Panorama nr 19

PANORAMA #19

1

2

PANORAMA #19

Redaktionen Är valet Trumpet eller Hilarious?

Folk brukar klaga på att högtider kommer allt tidigare. Månader innan själva dagen skyltas det med påskägg i butiker och arga pumpor stirrar en förebrående i ansiktet, medan man egentligen är på jakt efter julklappar. I mitt föräldrahem hade vi lösningen att helt enkelt inte ta ner dekorationerna; på det viset firade vi alltid något.

Men det här fenomenet gäller i hög grad även politiska val. Det känns som om det redan dagen efter valet, oberoende resultat, börjar planeras inför nästa. Den enda skillnaden torde vara att vinnarna fortfarande har champagneglaset i handen. Hur länge har vi inte till exempel fått regelbundna uppdateringar om de rekordmånga republikanska kandidaterna? Och av de 17 hoppfulla aspiranterna återstår nu endast en. Galen nog för flera, i och för sig, och det säger något om skicket på the Grand Old Party. Läs mer om kontroversernas man i Viktor

Skribenter Emil Bergman Misha Desai Lovisa Eriksson Viktor Mårtensson Henrik Smångs Andreas Thiberg Ville Trygg

Mårtensson artikel på sidan 5!

Nu är stunden alltså kommen och avgörandet nära. Enligt opinionsmätningarna är allting redan klart, but it ain’t over until the fat lady sings: kom ihåg Brexit och Farc-omröstningen. Men om de amerikanska studenterna hade fått bestämma hade det inte ens varit i närheten av spännande, något som Lovisa Eriksson noterar på sidan 8.

På ett sätt ska det bli skönt när hela rabaldret väl är över, när krutröken väl har skingrats och vi kan återgå till det normala. Men det är ju då allvaret börjar. Krutröken kanske har skingrats, men höstdimman ligger tät och svåröverskådlig – vad kommer valet av de två minst omtyckta presidentkandidaterna i USAs historia ha för betydelse, inte bara för USA utan för omvärlden? Misha Desai försöker reda ut hur resultatet kommer att påverka relationerna med Afrika på sidan 10.

där han ondgör sig över det konstiga i hur en gigantisk transnationell institution får minimalt med medialt utrymme. Eller läsa om Emil Bergmans spaning om framtidens arbetsmarknad på 13. Kommer alla jobb att ersättas av robotar, och i så fall: skulle någon av dem kunna ställa upp i USAs presidentval och styra upp saker och ting?

I osäkra tider som dessa kan du i alla fall förlita dig på att Panorama levererar de skarpaste och mest mångfacetterade iakttagelserna, det är ju trots allt Lunds bredaste studenttidning vi pratar om. Det är nog helt enkelt så att we have the best words.

Henrik Smångs

Redaktör

För alla som, likt Ville Trygg, är trötta på hur mycket av rapporteringen som handlar om USA kan med fördel vända blad till sidan 15,

Redaktör Henrik Smångs Layout Karin Berg Henrik Smångs Andreas Thiberg

Missa inte LUPEFs och UPFs valvaka på Eden & Samvetet!

Tryckeri Media-Tryck Lund

Ansvarig utgivare: Emilia Modigh Ordf. LUPEF Kontakt: tidningen@lupef.se Lunds universitets Politiska och Ekonomiska Förening Sandgatan 2, 223 50 Lund PANORAMA #19

Kolla även in Panoramas hemsida: panorama.lupef.se och följ oss på Facebook!

3

PANORAMA nummer 19

Icke-redaktionellt: LUPEFs sida

5

Can’t Stump the Trump - Del 2

6

Studenternas presidentkandidat

8

Deciphering Africa’s Future

9

A Swing and a Miss

12

Automatisering: eller den elektriska arbetaren

13

I skuggan av USA

15

Presidentkandidaten som klev in kylan

18

Valuppslag

20

Mårtensson, Trygg och öl

23

av Viktor Mårtensson

av Lovia Eriksson

by Misha Desai

av Henrik Smångs

av Emil Bergman

av Ville Trygg

av Andreas Thiberg

4

PANORAMA #19

LUPEF

Trött på att ifrågasättas

J

ag heter Rut Anna Rebecka Kvart. Ganska vanliga namn, ja förutom Kvart då. Som mitt efternamn implicerar har jag annat påbrå.

Min pappas sida av släkten kommer ursprungligen från Centraleuropa och är judar.

Jag är alltså judinna. Varken bokstavstroende eller konservativ, men inte mindre judisk för det. Jag är uppvuxen i en sekulariserad familj. När jag var liten firade vi både jul och chanukkah. Jag har aldrig blivit berövad att leta påskägg, samtidigt som jag tidigt lärde mig hur mina förfäder var slavar i Egypten. Aldrig någonsin har det slagit mig hur dessa två identiteter skulle ha behövt vara motpoler.

Det finns dem, inga (parti-)namn nämnda, som anser att man inte kan vara två saker samtidigt. De som anser att mitt identifierande med den judiska religionen gör mig mindre svensk. Eller att om jag nu är religiös inte kan stå för liberala, progressiva och feministiska idéer. Ni skulle bli förvånade hur ofta motfrågorna när folk får höra att jag är judinna är ”får du gifta dig med vem du vill?”, ”får du ha sex innan äktenskapet?”

och ”tillåter dina föräldrar dig verkligen att dricka alkohol?”.

Precis som att mina föräldrar, (min mamma är kristen och har inga planer på att konvertera), är gamla kvarlevor från 1800-talet.

Det är givetvis alltid okej att fråga, det är inte det jag menar. Jag förstår att jag för en del är den första judinna de träffar eller pratar med. Det finns ju inte så många av oss kvar och jag tror att det är viktigt att vi som är här, lever och identifierar oss med religionen pratar om det, besvara funderingar och öppnar upp för diskussion. Men jag kan ändå inte låta bli att reagera.

Det är ju ingen som ifrågasätter hur kristna kan gå i kyrkan på julavslutningen, fira påsk eller till och med konfirmera sig, men ändå få gifta sig med vem de vill. För just den fördomsfullheten tycks förbehållas endast till andra religiösa grupper.

Och tre: ni som har träffat mig här i Lund vet att jag inte ofta säger nej till en kall öl eller en Mintushot ute på någon av Lunds nationer.

Jag är alltså judinna, en stolt sådan. Jag är feminist. Och jag är liberal. Jag är även en svensk tjej på snart 22 jordsnurr som är lagom tjock och glad. Men just det sista kanske ni inte bryr er om, för de sakerna är trots allt inte motpoler i era ögon.

Rebecka Kvart Reseansvarig LUPEF

Så till er som undrar, er som har frågat, och er som kommer fråga. Ett: jag får gifta mig med precis vem jag vill, tjej, kille, jude, muslim, kristen eller varför inte en ateist.

Två: jag får, och tänker ha sex precis när jag känner för det.

PANORAMA #19

5

Can’t Stump the Trump Del 2 En reflektion kring kontroversens hållbarhet av Viktor Mårtensson

I

Panorama nummer 16, utgiven i mars 2016, skrev undertecknad en artikel med titeln “Can’t stump the Trump – En reflektion kring den politiska debattens gränser”. Precis som titeln antyder så behandlade denna text hur Donald Trump, ”The Donald”, har kommit att tänja på och omdefiniera gränserna i den amerikanska politiska debatten.

När Panorama nummer 16 gavs ut så var primärvalsproceduren i full gång, Trump stod sig stark gentemot de andra kandidaterna och såg ut att bli den framtida kandidaten för det republikanska partiet i presidentvalet 2016. Dock så vilade det ändå ett ganska stort mått av förvåningen över hela processen – denne kandidat som många behandlat som ett skämt var helt plötsligt den presumtiva huvudkandidaten för ett av USA:s två största partier.

Genom att ha levererat ett minst sagt kontroversiellt budskap, fyllt av fördömande av alla typer av politiska och mediala etablissemang och med ett tydligt element av skuldbeläggande av minoritetsgrupper, lyckades Trump ta sig hela vägen till det allmänna presidentvalet. Ovan nämnda artikel avslutades med en fråga – ”kommer Trump hålla i längden?”. I denna uppföljande text skall det nuvarande politiska läget reflekteras över. Hur ser situationen egentligen ut ett halvår senare, med presidentvalets avgörande runt hörnet?

RealClearPolitics.com (RCP) är en organisation som samlar in data ifrån flertalet politiska

6

opinionsundersökningar i USA och sammanställer dem för att därefter presentera ett genomsnitt.

