Kulturlandskapets skatter

Den publika arkeologins mångsidighet Rebecka Ordenes Berggren

Är du ute och går på landsbygden är det inte ovanligt att du stöter på skyltar framför fornlämningar. Även om det är långt ifrån alla fornlämningar som har en skylt framför sig finns det många ute i vår natur som har det. Flera fornlämningar och arkeologiska platser förmedlas till allmänheten via det som kallas publik arkeologi. Denna publika arkeologi består av bland annat upprättandet av skyltar eller guidade visningar. Men det finns

Klostret i Varnhem. Foto: Rebecka Ordenes Berggren. ingen universell konsensus om den exakta definitionen. Men denna artikel nyttjar en som innefattar all arkeologi där allmänheten är inblandad eller tar del i arbetet samt det kringliggande samhällets relation till arkeologin och dess förmedling i stort.1

Denna artikels syfte är att belysa publik arkeologi och dess inverkan på samhället i form av involvering av lokalbefolkningen, förmedling av fornlämningar, turismens inverkan på lämningar och arkeologin samt fornlämningsvården som är en förutsättning för att kunna ha kvar fornlämningar över huvud taget.

En stor del av arkeologiska platsers förmedling till omvärlden definieras i relation till turism så kallad ”Arkeoturism” eller arkeologisk turism där arkeologiska platser eller artefakter blir turistmålet. United Nations Educational, Scientific, Cultural Organization (UNESCO) ser positivt på den arkeologiska turismen och uppmuntrar aktivt att besöka fornlämningar. De har även gjort en plan för hur man på bästa sätt tar sig runt olika kulturarv på deras hemsida.2

Alla fornlämningar lämpar sig dock inte för förmedling. Detta kan bero på deras skick eller avsides belägenhet. Är fornlämningen svår att se eller långt ifrån där människor normalt sett befinner sig finns det sällan en legitim anledningen att presentera den. Finns det inte kollektivtrafik eller någon annan sorts

1 Mohenska 2017, 15. 2 Tresserras 2004, 2; UNESCO 2021.

kommunikation med platsen är det än mindre sannolikt att det sker. De som däremot blir förmedlade förses ofta med en skylt eller någon annan sorts utmärkning som drar uppmärksamhet till och berättar om lämningen.3

De brister som finns i förmedlingen av många fornminnen beror ofta också på förmedlingsarkeologins eller publika arkeologins låga status. Arbetet uppfattas sällan som en viktig del av det arkeologiska arbetet och mer tid läggs istället på annat. Fornlämningarna ses av många arkeologer först och främst som en aveny för forskning snarare än en allmänt tillgänglig del av landskapet. Det ställs dock krav på att förmedla information om fornlämningar på bland annat museer och universitet.4

Involvera samhället i arkeologin

Det kommer många positiva saker med att få historien förmedlad. Människor kan koppla den till sin egen identitet och kultur och med detta får människor även större förståelse för andra människor. Får människor en djupare förståelse av sin egen kultur kan det leda till att de även får en större förståelse för andra människors kulturer. Då en djupare förståelse av det historiska kulturlandskapet ökar kan det leda till att fler fornlämningar vårdas, till exempel genom fornlämningsfadderskap, och att mindre skadegörelse utav dessa historiska lämningar sker.5

Förmedling av fornlämningar och arkeologiska utgrävningar kan leda till att historien får en större position hos lokalbefolkningen. Lokalhistorien spelar roll och leder till att lokalbefolkningen känner ett starkare band med fornlämningar och andra monument från forntiden. Dock så kan det vara svårt att involvera de närboende när man utför utgrävningar. Men får man en kontakt med befolkningen kan det leda till att intresset bland dem ökar för forntiden. Lokalbefolkningen som är delaktiga i arkeologiskt arbete tenderar att ha en positiv inställning till arbetet och uppskattar den insikten de kan få av att få veta mer om sin

3 Berger 2013, 2328. 4 Holmén 2013, 1022. 5 Holmén 2013, 1022. lokalhistoria. Informationen som kommer fram av det arkeologiska arbetet ses som en komplettering av information som redan fanns.6

