Panorama #12

PANORAMA

Panoramanr12grundfil1_Layout12014-12-0308:31Sida1

Panoramanr12grundfil1_Layout12014-12-0308:31Sida2

Panoramanr12grundfil1_Layout12014-12-0308:31Sida3

EdiTorial Horror Theme For this issue of Panorama we’ve decided on a horror (or skräck in Swedish) theme. Even though it is several weeks past Halloween is too much of a wide and all-encompassing topic to pass up solely due to untimeliness. What is most exciting about ambiguous and abstract topics to an editor is to witness how they manage to bring forth the infinite creativity of your writers. To color an otherwise intuitive concept with your own original tinge and twist is challenging but this issue displays it at its best. all over the world and throughout history we’ve seen examples of horror and its effects recur countless times. in a sense it shapes how structure our lives and worldview, we cannot understand ourselves without. as Ville Trygg has captured aptly in his treatise on the necessity of death, perhaps would not treasure life without the imminence of its ending. However since our reaction in the form fear originates from within ourselves we must be wary of our own imagination. our recurring guest-writer richard Forsén has tackled our tendency to attempt to ascribe meaning to meaningless occurrences in our surroundings, a poignant reminder that we are constantly limited by our own humanity.

Horror and fear is of course an important dimension of politics. Fear has been potent tool in every executive’s toolbox for centuries. our writer, amanda Bergland offers a prime example of this in her article about russian aggression its irrational aspect is what makes it such a reliable instrument. an example from the film “W” illustrates this effect. President Bush and Vice-President Cheney are eating lunch and Cheney points to Bush’s salad and asks whether Bush would still eat the salad given a 1% chance it would kill him, to which Bush replies “i guess not”, a somewhat irrational response given its probability. Karin Berg illustrates this perfectly in her column about the media’s warping of the Ebola-crisis and also highlights the inherent double-standards of western media-coverage. another irrational fear is xenophobia.

Michaela lundberg’s article about phobias connects its pattern with the ever so relevant political manifestation of xenophobia. a fresh and nuanced take on the role of horror in social media is offered by vaunted correspondent Blanche Jarn.

Finally, since we are a part of lUPEF, i’d like to seize the opportunity to welcome the newly elected governing board, especially since we are graced with a new chairwoman in the eminent Clara leanderson.

PS: don’t miss my take on the american midterm-elections!

Yours Sincerely

3

Alexander Dannerhäll Editor-in-chief

Panoramanr12grundfil1_Layout12014-12-0308:31Sida4

Redaktionen:

Blanche Jarn alexander dannerhäll Philip Klang Michaela lundberg amanda Bergland Karin Berg Ville Trygg richard Forsén Fredrik Sundqvist Viktor landing adina Harlacher

Layout:

Blanche Jarn alexander dannerhäll

Teknisk support:

Philip Klang

Korrekturläsning:

Blanche Jarn Alexander Dannerhäll

Framsida:

aina Jarn

iNNEHÅll TEMA SKRÄCK

5. The Case of Agenticity _____richard Forsén

6. Främlingar och fruktan _____Michaela lundberg

8. Medias ebolaskräckis_ ___ Karin Berg

10. Den nya terror(IS)men ___ Blanche Jarn

12. Den livgivande döden - ytterlighetens _____nödvändighet för innerligheten _____Ville Trygg_

14. Ryssen kommer _____amanda Bergland

ÖVRIGT 16. Afrika - världens största land _____Fredrik Sundqvist

18. The Midterm Elections _____alexander dannerhäll

ansvarig utgivare: Clara leanderson, ordf. lUPEF Kontakt: tidningen@lupef.se lunds Universitets Politiska och Ekonomiska Förening Sandgatan 2, 223 50 lund Nummer:12

21. Icke-redaktionellt: Vem bryr sig om _____utbildningspolitiken? _____Caroline Sundberg, Samhällsvetarkåren

23. Panorama-sidan

4

Panoramanr12grundfil1_Layout12014-12-0308:31Sida5

The case of

Agenticity

The sense of control. That you’ve got things covered, or rather – in the perhaps purest form of homo economicus – covered as well as possible. The true “rationalist” would, naturally, doubt that a mere human devoid of perfect information would ever be truly rational in the most classical sense of the word. What I want to get at are three perhaps not-so-widely discussed human tendencies that are noteworthy in times of Halloween.

By: Richard Forsén

i will give credit to the sceptic Michael Shermer (of Scientific American) for giving shape to the concept of agenticity, which means that things happening around us by principle must be caused by some responsible agent. it is closely related to the tendencies known as apophenia (to sense patterns in what is actually meaningless randomness, such as hidden messages in records played backwards), pareidolia (to consider vague or random stimulus to be significant, such as noticing face-like features in rocks) and hierophany (to see signs of divinity such as in the case of gods in burning bushes.)

wary of the perceived danger crouched in the very same rattling bush.

The concept of agenticity is the reason why so many transplant patients (a third according to some studies) believe that at least an aspect of the donor’s personality must be “donated” with the organ. The sense that some children have of the sun “following them around” is a case showing that agenticity is noticeable even in kids (put it this way: ever thought of why cartoon suns are traditionally depicted with a smiling face?)

i wouldn’t hesitate to go as far as to claim that the common human tendency towards spiritual beliefs would stem from the alluring cocktail that is apophenia, pareidolia, agenticity and, of course, hierophanic burning bushes.

agenticity as a concept points to the fact that we always instinctively try to put an actor behind stimuli like these. a rattle in a bush we pass would also prove the inherent agenticity of homo sapiens, as we’d be put on alert;

i would, using the rattling bush as case in point, like to point out the potential origin of agenticity – natural selection. over the course of the evolution of the uniquely intelligent creature that is man, individuals more prone to agenticity (such as in the rattling bush situation) would over time turn out to be the ones most likely to survive, procreate and eventually over time give rise to a growing number of agenticity-prone individuals among the population.

all this points at the fact that over the many tens of thousands of years that have gone by since the first well-groomed bipedal ancestor of ours took his first leisurely stroll somewhere in africa, some things probably haven’t changed that much when it comes to human nature. We have probably developed fancier words, though.

