Egtvedflickans bärmölska

Om bronsålderns ölbryggning i Sydskandinavien Anton Heed

Ett karaktäristiskt pysande från aluminiumburken, och den ljumma biran är knäckt. En stork stark, immande kall, tappad vid bardisken. En flaska lättöl direkt från kylen, att ackompanjera lunchpizzan innan passet fortsätter. Öl kan möta oss i parken, på puben eller på jobbrasten. Den intresserade kanske botaniserar bland mikrobryggeriernas produkter på Systembolaget eller fördjupar sig i om ölet är en kallt underjäst lager eller en varmt överjäst stout. Men också den som brygger hemma, vare sig från ölsats på konserv eller med malt som krossas på maltkvarn i köket, möter ölet i en modern, industrialiserad kontext. Om vi söker oss till äldre tider finner vi ett annat öl, i en annan ekonomisk och social miljö, och bryggd enligt främmande, närmast exotiska metoder.

Bondesamhällets bryggeriteknik

1969 utforskade etnografen Odd Nordland den försvinnande ölbryggartraditionen i Norge. Bland vittnesmålen från de få som fortfarande bryggde på gammalt vis, eller hade sett det bryggas i sin ungdom, samman med lingvistik, skriftliga källor och redskap på folklivsmuseer, tecknar Nordland en fascinerande bild över de oräkneliga varianter öl bryggdes på. Han fann också spår efter mycket ålderdomliga bruk, som att värma mäsken, det vill säga den med vatten blandade krossade malten, med heta stenar. Dessa kunde fortfarande på 1800talet beskådas, ansamlade som omfattande lager av skörbränd sten kring de gamla gårdarna. Innan ölet bryggdes i laggade kärl och lagrades på tunnor brukades urholkade trästockar, och innan man började torka malten i bastun kunde den rostas på stenhällar eller spridas ut på djurhudar i solen.1

Forntidens öl

Med forskning som denna går det att skaffa sig en rimlig bild av hur öl bryggdes i Norden under medeltid och vikingatid, men går vi längre bakåt höljer sig ett dunkel över nejden. Att germaner och andra barbarer drack öl då de inte kände till det förfinade vinet vet flera antika skriftställare att berätta. Samman med arkeologiska fynd kan vi med säkerhet utgå från att ölet var vida spritt i Europa under järnåldern.2 Men innan dess? Vi har spår efter öl, mjöd och fermenterade blanddrycker från både bronsålder och neolitikum runtom i Europa, intressant nog särskilt från Skottland och Iberiska halvön, men vi vet närmast inget om hur dessa drycker tillverkats.3 Och det är nu det blir spännande. Vi plockar upp den arkeologiska verktygslådan, styr kosan söderut, trotsar alla gränskontroller och beger oss över sundet, till Danmark. Där väntar en häpnadsväckande brygd på oss!

1 Nordland 1969. 2 Se Hornsey 2003; Nelson 2005; McGovern 2009; Koch 2018. 3 GuerraDoce 2015.

Ett klassiskt fynd

Läsaren har mött henne många gånger. Hon har växt från att vara en individ till att bli en arketyp: den nordiska bronsålderns kvinna, klädd i snörkjol, blus, hårnät och med en imponerande bältesplatta av brons. Vän av ordning inflikar att folk även klädde sig i långkjol, och att snörkjol och bronsplatta inte behöver ha varit representativt för ett sydskandinaviskt kvinnomode år 1370 f.Kr. Minns läsaren vilket fynd det rör sig om?

Då bonden Peter Platz i februari 1921 skulle röja bort en gravhög på sin mark utanför byn Egtved, påträffade han en kista tillverkad av en urholkad ekstam. Han avbröt sitt arbete och kontaktade det danska Nationalmuseet. Fyndet kom att undersökas och beskrivas av arkeologen Thomas Thomsen. Inuti kistan låg resterna av en ung kvinna samman med sina gravgåvor (fig. 1). Egtvedfyndet är en av flera danska så kallade ekkistegravar, där högens konstruktion lett till extraordinära bevarandeförhållanden. Torvens beskaffenhet ledde till att en vattenmättad järnkapsel bildades runt kistan, och avsaknaden av syre konserverade organiskt material. Kroppen var upplöst, men håret, blusen, snörkjolen och flera gravgåvor var intakta. Efter att den unga kvinnan hade svepts i kohud, men innan kistan stängdes, hade en liten näverspann ställts ner vid fotänden. I behållaren fanns en tjock brun massa, vilken vid analys med mikroskop befanns vara de intorkade resterna av vete, honung, örten pors samt lingon eller tranbär. Kärlet hade alltså varit fyllt med en alkoholhaltig dryck som både var ett vin, ett öl och ett mjöd.4 Efter Egtvedfyndet har flera liknande fermenterade blanddrycker från europeisk bronsålder analyserats, och de kallas ibland i den arkeologiska litteraturen för mixed fermented beverages. 5 Resterna av vete i näverbyttan kan antagas ha genomgått någon form av bryggprocess, och den aspekten gör Egtvedfyndet till det första belagda ölet i Skandinavien.