Eftersom gränserna mellan media och politik ofta suddas ut i USA så är denna sida ett bra verktyg för att få en någorlunda objektiv insikt i hur opinionen faktiskt ser ut. I skrivande stund (24:e oktober 2016) så leder Clinton med 5,5 procentenheter, 47,8 % gentemot Trumps 42,3 %. En granskning av den aggregerade opinionen över tid, från när mätningarna började (förste juli 2015) tills idag, visar på att Clinton har i stor utsträckning behållit ledningen – dock med varierande marginal. Trump har tagit ledningen i kortare perioder, dock aldrig med mer än någon enstaka procentenhet. Överlag så verkar opinionen visa på att Clinton har ett visst övertag, om än ett fluktuerande sådant. Samtidigt är det viktigt att beakta att ingenting är avgjort förrän efter att rösterna är räknade, Clintons ledning är inte sådan att hennes väljare bara kan slå sig till ro. Politiska skrällar är inte främmande i USA, det gäller för båda kandidaterna att få sina väljare att gå till urnorna på valdagen och rösta.

Varför har Trump inte lyckats att omsätta sin, åtminstone i vissa läger, framgångsrika antietablissemangsretorik till en hållbar ledning i det allmänna valet? Dels kan det bero på att delar av hans retorik explicit pekar ut minoritetsgrupper som skulden till många av de problem som delar av USA:s befolkning tampas med. Dessa minoritetsPANORAMA #19

grupper lär knappast gå ut och rösta på Trump i någon större utsträckning. För Clinton handlar det snarare om att få dem att gå ut och rösta på henne, inte avstå från att rösta eller rösta på ett tredje partis kandidat. Vidare så har skandalerna kring Trump fått vissa av frontfigurerna i det republikanska partiet att distansera sig från honom. Vägvalet som detta representerar influerar självklart opinionen, mer moderata republikanska väljare följer troligtvis dessas exempel och lägger antigen sina röster på någon annan i startfältet eller avstår från att rösta överhuvudtaget. Det ligger i kontroversens natur att splittra, frågan är om inte Donald Trump har lyckats för bra med att marknadsföra sig som en kontroversiell kandidat och därmed skrämt bort mycket av sitt beräknade stöd.

Det tål att poängteras att de åsikter och opinionsströmmar som lyft fram Trump till den position han är idag inte kommer att dö ut även om han förlorar valet. Misstron mot media, mot den politiska eliten och mot samhällsförändringar kommer att leva kvar och kanske växa sig ännu starkare. I ett val där legitimiteten kring själva systemet är starkt ifrågasatt i vissa läger redan innan valet i sig är avgjort finns det många fallgropar – fallgropar som riskerar att bestå och grävas än djupare oavsett valets utgång. Om Trump förlorar och Clinton vinner så har hon ett minst sagt stort arbete framför sig i att försöka ena ett land med en så pass splittrad opinion. Åtminstone vissa grupperingar inom den

FOTO: FLICKR/IMATTJOHNSON

En kontroversiell presidentkandidat håller upp en bild på Trump.

väljargrupp som ställt sig bakom Trump vill se Clinton fängslad för hennes handlingar som utrikesminister. Dessa väljare lär inte ställa sig bakom Clinton lättvindigt, de riskerar att underblåsa en fortsatt kris i opinionen.

U

SA är ett land som har haft sin beskärda del av kontroversiella presidentkandidater, på gott och ont. Få tidigare kandidater har dock kunnat kombinera kontrovers

och opinionsstöd på samma sätt som Trump har kommit att göra.

Samtidigt så finns det en del som tyder på att det inte räcker hela vägen fram, nyhetens behag verkar åtminstone inte säkerställa en ledning i opinionen. Kontroversiella politiker har en tendens att flamma upp snabbt och försvinna lika fort. Det är oftast först när de upphör att vara allt för kontroversiella och införlivas i mainstreamopinionen som de har möjlighet att vinna livskraftighet på de stora politiska arenorna. Oavsett PANORAMA #19

vad valresultatet blir i november så har Trumps kandidatur lyft in en ny, mer explicit missnöjeskultur i politikens finrum. Huruvida detta leder till att Trump och hans gelikar kan gro sig fast i opinionen återstår att se – det är dock otvivelaktigt att fler kontroverser är att vänta i amerikansk politik, både under och efter valet.

•

7

Studenternas presidentkandidat av Lovisa Eriksson

O

lika demografer är alltid viktiga när det gäller politiska val. Det märks inte minst under presidentvalen i USA, och speciellt detta år. Det pratas, och skrivs mycket om vilken kandidat som vinner vilken grupp. Vi läser om Hillarys övertygande opinion över svarta i USA, eller att Trump lyckats hitta en helt ny grupp individer som aldrig tidigare röstat. Vem man är blir hoptrasslat med vilken grupp man tillhör, och man ges därefter en preferens i valet mellan de olika kandidaterna. Av denna anledning är det intressant att se hur vår grupp, studenter, förhåller sig mellan de olika kandidaterna. Är det möjligt att vi, eller våra amerikanska motparter, också kan ses som en grupp för Clinton eller Trump att ”vinna”.

Innan vidare undersökning av studenters preferenser kan det vara intressant at lufta lite fördomar om resultaten. Hillary Clinton har tidigare gått hårt åt Trumps väljarkår, och sammanfattningsvis kallat dessa dumma. Då inte dumma som elaka, utan mer svagbegåvade.

Det kanske är naivt att ta hennes ord för det, men det verkar finnas även en allmän uppfattning om vilka som röstar på Trump. För att utveckla fördomarna skulle alltså opinionsundersökningen förväntas

8

visa på en hög procentuell fördel för Clinton. Utöver detta går hon hem hos de unga, som verkar kunna relatera till henne.

Inom universiteten är det även rimligt att förvänta mer diversitet.

Förväntningar om ett högre stöd än medel för de alternativa kandidaterna, Johnson och Stein. Libertarianska Gary Johnson, trots hans fadäser om Aleppo, borde vara populär.

Jill Stein från Green Party borde också kunna överraska med några procent. Stein och Johnson är mer ideologisk renodlade. På universiteten ges det mer rum för dessa ideologiska renodlingar att frodas, något som inte ges lika naturligt utanför vår miljö.

Nog resonerat. Låt oss se till siffrorna. Det är alltså utbildningsgraden vi är intresserade av, och hur den differentieras mellan kandidaterna.

Den senaste tidens opinionsundersökningar har visat på ett visst övertag för Clinton, i skrivande stund. Även demografiskt separerade opinionsundersökningar för universitetsstudenter eller individer med en universitetsexamen ger samma resultat. Såhär har det inte alltid varit. Därför är det något chockartat, trots att det stämmer in på de ovanskrivna fördomarna. För att jämföra med det senaste presidentvalet, det mellan Mitt Romney PANORAMA #19

(R) och Barack Obama (D) har fördelningen förändrats drastiskt.

Från dåvarande siffror 48% mot 50% med fördel för Obama, till nuvarande siffror 29% i Trumps favör mot Clinton säkra majoritet med 52% av rösterna för studerande eller de med en universitetsexamen.

Något har uppenbarligen hänt.

Trump-faktorn har uppenbarligen en effekt här, men på ett negativt sätt. Som en förlängning kan man också hävda att i Trumps misslyckande reser sig Johnson. Han visar på stödsiffror från samma grupp med 11%, något som är häpnadsväckande högt för en alternativ kandidat utanför demokraterna eller republikanerna. Johnsons siffror har vart höga även vid de allmänna mätningarna, som de flesta förklarar som ett slags anti-Trump fenomen. Detta kan som ovan skrivet även förklara de höga siffrorna hos universiteten, men här tas även den ideologiska övertygelsen upp som ett argument som är stor just vid de amerikanska universiteten.

För den gröna kandidaten, Jill Stein stämmer även prediktionen.

Hennes marginal är dock mindre, på 4% hos studerande eller de med en universitetsexamen mot cirka 2-3% i de nationella mätningarna.

•

Alla data är hämtas från PEW RESEARCH CENTER och RCP

9

PANORAMA #19

Deciphering Africa’s future What Trump or Clinton will mean for US-African relations

T

he world has for months been transfixed on the spectacle that is the 2016 American Elections.

With a villainous, orange tinted man and a campaign suffused with personal jabs and insults, a presidential election has never before so closely resembled a reality show.

Nevertheless, if we disregard the baseless prattle and one candidate’s obsession with building walls, the two nominees have debated toe to toe on key issues regarding international security, the economy and America’s role on the global stage.

Unsurprisingly, both candidates have been especially vocal about issues surrounding the Middle East and the potential threats of an increasingly authoritative Russia and expansive China. Issues surrounding the African continent have however been discussed to lesser extent, begging the question of what forms US-African relations will take under either Trump or Clinton?

“

Irrespective of who emerges victorious, America will maintain its position as a global hegemon and will continue to influence international order. As such, understanding what Trump or Clinton will mean for the African continent could help shed some light on what direction African countries will take following this year’s election.”

