya sociala normer i Ryssland efter en relativt kort period av yttrandefrihet med möjligheter till eget uttryck. Samolet tolkar bilden av en postmodern personlighet genom känslomässig instabilitet, och visar på en jämförbar sårbarhet i den digitala världsrymdens globala informationsprocess, den som vi kallar post-digital.

Igor Samolet arbetade från början med direkt fotografi, men går allt mer över till vad han kallar perfomativt fotografi där han själv sätter ramen för simulerade situationer och möjliga scenarion. I hans senare projekt (till exempel Berusad bekännelse) använder han personliga fotoarkiv för att skapa 3Dobjekt och utforskar formbarheten i bilden och hur den interagerar med den skulpturala formen.

Till utställningen Digitala Landskap presenterar Igor sin nya installation; Marshmallow med Marshmallowsmak. Här låter han verkligen rummets volym expandera genom att använda olika objekt som skapar så kallade digitala fönster. Textila former får representera förkroppsligade bevis av våra liv på webben, genom varierande notiser, Facebookinlägg, skärmdumpar av personliga korrespondenser och mycket mer. Han bygger en ny bisarr arkitektur, som antingen liknar romerska triumfbågar eller gamla

ryska kyrkor. Hela arrangemanget i installationen blir en slags hybrid verklighet av sällan skådat slag – ett materialiserat flöde av information där vi verkligen lever våra liv; internets mediala arena.

Inte bara ryska, utan också svenska urklipp från korrespondenser och inlägg är sammanvävda i textilen, och expanderar den digitala kontexten för att poängtera det allmängiltiga i de digitala mediernas utrymme. Utanför fönstren öppnar sig ett tyst vinterlandskap, som ökar kontrasten till det öppna virtuella fönstret med sitt kaotiska installationslandskap.

Det finns kinetiska (rörliga) objekt i installationen, selfies placerade på robotdammsugare. Det är värt att notera att Roomba, en stor tillverkare av robotdammsugare, hade intentioner att sälja kartor av människors hem, kartor som genererats av deras produkter, i syfte att förbättra hörbarheten hos våra nya vänner där hemma, de intelligenta assistenterna Alexa och Siri, med flera. Det här är bara ytterligare ett steg i hur vårt personliga utrymme blir allt mer transparent och hur det i sin tur leder till att begrepp som integritet börjar likna ett föråldrat koncept.

Verkets namn Marshmallow med Marshmallowsmak referar till något som inte finns: marshmallow smakar tillsatser, den tillagas inte från grunden av riktiga råvaror. Igor Samolet valde titel som smak av marshmallow för att dra parallell till ett lands lögner i det ryska internet. Konstnärer avslöjar här ett verkligt och sant landskap genom sin egna personliga historia. Som när innebörden och essensen av Carol Hanischs artikel ”Det privata är politiskt”, förvan-

skats hårt och förändrats i medias publicering, när det personliga verkligen blir publikt. Inför nya rörelser och viktiga händelser som exempelvis #metoo, där skärmdumpar från personliga korrespondenser blir bevis för våld, diskriminering och trakasserier; då upphör verket att bara vara en oskyldig lek.

Konstnären flörtar och avslöjar bara delar av sitt privatliv som inte sätter honom själv, eller hans omgivning i dålig dager på något sätt. Därmed tar Igor ett viktigt steg, otänkbart i dagens Ryssland; han suddar ut gränserna mellan det personliga och offentliga. Bilderna på tyget blir bara roliga, selfies och lekfulla chat-rum som blandas med skärmdumpar av obehaglig nyhetsrubriker, där ryska minnen förlöjligas på ett sarkastiskt sätt eftersom det inte finns något annat alternativ för att klara sig i ett förlamande samhälle. Skrattet blir till en defensiv reaktion på det ej kontrollerbara i obehagliga och hotfulla situationer. I hjärnan finns en försvarsmekanism som gör att vi inte tvivlar på vår egen förmåga när vi känner oss handlingsförlamade om vi hamnar inför något hotfullt och skrämmande. Ofta nyheter som media försöker blåsa upp i slagkraftiga rubriker för ökad lösnummerförsäljningen. Samolet pratar om vår totala försvarslöshet inför den informativa tsunamin, där vi alla är utsatta för de privata företagens allseende öga, och kanske ännu mer i Ryssland där ett helt vanlig inlägg, kan beröva en friheten i ett land där ett redan tufft klimat råder i ett allt mer hårt digitalt landskap.

