Panorama #11

PANORAMA

Panoramanr11grundfil_Layout12014-09-0414:11Sida1

The Swedish election

Panoramanr11grundfil_Layout12014-09-0414:11Sida2

Panoramanr11grundfil_Layout12014-09-0414:11Sida3

EDitoriAl A Manifestation of Democracy My premier issue as editor of Panorama will be dedicated to the Swedish parliamentary elections. Given that politics is my lifeblood, this is a particularly prestigious moment for me to assume the responsibilities this position has in store for me. Even though i will have a difficult time outperforming my eminent predecessor, i hope to add my own sparkle to the process, for instance the fact that text is in English is one example.

Elections are the ultimate manifestation of democracy, not only the act of slipping a ballot into a box but the accompanying debate and airing of grievances. Contexts normally void of politics become engulfed by the issues of the day. the “superelection” year of 2014 has already offered this display in abundance, as citizens in india, Afghanistan, indonesia, Colombia and not to mention of the European Union and in a few months the USA in their midterm elections, partake in the delicacy of self-governance. this issue offers a wide range of issues relevant to Swedish voters. i attempt to cut through the weeds of economic statistics in order to evaluate the incumbent coalition government. in light of the current assertion of russian influence in Europe we tackle the pressing issue of defence spending in a brilliant treaty by guest-writer richard Forsén. the education system, nuclear power, violence against women and a poignant take on the significance of electoral media coverage. i hope our efforts will offer some guidance if making a choice is difficult or offer interesting reading if it is not. Finally i implore everyone with the ability to vote, to exercise this right, democracy does not exist in a vacuum. it exists because we guard and preserve it, and if we neglect this essential responsibility we can be confident that somebody else will step in our place, somebody who may or may not have our best interests at heart. i am confident that i do not wish to take that chance.

Alexander Dannerhäll Editor-in-chief

3

Panoramanr11grundfil_Layout12014-09-0414:11Sida4

Redaktionen:

Blanche Jarn Alexander Dannerhäll Philip Klang linn Jansson richard Forsén Dan Hellner Hanna Bjelc Julia Sandsten Vikberg Martin Pehrsson

Layout:

Blanche Jarn Alexander Dannerhäll

Teknisk support:

Philip Klang

Korrekturläsning:

Blanche Jarn

Framsidan:

Aina Jarn

iNNEHÅll

5. Blanche Jarn: Att genomskåda en valrörelse

_____En kritisk granskning av svårigheterna i att överblicka politiken _____bakom valrörelsernas luftslott och trötta klichéer.

8. Richard Forsén: Det svenska försvaret – Ett _____säkerhetspolitiskt svart hål?

_____Försvaret är en hetare fråga än den varit på länge, men för att till _____fullo förstå Sveriges situation krävs ett historiskt perspektiv.

11. Philip Klang: Tala är silver, tiga är guld

_____Svenskarnas Parti har fått oproportionerligt mycket _____uppmärksamhet inför valet, men risken finns att de vinner även på _____negativ publicitet.

13. Julia Sandsten Vikberg: Ett liv utan våld – en _____rättighet för alla?

_____Mäns våld mot kvinnor är ett problem som uppmärksammas mer _____och mer, men fortfarande stänger många kvinnojourer på grund av _____dålig finansiering.

14. Linn Jansson: Vem surfar på reformerna?

_____Den teknologiska utvecklingen har medfört fördelar för många _____branscher, men dess effekt på skolväsendet är ifrågasatt.

15. Alexander Dannerhäll: Are We Better off Now?

_____A statistical view on whether the state of the countryis better or _____worse than when the sitting government assumed office.

19. Om Panorama

Ansvarig utgivare: Emma Wikberger, ordf. lUPEF Kontakt: tidningen@lupef.se lunds Universitets Politiska och Ekonomiska Förening Sandgatan 2, 223 50 lund

4

Panoramanr11grundfil_Layout12014-09-0414:11Sida5

ATT

GENOMSKÅDA

EN VALRÖRELSE

Svensk politik är ett svåröverblickat landskap. Medan de flesta väljare mer än gärna kommer med åsikter om alla frågor på kartan, är det få som har engagemanget att se förbi de rökridåer – avsiktliga och oavsiktliga – bakom vilka partierna döljer sin politik. Kommunikationen mellan politiker och väljare måste lyckas passera genom både vinklade medier, ideologiskt färgade glasögon och inte sällan en mur av bristande intresse. För en fungerande demokrati behövs inte bara ett högt valdeltagande, utan även väljare som ser förbi vackra ord och medryckande slagord. Att vara en kritisk väljare är otroligt viktigt, men lättare sagt än gjort.