4 Thomsen 1929. 5 Tzedakis & Martlew 2001, 166169; McGovern 2009, 111113; se Nelson 2005, 13f. Vin är spontant, öl är en teknisk process

Det nordiska bronsåldersölet verkar därför inte alls vara ett öl, som vi tänker oss det. Visserligen blandas körsbär ner i flamländskt suröl, och mölska av honung och kornmalt serveras på en i Sverige känd medeltidspub, men det är inte bara valet av ingredienser som skiljer Egtvedflickans gravöl från sin moderna efterföljare. Bronsåldern saknade förstås industriell bryggeriteknik, men inte heller den utrustning och de metoder från det norska bondesamhället som Nordland undersöker kan brukas som rena historiska analogier. Tekniken för laggade kärl och tunnor, vilka användes för att mälta, mäska, laka och lagra, uppkom först under järnåldern.6 Använde man urholkade trädstammar innan för dessa moment? Går det? Eller bryggdes öl i keramikkärl, som i det forna Egypten och Mesopotamien? Hur fungerar det? En anledning att ställa dessa frågor, är att ölbryggning är en mycket processdriven praxis: utrustning och metoder bestämmer hur och vad för öl som kan tillverkas. Vin kan jäsas genom att mosa druvor i en hink, en tunna eller en kruka, sedan sköter vildjästen på druvskalets yta resten, den äter sockret i fruktsaften och bildar koldioxid och alkohol som biprodukter. Det är därför lätt att föreställa sig hur människan genom tidernas lopp råkar uppfinna vin om och om igen. Glömde bananerna i det ihåliga trädet vid kröken. Testade att äta dem ändå. Oj! Tappade alla plommon, råkade trampa på dem, hängde upp dem i en skinnsäck. Somnade. Smakade på geggan. Milda makter! Öl däremot är mer komplicerat, vilket också gör det intressant som studieobjekt.

Alkohol och fermentering

Alkohol är en kemisk restprodukt som bildas när jästsvampar äter socker och förökar sig.7 Utifrån sin tillverkningsprocess kan alkoholdrycker grovt klassificeras som vin eller öl, beroende på om råvaran utgörs av socker

6 Hornsey 2003, 212; Nelson 2005, 49f; jfr Kilby 1989, 90f; McGovern 2001, 207f. 7 Se Hornsey 2003, 11.

Fig 1. Kroppen var upplöst, men kläder, hår, kofällen och flera föremål av organiskt material hade bevarats i ekkistan. I övre hörnet till höger syns behållaren av björknäver, vilken då den ställdes ner i graven innehöll en fermenterad blanddryck av vete, honung, bär och pors. Bild: Nationalmuseet, Wikimedia Commons eller stärkelse. Vin jäses därför av sockerhaltiga vätskor såsom druvmust, bär, honung eller fruktjuice. Mjöd, som görs på honung löst i vatten, räknas enligt denna definition som ett vin. Råvaran för öl är stärkelse, såsom olika slags säd, majs och ris, och i tropikerna rotfrukter såsom kassava och taro. Jäst kan inte bryta ner ren stärkelse, och därför krävs det att stärkelsen först omvandlas till socker. Detta kallas för stärkelsekonvertering, och är grunden i all ölbryggning.8 Medan vinframställning kan vara relativt enkel, i princip krävs det endast att musten börjar jäsa, ger nödvändigheten av stärkelsekonvertering ofta upphov till en relativt komplicerad process med många steg.9