Vera Trakhtenberg, konstkritiker

AMOLET ENGLISH

IGOR SAMOLET - Marshmallow With Marshmallow Taste Igor Samolet is a Russian artist, born 1984 in Kotlas, who graduated from Rodchenko Art School (Moscow) in 2013. In his works Samolet turns to the nature of human relationships, refracting and viewing them through social, political and digital filters. All his projects include complex dramaturgy: from comedy, reminiscent of the sitcom, to the true dramatic personality, which is often marginal or considered as such in Russia due to the new social norms that have evolved after the short period of freedom of speech and self-expression in the post-soviet society. Samolet interprets the image of postmodern personality through emotional instability, showing comprehensive vulnerability in global information processes within the giant digital world space.

Igor Samolet began to work with candid photography, but now he came to what he calls ”performative photography”: he himself simulates situations and possible scenarios within the frame. In his last projects (e.g. Drunk Confessions) he uses personal photo archives to create three-dimensional objects, exploring the plasticity of the image and its interaction with the form.

For the exhibition Digital Landscapes Igor Samolet presents the site-specific installation Marshmallow With Marshmallow Taste. In this work he specifically expands the exhibition space by building installations that create digital windows. Textile objects represent the materialized evidence of our digital life – various memes, posts from Facebook, screenshots of personal correspondence and other. Igor constructs bizarre

architecture, resembling Roman triumphal arches and ancient Russian churches. The arrangement of installations becomes a hybrid reality landscape of the usually unseen – materializing the flow of information we lead our lives in: the media arenas of the Internet.

Not only Russian, but also Swedish bits of correspondence and posts are woven into the cloth, expanding the digital context and emphasizing the generality of media space. To increase contrast of the virtual windows opened by the chaotic installation landscape, Igor wished for sight of the static winter landscape in the exhibition space.

Kinetic objects roaming the installation – selfies placed on autonomous cleaning robots – underline Samolet’s perspective on the overwhelming dynamics of this new reality. By the way, Roomba, a major manufacturer of cleaning robots, intends to sell the maps of people’s homes generated by their products, ostensibly for improving acoustics and thus enhancing hearing abilities for our new home companions Alexa, Siri and the like, which is just another personal space becoming transparent and thereby a commodity, turning privacy into an ever more outdated concept.

The project name Marshmallow With Marshmallow Taste refers to something non-existent: marshmallow always has food supplement taste, it is not produced without additives. Igor Samolet chose the title as the taste of marshmallow analogizes the lie of the land in the Russian Internet, the artist reveals its true landscape through his personal history. In view of recent

events, the meaning and essence of Carol Hanisch’s article The Private Is Political is strongly transformed by the current changes in the media landscape, where the personal becomes public. On the eve of new movements and important actions like #metoo, screenshots of personal correspondence become evidence of violence, discrimination and harassment; and Marshmallow With Marshmallow Taste ceases to be an innocent play.

The artist, as if flirting, reveals only those aspects of his private life that cannot discredit him or his peers in any way. Nonetheless, Igor makes an important step unthinkable for today’s Russia: he blurs the strict boundaries of personal and public. Images on the cloth merely seem playful: selfies and playful chat talks are mixed with frightening news headlines and Russian memes sarcastically ridiculing as there is no other option to cope in the paralyzed society. Our brains include a defense mechanism that we do not fall into despair when we are unable to fight rising threat and fear. Laugh is being understood as a defensive reaction to disturbing and threatening events that we cannot change or control. With the media turned into a battlefield. Igor speaks about total defenselessness when facing the informational tsunami, all of us exposed to the all-seeing eye of private corporations, but even more imminent in Russia where a mere repost can cost you freedom – in a country with a harsh climate and no less harsh digital landscape.