5

Panoramanr12grundfil1_Layout12014-12-0308:31Sida6

Främlingar och fruktan

Höga höjder, spindlar eller trånga utrymmen är ting som många förknippar med rädsla. Fastän dessa rädslor inte utgör några egentliga hot är de relativt vanliga idag. Det har visat sig vara exceptionellt mer ovanligt att en individ utvecklar en rädsla för något som verkligen är farligt, som pistoler och knivar.

Istället är det vanligare med en rädsla för något som vi i själva verket vet inte alls är farligt. Enligt Vårdguiden utvecklar ca 10-15 procent av befolkningen en så stark rädsla för något att den klassas som fobi.

Av: Michaela Lundberg

Fobier kan i tänkbart många fall prägla vardagslivet. det är möjligt att utveckla fobier mot nästan vad som helst, mot saker som ständigt finns omkring oss. För dig som aldrig upplevt en så stark rädsla kanske det är obegripligt. Mannen som har utvecklat en stark fobi mot hundar undviker numera att ta vägen hem genom parken till följd av sin fruktan att träffa på en byracka.

Kvinnan som tar hissen upp till sitt kontor varje morgon står och håller andan av rädsla i det trånga utrymmet tills hon nästan blir blå i ansiktet. dessa två personer är rädda för något som ändå inte är helt ovanligt, vilket möjligen gör det lättare att förstå dem. dock ligger inte alla fobier i en oas av självklar terror, utan det finns rädslor som är betydligt mer ovanliga.

i princip alla obehagliga scenarion kan skapa skräckinjagande funderingar som kan leda till katastroftankar. Ett exempel på en ovanlig fobi är rädsla för vita, fluffiga föremål, vilket den lilla pojken albert utvecklade i ett av John B. Watsons experiment, vilket blev mycket omtalat och orsakade stor publicitet. En annan märklig fobi är tetrafobi som innebär att personen som lider av det upplever en rädsla mot siffran fyra. dessutom finns det rädslor som utvecklas på märkvärdiga sätt, som spectrofobi. rädslan innebär att den utsatta personen fruktar speglar och att se sin egen spegelbild, vilket kan uppstå ur rädslan för att inse vem man är.

6

Panoramanr12grundfil1_Layout12014-12-0308:31Sida7

En rädsla eller fobi kan uppstå ur ofantligt många olika scenarion. En rädsla som har varit mycket omtalad de senaste åren är xenofobi. rasism är inte ett ord vi ser alltför ofta i dagstidningen. Ändå växer en irritation i bröstet på oss när vi hör det, läser det eller talar om det.

Något som dock har kommit att ersätta ordet i nyhetsflödet, i sociala medier och i TV-rutan är ”främlingsfientlighet”. Kanske för att det låter mildare, kanske för att det inte ger oss samma irritation i bröstet, kanske för att det är något vi accepterar.

Något kortfattat kan rasism sägas vara teorier om hur mänskligheten kan delas upp i raser, där olika raser har olika egenskaper och kan behandlas utefter det. Somliga menar att man inte vill benämna saker för vad de verkligen är, och ur rasismen har främlingsfientligheten vuxit fram. andra påstår att de båda begreppen bottnar i samma grund: genom att dela upp människor i olika grupper kan man behandla dem därefter. idag kan vi se hur främlingsfientliga partier lyckas etablera sig i Europa. På nationell nivå är Sverige inte ett helt odugligt exempel. Ett parti som är omtalat för sin främlingsfientlighet tog sig vid förra valet in i

riksdagen, och det har vind i seglen.

Främlingsfientlighet handlar bland annat om rädsla för andra etniciteter och att olika kulturer ses som oförenliga med varandra, vilket är vad Sverigedemokraterna förespråkar. dock är det kumulativa fenomenet inte något som endast förekommer i Sverige. i Nederländerna kan ett islamofobiskt parti bli landets största. i Tyskland skymtar ett parti med nazistiska drag vid horisonten. i Storbritannien blev ett parti som ofta yttrar sig i främlingsfientliga termer det största partiet i valet till Europaparlamentet. Är Europa på väg mot en återvändsgränd av främlingsfientlighet som vi inte vet hur vi ska bekämpa? det finns alltså en mängd saker som omfattas av fobier och det kan tyckas vara skräckinjagande vad vissa rädslor kan orsaka. Trots att rädslor för ofarliga föremål kan vara svåra är det troligen bättre att vara rädd för en spindel än att lida av något så horribelt som främlingsfientlighet. Å andra sidan är det endast 10-15 procent av befolkningen som lider av en fobi.

Förhoppningsvis är du inte en av dem.

7

Panoramanr12grundfil1_Layout12014-12-0308:31Sida8

MEDIAS

EBOLASKRÄCKIS Idag har vi vad man skulle kunna kalla en oändlig tillgång till media. Vi lever i en vardag där bevakningen av nutidsaktuella händelser sker på ett flertal fronter. Ständigt är det något nytt och specifikt som fyller alla medier, och en favorit som får direkt gehör kommer alltid att vara en epidemi.

Av: Karin Berg

idag är det ebolaepidemin som media världen över dagligen rapporterar om. Nya insjuknade, varningar, åtgärder och diskussioner. Ebolaviruset har spridit sig till medians värld och har startat en pressepidemi. Till följd av det största utbrottet av ebola sedan 1976 har det sedan mars satts fokus på Västafrika. i oktober blev en spansk sjuksköterska den första att insjukna i det dödliga viruset utanför Västafrika. Efter detta skedde en växling av huvudfokus från Västafrika till hela (väst)världen. Medians favoritskräckis, rädslan för en världsomfattande epidemi, har nu blivit verklighet.

Ytterligare fall har sedan rapporterats i USa och Europa.