Om att välja rätt ord

Fermenterad blanddryck är en term som i allmänhet beskriver förhistoriska alkoholdrycker, vilka jästs utav en kombination av ingredienser såsom malt, säd, honung, bär, druvor och frukt. Resterna av den intorkade skorpan i den näverbytta som ställdes ner vid Egtvedflickans fotända, tolkas som att ha ingått i jäsningen av just en sådan fermenterad blanddryck. Analysen av näverbyttan ger oss ingen information om de specifika andelarna av honung och malt, och Egtved

8 Se Jennings et al 2005, 276. 9 Se Nelson 2005, 9f; McGovern 2009, 21f. drycken beskrivs därför ömsom som ett mjöd, ett honungssötat öl, en nordisk grogg, ett slags öl eller ett vin, vilket således är försök att placera en främmande produkt i en välbekant kategori.10 Denna artikel behandlar den tänkbara bryggprocessen för fermenterade blanddrycker i sydskandinavisk bronsålder, utifrån antagandet att säd kräver mältning och mäskning för att bidra med socker i fermenteringen. För att understryka fokuset på bryggprocessen kommer därför Egtveddrycken att benämnas som ett öl i fortsättningen av denna artikel. Men finns det inget enklare ord än det korrekta men något torra begreppet fermenterad blanddryck/mixed fermented beverages? Jo! Undertecknad vill av denna anledning lyfta fram den mölska, tillverkad av malt och honung, som Olaus Magnus beskriver i sin skildring av 1500talets Sverige.11 Även om mölska inte kan beläggas som en direkt historisk analog, är det ett svenskt ord för just en dryck som både är ett öl och ett mjöd på samma gång (välsorterade filialer av alkoholmonopolet saluför till och med moderna varianter). Motsvarande ord på engelska är braggot. I denna artikel kommer därför den fermenterade blanddrycken från Egtvedgraven även omväxlande att kallas för en bärmölska.

10 Se Thomsen 1929, 184; McGovern 2009; Price 2015, 236; Koch 2018, 80; TroelsSmith et al. 2018, 14. 11 Husberg 1994, 333f; Olaus Magnus 2010, 603.

Bryggprocessens steg

Analysmetoden Chaîne Opératoire, operationella kedjor, användes ursprungligen för att studera flinthantverk.12 Idén består i att inte endast betrakta den färdiga artefakten, utan att förstå dess tillkomst som en kedja av olika händelser. Detta är en fruktbar utgångspunkt för att undersöka hantverk arkeologiskt, då restprodukter och kunskap om olika faktorer för råmaterial, teknik och sociala förhållanden kan brukas i analysen. I Egtved har vi endast rester efter en deponerad produkt, vilken kan förstås som konsumerad i och med gravsättningen. Ölbryggning kräver stärkelsekonvertering och fermentering. Utifrån denna grund kan vi börja konstruera bryggprocessens olika steg utifrån historiska, arkeologiska och etnografiska analogier.13 Den schematiska modellen (fig. 2) visar vilka steg som bryggprocessen bör ha genomgått, och i återstoden av denna artikel kommer den föreslagna processen att förklaras i detalj.

Stöpning: att lägga kornet i blöt I en undersökning av ett nedbränt järnåldershus i Østerbølle hittades två krukor med grott korn, vilket således kan betraktas som ett fynd av grönmalt.14 Den som har odlat mungbönor eller andra groddar hemma i köket är redan införstådd med mältningens första stadium: blötläggning, följt av ett varierande antal omgångar avsköljning och avrinning. 1370 f. Kr kan Egtvedflickans fränder liksom i Østerbølle ha blötlagt vetet i en kruka, och efter att vetekornet svällt hällt av resterande vattnet och låtit det gro. Även i det antika Egypten verkar groningen skett i krukor.15

Mältning: att torka malten Under groningen bildas enzymer, men för att inte kornet skall växa till en planta stoppas processen genom torkning. Soltorkning, rostning eller rökning är alla tänkbara metoder. Den enklaste formen, soltorkning, är belagd

12 Sellet 1993. 13 Heed 2021. 14 Hatt 1938, 174176; Koch 2018, 148f. 15 Hornsey 2003, 4850. såväl från det norska bondesamhället, som från det antika Egypten och Mesopotamien, antingen på hudar, mattor eller en annan plan yta.16 För fyndet i Østerbølle finns rostning på stenhäll föreslagen, en metod även känd från norsk folkvandringstid. I tyska HochdorfEberdingen från keltisk järnålder finns diken med förkolnat korn, vilket tolkas som en malttork där hettan fått anläggningen att fatta eld.17 Alla dessa metoder får betraktas som möjliga, med soltorkning och rostning som teknologiskt enkla vid hanterandet av mindre volymer malt, medan rökning troligen är mer effektivt vid en produktion i större skala, såsom i HochdorfEberdingen. Torkad malt har god hållbarhet, och kan likaväl lagrats under en längre tid såväl som använts direkt. Till skillnad från vin, som är en säsongsprodukt, kan öl således bryggas året om.

