Lokalt engagemang för kvinnlig rösträtt

Amanda Wykman

Iår infaller hundraårsjubileet för när kvinnor första gången röstade i, och blev invalda, i Sveriges Riksdag. Den historiska händelsen var ett resultat av en lång rösträttskamp som bedrevs av en folkrörelse som sträckte sig över hela landet. Den första lokala föreningen för kvinnans politiska rösträtt, FKPR, bildades 1902 i Stockholm och följdes året därpå av landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, LKPR, med säte i huvudstaden.1 I samband med hundraårsjubileet uppmärksammas rösträttsrörelsen på flera håll, av såväl Riksdagen som muséer och media. Det har dessutom under senare tid genomförts forskning på ämnet, oftast utifrån ett nationellt perspektiv med fokus på landsföreningens arbete. Kvinnorösträttsrörelsen blev en folkrörelse över hela Sverige. Rörelsen bestod som sagt av en folkrörelse över hela Sverige och det saknas kunskap i forskningen kring hur kvinnor på lokal nivå kämpade för rösträtten. Att kvinnor fick rösträtt var till stor del tack vare det gräsrotsarbete som främst kvinnor utförde på lokal nivå, vilket är vad följande artikel kommer diskutera mer i detalj.

För att fylla en av alla kunskapsluckor har jag valt att studera den lokala FKPR i Uddevalla. Vid sekelskiftet 1900 var Uddevalla en utpräglad arbetarstad med en påbörjad industri, där kvinnorna var väl representerade. Inom vissa industrier utgjorde kvinnorna mer

1 Rönnbäck 2004, 59. än hälften av arbetskraften samtidigt som staden bland annat hade en stor grupp kvinnliga sömmerskor och modister.2 Arbetarklassen utgjorde omkring 64% av befolkningen medan resten främst bestod av olika grupper av medelklassen. Borgerligheten var en liten samhällsgrupp i staden. Uddevalla har beskrivits som småborgerlighetens, kvinnornas och arbetarnas stad runt sekelskiftet 1900.3

Föreningen för kvinnans politiska rösträtt i Uddevalla

Föreningen för kvinnans politiska rösträtt startade en kväll i februari 1905. Under kvällen föreläste Eva Rodhe från Göteborg för ett hundratal besökare, därefter valdes första styrelsen. Redan under uppstartsmötet fanns även ett intresse från männen att vara med och engagera sig i frågan.4

Från 19051919 verkade föreningen för att engagera kvinnor politiskt på flera olika sätt. Redan under 1800talet fick vissa kvinnor rösträtt till stadsfullmäktige och senare till landstingen. Föreningen gjorde ett flertal uppmaningar under åren genom lokaltidningar, utskick och via samtal, att röstberättigade kvinnorna skulle använda sina röster. Förutom röstningen satsade föreningen på att kvinnor skulle engagera sig i nämnder och styrelser.

2 Åberg 1997, 75–77. 3 Åberg 1997, 103–107 & 119. 4 Bohuslänningen 19050211.

Fig. 1. Affisch ”Rösträtt för kvinnor”. Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, 1917. Bild: Nordiska museet.

Många av de engagerade kvinnorna hamnade i nämnder och styrelser som kan ses ha varit ”normativt” kvinnliga frågor. Bland de vanligaste uppdragen fanns fosterbarnsnämnden, fattigvårdsstyrelsen och skolrådet.5 Bland föreningens viktigaste och mest återkommande arbete hittas deras utbildnings

5 Årsberättelser för Landsförening och lokalföreningarna för kvinnans politiska rösträtt 1905–1919. verksamhet. Att utbilda kvinnor ansågs viktigt inom både FKPR och LKPR. Ett av de vanligaste argumenten för att inte ge kvinnorna rösträtt var den generella bristen på deras utbildning och politiska uppfostran. Landsföreningen ville genom sina satsningar på folkbildning komma från nidbilden av kvinnor som samhällsfrånvända, ointresserade och

politiskt inkompetenta.6 Föreningen i Uddevalla gjorde sina satsningar på att utbilda kvinnor i Uddevalla inom flertalet frågor. I snitt anordnade föreningen två föredrag per år. Föredragens ämnen vittnar om föreningens intressen låg i politiska, rättsliga och i sociala frågor. Återkommande föredrag handlade om hur lagar påverkade kvinnor och deras ställning i samhället.7 Det går att anta att föreningens utbildningssatsningar var populära. Från ett par föredrag finns siffror på att över hundra respektive omkring hundrafemtio besökare kom, vilket är anmärkningsvärt eftersom föreningens medlemsantal aldrig översteg 122 personer.8