Vera Trakhtenberg, art critic

LULEÅBIENNALEN 2018 Luleåbiennalen 2018 sträcker sig över ett vidsträckt geografiskt område med konsthändelser och utställningar i Luleå, Boden, Jokkmokk såväl som Kiruna och Korpilombolo. Med utgångspunkt i det Norrbottniska landskapet görs kopplingar till globala händelser, fenomen och platser.

Ett huvudtema för biennalen är begreppet mörker.

Både i bokstavlig mening, då biennalen infaller under årets mörkaste tid, men också metaforiskt med blicken vänd mot ett politiskt mörker såväl som mörkrets potential för tänkande, drömmande och projektion.

I Norrbotten presenteras ett pärlband av mörka utställningsrum. På Havremagasinet intar Luleåbiennalen byggnadens nedre botten med en installation av konstnären Susanne M. Winterling.

ENGLISH

LULEÅ BIENNIAL 2018 Luleå Biennial 2018 stretches across a wide geographic area with art events and exhibitions in Luleå, Boden, Jokkmokk, as well as in Kiruna and Korpilombolo. With the landscape of Norrbotten as a point of departure, Luleå Biennial creates connections to global events, phenomena and places.

A main theme for the biennial is the concept of darkness, both literally – since the biennial is coinciding with the darkest time of the year – but also metaphorically with a focus on poli-

tical darkness as well as darkness as a potential place for thinking, dreaming and projecting.

As part of a series of dark exhibition spaces which unfurl across Norrbotten, the biennial occupies the basement of Havremagasinet regional art gallery in Boden, presenting an installation by Susanne M. Winterling.

SUSANNE M. WINTERLING

SUSANNE M. SUSANNE M. WINTERLING

Hur låter dinoflagellater, en grön havssköldpaddas rörelser i sanden och ljudet från ett krabbskinn?

I Havremagasinets mörka källare ljuder något så sällsamt som ett musikstycke med marina instrument, komponerat till en opera.

En 3D-skulptur av en mikroskopisk organism ger ifrån sig ett blått neonaktigt sken. Från en vägg droppar kondensen och på den visas uppförstorade undervattensorganismer. Ett par händer som är frikopplade från kroppen och rul�lar sina tummar i en loop. Handens hud är inte längre en barriär vilken skyddar kroppens inre mot utomstående påverkan, istället sammansmälter den med omgivande flöden, organismer och gifter: Tjernobyl-regn, mikroskopiska varelser och självlysande plankton.

Susanne M. Winterlings konstnärliga praktik är en förhandling mellan representation och verklighet. Genom huvudsakligen tidsbaserade verk spelar hon på våra förväntningar och förutbestämda idéer, på vad som är naturligt och kemiskt, på vad som är natur och kultur. Under flera år har

Winterling närstuderat dinoflagellaterna, en slags mikroskopiska organismer som återfinns i både sjöar och hav, särskilt vanliga i tropiska områden.

I interaktion med människans rörelser som t ex kan framkallas av båtar eller simmare, skapar dinoflagellaterna ett självlysande blått ljus om natten.

Winterling intresserar sig för den mänskliga beröringens speglande verkan; i relation till havets vattenyta såväl som med den digitala skärmen, där handens interaktivitet i båda fallen genererar händelser och ljus. I kollektionen av verk på Havremagasinet, behandlas förutbestämda idéer om distinktionen mellan människa, natur och objekt, och vad som händer i upplösningen mellan dessa kategoriseringar. Med hjälp av det digitala språket låter Winterling nya möjligheter uppstå för att erinra och närma oss naturens system, sett genom prisman av oceanens allra minsta beståndsdelar.

Susanne M. Winterling är konstnär och professor vid Trondheim Academy of the Arts, baserad och född i Rehau/Oberfranken.

Vertex (Metabolic) (2017) Planetwall (2015) Med tillstånd av Silverman Gallery San Franscisco Vertex (2015) The Algae Opera (Grand Marine version) /Planetary Opera in Three Acts, divided by the currents. (2018) 10 kanalers ljudinstallation, 3 akter (Bodenversion) preminärvisad på Empty Gallery, Hong Kong.