Av: Blanche Jarn

i juni publicerades innerst inne – vad svenska folket egentligen tycker, en analys av den svenska opinionen gjord av timbros VD Markus Uvell och socialdemokraternas f.d. chef för opinionsanalys, Carl Melin. i grunden ligger en otroligt omfattande opinionsmätning, men vad som verkligen gör boken unik är att den faktiskt ifrågasätter opinionsmätningar i sig. Medan media brukar behandla det senaste från ipsos eller Demoskop som helig sanning, är opinionen i själva verket sprängfylld av paradoxer. Svenska kyrkans medlemsantal, nära 6,4 miljoner, antyder att vi bor i ett djupt religiöst land, men majoriteten av dess medlemmar är inte ens troende. och även om så många är negativa till vinster i välfärden så anser nästan alla att rätten att välja vårdutövare, skola och barnomsorg är viktig – trots att valmöjligheterna skulle minska drastiskt om privata välfärdsföretag förbjöds. Ännu tydligare blir opinionens ambiguitet i frågan om inkomstskillnader. När Uvell och Melin frågade om Sverige skulle må bra av minskade inkomstskillnader instämde 78%, men när frågan var om de som arbetar hårdare förtjänar att ha det bättre, så instämde 63%.

Beroende på hur en fråga formuleras, eller vilken aspekt

av frågan som betonas, kan resultatet med andra ord variera åtskilligt. Självklart utnyttjas detta av partierna, som utan tvekan väljer en formulering som passar deras ideologi när de beställer en opinionsmätning. i fallet ovan skulle socialdemokraterna utan tvekan använda den första frågan, moderaterna den senare. När opinionen betraktas genom så färgade glasögon blir felmarginalen enorm.

Att många både vill att inkomstskillnaderna ska minska, och att man ska få högre lön ju hårdare man arbetar, tyder inte bara på en bedrövlig ”ha-kakan-och-äta-den”mentalitet, utan även ett grundläggande men ofta förbisett faktum: de flesta människor är inte konsekventa i sina åsikter. Somliga är helt enkelt för ointresserade av politik för att göra kopplingen mellan inkomstskillnader och lön efter förtjänst, och somliga andra vill helt enkelt inte välja bort något av alternativen, trots att de i praktiken måste. i val väljer de ofta parti utifrån deras profilfrågor, men i opinionsundersökningar har de åsikter om nästan allt – helt enkelt eftersom de flesta, charmerade av att någon bryr sig om vad de tycker, kan producera en åsikt om praktiskt taget vad som helst.

5

Panoramanr11grundfil_Layout12014-09-0414:11Sida6

En annan faktor som kan utnyttjas av listiga kampanjorganisatörer är att åsikter inte bara varierar i sak, utan även i styrka. om nio av tio stödjer ett påstående, innebär det inte att alla dessa nio bryr sig om det. Den som brinner för en fråga och den som slentrianmässigt håller med tar lika mycket plats i statistiken, men på valdagen kommer den senare inte att ägna frågan en tanke. Precis som ”rätt” formulerade opinionsmätningar gör sådana skillnader i engagemang det möjligt för politiker att – medvetet eller omedvetet – (miss)tolka opinionen till sin fördel.

Ur väljarnas perspektiv innebär valrörelser en störtflod av tomma argument och idealistiska påståenden. Det kanske allra tydligaste exemplet är valaffischerna. i Politik i det offentliga rummet – svenska valaffischer 1911-2010 konstaterar professor Bengt Johansson m.fl. att valaffischer med positiva budskap i 93% av fallen framställer budskap som inte kan kontrolleras.

Socialdemokraternas ”alla ska med” anno valrörelsen 2006 är ett paradexempel, men även i det här valet skyltar många med abstraktioner. SD står för de mest sensationellt intetsägande budskapen – vad de menar med ”Heja Sverige!” och ”Förändring på riktigt!” kan

man bara spekulera i – men även MP:s önskan om en varmare politik och S:s förhoppning om ett bättre Sverige för alla kan egentligen innebära vad som helst.