10

by Misha Desai Considering America’s hegemonic position in global politics, foreign countries cannot afford to feign disinterest in the US elections. Merely claiming that the politics of another country will have no bearing on their own is not a realistic stance with regard to the US. Decisions made in America have a habit of spilling over their own borders and influencing (often negatively) others on the global stage. Irrespective of who emerges victorious, America will maintain its position as a global hegemon and will continue to influence international order. As such, understanding what Trump or Clinton will mean for the African continent could help shed some light on what direction African countries will take following this year’s election.

O

US engagement in Africa has taken many forms over the past decades, but it wasn’t until the 9/11 terrorist attacks that the US truly began solidifying partnerships with African countries. With a growing transnational terrorist network a very real threat to US national interests, America has begun to understand the geopolitical importance of certain African countries in containing and counteracting violent extremism. As such, under the Obama Administration, we have witnessed a dramatic shift in US foreign assistance to Africa.

While prior to the 9/11 attacks, US assistance was framed around humanitarian and development aid, today we have seen a new wave of investments aimed at bolstering the security frameworks and capabilities of African states. Regional ‘anchors’, such as Kenya, Nigeria and South Africa have over the past few years received millions of dol-

Engagement with the African continent will be nothing new for the

PANORAMA #19

lars’ worth of military and security aid aimed at curbing the spread of terrorist networks and securing US national interests abroad. Considering Obamas African roots, it was hoped that he would strengthen ties between the continent and the US; which he to an extent has managed to do. Looking beyond the security related aid, Obama has left a lasting legacy in Africa that has seen improvements in governance and democratic norms as well as human and LGBT rights throughout the continent.

f the two presidential nominees, it would seem that Mrs. Clinton would most closely emulate the Obama administrations African approach. Being a Democrat and having served as Secretary of State under Obama, Clinton would most likely share the current administrations liberal approach to engaging with the continent. The Democratic Party platform highlights the need for continued partnership and collaboration with the African Union that emphasizes trade and development assistance. The document further outlines the aim of engaging with African partners to strengthen democratic institutions and human rights as well as bolster their counterterrorism capabilities. The policies set forth by the party platform are very much in line with Clinton’s liberal internationalist stance. As such it would seem most logical for Clinton to maintain the partnerships and policies fostered under the Obama administration, many of which were actually spearheaded by her at the State Department.

Democratic nominee. The Clinton foundation has for many years been very active in the continent and has made many deep rooted commitments to strengthen healthcare systems, tackle climate change and provide innovative farming techniques aimed at boosting food security. As such, if Clinton manages to win the election, the resources and influence associated with the presidency, could usher in a new chapter in US-African relations, one that could have lasting effects on the continent. However, Clinton has had her fair share of condemnation regarding her support for aggressive interventions in Africa. The bombing of the El Shifa pharmaceutical plant in Khartoum, which provided over 60% of available medicine in Sudan, as well as the NATO bombings in Libya which resulted in the ousting and death of Moammar Qaddafi and plunged the country into a bloody civil war are a testament to this claim. While Clinton’s liberal internationalist stance may seem beneficial for the continent, it could set a dangerous precedent that utilizes promises of democratic development as a smokescreen for imperialist ambitions.

While Clinton has previous experience with the African continent, Trump has been far less vocal in detailing his plan of action regarding US-African relations. Funnily enough, despite his lack of clarity, he has nevertheless garnered a support base in Africa, with one of the continents longest serving presidents Robert Mugabe and bizarrely enough, Obamas Kenyan half-brother Malik Obama, both declaring their support for the Republican nominee. Nevertheless, many African leaders have been left in the dark over whether Mr Trump actually has a policy on Africa. An official Republican Party stance can however be gauged from their party platform. The document highlights Africa’s ‘extraordinary potential’ and the benefits of garnering a strong partnership between the two actors.

However, the Republican stance is critical of the Obama administra-

tions aid policies, which it claims, imposed a social and cultural agenda aimed at legalizing abortion and promoting homosexual rights in African countries. The document instead highlights the need to facilitate an aid program in line with the party’s values, which, for example, includes supporting faith-based groups in Africa. However, in line with the Obama administration, the platform advocates for closer economic and military cooperation to combat ‘forces of radical Islam’ that are threatening countries throughout the continent.

“

While Clinton has previous experience with the African continent, Trump has been far less vocal in detailing his plan of action regarding US-African relations. Funnily enough, despite his lack of clarity, he has nevertheless garnered a support base in Africa”

W

hile it is difficult to determine Trumps modus operandi, owing in large to his own vagueness, one could nevertheless expect that he would follow the guidelines set forth by his party if he was to be voted in as president. While this may not result in a significant overhaul of US security related policies in Africa, it could result in a notable change in US aid policies in the continent.

However, Trump has been vocal in his criticism of America’s role as ‘world policemen’ promoted by the current administration. He instead envisions an alternative status that sees the US as an isolationist power, focussed on its own affairs and only intervening abroad if it is compensated in some way. If this vision comes to fruition, US engagement with foreign actors could be sigPANORAMA #19

nificantly reduced. In African this could result in countries gravitating towards fostering stronger ties with China or other BRIC countries. China’s involvement in the continent has grown considerably in the past decade and a reduced US presence would benefit them greatly. This development will however be at odds with Mr Trump’s own stance on China’s growing role on the global stage. Trump has on many occasions addressed China’s growing influence as a threat to US interests. As such, an increased presence in Africa may be necessary to curb China’s influence in the continent, which may undermine his vision of the US as an isolationist power. All in all Trumps African policy, or lack thereof, highlights the often confused or paradoxical nature of the Republican nominee.

It is difficult to concretely determine how US-African relations will look like under either Trump or Clinton, as only time can tell. However, I find it hard to see their polices decreasing Americas security assistance to the continent. As long as a terrorist threat persists in the region, US national interests will be at stake and therefore a continued presence will be inevitable. Furthermore considering the amount of resources already devoted to curbing the spread of extremism, it is likely that Americas invested interests in the continent will continue until they bear fruit. America’s African policy will always resolve around their own interests, regardless of who is president. Ultimately the biggest difference in their policies will lie in whether they stand fast in their respective internationalist or isolationist viewpoints.

•

11

A Swing and a Miss

–”A

av Henrik Smångs

nd what is ’a leppo’?”

Gary Johnson uttalar orden långsamt och prövande, han verkar liksom smaka på dem. Efter det följer någon sekunds tystnad som känns som en smärre evighet i MSNBC:s TV-studio, medan journalisten som nyss har frågat vad den libertarianske kandidaten hade tänkt göra åt kriget i Syrien om han skulle bli vald till president, överväger hur han ska ta det härifrån.

– ”You’re kidding…”

Journalisten börjar sedan förklara vad Aleppo är och varför en amerikansk presidentkandidat bör känna till staden tills han avbryts av en något besvärad Johnson: –”Okay, got it, got it… Well, with regards to Syria…”

Där tar klippet abrupt slut. I politiken kan det som bekant ibland vara tvära kast, men att se någon så totalt förgöra alla sina chanser att aspirera på presidentposten på lite mindre än en halv minut gör nästan fysiskt ont. Klippet där Johnson intervjuas skickades till mig från en vän med kommentaren ”too good for fiction”, och det är ungefär så hela det amerikanska valet känns just nu. Stephen King kan slänga sig i väggen; valet mellan Hillary Clinton och Donald Trump skrämmer nog slag på de flesta amerikaner, allt medan en häpen omvärld tittar på.

Det amerikanska presidentvalet är verkligen ett val mellan ”the lesser of two evils”: aldrig någonsin har två presidentkandidater haft så låga förtroendesiffror som nu: 52,9 % ser Clinton som ”unfavorable”, respektive 61,1 % för Trump, enligt statistik från Real Clear Politics. Med de siffrorna är det inte konstigt om folk ser sig om efter något annat alternativ, men finns det egentligen några?

I amerikanska presidentval väljs elektorer (538 stycken totalt) i varje delstat som sedan i sin tur utser presidenten. Den kandidat som får majoritet i en delstat får då alla elektorsröster som hör till delstaten, eftersom de är bundna att rösta på den kandidat som fått flest röster. Rösterna räknas

12

delstat för delstat, och elektorerna är fördelade efter folkmängd, vilket medför den egenheten att en kandidat kan få majoritet i landet som helhet och ändå inte vinna valet. Det var vad som hände i valet 2000 då Bush vann över Gore genom att dramatiskt vinna Florida med drygt 500 röster, något som säkrade honom delstatens 25 elektorer, och i förlängningen presidentämbetet. Detta trots att Al Gore fick fler röster totalt än Bush.