Föreningens aktiviteter och engagemang ökade fram till 1911 för att sedan ligga på ungefär samma nivå fram till 1913. Under sin mest aktiva tid hade föreningen 122 medlemmar varav 21 med uppdrag i nämnder och styrelser utanför föreningen. När första världskriget bröt ut 1914 minskade däremot engagemanget.9 Förutom det rådande världskriget stod rösträttsfrågan även och stampade efter motgångar i riksdagen,10 vilket antagligen bidrog till den minskade aktivitetsgraden.

Föreningen lades ner i slutet av 1919 till följd av att det första beslutet i riksdagen för kvinnlig rösträtt hade gått igenom. Föreningen behövdes därmed inte längre. Under fjorton år hade föreningen varit verksam och dess medlemmar hade haft lång tid att hinna lära känna varandra. Föreningen anordnade en avslutande fest med såväl musikuppträdanden och tal, vilket vi kan anta firade vinsten med rösträtten och åren av kamp.11

6 Rönnbäck 2004, 145–148. 7 Årsberättelser för Landsförening och lokalföreningarna för kvinnans politiska rösträtt 1905–1919. 8 Bohuslänningen 19050211; ”F.K.P.R. Uddevalla” Rösträtt för kvinnor 1912:19; Årsberättelser för Landsförening och lokalföreningarna för kvinnans politiska rösträtt 1905–1919. 9 Årsberättelser för Landsförening och lokalföreningarna för kvinnans politiska rösträtt 1905–1919. 10 Rönnbäck 2004, 41. 11 BohusPosten 19191119. De engagerade kvinnorna

En förening är inget utan sina medlemmar, och framförallt inte utan sina drivande medlemmar. Under verksamhetsåren hade föreningen för kvinnans politiska rösträtt i Uddevalla tre ordföranden, Gertrud Zachau, Valborg Thorburn och Maria Jacobsson. På olika sätt var samtliga dessa tre kvinnor viktiga för föreningen.

Gertrud Zachau var en av kvinnorna som startade upp föreningen, och var en av de som utannonserade föreningens uppstartsmöte i Bohuslänningen 1905.12 Hon stannade på posten under sju år och var där med i att forma föreningens uppbyggnad. Förutom att vara ordförande hade hon under flertalet år uppdraget som centralstyrelseledamot, vilket innebar att hon periodvis var lokalföreningens representant på landsföreningens årsmöten,13 där hon hade möjligheten att knyta kontakter till andra rösträttskvinnor runtom i Sverige. Gertrud var gift med Arthur Zachau14 som var positivt inställd till den kvinnliga rösträttsfrågan. Att de äkta männen hade positiv inställning till kvinnlig rösträtt var viktigt för att kvinnor skulle ha möjligheten att engagera sig överhuvudtaget. Maken Arthur stod ut bland de äkta männen genom att han valde att själv engagera sig i föreningen genom att under 1906 kandidera och bli vald till revisor.15 Genom sitt äktenskap hade Gertrud en priviligierad position i samhället eftersom Arthur arbetade som tändsticksfabriksdisponent och satt under en trettioårsperiod som ledamot i Uddevalla stadsfullmäktige.16 Troligen påverkade den privilegierade positionen Gertruds möjlighet att engagera sig i den höga grad som hon gjorde.

Föreningens följande, och därmed andra ordförande, var Maria Jacobsson, som var en högst enastående och utmärkande kvinna.

12 Bohuslänningen 19050209. 13 Årsberättelser för Landsföreningens och lokalföreningarna för kvinnans politiska rösträtt 1905–1919. 14 Riksarkivet, folkräkning 1910, Gertrud Bergman. 15 Bohuslänningen 19060228. 16 Riksarkivet, folkräkning 1910, Gertrud Bergman; Rehnberg 1962, 148.

Fig. 2. Valli Thorburn med sina fosterföräldrar David och Vivi. Fotograf: Maria Lundbäck, Bohusläns museum.