Krossning: att mala malten Då bryggdagen randades 1370 f. Kr började processen med att malten krossades grovt med malsten eller handkvarn. Nästa steg vore att blanda malten med vatten till en tjock gröt, på fackspråk benämnd mäsk.

Möjliga bryggkärl

Övergången från laggade träkar till järn- eller koppargrytor inom ölbryggning är känd från historisk tid, i Norge exempelvis från och med 1600-talet.18 Trots sitt namn är det därför mindre sannolikt att bronsålderns öl bryggdes i metallkärl. De två material som ligger närmast till hands blir därför trä och keramik. Eftersom laggade kärl och tunnor uppträder först under järnåldern får vi föreställa oss större träkärl som tråg eller urholkade stockar, till formen snarlika stockbåtar eller den ekkista som Egtvedflickan vilade i.19 Experimentell arkeologi visar att öl utan större svårighet kan

16 Nordland 1969, 34f; Hornsey 2003, 48f, 84. 17 Se Hatt 1938, 174176; Nordland 1969, 35f; Stika 2011; Koch 2018, 148f. 18 Se Nordland 1969; Grønnesby 2017, 145; Garshol 2020. 19 Hornsey 2003, 212; Nelson 2005, 49f, jfr Kilby 1989, 90f; McGovern 2001, 207f.

Fig 2. Schematisk modell enligt Chaîne Opératoire för Egtvedflickans bärmölska. Med alternativa metoder menas de steg där flera tolkningar framförs. Malten kan sålunda antingen ha mäskats i ett trätråg med heta stenar, eller i en kruka med heta stenar, eller i en kruka över eld. Honungen kan ha blandats ner i den avsvalnade mäsken eller blandats med vatten och jästs till mjöd i en egen kruka innan det silades och blandades med ölet. Modell ritad av författaren.

mäskas och bryggas med koksten i öppna träkar. En annan möjlighet är mäskning i kruka, antingen med hjälp av heta stenar eller genom att ställa krukan direkt på elden.20

Mäskning: att blanda varmt vatten och krossad malt För att stärkelsen i den krossade malten skall konverteras till socker som jästen kan äta och producera alkohol av, behöver enzymerna väckas. Vatten och värme påskyndar den enzymatiska aktiviteten, med ett optimum på 65 grader Celsius och tre andelar vatten till en andel malt. Rent funktionellt spelar detta optimum dock mindre roll, tid och värme kommer likväl att göra jobbet. En långsam uppvärmning på glöden, eller det gradvisa upphettandet av koksten som sänks ned i mäsken, kommer skapa förutsättning för en lägre eller högre grad av stärkelsekonversion, vilket märks genom att mäsken får en söt smak. Mäsken kan kokas, eller som i modern ölbryggning, silas av till en klar sockerhaltig vätska, vört, som sedan kokas för en renare smak och längre hållbarhet. Detta är dock inget nödvändigt steg, och den grötliknande mäsken kan rentav ha fått jäsa i det kar eller den kruka som den bryggdes i.

Pors Idag används uteslutande humle som ölkrydda, men innan humlen började ta över under senmedeltiden brukades en mångfald av örter; och särskilt pors var en vanlig ingrediens i dessa blandningar.21 Pors är en buske som växer i våtmarker och vid insjöstränder, och tycks haft en särskilt stark ställning som ölkrydda i de nordiska länderna. Medan humle både kan kokas med vörten, eller tillsättas som dekokt, tillsattes porsens kottar och blad vanligen direkt i själva mäsken för att laka ut de aromatiska oljorna, vilket också är det enklaste sättet att föreställa sig hur örten använts i Egtved.22