Ursprungsbefolkningar som blivit förtryckta av kolonialism som förlorat fornlämningar eller annan del av sin kultur kan ha nytta av att involveras i arkeologiskt arbete. I många delar av världen är det svårt att skilja på vilka som tillhör ursprungsbefolkningen och den övriga befolkningen, därför kan det vara fördelaktigt att inkludera alla. Arkeologer har testat olika metoder för detta där de olika parterna involverade inte alltid är samarbetsvilliga och kan skapa ett osäkert samarbete. På grund av denna osäkerhet så ses det mer som ett mål att involvera befolkningen i olika arkeologiska arbeten istället för att vara en del av det vanliga arbetet.7

Publik arkeologi ger flera positiva effekter men kan vara svår att genomföra i praktiken. Positiva konsekvenser av att förmedla arkeologin är att det lär befolkningen om sin historia, klyftorna mellan forskningen och allmänheten minskas, samt att arkeologins relevans tydliggörs. Problem kan dock uppstå, till exempel kan det vara svårt att tillgodose alla parters intressen. Det är inte alltid arkeologiska projekt har resurserna att undvika problem som kan ske.8

Fornminnesvård

Det finns en stor mängd fornlämningar runt omkring oss i världen. Dessa är viktiga att bevara för de berättar en historia om de människor som var här innan oss. I Sverige ser vi inte på en enskild fornlämning utan ser hela kulturlandskapet som den befinner sig i. Sverige har även en lång historia av att ta hand om fornlämningar, tidigaste dokumenterade fallet av att det finns en vilja att bevara fornminnen är från en runsten från 500talet i Blekinge där det står att den som förstör stenen kommer få en förbannelse över sig. Fornminnesvård är en del av arbetet att förmedla information om

6 WynneJones & Fleisher 2015, 117118. 7 Chirikure & Pwiti 2008, 467. 8 Chirikure & Pwiti 2008, 476.

Fornlämningsskyltning vid Ekornavallen, Falköping. Foto: Paula Molander. fornlämningar till allmänheten, till exempel kan det vara hur man gör ett kulturlandskap tillgängligt på bästa sätt. Hur man bevarar olika sorters fornminnen ändras med tiden då man hittar nya fornlämningar hittas och nya tekniker utvecklas.9

Fornminnesvården behöver anpassa sig till den urbana samtid vi lever i. Att vårda fornminnen kan innebära att en vill bevara minnen, gammaldags arkitektur och platser som har betydelser för allmänheten. Turism och det konstanta byggandet runt historiska platser påverkar hela tiden hur man behöver gå till väga. Jobbet med fornminnesvård i urbana miljöer innebär att arbeta med det historiska samtidigt som man vill integrera det med en modern urban miljö. Bevarandet av lokalhistorien ger befolkningen en känsla av gemenskap och därför är det en viktig del i arbetet av att skapa en urban miljö där historien fortfarande får ta plats.10

Det kan vara svårt att avgöra vilka fornlämningar som är viktiga att bevara. Oftast väljs en lämning som inte kan ersättas och är

9 Danielsson 2006, 79. 10 Bandarin & van Oers 2012, 1213 skör. Arkeologer ser ofta på fornlämningar som en utrotningshotad art som behöver räddas. Omvårdnaden som en lämning får kan även få det att framstå som om den är av högt värde. Den presenteras på ett sådant sätt att den sticker ut jämfört med resterande landskap och därmed är speciell. Hade den inte fått någon omvårdnad hade kanske inte folk ansett att den var något speciellt. Om en lämning får omvårdnad får allmänheten även känslan av att lämningen bör vårdas. Dock så vårdas även fornlämningar av det värdet som medföljer att den är just en fornlämning. En risk med att vårda många fornlämningar är att framtida generationer kommer att välja att inte fortsätta tand om dem då de inte är sällsynta och därav inte har ett så högt värde.11