En intressant diskussion från valet 2000 som jag inte kommer ge mig in i här är huruvida den tredje populäraste kandidaten Ralph Nader från Green Party kostade Al Gore segern genom sin blotta närvaro, en så kallad spoiler effect – helt enkelt att han vann röster som annars hade gått till Gore. En sak är säker: det amerikanska valsystemet gynnar inte, på gott och ont, en mångfald av kandidater. Ett annat exempel är presidentvalet 1992, där den oberoende kandidaten Ross Perot vann cirka 19 % av alla röster, men inte fick några elektorer överhuvudtaget.

Diskussionen om andra alternativ blir särskilt tydlig i det här valet; ett sällsynt möjligheternas fönster har öppnat sig. Just nu, ännu en gång med siffror från Real Clear Politics, drar ovan nämnda Gary Johnson in ett sexprocentigt stöd, medan den fjärde största kandidaten, Green Partys Jill Stein, drar ihop drygt två procent. Men mer än en tredjedel av unga röstberättigade har övervägt att rösta på någon av dem. Med andra ord utgör de en faktor som, om det togs tillvara, skulle kunna leda till något mer än ovan nämnda spoiler effect. Även om båda med emfas hävdar att en röst på dem inte skulle vara en bortslängd sådan, måste man säga att det amerikanska ”winner takes all”-systemet uppmuntrar till taktiskt röstande. Så en strävan efter ett bättre alternativ kan paradoxalt nog leda till att ”the greater of two evils” vinner. Har ett land ett majoritetssystem, leder detta oftast till att två stora partier formas och resten blir irrelevanta. Då kan tredje- och fjärdekandidater göra lite som de vill, det är ändå ingen som lyssnar. Men ibland, som nu, öppnas fönstret för att rummet är unket, och då får man ta vara på det. Vara ett alternativ till status quo eller undergången. Och för Guds skull svara på frågan om vad man vill göra åt Aleppo.

PANORAMA #19

•

Automatisering: eller den elektriska arbetaren

av Emil Bergman

V

i möts idag ständigt av nya innovationer som ofta för tankarna till science fiction och olika popkulturella framtidsvisioner.

Vi kanske inte har flygande bilar ännu men möjligheterna är många och banbrytande upptäckter och utvecklingar kommer göra dem fler framöver. En konkret möjlighet som vi står inför har att göra med automatisering. Industrirobotar har redan används vid löpandeband i många år och självkörande bilar rullar idag på vissa vägar i USA. Mindre kända exempel på automatisering är att det inom aktiemarknaden är vanligt med datorprogram som köper och säljer aktier, eller att de flesta sannolikt redan har läst en artikel med en elektronisk författare. Automatiseringen kommer troligen få en stor påverkan på arbetsmarknaden då utvecklingen inom ämnet går snabbt och fler arbetsuppgifter kommer att kunna automatiseras inom fler fält än idag.

Det kan således komma att bli en stor omställning på arbetsmarknaden där människor helt enkelt inte behövs för vissa arbetsuppgifter längre.

I en studie från 2013 kommer Michael A. Osbourne och Carl Benedikt Frey vid Oxford University fram till att under de närmaste 20 åren kan uppskattningsvis 47 % av alla jobb i USA automatiseras.

En liknande svensk studie visar att runt 53 % av jobben i Sverige kan komma att övertas av avancerade datorprogram eller andra maskiPANORAMA #19

ner. Detta är en avsevärd del av respektive lands arbetsmarknad och det blir således viktigt att förbereda sig och försöka klura ut hur vi kan använda detta för att gynna samhället och hur man ska anpassa såväl samhället och tekniken för att uppnå ett gynnsamt förhållande för oss medborgare. Men som med alla stora förändringar gäller det att komma förberedd, det är inte sannolikt att 47 % respektive 53 % av alla arbetsmöjligheter automatiseras över en natt men en så stor gradvis förändring kan fortfarande få stora konsekvenser och om vi inte är förberedda på den riskerar de som idag klagar över jobbtjuvar att få en verklig överman, eller snarare maskin.

Jobben som löper störst sannolikhet att automatiseras under de kommande 20 åren är de inom detaljhandel och försäljning, men även många industriyrken kan påverkas. Mer förvånande är möjligen utsträckningen i vilken tjänstemannayrken kan komma att bli påverkade av ökad automatisering.

Ser vi till exempel till ekonomyrket bedöms sannolikheten att arbetsuppgifterna datoriseras eller automatiseras vara runt 50 %. Ett konkret exempel på hur snabbt utvecklingen har gått är självkörande bilar som troligen kommer att få en stor inverkan på transportindustrins utformning. Just förmågan att köra med alla de komplexa och snabba beslut det medför togs i början av 2000-talet upp som ett exempel på att mänsklig iakttagelseförmåga 13

kommer att vara svår att ersätta, men idag rullar självkörande bilar i liten skala på vägarna i USA. Utvecklingen på området har gått otroligt fort och kommer troligen inte bromsa in. De ekonomiska krafter som driver företag gör det även troligt att dessa till stor del kan komma att ersätta yrkeschaufförer när utvecklingen kommit tillräckligt långt att bilarna kör på samma nivå som människor eftersom löner är en stor kostnad för företagen medan en engångsinvestering på lång sikt blir betydligt mindre.

förhållanden på arbetsmarknaden, lyckas vi med detta kan det till och med agera som en hävstång och öka produktiviteten och kvaliteten på flertalet varor.

A

utomatiseringen och dess effekt på arbetsmarknaden är dock ingen ny företeelse utan det är en process vi redan idag befinner oss mitt i. De senaste fem åren har uppskattningsvis 10 % av jobben i Sverige automatiserats, främst har det skett inom arbeten av mer rutinmässig karaktär inom administration, industri och vid butikskassor. Vi kan se förändringen när vi handlar mat och kan välja självskanning, där självskanningsmaskinen delvis har övertagit kassapersonalens arbetsuppgift. Nya jobb har till viss del skapats men de överväger inte de som delvis utkonkurrerats. Värt att nämna är sysselsättningsgraden i Europa har dock ökat något under samma tid trots den höga graden av automatisering.

FOTO: FLICKR/IMATTJOHNSONSMOOTHGROOVER222

Det är enkelt att framhålla utbildning som lösningen på en förändrad arbetsmarknad men denna kommer troligen att behöva utformas annorlunda för att hantera ett möjligt nytt arbetslivsklimat och de nya funktioner som vi kommer att stå för inom denna. Den torde bland annat fokusera på ökad flexibilitet samt större rörlighet på arbetsmarknaden för att undvika att de vars arbeten riskerar att utkonkurreras står utan konkurrenskraft eller relevant kompetens på arbetsmarknaden om så skulle ske.

Samtidigt kan detta leda till sänkta produktionskostnader och därmed ge även låginkomsttagare en högre materiell levnadsstandard samtidigt som flera av de yrken som inte kommer att drabbas nämnvärt kan bli mer attraktiva framöver.

En politiskt betydande effekt som stiftelsen för strategisk forskning pekar på är dock att vi i framtiden kanske inte kommer att kunna hålla hög sysselsättning som välfärdens fanbärare utan att alternativa lösningar som tillväxt kan bli aktuella. Automatisering är ingen ny företeelse men en växande sådan och en möjlighet om vi är förberedda och hanterar den väl.

•

Till stor del handlar det om att försök anpassa sig till förändrade 14

PANORAMA #19

En självkörande bil från Google

I skuggan av USA av Ville Trygg

D

et kan nog utan att erhållas allt för stort mothugg konstateras att det är en allmän uppfattning att bevakningen av det amerikanska presidentvalet i svenska medier är stor; likaså ter sig den generella bevakningen av USA. I skarp kontrast till detta är bevakningen av Europeiska unionen, den inflytelserika politiska enhet vilken Sverige sedan 1995 är en del av. Stundligen förekommer amerikanska spörsmål i nyhetsinslag, reportage jämväl allehanda så kallade push-notiser. Rapporteringen från EU tycks utgöra dess antonym. Rykten florerar om att antalet svenska journalister i Bryssel går att räkna på ena handens fingrar samtidigt som åtskilliga, om inte alla politikområden numer i mer eller mindre utsträckning influeras och regleras av Europeiska unionen. EU-regler finns överallt för att minska transaktionskostnaderna och därigenom praktiskt möjliggöra de fyra friheterna.

Exempelvis bygger stora delar av konsumentskyddsrätten, med bland annat ångerrätten vid distansavtal, på EU-direktiv som implementerats i nationell lagstiftning. Ett annat exempel är Lissabonfördragets inrättande av en hög representant för utrikesfrågor liksom en Europeisk utrikestjänst. Termerna utrikesminister och utrikesdepartement ligger nära tillhands, om än oanvända av lika mycket diplomatiska som kosmetiska skäl.