20 Se Quinn & Declan 2009; Dineley 2010, 101; Hulbert & Freund 2017. 21 Nordland 1969, 216–224; Berhe 1999, 35; Unger 2001, 12f, 26f. 22 Nordland 1969, 226. Honung och bär Den som nosat på biodling vet att honungen inte kommer färdigslungad från kupan, den är tvärtom intimt hopklibbad med den vaxkaka som bina har byggt. Att separera honungen från vaxet är inte helt lätt, och kräver med fördel specialiserad utrustning. I traditionell etiopisk mjödtillverkning tillhandahålles dock en intressant och enkel lösning på problemet: hela honungskakor stoppas i en kruka varefter de besköljes med ljummet vatten.23 Vildjäst på pollen från de blommor bina samlat nektar från startar en jäsning, och under fermenteringens förlopp löses honungen i vattnet och sockret omvandlas till alkohol. I Egtved kan på ett liknande sätt hela honungskakor och bär efter bryggningen ha blandats ner i mäsken då den börjat svalna. Både honung och bär skulle bidra med vildjäst, och socker och smak skulle lösas i vörten under fermenteringens gång.

Fermentering: att jäsa Förutom att mesopotamier och fornegyptier, såväl som flera moderna afrikanska traditioner, jäser sitt öl i krukor, stärker flertalet experiment att bronsålderns blanddrycker mycket väl kan ha fermenterats i kruka. Avbildningar på lersigill visar hur sumerer dricker öl ur krukor med sugrör, troligen av vassrör, och en anledning därtill skulle vara att ölet jästes som en vällinglik mäsk. Eftersom näverbyttan i Egtvedflickans ekkista saknade den typen av grova partiklar, förefaller det som att hennes gravöl silades till en klar vätska. Detta skulle kunnat ske efter jäsningen, och innan servering, genom ett organiskt filter, såsom ett flätat såll.24 Resterna av mäsken, den så kallade draven, hade kunnat bli mat eller foder.25 Vaxet från, den genom fermenteringen upplösta, honungskakan hade dessförinnan kunnat urskiljas från draven och brukats till olika ändamål.

23 Katz 2012, 72f. 24 Se Hornsey 2003, 48f. 25 Se Nordland 1969, 168f.

Lagring eller färskvara Det går mycket väl att brygga öl med god hållbarhet utan humle och vörtkok. Undertecknad har exempelvis bryggt både råöl och mölska med pors och enris som fortfarande var goda i närmast ett år.26 Dock, utan lämpliga förslutningsbara förvaringskärl, förefaller det mer troligt att alkoholdrycker tillverkades efter behov, och att Egtvedbrygden sålunda bryggdes dagarna eller veckorna innan hennes högsättning. En fördel med torkad malt är att den kan förvaras länge, och det hade därför varit möjligt att hålla ett lager med denna ölets råvara för att kunna brygga vid behov.27

Förhistorisk alkoholkultur

Genom Egtvedfyndet och andra arkeologiska lämningar kan vi ana en förhistorisk alkoholkultur vars drycker inte passar in de moderna kategorierna för öl och vin.28 Likväl som lokala traditioner kan säsongens och omständigheternas tillgång på råvaror ha styrt tillverkningen, det vill säga, att man tog vad man hade. Däremot kan olika råvaror värderats olika. Honung kan jäsa till starkare, klarare och renare dryck än ett öl gjord på malt. Från dansk bronsålder finns mjödfynd från gravarna i Nandrup och Bregninge, däremot finns inga nordiska fynd av rent öl förrän i järnåldern.29 Om vi vågar dra en slutsats från detta bristfälliga material, skulle en sådan kunna vara att honungen var en högt värderad råvara, och att endast mjöd eller fermenterade blanddrycker med honung i var goda nog att medfölja de döda i de exklusiva ekkistegravarna.30 Eftersom pollenet från vete i Egtvedgravens näverbytta indikerar att en bryggprocess med mältning och mäskning var känd på denna plats 1370 f. Kr, förefaller det sannolikt att denna kunskap också användes för att brygga maltöl utan honung. En anledning till att vi inte funnit detta enklare öl skulle kunna vara

26 Råöl: efter mäskning och lakning jäses råvörten direkt utan något vörtkok. 27 Jennings et al 2005, 286f. 28 Se GuerraDoce 2015. 29 TroelsSmith et al. 2018, 18f. 30 Se Koch 2018, 106f. att de gravar med bäst bevarandeförhållanden, såsom ekkistegravarna, är kontexter där vi endast finner det yppersta samhället hade att erbjuda de döda, såsom yllekläder, bronsföremål och jästa drycker med honung.