Många väljare vänder sig till media i ett försök att se förbi luftslotten, men det är sällan medierna ger en klar bild av partiernas agendor. Många journalister har nämligen en egen agenda, som oftast är ordentligt vänstervriden – 41% av svenska journalister sympatiserar med miljöpartiet, 15% med vänsterpartiet, 14% med socialdemokraterna och 1% med feministiskt initiativ, vilket innebär att sju av tio hyser vänstersympatier. Detta innebär inte per automatik att de saknar förmågan att bedriva neutral nyhetsbevakning, men SiFo:s undersökning av den politiska mediebilden inför EU-valet talar sitt tydliga språk: MP och Fi undgick helt negativ publicitet, och allianspartierna granskades hårdare än oppositionen.

Efter valet publicerades dessutom en rapport från Mittuniversitetet som visade ett tydligt samband mellan positiv mediebevakning och bra valresultat. Det enda undantaget är Sverigedemokraterna, men så lever de också på missnöjesröster.

6

Panoramanr11grundfil_Layout12014-09-0414:11Sida7

Valkompasser är ett annat, allt populärare, sätt för väljare att bilda sig en uppfattning om alternativen i valet. Dock är de allt annat än problemfria.

Flervalsfrågestrukturer innebär att en del åsikter helt utesluts – vad svarar exempelvis en friskoleförespråkare på frågan om skolan bör vara statlig eller kommunal? och om man instämmer i att miljön är en huvudfråga utgår många valkompasser ifrån att man sympatiserar med miljöpartiet, även om man i själva verket är kärnkraftsförespråkare och föredrar nationell framför europeisk lagstiftning.

Valkompasser visar inte heller hur väl partierna faktiskt uppfyller sina löften, och är blinda för maktförhållanden mellan patierna, ideologisk stabilitet, partiledarnas ansvarsfullhet, etcetera. ibland blir de dessutom helt enkelt fel. tt:s valkompass 2010 var konstruerad så att det i 80% av frågorna var omöjligt att komma närmare S än V, oavsett svar. För den politiskt insatte är valkompasser visserligen främst underhållning och spelar liten roll för beslutet, men ju mindre intresserad man är av politik, desto mer påverkas ens val av valkompasserna, enligt statsvetarprofessor Henrik oscarsson.

De flesta, charmerade av att någon bryr sig om vad de tycker, kan producera en åsikt om praktiskt taget vad som helst.

Det är en problematisk bild av kommunikationen mellan politiker och väljare som tonar fram. Väljarna är inkonsekventa och otydliga i opinionsmätningar, vilket innebär att politiker knappt kan få raka svar även om

de skulle föredra sådana framför vinklade siffror. lobbygruppernas decibelnivå motsvarar sällan stödet och engagemanget för deras frågor bland människor i allmänhet. och väljare behöver praktiskt taget röntgensyn för att kunna lista ut vad partierna faktiskt vill. Att rösta kräver idag, med valkampanjer, oändliga informationsströmmar och byråkratiska processer, långt mer bakgrundsforskning än vad den genomsnittlige väljaren har tid och energi att genomföra.

Svårigheterna som möter den som vill sätta sig in i svensk partipolitik influerar valresultatet. Somliga partier surfar fram på en våg av icke neutrala journalister, och tillåts att gömma sig undan skarpare granskning. Somliga lockar med populistiska slagord och irrationella känsloargument medan deras anhängare river ner motståndarnas valaffischer. Att sådana metoder fungerar är sorgligt men uppenbart, och ansvaret för att genomskåda dem ligger hos varje enskild väljare. Att uppmuntra människor att gå och rösta är viktigt, men utan motsvarande uppmuntran till kritiskt tänkande och självständig granskning av partierna kommer valresultaten att fortsätta vara lika oroande som de i skrivande stund ser ut att bli.

7

Panoramanr11grundfil_Layout12014-09-0414:11Sida8

Det svenska försvaret

Ett säkerhetspolitiskt svart hål?

Det svenska försvaret har upprepade gånger de senaste åren varit på den politiska tapeten. Den senaste utvecklingen har accentuerats i och med den förhastade och enligt många partier (S, V, FP och SD) dåligt utredda och föga diskuterade avvecklingen av värnplikten år 2010. Man måste emellertid gå ännu längre bak i tiden för att förstå det läge det svenska försvaret befinner sig i idag – till Sovjetunionens fall 1990 och slutet av det kalla kriget mellan öst och väst.