Europeiska unionen är en intressant konstruktion av sällan skådat slag.

Aldrig förr har stater avhängt sin suveränitet på förevarande vis.

Med inrättandet av utrikestjänsten tangeras också ett av de klassiska karakteristika för suveränitet.

Unionsbygget utmanar rent av det westfaliska systemets statssyn och somliga bedömare utmålar den europeiska ordningen som postmodern – i sitt väsens unicitet, eljest nydanande beskaffenhet – även om ett sådant ställningstagande än så länge kan vara för tidigt att göra; med Brexits förestående orosmoln hägrandes göres det nog bäst i att låta den triumferande fanfaren vänta.

“

Stundligen förekommer amerikanska spörsmål i nyhetsinslag, reportage jämväl allehanda så kallade push-notiser. Rapporteringen från EU tycks utgöra dess antonym. Rykten florerar om att antalet svenska journalister i Bryssel går att räkna på ena handens fingrar samtidigt som åtskilliga, om inte alla politikområden numer i mer eller mindre utsträckning influeras och regleras av Europeiska unionen.“

PANORAMA #19

M

en varför är Europeiska unionen, detta massiva projekt, så främmande för oss?

I vart fall fanns en insikt om den uppfattade avlägsenheten till EU hos regeringen som mot bakgrund tillsatte en statlig utredning, SOU 2016:10, betitlad som EU på hemmaplan. I utredningen läggs en ganska dyster syn fram: bland annat talas om ett demokratiskt underskott inom EU, någonting som är synnerligen allvarligt. Dock är det så att det demokratiska underskottet i unionen inte består på formell institutionell nivå, utan är snarare kunskapsbaserad. Okunskapen om EU, inte minst bland tjänstemän och politiker, leder till minskat inflytande, men även i det att journalister saknar kunskap leder det till att det saknas kunnande om hur makten, processerna och aktörerna inom EU skall granskas. Utredningen är också tydlig i sitt konstaterande om att problemet är svenskt och ytterst ligger hos svenska institutioner för att citera utredningen direkt: ”En stor del av det som ofta kallas EU:s demokratiska underskott är i realiteten ett svenskt demokratiskt underskott”.

U

nder samma tematik råder den svenska ordningen att EU-frågor behandlas i hyfsat stor mån som utrikespolitik, i vilka regeringen har osedvanliga befogenheter jämfört med andra sakområden.

Sägas skall dock att EU-nämnden existerar för riksdagens kontroll, varmed ordningen i sig inte är 15

alarmerande. Likväl är det så att det är regeringen som förfogar över Sveriges plats i Europeiska unionens råd som delar lagstiftande befogenheter med Europaparlamentet.

Därmed, vilket konstateras i utredningen, sker en maktförskjutning till att regeringen får lagstiftande uppgifter. En annan viktig parameter som måste tagas i beaktande är när samråd och remiss sker. Kutymen i Sverige är att ett förslag skickas ut på remiss innan det är antaget.

Således finns remissvaren att beakta när förslaget är föremål för beslut.

Det som svenska myndigheter tycks missa, enligt utredningen, är att förslaget är föremål för beslut redan när det behandlas i EU, det är där som möjligheten till att påverka finns. Sverige håller med andra ord olyckligt fast vid ordningen att skicka ut förslag på remiss innan det skall behandlas i riksdagen och inte anpassat sig efter de förändringar som EU-medlemskapet medfört. Problemet med detta är att då är frågan redan avgjord och enkom skall implementeras i nationell lagstiftning utan några större möjlighet att påverka innehållet.

Sålunda kommer dessa åsikter ej att kunna beaktas alls, eftersom Sverige i det skedet redan är bundet vid ett visst direktiv. Implementeringen är i det flesta fall en formsak.

Yttermera finns EU-domstolen med överstatliga befogenheter varigenom tolkningen likriktas och det går följaktligen inte att göra som med andra folkrättsliga konventioner att flyktigt hänvisa till att landet gör en annan tolkning av konventionsbestämmelsen.

tämligen intetsägande remissrunda.

Kanske är det så att EU kan passa in på liknelsen om att skogen inte ses för alla träden.

•

D

et är problematiskt att kunskapen om EU är låg. Någon har yttrat att det behövs en populärkulturell kreation för att öka intresset för unionen, vilket nog inte är en främmande tanke. Samtidigt föreslår utredningen en rad åtgärder för att höja kunskapsnivån och för att överbygga remissproblemen genom att tidigarelägga vissa samråd. Det återstår att se vilka konkreta åtgärder som vidtages, och utredningen har nyss varit ute på en

16

PANORAMA #19

fakta

Europeiska Unionen har 7 institutioner: Europaparlamentet

Europeiska rådet

Direktvalt parlament med 751 ledamöter, med delad budget- och lagstiftningsmakt med Europeiska unionens råd. Utser kommissionens ordförande och beviljar kommissionens ansvarsfrihet.

Talman: Martin Schultz (PES) Säte: Strasbourg och Bryssel

Består av medlemsstaternas stats- eller regeringschefer samt sin ordförande och kommissionens ordförande. Brukar kallas för toppmöte och syftar till att ge unionen de impulser som behövs för dess utveckling och bestämma allmänna politiska riktlinjer och prioriteringar.

Ordförande: Donald Tusk (EPP) Säte: Bryssel

Europeiska unionens råd/rådet

Europeiska kommissionen

Består av en minister från varje medlemsstat. Kallas därför även för ministerrådet och ministerkonstellationerna skiftar beroende på vilken fråga som behandlas.

Rådet delar budget- och lagstiftningsfunktion med Europaparlamentet.

Ordförande: Roterar mellan medlemsstaterna var sjätte månad, undantaget i rådet för utrikes frågor där höge representanten för utrikes frågor är ordförande f. n.

Federica Mogherini (PES).

Säte: Bryssel

Fungerar som EU:s regering och har ensamrätt att lägga fram lagförslag i nästan alla frågor. Består av en person från varje medlemsstat och utses av Europeiska rådet med Europaparlamentets godkännande.

Ordförande: Jean-Claude Juncker (EPP) Säte: Bryssel

Europeiska centralbanken

Europeiska unionens domstol

För unionens monetära politik och leds av en direktion med sex ledamöter samt ECB-rådet som består av samtliga euromedlemsstaters centralbankschefer. Direktionens ledamöter utses av Europeiska rådet efter samrådet med Europaparlamentet och Europeiska unionens råd Ordförande: Mario Draghi Säte: Frankfurt am Main

Säkerställer att lag och rätt följs vid tolkning jämväl tillämpning av fördragen.

Består av 28 domare i domstolen och 47 domare i tribunalen (tidigare förstainstansrätten) och utses i samförstånd av medlemsstaternas regeringar.

Ordförande: Koen Lenaerts Säte: Luxemburg

Europeiska revisionsrätten

Reviderar unionens räkenskaper och består av en revisor från varje medlemsstat och utses formellt av Europeiska unionens råd efter samråd med Europaparlamentet.

Ordförande: Vítor Caldeira Säte: Luxemburg

!

PANORAMA #19

Ingen av dessa institutioner skall dock sammanblandas med Europarådet som är en mellanstatlig organisation för att främja demokrati, mänskliga rättigheter och rättstatsutveckling.

17

Presidentkandidaten som klev in i kylan av Andreas Thiberg

P

å bara några månader har Donald Trump lyckats bli både hatad och gjord till åtlöje av miljontals människor. Inte särskilt förvånande efter en kampanj som mest bestått av klumpiga grodor och kränkande retorik.

Mer överraskande är kanske att även det republikanska partiet, som han blivit vald att representera i presidentvalet, i allt större utsträckning har vänt sig emot honom.

Visserligen är det i alla fall delvis fråga om krishantering från republikanernas sida. Såhär några dagar innan valet pekar allt (med reservation!) på att Trump aldrig kommer att hamna i Vita Huset. Redan under primärvalet varnade många för att en eventuell Trump-kandidatur skulle skrämma bort väljare och därmed sabotera partiets chanser. De flesta praktiskt lagda republikaner har redan ställt in siktet på 2020, alternativt fokuserat på valet till kongressen, där en demokratisk majoritet hotar.

Att ta avstånd från Trump redan innan valresultatet är känt är ett bra sätt att värna om sin framtida politiska karriär.

Det är dock i huvudsak inte Trumps eventuellt rekorddåliga resultat i valet som gör honom till en paria i sitt eget parti. Inte heller är det hans rasism, sexism eller pladdriga retorik, även om mycket av den avsmak för hans ”killsnack” som republikaner get uttryck för säkert är genuin. Det som skär sig är istället de ekonomipolitiska idéer som gjort Trumps kampanj unik i modern republikansk historia, och som i någon sorts politisk ironi har många likheter med traditionell vänsterpolitik.