Totalt har 5 personer (BBC News 30/10) utanför Västafrika avlidit i ebola. Ställt mot de 4920 personer som har avlidit i Västafrika (BBC News 30/10) blir problematiken i den omfokusering som skett i media tydlig. det är spridningen vi bevakar, inte katastrofen i de redan drabbade länderna. För det är den

verkligheten vi ställs inför, att ebola i den utsträckning man idag upplever i Västafrika även ska bli verklighet i vår egen vardag. Skräcken är en självklar faktor, vilken till stor del media har lagt på våra axlar. att läget i Västafrika är akut kan nog alla enas om. att stoppa spridningen är högaktuellt, men ofta ligger inte fokus på att stoppa spridningen mellan befolkningen i de värst drabbade länderna utan på att stoppa spridningen till andra länder och framför allt andra världsdelar. i USa sätts återkomna från drabbade länder i karantän, australien stoppar alla inresande västafrikaner och samtidigt begränsar USa resenärer från ebolasmittade länder. i svensk media läser vi om USa och ebolaskräcken, då den tar form i bland annat mobbning av senegalesiska pojkar. Hysterin får även ett politiskt utfall då stödet för president obama under detta mellanvalsår är extremlågt, mycket på grund av hans hantering av ebolaepidemin.

8

Panoramanr12grundfil1_Layout12014-12-0308:31Sida9

i Sverige bemöts svenska hjälparbetare som åkt till drabbade länder för att bekämpa ebola med oro när det kommit hem; ebolaskräcken har spridit sig till Sverige.

Tydligt är att en reell spridning har tagit form, men inte i form av ett virus utan i form av en skräck. ansvariga för denna spridning är tveklöst den mediala rapporteringen. Uttalanden om vad ebola egentligen är och framförallt om vilken risk vi egentligen löper för en världsomfattande epidemi släpps inte fram. avsaknaden av kunskap gör sig påmind i ett gap som fylls upp av en världsomfattande oro. Ebola är något av en guldgruva för media. det är en självförsörjande story i bemärkelsen att vi kräver ständig bevakning. Frågan är då, kommer experternas kunskap inte fram just eftersom den inte säljer?

Paralleller är lätta att dra till reaktionerna i början av rapporteringen av HiV-epidemin. reflektioner över vilken roll media uppbär i sin bevakning är högaktuell. Vilka konsekvenser får denna rapportering? rädsla/misstänksamhet inför något nytt/främmande är ingen nyhet. att det dessutom är lätt att blåsa upp en sådan rädsla är inte heller nytt. att denna skräck sedan kan leda till ett oförsvarbart agerande är något hela vår moderna historia visar exempel på. Hur är det möjligt att vi fortfarande låter oss drivas av denna epidemiskräck till den mån att senegalesiska pojkar blir mobbade i USa för att tusentals människor dör borta i Västafrika?

tolerans och framförallt rädsla är vad som genomsyrade både media och allmänheten. Mycket av oron kom sedan att visa sig vara helt omotiverad. Kan liknande komma att ske nu under ebolabevakningen? En annan koppling är oron för att viruset ska vara luftburet. denna oro har varit gällande både under HiV-epidemin och ebolaepidemin men visat sig vara obefogad. att detta är något som media har rapporterat och burit upp, det är också en tydlig parallell. Här i Sverige har Folkhälsomyndigheten i år gått ut med bedömningen att risken för en smittspridning av ebola i Sverige är mycket låg. detta förutsatt att nödvändiga skydds- och försiktighetsåtgärder vidtas tidigt, vilket Sverige står i hög beredskap för. att en ebolaepidemi skulle bli verklighet i Sverige är alltså inte troligt. att skräcken fortfarande är gällande kan enbart belysas i det vi hör från media; för var dag skrivs det om nya fall och nya dödssiffror presenteras. att media kritiskt granskar vad som sker i världen och att dess huvuduppgift ofta anses vara att oberoende bevaka demokratin är mycket viktigt. Samtidigt krävs det också av oss läsare, lyssnare och tittare att ställa oss kritiska, för det är vi som bär ansvaret för den kritiska granskningen av media. Genom sin vinkel på ebolaepidemin tillåts media sätta hela (väst)världen i skräck. detta blir särskilt allvarligt ur det alltid återkommande ”vi-och-dom” perspektivet. låt inte de stora dagstidningarna, tv-kanalerna eller nyhetsbyråerna gå obemött fram i vår världsrapportering. För visst bör alla sidor belysas, även de som inte säljer?

Paralleller är lätta att dra till reaktionerna i början av rapporteringen av HiV-epidemin. okunskap, icke-

9

Panoramanr12grundfil1_Layout12014-12-0308:31Sida10

SOCIAL

TERRORISM

Terrorismen har de senaste decennierna blivit alltmer blodig och urskillningslös, och verkar nu kulminera i den så kallade Islamiska Staten. Den är extraordinärt mordisk, och har lyckats med något få terrororganisationer hittills har klarat av, nämligen att överta och kontrollera ett territorium. Supportrar strömmar till från hela världen och strösslar sociala medier med bilder av massakrerade kroppar och avhuggna huvuden. Media har länge varit en förutsättning för terrorismens existens, men de sociala mediernas framväxt utgör en helt ny plattform.

Av: Blanche Jarn

När man hör ordet terrorism är det lätt att se framför sig de två World Trade Center-tornen, grå mot den klarblå hösthimlen, med glödande orangea eldslågor och väldiga moln av kolsvart rök. det är inget förvånande att just den bilden bränt sig fast bredvid ordet terrorism i de flesta hjärnors inre uppslagsverk.

Förutom att utgöra den dittills hemskaste och mest chockerande terrorattacken någonsin, gjorde sig bilden helt enkelt otroligt bra i media, bättre än sprängda tåg och giftgasfyllda tunnelbanestationer. och faktum att WTC är en världsomspännande organisation och en symbol för västvärlden möjliggjorde slagkraftiga rubriker: ”War on the World” och ”day that Changed the World”, för att nämna två exempel. iS tar konceptet väldigt mycket längre, hela vägen in i våra Facebook-flöden. Ett ständigt ökande problem för

många länder är ungdomar som åker för att kriga för iS, och riskerar att återvända radikaliserade och terrorutbildade. istället för att hemlighålla sina aktioner, poserar de för bilder på sociala medier med kalashnikovs och döda människor, och spelar in rekryteringsfilmer. Än mer absurt är twitterkontot islamic State of Cat, som just genom sin absurditet vunnit stor viral spridning. dess administratörer har insett potentialen i fluffiga kattungar, och poserar därför med dem – och automatvapen. den instinktiva reaktionen är att skaka oförstående på huvudet och fråga sig vad de egentligen inbillar sig rent marknadsföringsmässigt, men risken finns att det skapas associationsbanor mellan otroligt gulliga djur och onda handlingar utförda av maskerade fanatiker.