Hon kallades till vardags för Mimmi och till skillnad från föreningens andra två ordförande var hon ogift och arbetade. Mimmi valdes till ordförande 1912 och satt på positionen till 1914.17 Hon var yrkesverksam som lärarinna,18 vilket var det vanligaste yrket inom föreningen.19 Det som utmärker Mimmi

17 Årsberättelser för Landsföreningens och lokalföreningarna för kvinnans politiska rösträtt 1905–1919. 18 Riksarkivet, folkräkning 1910, Maria Helena Sofia Jakobsson. 19 Årsberättelser för Landsföreningens och lokalföreningarna för kvinnans politiska rösträtt 1906. mest är däremot att hon var den första kvinna att bli invald till Uddevalla Stadsfullmäktige 1911, där hon satt kvar under fyra år.20 Hur tidigt hennes engagemang för kvinnofrågor väcktes vet vi inte idag, däremot vet vi att hennes namn nämndes i FKPRsammanhang första gången 1908 när hon var föreningens representant på LKPR:s årsmöte. Under 1912 engagerade hon sig, förutom som ordförande i FKPR och ledamot i stadsfullmäktige, som kassaförvaltare i Länsförbundet för Göteborg

20 Rehnberg 1962, 156.

och Bohuslän 1912, som var en av landsföreningens länsförbund.21

Föreningens tredje och sista ordförande var Valborg Thorburn som hade smeknamnet Valli. Hon satt som ordförande under åren 1915–1919.22 Valli hade ett brinnande engagemang för kvinnofrågor och många år efter FKPR:s nedläggning engagerade hon sig i den lokala Fredrika Bremerförbundet, ett landsomfattande förbund som än idag kämpar för jämställdhet. Hon hade sparat på samtliga dokument av olika slag från FKPR som senare hamnade i en låda i arkivet för FBförbundet.23 Likt den första ordföranden Gertrud Zachau gifte sig Valli med en välbärgad man, Charles David Thorburn, som var direktör för ett ångbåtsbolag.24 Likt Arthur Zachau satt Thorburn som ledamot under en längre period i stadsfullmäktige.25

Vidare hade föreningen ytterligare ett antal drivande kvinnor som på olika sätt arbetade för att få genom rösträttsfrågan. Med undantag för ordföranden och yrkeskvinnan Mimmi Jacobsson, var de drivande kvinnorna i stor utsträckning priviligierade kvinnor som tack vare sina samhällspositioner hade mycket tid till att engagera sig, Bland föreningens medlemmar fanns kvinnor med blandad bakgrund. Det fanns såväl yrkesverksamma kvinnor som kvinnor utan registrerade sysselsättningar. Vissa var gifta medan andra förblev ogifta. Det som majoriteten av kvinnorna har gemensamt är att deras engagemang och kamp har blivit bortglömd under åren som gått sedan föreningens verksamhetsår. Precis som allt för många andra kvinnor genom historien. Trots att kvinnor har utgjort och utgör omkring hälften av världens befolkning blir vår historia

21 Årsberättelser för landsföreningen och lokalföreningarna för kvinnans politiska rösträtt 1905–1919. 22 Årsberättelser för landsföreningen och lokalföreningarna för kvinnans politiska rösträtt 1905–1919. 23 Uddevallakretsen av Fredrika Bremerförbundet, KvinnSam, Göteborgs Universitet. 24 Riksarkivet, folkräkning 1910, Charles David Thorburn. 25 Rehnberg 1962, 147. allt för sällan synliggjord. Därför, i ljuset av hundraårsjubileet, är det viktigt att vi lyfter de kvinnor som kämpade för rättigheter som idag känns allt för självklara.

Litteratur och källor

Bohuslänningen, 1905-02-09. Bohuslänningen, 1905-02-11. Bohuslänningen, 1906-02-28. Bohus-Posten, 1919-11-19. ”F.K.P.R. Uddevalla”, Rösträtt för kvinnor, 1912:19. Rehnberg, C. A. 1962. Uddevalla Stadsfullmäktige 100 år, Barneviks Tryckeri AB, Uddevalla. Riksarkivet, folkräkning 1910, Charles David Thorburn. Rönnbäck, J. 2004. Politikens genusgränser – den kvinnliga rösträttsrörelsen och kampen för kvinnans politiska medborgarskap 1902–1921, Atlas Akademi, Stockholm. Uddevallakretsen av Fredrika Bremerförbundet, KvinnSam, Göteborgs Universitet. Åberg, M. 1997, Uddevalla Stads Historia 1860–1998, MediaPrint Uddevalla AB, Uddevalla.