R

epublikanerna har längre varit den industriella kapitalismens parti. I alla fall sedan 80-talet har partiets

18

PANORAMA #19

väljarbas huvudsakligen bestått av en äldre, vit medelklass. En restriktiv hållning i sociala frågor (HBTQ-personers och svartas position i samhället, till exempel) har blidkat de socialkonservativa väljarna, men partiets ideologiska kärna har alltid varit nyliberalismen som den konstruerats av amerikanskt kapital. Just därför är Trumps framgångar ett slag i ansiktet för desamma. Han är en representant för en ny, radikaliserad höger vars önskningar ofta står i direkt konflikt med nyliberal ideologi.

Mest talande är Trumps fientliga inställning till frihandel. Den globala ekonomin och dess destruktiva effekter på amerikansk industri har varit en av kampanjens viktigaste frågor.

Det har föreslagits skyhöga tullar på importerad varor och omfattande ansträngningar att återuppliva inhemsk amerikansk industri. Det är en protektionistisk linje som minner om amerikansk politik innan nyliberalismens genomslag via Ronald Reagan på 80-talet.

T

rump har också ifrågasatt USA:s roll som imperialistisk stormakt och världspolis. Amerikanskt kapital har länge förlitat sig på den nationella militärmakten för att försvara sina intressen globalt, framförallt i Mellanöstern. Trump ses i det avseendet som en avsevärt mindre pålitlig aktör än till exempel Hillary Clinton. Han har under kampanjens gång hunnit diskutera ett utträde ur NATO, kritiserat Israel och ifrågasatt USA:s förhandlingar med Iran på ett sätt som få eller inga andra amerikanska toppolitiker skulle våga. Det är talande att en stor del av de donationspengar som traditionellt slussats från försvarsindustrin till republikanerna istället hamnat hos Clinton inför årets val.

Även Trumps xenofobi sticker i ögonen på kapitalet. Mycket av den nutida amerikanska ekonomin är beroende av billig arbetskraft.

Trumps radikala idéer om deportation och murbyggande går inte ihop med de fördelar kapitalet drar av den prekära, lågavlönade arbetarklass som invandringen bidragit till.

S

om tur är behöver lobbyisterna inte se sig om särskilt länge efter ett alternativ.

Sedan 80-talet har ledare för kvinnorörelsen, facken och medborgarrättsrörelsen tappat allt mer inflytande över Demokraterna. De har ersätts av en nyliberal dominans som inte nämnvärt skiljer sig från den hos Republikanerna.

Dessutom har man i Hillary Clinton partiets mest högerlutande kandidat i modern tid, både ekonomiskt och utrikespolitiskt. Kampanjpengarna strömmar in till den tidigare utrikesministern, och många av kapitalets mest namnkända representanter (Koch-bröderna, till exempel) har offentligt gått ut med sitt stöd. Till sist har väl ingen lyckats undgå kontroversen kring de privata (och absurt högavlönade) tal Clinton hållit inför Wall Street.

Sanningen är att Clinton är mycket omtyckt bland amerikanska miljardärer och företagsledare. Hon betraktas som en pålitlig, rationell, ”moderat” politiker, som inte skulle få för sig att genomföra några förhastade åtgärder ämnade att få bukt med de stora bankerna. Så var det redan innan Trump hade gett uttryck för några politiska ambitioner. Clinton är nämligen den perfekta ”Middle-of-the-road”-politikern. Hon representerar stabilitet och ett upprätthållande av status quo, vilket är precis vad kapitalet är intresserat av: Restriktiv statlig politik under högkonjuktur, följt av nedskärningar och skattereform i kristider.

L

edarskapskrisen i det republikanska partiet är inget nytt fenomen. Sedan finanskrisen 2007-8 har en populistisk höger utmanat

kapitalets kontroll av partiet. Tea Party-rörelsen är ett exempel: Deras inflytande växte explosionsartat under några år vilket kulminerade i att den federala statsapparaten stängdes ner i över två veckor då Tea Party-anknytna ledamöter ville försena Obamacare. Till följd störtdök deras popularitet och den nyliberala falangen lyckades återta kontrollen över partiet.

Den ideologiska konflikten hos Republikanerna är bara en av konsekvenserna av den polarisering av västerländsk politik som följt efter finanskrisen. Rörelser som Occupy Wall Street och senast Bernie Sanders primärvalskampanj visar på ett brett missnöje mot etablissemanget även bland demokraternas väljarbas. Skillnaden är att den demokratiska ledningen lyckats bättre med att hantera uppstickare än sina republikanska kollegor.

Det är en enkel utväg att skylla Donald Trumps otippade framgång på en väljarbas präglad av sexism, rasism och allmän intolerans och ignorans. Men den analysen bortser från vad som föranlett vändningen i den amerikanska politiken. Det är dessutom felaktigt att föreställa sig Trumps anhängare som okunniga – faktum är att college-utbildade amerikaner är överrepresenterade bland hans väljare. Snarare handlar det om dem som drabbats mest märkbart av USA:s ekonomiska utveckling de senaste decennierna: den breda amerikanska medelklassen. I takt med att den ekonomiska ojämlikheten ökar, inkomsterna stagnerar och de personliga skuldbergen växer till oöverträffade höjder ökar också missnöjet.

Arbetarrörelsen är svagare än någonsin i USA, alla försök till partipolitisk socialdemokrati avväpnas av Demokraterna. Det finns ingenstans att vända sig, och Trump är resultatet.

och hotfulla retorik tillåter Clinton framstå som en demokratins och humanismens förkämpe. Hon framställs som en kompromissande moderat trots att hon representerar en hel radda politiska extremer.

Det är visserligen inte särskilt konstruktivt att säga att de båda kandidaterna är ”lika illa” – om inte direkt felaktigt så är det i alla fall otillräckligt. Det finns all anledning att oroa sig för vad en seger för Trump skulle kunna ha för konsekvenser. Ändå är det viktigt att inse att Trump byggt sin framgång på den systemkritiska vänsterns misslyckande i att producera alternativ. Om man låter det vara ofint att kritisera Clinton – för hennes tveksamma koppling till kapitalet, hennes inkonsekvens i frågor om utsatta gruppers rättigheter, hennes imperialistiska och krigiska utrikespolitik – kan man fråga sig vad man egentligen vill med sitt politiska engagemang.

D

et återstår att se vad som kommer att hände med det republikanska partiet efter en eventuell valförlust. Förmodligen kommer man att göra sitt allra bästa för att radera valet 2016 ur det allmänna medvetandet för att sedan återgå till en mer traditionell, socialt konservativ och ekonomiskt nyliberal plattform inför nästa val. Faktum kvarstår dock att det missnöje som vuxit fram ur den haltande medelklassen och som Trump utnyttjat kommer att finnas kvar, och det lär krävas något annat än fler politiker ur samma skola.

•

D

en vanligaste reaktionen till Trumps kandidatur, även bland progressiva amerikaner, har varit att ovillkorligt stötta Hillary Clinton.

Det är ett välbekant mönster: Trumps kränkande frispråkighet PANORAMA #19

19

10 Topp

...låtar att lyssna på under valvakan

2

1

Bush Was Right The Right Brothers No Surrender Bruce Springsteen

Rockin’ in the Free World Neil Young

4

3

American Idiot Green Day

Av Lovisa Eriksson

6

Born Free Kid Rock

Living in America The Sounds

Take a Chance On Me ABBA

8

5 7

This Land is Your Land Woody Guthrie

Battle Cry of Freedom (Folkvisa)

10

20

PANORAMA #19

Tug of War Paul McCartney

9

Hur gick de senaste valen?

Av Lovisa Eriksson

2000

George W. Bush intar det vita huset efter en procentuell förlust mot Al Gore (271-266, 47,9%-48,4%). För första gången på 112 år förlorar den kandidat som fått flest röster. Efter mycket om och med tilldelades Floridas elektorsröster dock Bush och han kunde tillkännages som USA:s 43:e president. Al Gore är utanför USA mest känd för sin film om global uppvärmning.

2004

George W. Bush håller kvar sin plats efter motstånd från John Kerry (286-251, 50,7%48,3%). Valet domineras av utrikespolitiska frågor, med bakgrund i Bush förklarande av krig mot terrorismen och invasionen av Irak som följd av detta. Bush profilerade sig som en president i krigstid, och att han var den som kunde hålla Amerika tryggt tillskillnad från ”flip-flopparen” Kerry.

2008

Barack Obama vann mot den erfarne veteranen John Mccain (365-173, 52,9%-45,7%).