Arkeologi och turism

Artefakter och andra arkeologiska kulturminnen lockar besökare som turistar. Enligt UNESCO så består kulturarv av två delar, materiella och immateriella. Materiella kulturminnen är till exempel fornborgar och skepps

11 DeSilvey 2017, 177178.

sättningar, medan immateriella är exempelvis religion och musik. När turism berör arkeologi brukar det vara materiella ting som ska besökas.12

Arkeologi och turism har ett komplicerat förhållande. Turismen har ökat sedan 1990 talet runt om i världen och med det även turismen till arkeologiska platser. UNESCO ser positivt på den ökade turismen då det leder till att fler tar del av kulturarvet som människorna innan oss lämnat efter sig. Det finns en rädsla för att lämningar ska ses som något banalt och att de endast finns där för dess kommersiella bruk. Vissa arkeologer anser att det kommersiella intresset överväger det vetenskapliga. Dock så är det samtidigt viktigt att låta allmänheten ta del av kulturarv såsom arkeologiska platser. Det finns arkeologer som använder turismen och de intäkter de får till att sponsra nya arkeologiska utgrävningar eller fornminnesvård.13

Huruvida man ser arkeologisk turism som något positivt eller negativt beror på konsekvenserna av det. Allmänheten får tillgång till kulturarv och får information om dem som inte hade varit tillgänglig utan de arkeologiska platserna. Det kan även förmedla kunskap om tidigare samhällen vilket vi kan ta lärdom av nu i samtiden. Till exempel kan vi se hur tidigare grupper hanterat klimatförändringar och jämföra med hur vi idag gör det. Att ha besökare runt en fornlämning eller historisk plats kan även gynna människorna runt platsen som bedriver verksamheter. De skador eller ansträngningar en fornlämning eller plats kan bestå kan repareras med intäkter från besökare om det finns en verksamhet kopplad direkt till området eller platsen där fornlämningen finns vilket gör att det gynnar både ekonomin och lämningen.14

Religiös turism och arkeologi har ett speciellt band. Det finns olika sorters turism, en av dem är religiös turism där besökare reser runt för att se platser och artefakter som har en spirituell betydelse för de besökande. De

12 KorenLawrence & CollinsKreiner 2017, 140. 13 OehmichenBazán 2018, 12. 14 Comer & Willems 2019, 1. artefakter som besöks tenderar att vara helt ovärderliga för besökarna där artefakten inte kan bytas ut mot en annan liknande. Ett unikt sätt som arkeologi och religion är sammankopplade är att arkeologiska utgrävningar och platser kan också vara religiösa platser, som dessutom fortfarande aktivt används. Detta är då till skillnad från de flesta arkeologiska fyndplatserna där det är öppet för besökare men där platsens originella funktion inte längre bedrivs. Religiös turism kan även ha negativ effekt på lämningarna. När religiösa grupper uppmanar sina medlemmar att besöka olika arkeologiska platser som troligtvis redan är i ett dåligt skick kan det vara skadligt för lämningarna om man inte är varsam.15

Arkeologi och religion kan komma i konflikt i vissa instanser. Det finns en diskussion om vad som är heligt och vad som borde undersökas med stöd av vetenskap. Det är inte lätt att bestämma om en plats är en historisk kulturplats eller helig mark. Dock de arkeologer som arbetar med publik arkeologi försöker hitta ett sätt där man kan förena de två parterna på bästa sätt. Sen kan det även finnas en konflikt mellan de som bor runt en arkeologisk plats och de som kommer för att besöka den, vems plats är det och hur kan man göra båda nöjda.16

Exempel i praktiken

Den som likt mig själv har varit ute på den svenska landsbygden har med stor sannolikhet noterat den höga koncentrationen av fornlämningar. Trollhättan 58:1 ett röse belägen vid asfalterad promenadväg nära älven är ett gott exempel på en väl förmedlad lämning. Området är välbesökt av lokalbefolkningen då det ligger nära ett populärt och välskött promenadstråk. Röset är tydligt upphöjt, välbevarat och dessutom markerad med en pedagogisk skylt. Ett annat exempel är fornborgen Trollhättan 51:1 som även den är markerad med en skylt, men denna är inte lika pedagogisk. Lämningen står att finna på en mindre idyllisk plats vid ett aktivt reningsverk och