Av: Richard Forsén

Slutet på kalla kriget sågs av många som en triumf för den västliga demokratin och följdes av en gradvis avveckling och nedrustning av militär slagkraft i Västeuropa med minskade försvarssatningar i nästan samtliga europeiska statsbudgetar. Därtill kom en övertygad tro på evig fred i Europa. Den påstådda eviga freden har denna gång – som så många gånger tidigare i Europas historia – visat sig vara en följd av önsketänkande som i sin tur har utnyttjats som pretext för förhastade säkerhetspolitiska analyser och beslut.

Den ryska väpnade insatsen i Georgien 2008 och de kraftigt tillväxande nationalistiska tendenserna inom den ryska politiken efter Yeltsins fall utgjorde för många i maktens salar en alarmklocka. Samma effekt fick ÖB

Sverker Göranssons varning 2013 att Sverige innan det nya minskade insatsförsvaret blir fullt operativt 20202024 endast kunde försvara ett begränsat geografiskt område (t.ex. Stockholm) i en veckas tid. Den dåvarande svenska alliansregeringen ansåg att det ryska agerandet i Sydossetien, Abchazien och övriga Georgien var förkastligt och oroväckande men samtidigt att orosmomentet inte var stort nog för en omvärdering av de svenska försvarssatsningarna. Denna återhållsamma slutsats motiverades med den påstådda ryska viljan och intresset för att på fredligt vis fortsätta integrera sig med det internationella samfundet (genom bl.a. Wtomedlemsskap och diverse mer eller mindre gemensamma satsningar och samarbeten inom både energisektorn och miljöfrågor).

8

Panoramanr11grundfil_Layout12014-09-0414:11Sida9

tiden mellan 2008 och Ukrainakrisen har inte varit en säkerhetspolitisk dans på rosor – oberoende av vad man hade hoppats på i Sverige. rysk aktivitet på Nordsjön och i norra Atlanten, speciellt i form av flygplan som närmat sig NAto-luftrum och –fartyg, har åter ökat från det relativa lugn som rådde efter sammanbrottet av Sovjetunionen. Svensk media blåste också upp det uppmärksammade skenanfallet mot Gotland under långfredagen 2013 av ryskt bombflyg utan resulterande reaktion ifrån det svenska försvaret (pga helgdag, minskad beredskap, etc.) till en stor nyhet.

Detsamma gällde det kort därpå följande påstådda ryska simulerade kärnvapenanfallet mot FrA på lövön och möjligtvis ytterligare mål i Sydsverige, för att inte tala om ett liknande simulerat kärnvapenanfall mot Polen 2009. En ny analys av den ryska Zapad-2013 manövern i september 2013 av den finske försvarsanalytikern Pauli Järvenpää har dessutom kastat ljus på en av de största ryska postsovjetiska manövrarna inom Östersjöregionen, med uppemot 90,000 deltagande trupper ifrån samtliga vapenslag.

Den nya ryska aktiviteten behöver naturligtvis inte implicera ökad rysk aggression men faktum är ändå att de senaste övningarna och t.ex. kränkningarna av svenskt och finskt luftrum av ryska styrkor tyder på ett ökat ryskt intresse i Österjöområdet. Att denna ökade aktivitet möjliggjorts av den uppemot 500 miljoner dollar stora satsningen ifrån rysk sida på moderniseringen och upprustningen av den ryska stridsmakten är också självklart. Zapad-2013manövern (”Väst-2013”) organiserades intressant nog endast några månader innan den plötsliga militära eskalationen i Ukraina i september 2013 och många av de enheter som deltog i Zapad-2013 förflyttades därefter till den ukrainska gränsen. Forskaren Järvenpää uppmärksammar även provskjutningarna av mobila ballistiska iskander-missiler under Zapad-2013, de omfattande flyg- och marinelementen (som bland annat inbegrep missilbombardemang av mark- och sjömål från flottiljer bestående av såväl ubåtar som ytfartyg), samt det strategiska bombflygets anfallsövningar i närheten av NAto-territorium i både Polen och Estland samt i gränsområdet mot Finland. Även de omfattande luftlandsättningsövningarna väckte uppmärksamhet i bland annat finsk media. En ännu mer oroväckande tendens har dessutom varit den ökade mängden ryska så kallade ”snap combat exercises,” vilka påvisat rysslands förmåga att på ett par dygn

mobilisera insatsstyrkor på flera tiotusentals man ifrån beredskapsenheter och reserven.