Demokraternas primärval var ett otroligt jämt race. Obama säkrade inte sin nominering mot Hillary Clinton förrän i Juni samma år som valet. Mellan Obama och Mccain vann Obama med en klar majoritet. Han fick den största andelen av rösterna för en demokrat sedan Lyndon B. Johnson, 1964. Den största politiska frågan i detta val var hanteringen av den värsta finanskrisen sedan 1929.

2012

Barack Obama slog Mitt Romney (332-206, 51,1%-47.2%). En på sina håll ifrågasatt Obama reste sig efter stora demokratiska förluster i mellanårsvalet 2010. Romney lyckades vinna ett tätt primärval efter utmaning från höger. Romney vann den första debatten mellan kandidaterna men till slut blev det en ganska klar seger för Obama.

PANORAMA #19

21

www.healthnavigator.se

Arbeta som managementkonsult inom välfärdssektorn Health Navigator är ledande inom strategisk rådgivning till beslutsfattare inom välfärdssektorn. Genom att arbeta hos oss får du lära dig många värdefulla verktyg inom strategisk rådgivning, såsom ledarskap, problemlösning och projektledning. Vår verksamhet växer och vi söker nu personer till vår konsultverksamhet i Stockholm.

Skicka in ansökan (personligt brev, CV och betyg) via vår hemsida www.healthnavigator.se

Vi söker dig som är: • Ekonom, civilingenjör, läkare eller motsvarande • Nyutexaminerad eller har 1-2 års arbetslivserfarenhet • Analytisk och med ett starkt driv • Skicklig på både muntlig och skriftlig kommunikation • Flytande i svenska, både i tal och skrift • En god lagspelare som också har en förmåga att arbeta självständigt Health Navigator är ledande inom strategisk rådgivning till beslutsfattare inom välfärdssektorn. Vi kombinerar strategisk och medicinsk kompetens med erfarenhet från internationella strategikonsultbolag. Vi har idag kontor i Sverige, Danmark och Storbritannien.

22

PANORAMA #19

Mårtensson, Trygg & Öl ”Fråga inte vad öl kan göra för dig, fråga vad du kan göra för ölen!”

Det amerikanska presidentvalet vållar likt alltid uppståndelse. Ett annat val som också vållar kolumnisterna stort huvudbry – ett val där de också besitter rösträtt – är vilken öl som skall drickas. Troligen leder inte ölvalet till att några världsproblem löses, däremot kan det leda till att de kan levas med. Återigen inympar sig kolumnen under redaktionens val av tema och kommer därför att prova öl från USA, så när som på ett undantag, under den övergripande tematiken: The American Dream.

En kavalkad över hegemonin om det stora landet i Väster; som på sätt och vis utgör

mallen för tingen jämväl dess utformande – inte minst inom ölkretsar – där den rådande humleouvertyren idogt spär på den rådande IPA-trenden/hysterin. All öl som provats i denna kolumn är på sitt sätt hänförliga till den amerikanska drömmen, antingen genom att de bryggts i USA och den entreprenöriella andan däri eller som den sista ölen som får representera själva embryot till drömmen genom brittiska Fuller’s Past Masters.

Till skillnad från tidigare upplagor av denna kolumn – och under den akademiska hederlighetens prövande ok – tvingas vi meddela att ölen denna gång inte dracks i ett korridorrsallrum, utan i en storstuga å den halländska antirurala bebyggelsen,

PANORAMA #19

emedan Panoramas redaktion befann sig på skrivarresa.

Detta kan ha flera inverkningar på provningen, exempelvis var vattnet som glasen jämväl gommen sköljes med denna gång hämtat ur egen borrad brunn, emedan tidigare vatten varit kommunalt via VA-Syd och troligen kommandes från Vombsjön; något som inverkar på intersubjektiviteten vid provningen. Den rättrogne metodologen kan således, med visst fog, ifrågasätta denna kolumns vetenskaplighet.

Däremot dracks den kylda ölen likt alltid inomhus i för ändamålet avsedda glas, medan kolumnisterna något förvånat kunde konstatera att ölkolumnen i och med detta nummer fyller ett år!

Viktor Mårtensson och Ville Trygg

23

Samuel Adams Octoberfest 355ml Provningen inleds i klassisk ölkolumnstil med en ljusare lager, i detta fall så rör det sig om en Samuel Adams Octoberfest.

Varumärket Samuel Adams används för ett gäng öl som bryggs av Boston Brewery, vilket har – föga förvånande – säte i Boston där också denna öl är bryggd. Ölnationen USA är ofta sedd som en synonym för blaskig lager när landet diskuteras i internationella ölsammanhang. För att motverka denna stereotyp är denna utvalda lager inte en av de klassiska amerikanska lagerölen utan ett något annorlunda grepp. Som namnet antyder så rör det sig om en oktoberfestöl, en klassisk säsongsbetonad stil inom öl. Den är något mer fyllig än gängse lager men ändå förhållandevis lättdrucken.

Med detta sagt så går kolumnisterna ändå in i provningen med vissa förutfattade meningar om att även den öl skall smaka amerikanskt blask. Ölen har en fin gyllenbrun färg som skiftar mot ljusare bärnsten när den väl tagit plats i glaset. Doftmässigt så speglar ölen den typiska lagertypen som den tillhör, den gör gällande erinringar om pubmiljö hos kolumnisterna. Smaken gör gällande en tydlig beska, en beska som nästan överskuggar övriga smakintryck. I bakgrunden ligger standardiserade lagertoner, ingenting som påverkar smaken i större grad. Eftersmaken präglas även den av beskan, som dröjer kvar på ihållande manér. Dock så sjunker beskan ner till mer rimliga nivåer i eftersmaken, vilket gör att ölens egentliga behållning står att finna i eftersmaken. Ölen är sammanfattningsvis den typ av öl som är lätt att bli berusad på eftersom den är så pass lättdrucken. Det är inget större fel på ölen men dess standardiserade intryck gör att den känns partiellt menlös.

USA Boston Brewery

Lager 5,5 %

Varunr: 11261 20.90:-

VM: 3,75 24

Varunr: 1502 24,90:-

VT: 2,75 Totalt: 3,25

USA Victory Brewing Company

Weizenbock 8,7 %

VT: 2,75

Varunr: 11658 32.90:-

Totalt: 2,875

Ballast Point Sculpin 355ml

Som avslutning på första halvan av denna upplaga av ölkolumnen kommer Dale’s Pale Ale in i leken. Denna öl är en amerikansk pale ale, en så kallad APA – bryggd i Lyons, Colorado. Vidare är detta även provningens enda burköl. Burköl har ibland ett oförtjänt stigma riktat mot sig, kanske med viss riktighet då många öl av sämre kvalitet ofta återfinns i burkformat. Dock skall det icke förglömmas att burk är det optimala mediet förvara tappad öl i, då ölen inte alls påverkas av exempelvis solljus och andra yttre faktorer vid lagring – detta är dock en återkommande problematik vid långtidslagring av öl på flaska. Därutöver så är detta en ganska grann burk, den ger inga ytterligare associationer till diverse sunkiga öl som även återfinns hos Systembolaget. Ölen alstrar ett frodigt skum vid upphällning och har en mörk färg för att vara en APA. Doften är fruktig på typiskt amerikanskt manér, det är nästan så att det vid blindtest skulle kunna avgöras i vilket land denna öl har ursprung. Dock är doften lite ihålig och flyktig, dock inte alls så stickande som en del andra liknande öl kan varat till doften. Inledningsvis kan det konstateras att detta är en ganska god öl, den har en bra fruktig och frisk smak. Dock når smaken sin kulmen väl kraftigt, det blir en ganska överrumplande smakupplevelse. Detta till trots så rör det sig om en öl som passar bra som uppiggare på en trött förfest eller som nedvarvning dagen efter. Eftersmaken är stabil och jämn samt följer samma smakintryck som resten av smakupplevelsen. Det rör sig helt enkelt om en svag nedförsbacke. Kolumnisterna har även sina stridigheter kring fruktiga öler, denna öl har visserligen inte revolutionerat dessa men den representerar något av en förlikning mellan motstående åsikter.

APA 6,5 %

Öl nummer två i denna prövning är Victory Brewing Companys weizenbock Moonglow, bryggd i Downington i Pennsylvania. En weizenbock är ett intressant koncept för en öl, då det rör sig om en veteöl som inte är en typisk weissbier. Snarare rör det sig om något slags mellanting mellan en weissbier och en mörk lager, där en tydlig maltighet distingerar denna från vanliga weissbier.

Weissbier är, som återkommande läsare vet ett stridsämne mellan kolumnisterna, där Mårtensson är väldigt positivt inställd till konceptet medan Trygg skyr det som pesten. Frågan är om denna atypiska veteöl kan förmå förändra åsikterna hos endera av dem?