10

Panoramanr12grundfil1_Layout12014-12-0308:31Sida11

Något annat som riskerar att normalisera iS:s terrorism är när kända människor, sådana som många från början ser upp till, uttrycker sitt stöd. i början av november rapporterade tysk media att den Berlinbaserade rapparen denis Cuspert, känd som ”deso dogg”, hade identifierats som en av jihadisterna i en iS-video.

Uppenbarligen är den nyblivne iS-krigaren talesman för en rekryteringskampanj riktad mot Tyskland. att en känd musiker åker på härjartåg i Mellanöstern kan mycket väl göra steget att följa efter kortare för ungdomar i riskzonen.

För dem som inte nappar på dylika rekryteringskampanjer finns en app som tar över mobilen och skickar ut meddelanden som stödjer iS; en form av jihad för soffpotatisar. Skillnaden är enorm mellan dagens terrorism, och ayatollah Khomeinis revolution 1979, då VHS-band med hans uttalanden fick smugglas över gränser. det kunde ta flera dagar, vilket avsevärt minskade deras informationsmässiga sprängkraft.

att bemöta det så kallade ”cyber-jihad” är otroligt svårt. i Jordan, som gränsar till både Syrien och irak och praktiskt taget har iS hängande på låset, försöker kung abdullah ii slå tillbaka med skrämmande fängelsestraff. att dela en iS-video på Facebook kan ge mellan fem och femton år i fängelse. Mänskliga rättighets-aktivister invänder dock att polisen använder dessa nya antiterrorlagar som motiv för att arrestera dissidenter och andra för regimen misshagliga element. i länder där yttrandefrihet inte bara är ett dekorativt ord i konstitutionen, är det svårt att kontrollera människors Facebook-flöden. dessutom vore resultaten tvivelaktiga, då försök att förbjuda information gör informationen mycket mer lockande. Men faktum kvarstår att terrorismens framgångar i media samtidigt gör dem om möjligt mer beroende av media. det är en svaghet värd att analysera, innan fluffiga katter med kalashnikovs helt tar över våra hjärnor.

11

Panoramanr12grundfil1_Layout12014-12-0308:31Sida12

Den livgivande döden Ytterlighetens nödvändighet för innerligheten

Vid tiden för denna tidnings pressläggning var det allhelgonahelg. Tiden på året för eftertanke, åminnelse och hedrande av de avlidna. Kyrkogårdarna fylls av ljus, blommor och människor, levande det vill säga.

Denna helg för oss också osökt in på – döden. För döden är väl egentligen huvudtemat för denna högtid?

Utan döden hade vi aldrig uppmärksammat allhelgonahelgen. Den yttersta företeelsen på jorden, den företeelse som fortfarande binder samman människan med planetens övriga invånare.

Av: Ville Trygg

detta nummer har skräck som tema och därigenom också det nära besläktade rädsla. Skräck och rädsla för döden skildras ej försumbart av exempelvis film, ofta med inslag av vad som i gängse termer skulle betraktas såsom övernaturligt. Men rädsla för och inför döden är inte bara en kinematografisk framställning, utan det är realitet för många individer. det förefaller dock som så att döden är nödvändig och meningsfull, även om dödsorsakerna allt för ofta inte är det; kanske är det tydligast ur ett kollektivt perspektiv om att jorden annars skulle ha blivit överbefolkad många gånger om. Ur denna synvinkel torde resonemanget inte vara allt för kontroversiellt. Men jag vill hävda att döden även är nödvändig på ett individuellt plan. Människan som individ behöver döden för att kunna leva, för det är i relation till döden som hon vet att just hon lever.

Eljest är det bara i relation till något annat som någonting till fullo kan uppskattas. Känslan av mättnad är så mycket bättre ifall man upplevt hunger. Frisk luft är så mycket skönare ifall man andats damm och avgaser. På samma sätt är livet och det levande mer värdefullt eftersom man kan, och slutligen kommer, att

förlora just detta liv. Mot denna bakgrund är oron inför döden inte helt destruktiv ty den uttrycker en vilja att leva, och innebär egentligen uppskattning för livet. det är således ett tudelat förhållningssätt till döden som här kommer till uttryck. Samtidigt som den är nödvändig för att forma människan så måste den i samma andetag skys. För genom att välkomna döden har man gjort avkall på alla anledningar till varför den är nödvändig. om man ändå inte avser att förkovra sig eller att tillvarata de guldkorn som livet bjuder så innebär döden endast en utgång ur livet. döden ger också incitament till att anstränga sig ty man vet att efteråt så är allting för sent. om du inte tog den där chansen så kommer den inte igen. du är bara ung en gång. detta gör att envar måste ta tillvara på de tillfällen som gives. om vi hade levt oändligt hade man kunnat göra allting sen, men för människan finns det en bortre gräns för sen. Visserligen, skulle resonemanget kunna vändas och det då argumenteras för att döden inte gör det lönt att lära sig saker. Men då har man redan gett upp eller så inväntas något annat som senare skall komma. Klart är dock, att det enda vi kan veta, är vad vi har och aldrig vad vi får. därför måste livet användas som en möjlighet, en gåva.

12

Panoramanr12grundfil1_Layout12014-12-0308:31Sida13

Genom dödligheten gives människan möjlighet till att ägna sig åt viktigare saker, medan de ännu är i livet, än att exempelvis ha ihjäl varandra. Även om denna möjlighet alltför ofta lämnas outnyttjad. Snart nog skulle den dräpte liksom dräparen ändå båda att ha lämnat jordelivet. Varför ägna tid åt något som ändå kommer att ske? dödligheten innebär också att vi är jämställda med varandra, ty finns det ingen annan likhet oss emellan förenas vi åtminstone i vår dödlighet. döden innebär också att livet har en motsats och kan förloras. På samma sätt som man är rädd för att ett ömtåligt ting skall gå sönder är man rädd om livet ty det går att förlora, och något som går att förlora, som är ändligt, är mer värdefullt, för den stund som detta tillfälliga existerar är unikt och kommer aldrig åter.