Kort efter Zapad-2013 flyttade Ukrainakrisen det försvarspolitiska fokuset längre bort från Sveriges omedelbara närområde. Dock har läget i Östersjöregionen tillspetsats ytterligare (inte minst på grund av det eskalerade läget i östra Ukraina) efter att NAto styrkor placerades i Baltikum och Danmark meddelade att de bidrar med marina enheter till den amerikanskledda europeiska ”missilskölden” i Östersjön. i maj 2014 offentliggjorde den svenska alliansregeringen sin plan att på sikt öka försvarsanslagen med 5,5 miljarder kronor årligen.

Denna uppgift visades dock vara missvisande - SvD:s avslöjande den 3:e juli bruttonedskärningar på 320 miljoner kronor i förvarsutgifterna 2015 som följd av en sänkning ifrån finansdepartementet sida av index relaterade till försvarssatsningarna. Sveriges och Finlands undertecknande av ett så kallat värdlandsavtal med NAto ger NAto-styrkor rätt att använda svenskt och finskt territorium i krissituationer och vid militära övningar. Undertecknandet av värdlandsavtalet och de ökade krav på materiell och logistisk kompatibilitet som detta resulterar i har uppmärksammats ifrån ryskt håll som ännu ett steg mot fullt NAto-medlemskap för de två nordiska länderna. Även mindre försvarspolitiska beslut – som förflyttningen av finskt jaktflyg till Helsingforsregionen och i omedelbar närhet till Finska viken – kan tolkas som tecken på det ändrade säkerhetspolitiska klimatet i det omedelbara närområdet.

Vad är läget i dag och vilka är problemen alla talar om? Det svenska försvarets allt mer accentuerade underfinansiering och insatsförsvarets personalproblem har gång på gång lyfts fram som de största problemen. Det stegvisa avskaffandet av det traditionella svenska försvaret är ett resultat av tron på långt gående minskat militärt hot mot svenskt territorium. Därmed har en omfattande omorganisering från en traditionell försvarsmakt fokuserad på försvaret av svenskt territorium till ett nedbantat men mycket bättre utrustat insatsförsvar optimerat för internationella insatser genomförts. i praktiken ledde 1995 och 2004 års försvarsbeslut till att det territoriella försvaret av Sverige utvecklades till något av en bisyssla för försvarsmakten.

9

Panoramanr11grundfil_Layout12014-09-0414:11Sida10

De sedan 1990-talet nedlagda operativa enheter i Sverige är otaliga: under nittiotalet lades bland annat regementen i 3, i 11, i 17, P 6, i 2, i 4, i 14, i 15, i 20, A 1, A 4, lv 4, S 2, ing 1, t 1, KA 5 och flygflottiljerna F 6, F 13, F 5 och F 15 ned. 1999/2001 lades därutöver bland annat regementen i 2, i 12, i 13, i 16, i 21, i 22, P 2, A 3, A 7, lv 2, lv 3, lv 7, ing 3, S 3, t 3, KA 2, KA 3 samt flygflottiljerna F 10 och F 16 ned. Vissa enheter som lv 7, ing 3 och S 3 levde kvar under några år i reducerad form för att därefter slutligen avvecklas i och med 2004 års försvarsbeslut, som även ledde till nedläggningen av bland annat i 5, A 8, Amf 4 och F 4. Detta innebär i praktiken drygt 70% av alla operativa grundenheter inom försvaret har skrotats medan motsvarande siffra för till exempel stridsledningsförband och basenheter uppgår till nästan 90%! Att detta gjorde det omöjligt att försvara mer än ett strategiskt viktigt område (t.ex.

Norrbotten, Skåne, Stockholm eller Gotland) i mer än en vecka var tekniskt sett inte en nyhet vid tidpunkten för ÖB Sverker Göranssons uttalande 2013. Detta förutspåddes redan i praktiken i försvarets utredning inför försvarsbeslutet 2004, som genom beslut i riksdagen ledde till ytterligare nedskärningar på 3 miljarder kronor årligen. Att materialkostnaderna samtidigt ökade ledde i sin tur till och med till försvarsminister Mikael odenbergs avgång i protest mot Alliansens förslag på ytterligare årliga nedskärningar på 10% 2007.

i praktiken har drygt 70% av alla operativa grundenheter inom försvaret skrotats.