Under upphällning kan det konstateras att ölen ger ett grumligt, ogenomskinligt intryck. Skummet är inte mycket att hänga i granen, det är svagt och intetsägande. Dessa visuella intryck kvarstår även när ölen befinner sig i glaset. Om denna öl skall röra sig bort ifrån den typiska weissbiertraditionen så märks inte detta på doften, det doftar veteöl lång väg eller ”banan” som Trygg envisas med att påstå varenda gång det skall drickas weissbier.

Smakmässigt så är weissbierkaraktären desto mindre tydlig. Det rör sig visserligen om veteölssmak men med inslag av ovan nämnda malt, ölen är ett slags moderat weissbier men som utsträcker sig till andra nydanande intryck. Eftersmaken skiljer sig genom att vara starkt perifer, det rör sig nästan om en störtdykning från tidigare smakintryck – endast minnen av fornstora dagar håller smaken vid liv. Sammantaget så förmår nog inte heller denna öl förändra kolumnisternas åsikter om veteölens vara eller icke vara.

VM: 3

VM: 2,5 VT: 3 Totalt: 2,75 Dale’s Pale Ale 355ml

USA Oskar Blues Brewery

Victory Moonglow 355ml

Första spelaren in på planen i andra halvlek är Ballast Points Sculpin, en IPA bryggd i San Diego, Kalifornien. Ölen verkar bjuda på ett fyrverkeri av fruktighet, nästan på gränsen till det okontrollerbara. Detta intressanta och väldigt medvetna val ifrån producentens sida kanske kan leda till en annorlunda IPA – alternativt en mer spretig version av samma gamla koncept. Ölen har en ganska sunkig gul nyans, närmast mellangul, och ett klent skum. Ljust skummet kan spela ett stort visuellt intryck på vad som uppfattas som en aptitlig öl, även om det inte finns en större korrelation mellan bra skum och bra smak. Doften är av klassisk IPA-karaktär – det är en fruktsallad i missilform som tar sikte direkt på båda näsborrarna. Doftintrycken från denna öl är mer distinkta och utmärkande för ölens kategoritillhörighet än vad tidigare öl i provningen har visat prov på, denna öl håller sig med andra ord mer i linje med den traditionella IPA-utformningen. Smaken är tydligt besk. Fruktigheten som gjorde sig gällande i doften återfinns inte överhuvudtaget i smaken, antigen så drunknar den i beskan eller så finns den inte alls. Det rör sig inte om någon större smaksensation, det är en överlag ganska enformig smakupplevelse – neutralitet och karaktäristisk brist på tydlig karaktär är ledorden här. Eftersmaken förtjänar ingen kommentar i sig själv, den är endast en svagare variant av huvudsmaken. Denna öl ger helt enkelt bevis på att även ens tydliga uppfattningar och förväntningar om en öls karaktär kan helt komma på skam; i slutändan är det endast genom att smaka och dricka ölen som det går att säga någonting slutgiltigt.

USA Ballast Point Brewing

VM: 2

PANORAMA #19

IPA 7%

VT: 2,25

Varunr: 89928 27,90:-

Totalt: 2,125

Founders Breakfast Stout 355ml Näst sista öl för denna provning är Founders Breakfast Stout, en kraftig stout bryggd i Grand Rapids i Michigan. Ölen har den omfattande karaktärsbeskriven: ”Double chocolate coffee oatmeal stout”, det rör sig med andra ord om mycket av det goda – en rejäl frukost så att säga. Kolumnisterna spekulerar före provningen om att det rör sig om en rejäl öl, som dock skiljer sig till karaktären ifrån de klassiska brittiska utförandena av ölstilen. Vid upphällning så visar ölen på en mörk ogenomtränglighet, en brunsvärta som toppas av en vacker skumkrona. Kolumnisterna är eniga om att detta är en av de vackraste ölen som någon av dem någonsin sett.

Doften erinrar om precis vad som står på flaska, det är utförliga toner av choklad, rostade havregryn och kaffets beska, nästan på gränsen till kaffesump, som tar plats i näsborrarna. Det målas med andra ord upp rejäla förväntningar. Kommer ölen leva upp till intrycken som doften utlovar eller kommer det falla platt som var fallet med föregående öl? Smaken håller allt vad doften har lovat och mer därtill. Det är en len och omslutande, betryggande och värmande frukostkänsla som infinner sig vid provsmakningen.

Om någon kritik skall framföras så kan det påpekas att smaken är lite grund, kaffetonerna tar över. Närmaste smakassociation är presskaffe. Eftersmaken avtar snabbt, för att därefter göra storstilad återentré – en kavalkad av minnen dyker upp på tungan som är på spaning efter den tid som flytt. Som kanske kan förstås av föregående, något översvallande beskrivning, så rör detta sig om en riktigt, riktigt bra öl. Kolumnisterna har sällan varit mer eniga.

USA Founders Brewing Company

VM: 4

Imperial Stout 8,3 %

VT: 4,25

Varunr: 14006 36,90:-

Totalt: 4,125

Fuller’s Past Masters 1926 Oatmeal Porter 500ml Som avslutning på denna upplaga av ölkolumnen så har Mårtensson och Trygg valt Fuller’s Past Masters 1926 Oatmeal Porter.

Denna öl med det omständliga namnet är bryggd i London, Storbritannien. Den uppmärksamme läsaren upptäcker här att detta alltså inte är en amerikansk öl, till skillnad från övriga öl i denna provning. Valet att avsluta med en brittisk öl har att göra med att kolumnisterna vill återknyta till ursprunget för den amerikanska ölproduktionen – USA har, likt stora delar av världen, mycket att tacka britterna för på ölfronten. Denna öl är alltså en brittisk oatmeal porter, det vill säga en ganska så typisk rejäl brittisk öl. Därmed förutsätts den vara alkoholstinn och mörk, förhållandevis tung – ett slags förkroppsligande av denna typ av brittisk öl. De visuella intrycken instämmer med kolumnisternas förväntningar på ölen, det är ogenomtränglig svärta som tar plats i glaset under upphällningen. Ölen är grann till sin uppsyn, likaså är den stora kontrasten mellan skum och öl en fröjd för ögat.

Doften är präglad av en sötaktighet, dock en tung sådan snarare än en frisk variant. Det rör sig om en mörk sirap eller bränd kola, sötman är påtaglig. Smaken är inledningsvis den av en traditionell mörk öl. Dock så gör sig en vattnighet sig gällande mot mitten av smaken, det rör sig nästan om en icke-smak – alla intryck är flyktiga och lämnar inte avtryck. Behållningen kommer snarare i eftersmaken, som innefattar det som huvudsmaken kan anses sakna. Den är mer bestående, med tyngd och balans som räddar intrycket ganska avsevärt. Eftersmaken är helt enkelt huvudsaken med denna öl. Kontentan är att detta är en gammaldags engelsk öl, på gott och på ont.

Storbritannien Fuller, Smith & Turner

VM: 3

Imperial Porter 12,5 %

VT: 3,5

Varunr: 11280 39,90:-

Totalt: 3,25

Avgå!

Rälig

Underkänd

Passlig

Underbar

Fulländad

0

1

2

3

4

5

Förutfattade meningar är alltid problematiskt, så även gällande öl. Denna provning har fått visa att amerikansk öl inte är blaskigare än någon annan. Samtidigt kan det förvisso vara så att just denna öl som provats inte är representativ, även om ett sådant ställningstagande förefaller te sig särskilt relativiserande.

Denna gång måste Founders Breakfast Stout enkannerligen framhållas som med sin visuella upplevelse fick brodera ut sin fröjd över hela intrycksspektret och i förhållande till Fuller’s Past Masters kunde stoltsera med att gammal inte alltid är äldst.

Provningen avslutades som sig bör – om än långt senare – med en cigarr, för att medan rökverket balsamerar gommen betänka provningen och sammanfatta intrycken från ölens essens.

OM PANORAMA Panorama är en del av Lunds universitets Politiska och Ekonomiska Förening (LUPEF) och är likt LUPEF politiskt och religiöst obunden – skribenternas åsikter är deras egna och representerar inte nödvändigtvis LUPEF eller tidningen. Via våra två kanaler, hemsidan och pappersnummerna, verkar Panorama för LUPEF:s medlemmar och andra samhällsintresserade genom att skapa en plattform för politisk och ekonomisk diskussion.

Läs även vår webbtidning på: www.panorama.lupef.se Vill du vara med?

Panoramas redaktion står öppen för alla som intresserar sig för journalistik. Skribent, fotograf, design eller bara en person med en stark opinion utan plattform att nå ut på? Alla är välkomna i redaktionen. Med eller utan tidigare erfarenhet, LUPEF-medlem eller ej.

Hör av dig till: tidningen@lupef.se

26

PANORAMA #19

PANORAMA #19

27