Yttermera, döden skiljer det timliga från evigheten och giver perspektiv på tillvaron. Funderingar kring människans obetydlighet för världsalltet ingiver, eller åtminstone borde ingiva, ödmjukhet. Världen vi lever i har funnits långt före oss och kommer att finnas långt efter oss. Människosläktet kommer troligen inte att givas större utrymme än en fotnot i universums historia.

Men detta till trots skall man inte förglömma att för

medmänniskor här och nu kan man göra skillnad, det är här och nu en kan ha betydelse. Ens plats i historien är i livet och hos ens medmänniskor, inte i evig heder och ära, ty sådant är uteslutande den döendes påfund för att desperat försöka undkomma tanken på det stundande faktum av evig obetydlighet som snart skall infinna sig. Även om döden som ”institution” är nödvändig så far tanken nog åt att sorgen och den saknad som uppstår i tomrummet efter en person är fruktansvärd, närmast outhärdlig. Kring sorgen är frågorna många och svaren få, ity sorgen är kopplad till saknad av den tid som gått, av en människa som man delat en bit, stor eller liten, av sitt liv med. Någonting som funnits men som försvunnit, för alltid. Sorgen är kärlekens pris. Beviset på att man levt som människa.

Slutligen; människan behöver döden för att kunna leva livet. döden finns alltid, om än stundom latent, i människans liv. den är något att förhålla sig till, något att slutligen få acceptera; den utgör en bortre gräns för vad man hinner göra i livet. Kort sagt, döden konstituerar hur det är att vara människa.

13

Panoramanr12grundfil1_Layout12014-12-0308:31Sida14

Ryssen Kommer!

Rysskräcken är numera ett begrepp som återigen har placerats på tapeten, och inte minst nu i veckorna när den påstått ryska u-båten simmade omkring i Östersjön. Det stora landet i öst har rustat upp sitt försvar till tänderna och respekterar inte andra länders territorium. Landet har mer än ett finger med i Ukraina-krisen där oerhört stora splittringar äger rum, och det ukrainska folket har varit halvvägs till inbördeskrig. Vad innebär egentligen Rysslands ökande militarisering och bristande hänsyn för resterande Europa?

Av: Amanda Bergland

rysslands aktioner i Ukraina strider både mot flera av FN:s stadgar och mot Budapestmemorandumet, som innebär att Ukraina innehar vissa säkerhetsgarantier och att nationsgränserna ska respekteras. ryssland har ett stort egenintresse i Ukraina och Putin är beredd att gå långt för att inte förlora inflytande över grannlandet till väst – det har vi redan sett flera exempel på. Han vet också att så länge konflikten i Ukraina pågår har ryssland ett större inflytande på politiken i väst, och Ukrainas för ett EUoch/eller Nato-medlemskap blir mindre. Värst skulle ett ukrainskt samarbete med Nato vara, resonerar Putin, det hotar rysslands maktposition och är inte heller bra för det rysk-ukrainska samarbetet.

Halva den ukrainska befolkningen vill öka avståndet från ryssland och dra sig mer mot väst och ett EU-samarbete. ryssland är en av de stora orsakerna till sammandrabbningarna som lett till de stora splittringar som i dagsläget präglar landet. Strategin är att med olika medel splittra den ukrainska befolkningen så mycket det går, allt för att hindra det redan svaga och unga landet Ukraina att närma sig väst. Situationen eskalerade förra året när den ryskvänliga, dåvarande presidenten Viktor Janukovytj vägrade att skriva på ett samarbetsavtal med EU som under en längre tid förhandlats fram. Ukrainarnas svar blev den stora protesten i Kiev, Euromaidan, som resulterade att Janukovytj avgick tidigare i våras. En

14

utveckling som skapade ännu mer klyftor inom det ukrainska folket, och som man med bra belägg kan klandra den ryska inblandningen för. därefter gick det bara utför och i mars ockuperades Krim, varpå ryssland efter en snabbt iscensatt omröstning deklarerade området ryskt. ryssland-Ukraina-sammandrabbningarna skulle man kunna resonera är det grövsta övertrampet ryssland har gjort på länge, men exemplen på bristande respekt för andras landområden är många. Stabiliteten i det internationella systemet är beroende av att hänsyns visas till andras gränser och till internationella regler. När ett stort land som ryssland slutar följa överenskomna regler och bryter mot stadgar uppkommer en konflikt; inte bara en fysisk konflikt med också en mental konflikt. annekteringen av Krim är fel i bemärkelsen att den utgör en stor kränkning av Ukraina och ett sätt för ryssland att tänja gränserna. Å andra sidan röstade majoriteten av befolkningen på Krim för att tillhöra ryssland. det rättfärdigar inte rysslands beteende, men det tar upp en viktig del i ryssland och Ukrainas relation, nämligen att så stor del av Ukrainas befolkning är pro-ryssar och gärna vill se ett tätt samarbete länderna emellan. det finns ett starkt behov att som ryss eller pro-rysk känna samhörighet med ryssland trots att man befinner sig utanför de faktiska territoriella landgränserna.

Panoramanr12grundfil1_Layout12014-12-0308:31Sida15

ryssland har de senaste åren genom sitt agerande bevisat att respekten mot andra länder är obefintlig. de territoriella övertrampen är inte bara inkräktande utan utgör en grov förolämpning. det Putin håller på med är ett politiskt maktspel i dess renaste form. rysslands visar dessutom en stor bristande hänsyn till mänskliga rättigheter och har även ett intresse i påverka sina grannländer. Europas frihet och öppenhet hotas på fler än ett plan när ett land agerar utifrån egna intressen utan hänsyn för andras.

Men att peka ut ryssland som den enda boven är att förenkla en komplex konflikt för mycket. att konflikten i Ukraina har kunnat nå den nivån den har nått har fler förklaringar än enbart rysslands intresse i Ukraina. Vad som också bör tas med i debatten är EU:s ensidiga bild

av konflikten och bristande förståelse för de demografiska banden mellan ryssland och Ukraina. På så sätt har Ukraina tvingats in i ett tufft val mellan EU och ryssland. Faktum är att Ukraina länge har varit väldigt svagt och misskötts av de styrande, vilket har gjort det möjligt för ryssland att leka trasdocka med Ukraina.