Kostnaderna av värnpliktsavvecklingen har dessutom varit påfallande – inte minst på grund av anställningen av en fullständigt professionell armé efter 2010.

Utgifterna för att hålla stridsövningar i fält har

mångfaldigats som följd av behovet av extra ersättningar för ”obekväma arbetstider.” Därmed har aktiva försvarsorganisationen krympt påtagligt samtidigt som längre ledighet måste erbjudas till den personal som stationerats i fält, vilket i sin tur lett till en sämre beredskap. till råga på allt har den uppmärksammade ineffektiviteten i att agera vid samhällskriser (sommaren 2014:s skogsbränder och översvämningar) pekat på en bristande operativ förmåga inom det som tidigare kallades totalförsvaret, med parallella men dock samtidigt separat styrda militära och civila besluts- och befälsnät.

Vad står för dörren?

Den allmänna försvarspolitiska opinionen har de senaste åren skiftat. Allt fler svenskar är positivt inställda till ett NAto-medlemskap (nästan 30% enligt iPSoS opinionsmonitor i maj 2014.) Andelen som stödde medlemskap 2008 var 22%. Det bör naturligtvis understrykas att en klar majoritet av väljarkåren (56%) är emot ett medlemskap men samtidigt tyder utvecklingen på ett gradvist förskjutning i den allmänna opinionen – inte minst som följd av Ukrainakrisen. De återkommande försvarspolitiska skandalerna i media har även de lett till ett ökat stöd för ytterligare resurser till försvaret (nästan 50% i en SiFo-mätning beställd av SvD i januari 2014.)

Frågan om ett mer eller mindre omfattande återinförande av värnplikten har dykt upp på flera partiers försvarspolitiska agenda, med Socialdemokraterna, Folkpartiet, Vänsterpartiet och Svergiedemokraterna som de största förespråkarna.

Sommarens skogsbränder och översvämmningar har även lett till kritik av den bristande krisberedskapen.

Sommarens skogsbränder tydde speciellt på problemen med redskap och utrustning i ”pooler” samt tanken om att samhällskriser inte händer i Sverige och närområdet. Gällande resursallokeringen anser dessutom Socialdemokraterna att Alliansens utlovade tillägg inte räcker. Huruvida detta kommer att resultera i en tillräcklig finansiering av insatsförsvaret (om den ökade finansieringen på 70 miljoner kronor per år skjuts till inte kommer att vara fullt operativ innan 2020-2024) är dock oklart. Det finns med andra ord många skäl för kommande regeringar och riksdagar att prioritera försvarspolitiken mera.

10

Panoramanr11grundfil_Layout12014-09-0414:12Sida11

Tala är silver Tiga är guld Svenskarnas parti, också kallat SvP, är ett nationalsocialistiskt parti som grundades i november 2008.

Partiet som i riksdagsvalet 2010 fick 681 röster hörs nu mer och mer än vad de gjorde då. I princip all media har rapporterat om deras politik, och givit dem väldigt stort utrymme i kontrast till hur få sympatisörer de har. Vi måste ställa oss frågan om SvP verkligen var ett så stort hot mot demokratin tidigare, eller om den extremt stora exponering de har fått på senare tid har gjort så att vi faktiskt behöver känna oss hotade?

Av: Philip Klang

Den 23e augusti framförde SvP med godkännande från polisstyrelsen sina åsikter på limhamnstorget i Malmö.

Detta ledde till en stor motdemonstration bestående av allt från vanliga människor till medlemmar av våldsbejakande organisationer vilket slutade i att ett flera personer greps, misstänkta för brott mot maskeringslagen och misshandel. Polisen har efter detta fått omfattande kritik för sina beslut och insatser.

Frågan kring polisens godkännande av rasistiska demonstrationer som har blivit allt vanligare på sistone. två dagar senare hade SvP ännu ett torgmöte, denna gång i Åmål. Skillnaden mellan Malmö och Åmål var dock stor. i Åmål var enligt Nya Wermlands-tidningen endast två motdemonstranter närvarande, jämfört med Malmös tusentals motdemonstranter. Man kan fråga sig vilken situation som egentligen gynnade SvP mest?

