PROFILEN
Från nyanländ till förstelärare I Zahia Furustad är klasslärare och förste lärare på Bäckahagens skola. Hon har följt sin klass sedan årskurs 1 och ser eleverna som sina egna barn. — De är nästa generations ledare och jag har full tillit till att det kommer att gå bra, säger hon.
TEXT: ANNELIE DREWSEN FOTO: ELISABETH UBBE
dörröppningen till klassrummet hänger ett draperi av röda hjärtan. På varje hjärta står en komplimang som en elev i klass 3 A har skrivit till en klasskamrat. – Vi är som en familj, säger Zahia Furu stad, klasslärare och förstelärare på Bäcka hagens skola i Bandhagen. Dagens lektion ska ägnas åt programmering med inslag av rörelse. Zahia Furustad förkla rar att eleverna ska skapa ett dansparty åt sina figurer. Hon står mitt i klassrummet och utstrålar en trygghet som brukar komma efter många år i yrket, trots att det bara är drygt fyra år sedan hon tog sin lärarexamen. Kan ske beror det på att hon redan tidigt i sitt liv blev tvungen att ta ett stort ansvar för andra människor. Zahia Furustad föddes i Havanna på Kuba och gick sina två första skolår där. Hon minns att läraren var sträng. – Om man inte räknade rätt fick man skriva multiplikationstabellen på tavlan hela rasten.
Under uppväxten bodde familjen även i Bulga
rien, där pappa Luis arbetade för den kuban ska ambassaden. – Jag gick i skolan och kunde bulgariska fly tande, men nu har jag glömt allt. Mamma Judith var advokat och hade släktingar i Sverige. Första gången familjen besökte Sverige var Zahia nio år. Hennes tyd ligaste minne är från tunnelbanan där golvet glittrade så vackert. Ett år senare, 1993, kom hon tillbaka som asylsökande tillsammans 4
LÄRA #2/2017
med sin pappa. Mamman och syskonen var redan i Sverige. Zahia Furustad bodde med sin pappa på en flyktingförläggning i Upplands Väsby. De sov i våningssängar och delade toalett med andra. Där fanns barn från hela världen att lära känna. – Därefter hamnade vi i Sandviken. Där var mitt första möte med svensk skola, men jag minns inte så mycket, säger Zahia Furustad. Det är som om minnena från den tiden är suddiga. Men när hennes berättelse rör sig framåt i tiden når den plötsligt till en punkt där konturerna blir skarpare och detaljer trä der fram. Uppehållstillståndet. Efter beskedet att de skulle få stanna i Sverige kunde hela familjen bo tillsammans. Stockholm blev den nya hemorten. — Jag gick i förberedelseklass på Katarina
Södra skola i femman och sexan. Min lärare Kristina Fernández var inte bara lärare. Hon var också en människa som stödde mig och min familj i allt, berättar Zahia Furustad. Högstadiet gick hon på Eriksdalsskolan. Ännu i dag minns hon många av lärarna. Det var Alice och Annika som hade förberedelse klassen, Oskar i NO, Irene i engelska, Ove i SO och Maja-Li i franska. – Och Arne, min fantastiske lärare i matte och idrott. Jag kommer ihåg de flesta lärarna och har många fina minnen därifrån, säger Zahia Furustad. Högstadiet skulle även visa sig bli en tuff period. Föräldrarna skilde sig och Zahia fick >>