En annan viktig parallell är att de partier i Europa som stödjer Putin och hans agerande är högerextremistiska partier med djupa nationalistiska rötter. En eventuell ubåt och ett varnande ryskt finger angående europeiska länders närmanden mot Nato klarar vi förhoppningsvis av. Men när vi når utbredd putinism och fascism, då blir människan obehaglig på riktigt.

15

AFRIKA världens största land

Panoramanr12grundfil1_Layout12014-12-0308:31Sida16

En liten svart flicka med stort spretigt afro står i en smal gränd mellan hus utav lera. Hon har tårar på kinderna och under hennes fötter pålas brunt smutsigt vatten jämte högar av sopor och avföring. Hon är snorig, smutsigt och till kläder har hon trasor med stora hål. I bakgrunden syns en väderbiten gatuhund som sniffar bland sopor efter mat. Detta är en ytterst vanlig bild av slummen på den Afrikanska kontinenten. Dock så är det ett litet problem med den… Den är väldigt missvisande!

Av: Fredrik Sundqvist

Förstå mig rätt, livet i slummen är väldigt tufft med utbredd fattigdom, dålig hälsa, orent vatten och med höga nivåer av våld. Men det finns en annan sida av slummen som få människor i väst tycks känna till eller inse värdet utav. För tillfället bor och arbetar jag för organisationen Wayo Wayo africa i Kibera, ett slumområde i Kenyas huvudstad Nairobi som är ett av de allra största och mest välkända i hela afrika. det jag ser varje dag är en extrem entreprenörsanda och kreativitet, jag vill hävda att det finns fler småföretag i Kibera än i hela Sverige; alla möjligheter tas till vara på. det är väldigt imponerande och visar att det absolut finns hoppfullhet i slummen. Här finns det kärlek och värme och jag kan lova er att jag skrattar mer här en vanlig dag än vad jag gör hemma i Sverige. i Kibera är

livet väldigt svårt men det är lång ifrån hopplöst.

Under min tid i Kibera har min syn på fattigdom, livet i slummen och den allmänna mediala bilden av fattigdom förändrats. Ett förakt och en stark irritation mot den vanligt förekommande mediala bilden av den gråtande lilla flickan har vuxit sig stark inom mig, bilden är onyanserad och missvisande. den porträtterar alla fattiga afrikaner som en homogen grupp av individer med exakt samma problem. den porträtterar inte den mångfald som finns inom enskilda afrikanska stater. och den porträtterar än mindre den mångfald och heterogenitet som finns på den massiva kontinenten afrika.

16

Panoramanr12grundfil1_Layout12014-12-0308:31Sida17

i väst tenderar man att se afrika som en enhet där problemen är de samma oavsett vart på den massiva kontinenten man är. Jag vill hävda att man i väst pratar om afrika som om hela kontinenten vore ett och samma land. Man frånser att det finns 54 enskilda stater som skiljer sig radikalt från varandra såväl kulturellt som socioekonomiskt och religiöst. Tänk er själva om vi hade pratat om Europa, som är en bra mycket mindre kontinent, på samma vis? i artiklar i svenska tidningar som skrivit om organisationen Wayo Wayo africa, där jag arbetar, har jag sett liknande tendenser var det gäller språkbruk trots att artiklarna i övrigt är välskrivna och välmenande. På detta sätt har ett stigma skapats som absolut inte hjälper människor som lever i fattigdom, snarare tvärt om. det är min övertygelse att pålästa och utbildade människor i media och på de stora ledande välgörenhetsorganisationerna är väl medvetna om denna problematik och detta stigma men att de är blinda för de problem som skapas av deras eget handlande och att de själva är en del av problemet. i hög grad är de även bakbundna av systemproblematik. Jag

vill hävda att denna bild av fattigdomen i afrika i hög utsträckning påminner av den nidbild av afrikaner som djuriska ”savages” som fanns under kolonialismen.

Självklart är dagens bild inte alls lika rasistisk, hemsk och skadlig som den var då men den går i samma anda och den har sitt arv i kolonialtidens nidbilder. det är helt enkelt samma systematik som återskapas fast i ny skepnad. det finns ett stort värde i att känna till och visa den andra sidan av fattigdomen på kontinenten afrika.

Genom att porträttera en mer nyanserad bild kan man motverka stereotypa rasistiska föreställningar av svarta. Genom att porträttera en mer nyanserad bild kan man låta utveckling och fattigdomsbekämpning byggas på hopp och kreativitet istället för hopplöshet och desperation. och genom att porträttera en mer nyanserad bild kan man stärka fattigas självbild och tro på sig själva.

Helt ärligt välgör man inte mer om välgörenhet bygger på en positiv bild av framtidstro än om den bygger på en negativ bild av skuldkänslor?

17

Panoramanr12grundfil1_Layout12014-12-0308:31Sida18

The Midterm Elections

The super-election year of 2014 has finally been concluded and in the most dazzling fashion. The American Midterm Elections did not disappoint in delivering the best American politics has to offer. The infamous “Six year-itch” reappears to haunt President Obama much in the same manner it did Bush, as the Democrats saw their majority in the Senate eviscerated in a flurry of anti-incumbent sentiment. A disengaged and fed up electorate opted for the “throw the bums out” strategy in an election cycle which featured one of the toughest electoral maps for the democrats in centuries. What remains to be seen, however, is if the results will have any effect on an already extremely gridlocked Washington.

By: Alexander Dannerhäll

That democrats had their work cut out for them in advance for this year’s midterm elections was common knowledge. Their comfortable majority for the past eight years was maintained largely by seats in deep red states swept up in the anti-Bush and obama waves of 2006-08. The excitement and momentum the democratic surge heralded propelled candidates to snatch seats in republicans bastions such as alaska, North Carolina and helped shore up incumbents in arkansas and louisiana. Six years later, when the magic has dissipated, the ever so entrenched political alignments seem to have reappeared. Ever since obama and the democrats managed to fend off a republican presidential candidate and surprisingly increase their Senate majority in 2012, the administration has been plagued by a series unfavourable events and minor scandals. ranging from the irS-scandal to the revelations of the NSas massive surveillance program and the botched unveiling of the obamacare website coupled with an unprecedently intransigent Congress, democrats have struggled to reclaim the agenda and gather enough momentum to deliver on the promises which got them elected in the first place. Their efforts to put liberal issues such as the minimum wage and women’s issues front and center in order to define the theme of the election in their favour fell to deaf ears as the election ultimately turned into a referendum on a severely unpopular president with an average approval rating of 30%. Even if the electoral map undoubtedly looked gloomy going in, losses in states carried by

obama in 2012 and shocking upsets in governor’s races in Maryland and Massachusetts indicate that geography alone cannot explain the outcome.