Yttrande- och mötesfriheten i Sverige ger laglig rätt att demonstrera och framföra åsikter, och uttrycka missnöje med andras åsikter. Kritik har riktats mot reinfeldt för att principerna har tolkats så bokstavligt.

FN menar exempelvis att torgmöten som SvP:s bryter mot konventionen mot rasism. Andra hävdar istället att

eftersom vi lever i en demokrati måste åsiktsfrihet råda. om vi förbjuder vissa grupper i vårt samhälle så är vi inte bättre än den som kastade den första stenen. om man tittar på statistiken så är det få partier som gynnas och får fler sympatisörer av negativ kritik. Sverigedemokraterna är undantaget. Sverigedemokraterna, SD, marknadsför sig som syndabocken i svensk politik.

Så hur kommer det sig att ett nazistiskt parti som SvP får så oproportionerligt stor exponering i jämförelse med väljarantalet? Vi kan nog alla hålla med om att det inte är för att deras åsikter kan skapa ett bättre Sverige.

När media rapporterar om nyheter så är det ofta om något hemskt, tyvärr. Mestadels på grund av den enkla anledningen att en halvdålig negativ nyhet säljer bättre än en bra positiv nyhet. När människor samlas för att visa att nazister inte hör hemma i denna värld, glömmer man ofta att konsekvenserna faktiskt kan gynna dem.

Det räcker med att ett nationalistiskt parti tog sig in i riksdagen och kommunstyrelser för att protesterna gynnade deras image – vi behöver inte ett till. Kanske borde vi helt enkelt låta SvP stå och vråla slagord åt tomma torg tills de tröttnar.

11

Panoramanr11grundfil_Layout12014-09-0414:12Sida12

ETT LIV UTAN VÅLD

Panoramanr11grundfil_Layout12014-09-0414:12Sida13

– EN RÄTTIGHET FÖR ALLA?

Våld mot kvinnor är en epidemi - detta fastslog WTO i en ny rapport i maj i år. Att så mycket som var tredje kvinna i världen är drabbad av våldet gör det jämförbart med malaria och andra globala epidemier. Ändå tvingas allt fler kvinnojourer i Sverige att stänga på grund av bristfällig ekonomi. Det tillsammans med oklara riktlinjer för hur resurser ska användas bidrar till att alla kvinnors hjälpbehov inte möts. Detta drabbar speciellt papperslösa kvinnor som inte alltid anses ha rätt till hjälp.

Av: Julia Sandsten Vikberg

inför årets riksdagsval är jämställdhet helt klart på tapeten för både partier och väljare. Enligt en Sifoundersökning publicerad i Sveriges radio anser 75% av de svenska väljarna att jämställdhet är en viktig valfråga och majoriteten av partiledarna kallar sig idag för feminister. Fi har för första gången tagit en plats i EUparlamentet, Miljöpartiet har valt att lyfta fram jämställdhet som en av sina tyngsta valfrågor och Folkpartiet stoltserar med sin slogan ”feminism utan socialism”. Just mäns våld mot kvinnor är ett av de jämställdhetsproblem som på flera håll uppmärksammas. Kvinnojourer går idag på knäna för att möta det hjälpbehov som finns. Fredrik reinfeldt talade i sitt jultal 2011 om rejäla satsningar för att motverka våldet och utlovade ett ökat bidrag till kvinnorjourer. Men idag, mer än 2 år senare, kommer rapporter efter rapporter om kvinnojourer som tvingats lägga ner sin verksamhet på grund av att deras ekonomi inte räcker till. Vissa kvinnojourer hävdar att de inte har sett röken av de utlovade bidragen och andra kritiserar att bidragen bara utbetalas till utvecklingsprojekt men inte har tillåtits att användas för att finansiera den basala verksamheten, något som många kvinnojourer är i stort behov av.

Det är inte enbart brist på ekonomiska resurser som stoppar kommunerna från att ge kvinnojourer det stöd de behöver för att hjälpa kvinnorna. oklara riktlinjer om hur kommunerna ska disponera bidragen leder till att det finns en osäkerhet angående vilka kvinnojourer och vilka kvinnor som har rätt till resurserna. Bidragen går därför främst till att hjälpa de kvinnor som genom socialtjänsten kommit i kontakt med kvinnojourer.

Speciellt drabbade av detta system är papperslösa kvinnor som på grund av en rädsla för myndigheter

oftast inte kontaktar socialtjänsten utan söker hjälp direkt hos kvinnojourerna. Det är dock inte säkert att kvinnojourerna har möjlighet att hjälpa papperslösa kvinnor då kommunerna inte alltid vill finansiera detta.