15 KorenLawrence & CollinsKreiner 2017, 138140. 16 KorenLawrence & CollinsKreiner 2017, 142145.

lockar därför färre besökare. Potentiella besökare avskräcks av dålig insikt på grund av sly och annan natur. Trollhättan 58:1 förmedlas därmed bättre till allmänheten vilket får som resultat att rösen får en större del i folkbilden av forntiden än fornborgar åtminstone i Trollhättan. Varnhemsklostret i Skara är en annan plats som har varit plats för flera olika arkeologiska utgrävningar men är fortfarande en aktiv kyrka och gravplats. Här spelar alltså också religion en roll i förmedlingen av platsen. Då den är i aktivt bruk finns god tillgänglighet och pågående vård av mark och bebyggelse. Det finns alltså stor spridning i utbredningen av förmedlingen runt om i landet då det ser ut på olika sätt och kan göras av olika aktörer.

Dessa exempel var bara ett par av många kulturminnen. Förmedlingen av dessa kan skilja sig betydligt mer än de tre som berörts ovan. Orter som Varnhem utgör positiva exempel på förmedling som engagerar lokalbefolkningen. De är välskötta fornlämningar där lokalhistorien tydligt framställs för allmänheten. Väl förmedlade lämningar som de i Varnhem kan stärka den egna identiteten och förståelsen för den egna och andras kulturer. Det finns också rent ekonomiska fördelar då attraktiva framställning av lämningar kan leda till turism med anknutna intäkter som i sin tur kan användas i fornvårdsarbetet framöver.

Litteratur och källor

Bandarin F. & R. van Oers 2012. The Historic Urban Landscape: Managing Heritage in an Urban Century, John Wiley & Sons, Inc. Berger, Å. 2013. ’Kan du det här eller har du bara läst det?’, i Förmedlingens möjligheter - Några framtidsperspektiv på uppdragsarkeologi, red. M. Malmlöf, Länsstyrelsen, Stockholm. Chirikure S. & G. Pwiti 2008. Community Involvement in Archaeology and Cultural Heritage Management: An Assessment from Case Studies in Southern Africa and Elsewhere. Current Anthropology, Vol. 49, Nr. 3, 467-485. Comer D. C. 2019. Feasible Management of Archaeological Heritage Sites Open to Tourism, Springer, Schweiz. Danielsson R. 2006. Handbok i fornminnesvård, Riksantikvarieämbetet. DeSilvey C. 2017. Curated Decay: Heritage beyond Saving, University of Minnesota Press. Holmén E. A. 2013. ’Grävande barn och en röd buss’, Förmedlings möjligheter - Några framtidsperspektiv på uppdragsarkeologi, M. Malmlöf (red.), Länsstyrelsen, Stockholm. Koren-Lawrence N. & N. Collins-Kreiner 2017. Visitors with their ‘Backs to the archaeology’: religious tourism and archaeology, Journal of heritage tourism, Vol. 14, nr 1, 138-149. Mohenska G. 2017. Key Concepts in Public Archeology. ULC Press. Oehmichen-Bazán C. 2018. ’Archaeology and Tourism’, The Encyclopedia of Archaeological Sciences, red. S. L. Lopéz Varela, John Wiley & Sons, Inc, 1-3. Tresserras J. J. 2004. El arqueoturismo o turismo arqueológico: un paso más la valorización del patrimonio arqueológico, GC: Bulletin: Gestión Cultural, Nr 9, 1-7. UNESCO 2021. Sustainable Tourism - UNESCO World Heritage and Sustainable Tourism Programme (hämtad 11 juni 2021). Wynne-Jones S. & J. Fleisher 2015. Conservation, community archaeology, and archaeological mediation at Songo Mnara, Tanzania, Journal of Field Archaeology, Vol. 40, Nr.1, 110-119.