Before answering that question, however, the scenario going into the election should be presented. Since the House was never in serious contention and most members are routinely re-elected anyway our gaze should be set on the Senate. ahead of the election the democrats held a majority of 53 senators and two independents caucusing with them and a minority of 45 republicans. Since the chamber is made up of 100 members, the republicans were required to pick up six seats to retake the majority. The political class, however, quite soon deemed three states to be a lost cause for the democrats since the incumbent senators had declared themselves not interested in pursuing additional terms and the party’s hold on these seats were highly contingent on their personal appeal and connection with the state. These senators were: Jay rockefeller of West Virginia, Tim Johnson of South dakota and Max Baucus of Montana. The avid follower of american politics will note that these states are commonly defined as reliably red states and as all credible democratic candidates such as former Montana governor Brian Schweitzer pulled his name out of consideration, the republicans had three seats in the bank. as predicted these seats went without struggle into republican hands. This resulted in a score of 50-48 still in favour of the democrats.

18

Panoramanr12grundfil1_Layout12014-12-0308:31Sida19

apart from the aforementioned states, central to control of the Senate were the states of: arkansas, louisiana, North Carolina and alaska who had in common their ruby-red electorates and seats defended by democratic incumbents, along with Colorado, iowa New Hampshire and an unforeseen late surprise in Virginia where democrats had the advantage of an electorate that voted twice for obama and two potential counter-pickups in republican held seats in Kentucky and Georgia (open seat). a brief review of the setup in these states could prove informative. arkansas had long been an anomaly in the deep South.

Up until 2010 the state’s senatorial delegation was made up of two democrats and the Governor’s mansion was occupied by the same party in an otherwise predominantly conservative region. However, the surge of the tea party in 2010 set something in motion to transform the state in accordance with its surroundings as democratic incumbent Blanche lincoln was ousted by republican challenger John Boozman. Four years later the transformation appeared to be consummated as Senator Mark Pryor (who ran unopposed six years earlier) was trailing Tea-Party backed war-veteran, graduate of Harvard law School, congressman Tom Cotton. despite a poorly managed campaign and a wooden candidate, Pryor was ousted decisively and the republicans could tally yet another pickup. The final nail in the coffin was provided by the democrats concession of the Governor’s seat as former congressman Mike ross failed to follow term-limited Mike Beebe and was defeated by asa Hutchinson. Next in line is the libertarian-leaning non-contiguous state of alaska. despite his loyalty to the oil-industry that represents a significant share of the state’s revenues and one of its biggest employers, and his wastelandpopulism Senator Mark Begich found himself trapped in a tight race against Natural resources Commissioner dan Sullivan. a scion of an alaskan political dynasty the one-term Senator had defeated the scandal-ridden sixterm republican Ted Stevens in the midst of the obama frenzy of 2008. despite a tight race and a vote-counting

process not finalised until several days later, Begich could not manage without the benevolent tailwinds of 2008 and was defeated by a margin of around 8000 votes. another embattled first-term Senator was to be found in democrat Kay Hagan. riding on obama’s sensational 2008 in North Carolina, Hagan defeated incumbent Elizabeth dole. However, obama’s subsequent failure to capture the state in 2012 proved to be bellwether for the state’s sole democratic Senator as moderate republican Tom Thillis managed to snatch the seat late on election eve. as mentioned already the rest of the night turned out to be a bloodbath for democrats. incumbent Mark Udall lost his seat to Cory Gardner in Colorado, democrat Tom Harkin’s iowa seat was captured by republican Joni Ernst and both potential pickups for democrats in Georgia and Kentucky were disappointments as democrat Michelle Nunn was trounced by david Perdue in the fight to capture Saxby Chambliss’ vacated seat in Georgia and leader McConnell fended off challenger allison lundergan Grimes to secure a fifth term in office. The only bright spots for democrats were Jeanne Shaheen’s re-election in New Hampshire and the unlikely event that Mary landrieu wins the run-off election against Bill Cassidy in louisiana.

So what explained the shellacking of 2014 if not political geography? as was alluded to the so called “sixyear-itch”-phenomenon could have share of the blame.

The idea is that the electorate, after having endured six years under the same president, develops an antipathy to the party of the incumbent simply due to weariness and fatigue. Seeing the same face for the last years fuels the urge for something new in other words. apart from 2006, reagan saw evidence of this effect in his sixth year as the election of 1986 returned the Senate into democratic control, and while not exactly after six years, the electorate of 1946 granted the republicans majorities in both the House and Senate after 14 years of democratic rule under presidents roosevelt and Truman.

18

Panoramanr12grundfil1_Layout12014-12-0308:31Sida20

another explanation ties in with what was mentioned earlier about a hijacked agenda. obama’s failure to use the bully pulpit to rally effort around democratic priorities such as immigration reform and gun control and the extremely polarised political climate makes other strategies than simply reactionary increasingly difficult. republican efforts to rekindle issues such as the Benghazi attacks of 2011 and frame the Ebola outbreak and the iSiS threat to obama’s advantage point to a successful GoP media strategy which prevents democrats to highlight achievements such as the successful rollout of the healthcare law.