Bärmölskan som gravöl

Fester och begravningar beskrivs som typiska tillställningar vid vilka förhistoriska samhällen konsumerade alkohol.31 Konstruktionen av gravhögen, fällandet av en ek och urholkandet av denna till en massiv kista, samman med de rika gravgåvorna, visar på en stor, väl organiserad arbetsinsats. Under dagarna eller veckorna innan begravningen i Egtved fanns det alltså gott om tid att framställa den fermenterade blanddrycken, vilken därför bör ses som en del av detta större sammanhang. Bärmölskan bryggdes troligen särskilt för begravningen där en del dracks av de närvarande gästerna innan näverbyttan sattes ner i kistan. Vi kan inte veta om så var fallet, men tanken går lätt till att det skulle rört sig om ett bronsålderns gravöl, föregångare till de gravöl som spelade en så viktig roll i det förindustriella nordiska bondesamhället.32 Vi vet inte om Egtvedflickan och hennes fränder drack sig berusade och dansade vilda danser till solgudens ära, ackompanjerade av brölande bronslurar, som skolplanscher av det äldre slaget ibland föreslår. Men att hon fick anträda sin hädanfärd med ett gott stop bärmölska framstår som djupt mänskligt, för alla vänner av öl och arkeologi.

Fortsatt läsning

Den äventyrligt sinnade läsare som drabbas av törst vid talet om all denna flödande dryck anmodas att fördjupa sig i Lars Marius Garshols Historical brewing techniques: The lost art of farmhouse brewing eller Mika Laitinen & Randy Moshers Viking Age Brew: The Craft of Brewing Sathi Farmhouse Ale. Den i artikeln flitigt citerade Odd Nordland behandlar i detalj alla tänkbara vinklar av det norska

31 Se Sherrat 1997; Jennings et al 2005, 278, 288f; Dietler 2006, 241; GuerraDoce 2015, 761. 32 Nordland 1969, 1013.

Fig 3. Tolkning av bärmölskans bryggdag. Malten har först krossats med malsten och blandats med vatten i en urholkad trästock. Heta stenar från härden lyfts försiktigt med en grenklyka för att värma mäsken, medan den kraft iga omrörningen fördelar värmen från kokstenarna jämnt och ökar den enzymatiska aktiviteten i stärkelsekonversionen. På mattan ligger, nerifrån räknat, ett flätat såll med porskvistar, en låg kruka med en honungskaka, en påse med malt, en näverbytta med lingon eller tranbär och en stor kruka med rabbade sidor, i vilken allt får fermentera under några dagar. Illustration av författaren.

bondesamhällets ölbryggande. För arkeologiska och historiska översiktsverk om ölbryggning är Max Nelsons och Ian Hornseys böcker oumbärliga, medan Patrick McGovern bjuder på underhållande och populärvetenskaplig läsning. Den som finner ämnet intressant rekommenderas att leta upp undertecknads kandidatuppsats (se litteraturförteckning) på DIVA. Framförallt återfinns där referenser till spännande forskning som inte fick plats att omnämnas i artikeln.