WINTERLING ENGLISH

SUSANNE M. WINTERLING

What do dinoflagellates, green sea turtles’ movements in the sand and the shells of crabs sound like? In the darkness of Havremagasinet’s basement, you are able to listen to the rare sound of music made by marine imaginary, crafted in the form of an opera.

A 3D sculpture of a microscopic organism glows with neon blue light. A wall drips with magnified condensation, on which are shown microscopic water organisms at even greater magnification. A pair of hands, detached from the body, rolls its thumbs in a loop – the hands’ skin is no longer a barrier between the interior and exterior, instead it fuses with an environment of streams, organisms and toxins such as rain from Chernobyl, microscopic creatures and luminous plankton.

Susanne M. Winterling’s artistic practice is a negotiation between representation and reality. In her mainly time-based works, she plays with our expectations and preconceptions about what is organic and what is chemical, what is nature and

what is culture. Over several years Winterling has studied dinoflagellates, a species of microscopic organism which are found in both lakes and in seas, some glowing all seasons particularly in tropical areas. When stimulated – for example by movement made by boats or swimmers skin – the dinoflagellates create a blue luminescence which is visible at night. Winterling is interested in this reflective effect of human touch, in relation to the surface of the sea as well as the digital screen, both movements of the hand generating reactions and light.

In the body of work on display at Havremagasinet, predetermined ideas about the distinctions between what is human, natural or inanimate, can be reconsidered. Using the language given by digital technology, Winterling opens up possibilities which bring us closer to natural systems, seen through the prism of the oceans’ smallest inhabitant.

Susanne M. Winterling is an artist and professor at Trondheim Academy of the Arts based and born in Rehau/Oberfranken.

Vertex (Metabolic) (2017) Planetwall (2015) Courtesy of Silverman Gallery San Franscisco Vertex (2015) Planetary Opera in Three Acts, divided by the currents, 2018 10-channel sound installation, 3 acts (Boden version) premiered and commissioned by Empty Gallery, Hong Kong.

ENGLISH

Director and Exhibition Curator

Cornelius Stiefenhofer

Curator and Art Education Director

Ingela Ögren Weinmar

Coordinator Public Department

Viveka Vivan Engholm Art Educator

Eva-Lena Kurkkio

Luleå Biennial 2018

Asrin Haidari, Artistic director Thomas Hämén, Artistic director Emily Fahlén, Artistic director Alice Söderqvist, Coordinator Thomas Bush, Producer www.luleabiennial.se/en Initiators:

Konstfrämjandet

Art Educator and Project Coordinator

Anette Carlsson

Funder:

Visitor host

Oscar Männikkö Exhibition Technichan

Olof Larson Economy

Gertrud Backman Catalogue print

Luleå Grafiska

Co funder:

Erik Josephson is the architect behind Havremagasinet which was built between 1911–1912. Here the army stored forage for the armed horses untill 1950.

Havremagasinet is one of the largest buildings in Boden, constructed by stone and timber in six floors with a total area of 3600 square meters, hold up by 288 wooden pillars.

Since 2010, the house has become one of Sweden’s major centers for contemporary art.

Exhibitions include local art history, combined with Nordic and international art.

Havremagasinet was turned from a project space into a permanent regional exhibition hall in 2014 and is financed mainly by the region of Norrbotten and Boden municipality. Behind the concept and operations stands the association Havremagasinet Art Management Group.

A

5

B

S TÄ N G T F Ö R S Ä S O N G E N

VÅNINGSPLAN A

4

B

S TÄ N G T F Ö R S Ä S O N G E N

PI LAR DE BURGOS ANTTI TENETZ

LO U LO EEEFFF U CHERINET

A

NOGR K R I S T I N TÅ R N E S

IGOR KN U T T ESAMOLET WESTER

SUSANNE M. WINTERLING O S C A R G U E R M O U2018 CHE LULEÅBIENNALEN

A

A

3 2 1

J E T PA S C UA M I N NHOLMSTEDT A RAINIO & ERIK

B

MARK & RO BERTS ATELJÉ KONTOR

WC

CAFÉ & / BUTIK SHOP CAFÉ

RECEPTION