Furthermore the last four years has seen a different mindset emerge on Capitol Hill. The Tea-Party wave of 2010 sent scores of members empowered by their constituents to essentially obstruct the agenda of the democratic president and with a fiercely antigovernment creed to follow. in accordance with anti-tax guru Grover Norqvist’s “shrink government until it is so small i can drown it in my bathtub” mantra, any compromise involving any tax increases but also more liberal immigration legislation and gun control was made impossible. The legislative sessions following the election have been marked by constant budget and debt-crises and even a government shutdown. The

country’s obviously broken immigration system has a comfortable majority of the american people demanding reform yet even after a reform bill cleared the Senate with 67 votes in favour, the House rejected it. republican House-members in districts gerrymandered to support solidly conservative majorities offer no incentives to support reform efforts despite the fact that House-leadership wished to see it pass. despite the Senate passage, the republican minority cannot escape blame either. When the presumable Majority leader-elect Senator Mitch McConnell declared that the main priority of the republican Senate caucus was to block president obama’s agenda he set the tone for how negotiations would be conducted under the next four years. The unprecedented number of filibusters prompted Majority leader Harry reid to resort to the feared “nuclear option” which has been avoided under previous congressional stalemates, where a procedural change allowed for all executive nominations apart from Supreme Court nominations to no longer require 60 votes but be confirmable by a simple majority.

Suprisingly despite the fact that constituents give Congress a 9-10% approval rating, most return their individual representative anyway.

20

Panoramanr12grundfil1_Layout12014-12-0308:31Sida21

Vem bryr sig om utbildningspolitiken? i lund studerar cirka åttatusen studenter någon form av samhällsvetenskap. En del av de studenterna har valt att lägga sina studiemedel på att studera politik, makt och förvaltning. Samtidigt är det väldigt få studenter, vilka vet någonting om den svenska politiken och främst den politik vilken påverkar högskoleutbildning. Studenten vet sällan hur mycket den kan påverka under sin studietid, till förmån för att förbättra sin egen studiesituation eller den för nästkommande studenter. Studenten vet alltför sällan om vad som beslutas på nationell nivå vilket ger direkta konsekvenser för utbildningssituationen. Så som att CSN-lån vilket tas ut efter den 1 januari 2015 antagligen aldrig kommer till att skrivas av, vilket det enligt dagens lånevillkor görs i samband med pensionen. Eller att enligt budgetpropositionen kommer vi studenter till att skuldsätta oss ännu mer under vår studietid för att få råd till att leva. Så grattis systrar, vi som förlorar mest på vår utbildningsinvestering idag kommer även till att göra det efter vårt yrkesverksamma liv. På tal om förluster för (kvinnliga)studenter så är det få studenter som är medvetna om att i dagens Sverige kan studenter inte vara deltidssjukskrivna, och för att få beviljat en heltidssjukskrivning är karenstiden trettio dagar. Frågor och tankar vilka sällan dyker upp i sinnesrymden för den friske studenten, eller studenten som tänker att allt blir bra så fort utbildningen är avklarad Samtidigt väcks det ofta utbildnings(politiska) funderingar hos den generella samhällsvetarstudenten, rörande till exempel varför det bara ges två föreläsningar i veckan à 2 gånger 45minuter som på antagningen.se kallas för heltidsstudier. ifrågasättande av föreläsarens pedagogiska kompetens är även det en återkommande diskussion, eller frågan om hur snabbt ett resultat efter en tentamen ska publiceras. Eller den mer komplicerade frågeställningen om det är möjligt att argumentera för ett annat betyg på en

uppsats eller inlämningsuppgift. Vart går det att vända sig då?

Kunskap är makt. det vet de flesta studenterna redan innan de börjar studera, men försummar de rättigheter respektive skyldigheter vilka finns från den dagen studenten har blivit registrerad vid lunds universitet. Är det respekten för akademin och rädslan för begränsade möjligheter till att forska vilket bidrar till okunskapen? om så är fallet vill jag hjälpa er att förstå varför det är extra viktigt att engagera sig och stå upp för utbildningspolitiken. Genom mobilisering och skriftliga protester kan vi förhoppningsvis förhindra de förändrade CSN- villkoren. Genom påtryckningar och kravställan på den nationella politiken kommer även studenter till att bli beviljade deltidssjukskrivningar. om vi i samma process på nationell och lokal nivå börjar ifrågasätta universitetets oH-kostnader vilka bidrar till att grundutbildningen, speciellt där den samhällsvetenskapliga får den lilla resursfördelning som vi får, kan vi kanske även där inom en snar framtid se fler föreläsningar i våra scheman. På lunds universitet kan vi studenter även höja våra röster för att få alla befordringar till utbildande personal att inbegripa krav på mer än dagens fem veckors högskolepedagogisk utbildning. När det kommer till de grundläggande rättigheterna för studenter vid universitetet finns rättighetslistan, var det bland annat är reglerat att en tentamen skall återlämnas till studenten femton arbetsdagar efter skrivningstillfället och att du som student kan begära en omprövning av ditt betyg. avslutningsvis, vem bryr sig om utbildningspolitiken? Vi gör.

Nu är det upp till dig om du vill vara med att skapa ett universitet i världsklass som förstår, förklarar och förbättrar vår värld och människors villkor.

21

Caroline Sundberg Vice ordförande med studiesocialt ansvar

Panoramanr12grundfil1_Layout12014-12-0308:31Sida22

Panoramanr12grundfil1_Layout12014-12-0308:31Sida23

PANORAMA

...är den breda studenttidningen. Vi ger en röst åt alla möjliga åsikter och ståndpunkter, och räds inget ämne inom politik och ekonomi. Två gånger per termin levererar vi en högkvalitativ tidning, sprängfylld med nya, spännande perspektiv på vad som händer i världen. däremellan fyller vi vår hemsida med mängder av intressanta artiklar på vår.

Själva tidningen är politiskt och religiöst obunden – alla åsikter som uttrycks i Panorama är skribenternas egna.

Läs även vårt webzine: panorama.lupef.se

Älskar du också samhällsvetenskap, politik och ekonomi? Gillar du att skriva?

Vill du vara med och skapa Lunds mest spännande tidning?

Låter det lockande? Hör av dig till tidningen@lupef.se!

Det spelar ingen roll hur bra du är på att skriva och layouta - det viktiga är hur bra du vill bli.

LUPEF

...är lunds Universitets Politiska och Ekonomiska Förening, en politiskt och religiöst obunden förening för studenter intresserade av politik, ekonomi och samhällsdebatt. Föreningen är ideell och fungerar som ett kontaktnät för studenter inom bland annat statsvetenskap och nationalekonomi. Syftet är att bevaka studenternas intressen, och stimulera till politisk och ekonomisk debatt.

23

Panoramanr12grundfil1_Layout12014-12-0308:31Sida24