Litteratur och källor

Behre, K-E. 1999. ‘The history of beer additives in Europe - a review’, Vegetation History and Archaeobotany, Vol. 8, 35-48. Dietler, M. 2006. ‘Alcohol: Anthropological/ Archaeological perspectives’, Annual Review of Anthropology, Vol. 35, 229-249. Dineley, M. 2010. ‘Experiment or demonstration? Making fermentable malt sugars from the grain and a discussion of some of the evidence for this activity in the British Neolithic’, i Experimentation and interpretation: The use of experimental archaeology in the study of the past, red. D. Millson, Oxbow Books, Havertown, 96-108. Garshol, L. M. 2020. Historical brewing techniques: The lost art of farmhouse brewing, Brewers Publications, Boulder. Grønnesby, G. 2017. ‘Hot rocks! Beer brewing on Viking and Medieval Age farms in Trøndelag’, The agrarian life of the north 2000 BC-1000 AD. Studies in rural settlement and farming in Norway, red. Iversen, F. & H. Petersson, Cappelen Damm Akademisk & Nordic Open Access Scholarly Publishing, 133-149. Guerra-Doce, E. 2015. ‘The origins of inebriation: Archaeological evidence of the consumption of fermented beverages and drugs in prehistoric Eurasia’, Journal of Archaeological Method Theory, Vol. 22, 751-782. Hatt, G. 1938. ‘Jernalderens bopladser i Himmerland’, Aarbøger for nordisk oldkyndighed og historie, Det Kongelige Nordiske Oldskriftselskab, Köpenhamn. Heed, A. 2021. Egtvedflickans bärmölska – om bryggprocessen för fermenterade blanddrycker under sydskandinavisk äldre bronsålder, Studentuppsats, Linnéuniversitetet. Hornsey, I. 2003. A history of beer and brewing, The Royal Society of Chemistry, Cambridge. Hulbert, S. & B. Freund 2017. Experiments in ancient brewing, The National Council on Education for the Ceramic Arts, https://www. youtube.com/watch?v=iqru3qEfvlI (hämtad 3 januari 2021). Husberg, E. 1994. Honung, vax och mjöd. Biodlingen i Sverige under medeltid och 1500-tal, Diss. Göteborgs Universitet, Göteborg. Jennings, J., K. Antrobus, S. Atencio, E. Glavich, R. Johnson, G. Loffler, & C. Luu 2005. ‘Drinking beer in a blissful mood: Alcohol production, Operational Chains, and feasting in the ancient world’, Current Anthropology, Vol. 46, Nr. 2, 275303. Katz, S. 2012. The art of fermentation: an in-depth exploration of essential concepts and processes from around the world. White River Junction, Chelsea Green Publishing. Kilby, K. 1989. The cooper and his trade, 2 upplagan, Linden Publishing INC, Fresno. Koch, E. 2018. Øl i oldtiden,Forlaget Wormianum, Gylling. McGovern, P. 2009. Uncorking the past: The quest for wine, beer, and other alcoholic beverages, University of California Press, Berkeley. Nelson, M. 2005. The barbarians beverage: The history of beer in ancient Europe, Routledge, London. Nordland, O. 1969. Brewing and beer traditions in Norway. The social anthropological background of the brewing industry, Universitetsforlaget, Gjøvik. Olaus Magnus, 2010. ’Ytterligare om regler för beredning på götars sätt af honungsdryck, äfven mjöd eller sötbrygd kallad’, Historien om de nordiska folken: Trettonde boken, tjugufemte kapitlet, sida 603. 1:a upplagan 1555, Gidlunds förlag, Vilnius. Price, D. 2015. Ancient Scandinavia. An archaeological history from the first humans to the vikings, Oxford University Press, Oxford. Quinn, B. & D. Moore, 2009. ‘Fulachta fiadh and the beer experiment’, Dining and dwelling, red. Stanley, M., E. Danaher & J. Eogan, Archaeology and the National Roads Authority, Dublin, 43-53. Sellet, F. 1993. ’Chaine Operatoire: The Concept and Applications’, Lithic Technology, Vol. 18, 106112. Sherrat, A. 1997. ’Cups that cheered: The Introduction of alcohol to prehistoric Europe’, Economy and society in prehistoric Europe [artikeln ursprungligen publicerad 1987] Edinburgh University Press, Edinburgh. Stika, H-P. 2011. ’Early Iron Age and Late Mediaeval malt finds from Germany—attempts at reconstruction of early Celtic brewing and the taste of Celtic beer’, Archaeological Anthropological Science, Vol. 3, 41–48. Thomsen, T. 1929. ‘Egekistefundet fra Egtved, fra den ældre bronzealder’, Nordiske Fortidsminder, Kgl. Nordiske Oldskriftselskab, Köpenhamn, 163–201. Troels-Smith, J., C. Jessen & M. Mortensen 2018. ’Modern pollen analysis and prehistoric beer - A lecture by Jørgen Troels-Smith, March 1977’, Review of Palaeobotany and Palynology, Vol. 259, 10–20. Tzedakis, Y. & H. Martlew, red. 2001. Archaeology meets science: Minoans and Mycenaeans, flavors of their time, Kapon Editions, Aten. Unger, R. 2001. A history of brewing in Holland 900-1900. Economy, technology and the state, Brill, Leiden.