Socialtjänstlagen, Sol 2 kap § 1, säger att socialtjänsten har det yttersta ansvaret för att enskilda i kommunen får den hjälp och det stöd de behöver, men det finns delade meningar om vilka det yttersta ansvaret omfattar och till följd av denna otydliga formulering riskerar papperslösa kvinnor att falla mellan stolarna.

En undersökning gjord av Carin Björngren Cuadra och Annika Staaf visar att en tiondel av alla kommuner ansåg att papperslösa inte omfattas av socialtjänstlagen.

Många kommuner ansåg att lagstiftningen och riktlinjerna angående deras ansvar för papperslösa var mycket vaga och efterfrågade ökad tydlighet. Andra undersökningar bevittnar att papperslösa kvinnor upplever långa handläggningstider, enbart får hjälp vid akuta behov, har begränsad rätt till ekonomiskt bistånd eller allmänt bara inte får den hjälp de behöver. Enligt Socialstyrelsens rapport "EG-rätten och socialtjänsten" har det etablerats en praxis hos socialtjänsten som säger att papperslösa enbart har rätt till akut bistånd.

Att detta är verklighet påvisar även organisationen ingen är illegal som tipsar papperslösa att vid kontakt med socialtjänsten påpeka att kommunen har det yttersta ansvaret för dem som vistas där. Begränsade ekonomiska resurser i kombination med oklara riktlinjer för hur pengarna ska användas och vilka som ska få ta del av den hjälp som erbjuds gör att svenska kvinnor prioriteras framför papperslösa kvinnor. Så förutom att betala ut de ekonomiska bidragen som lovat krävs även tydligare riktlinjer från regeringen angående hur pengarna ska användas så att alla våldsutsatta kvinnor, oavsett ursprung, garanteras hjälp och stöd.

13

Panoramanr11grundfil_Layout12014-09-0414:12Sida14

Vem surfar på reformerna?

Av: Linn Jansson

Politiken påverkar inte enbart skolan genom att förändra dess administrationssystem. Den senaste mandatperioden har utvalda elever kunnat tillgodogöra sig undervisningen med hjälp av helt nya pedagogiska verktyg.

2012 investerade Sollentuna kommun 20 miljoner kronor i att förse samtliga elever i sina grund- och gymnasieskolor med surfplattor inom ett år. Barn- och ungdomsnämndens Maria Stockhaus (M) motiverar satsningen med att alla barn har rätt till samma digitala kompetens, oavsett vilken maskinvara som finns att tillgå i hemmet. Yngre elever med sämre finmotorik ska dessutom inte behöva traggla med penna och papper förrän i årskurs två.

Pedagogiken är kontroversiell. Marie Nyström, biträdande rektor på tegelhagsskolan, ser ändå fördelar med att prioritera de alternativa inlärningsmetoderna framför skrivandets hantverk. Elever med inlärningssvårigheter behöver till exempel inte känna sig särskilt utpekade när alla kan tillgå samma ljudfiler. lärarnas arbete underlättas i och med att e-böcker när som helst kan lånas hem från biblioteket i obegränsat antal exemplar.

Skolornas utgifter för underhåll av maskinvaran kan på sikt tänkas kompenseras av billigare läromedel i form av applikationer, databaser och "gratis" e-litteratur. Samtidigt sker dock en ekonomisk förskjutning mellan de kommunala verksamhetsområdena skola och bibliotek.

Mellan 2012 och 2013 ökade Sollentuna biblioteks utgifter för e-litteratur med 100% till 226 000 kr.

Bibliotekskostnaderna skjuter i höjden allt eftersom lärarna i större utsträckning utnyttjar de digitala tjänsterna. Snart dyker den stora gymnasieskolan rudbeck in i systemet med sina 2000 elever.

14

idag har leverantören Elib i stort sett monopol på marknaden för e-litteratur. i våras presenterade företaget en uppdaterad version av sin utlåningstjänst till bibliotek.

Utlåningspriset för e-böcker kommer fortsättningsvis att bestämmas av förlagen, varför det blir dyrare för biblioteken att behålla ett helt katalogutbud. Ett handplockat mindre urval av e-böcker skulle innebära stor ökad arbetsbörda för bibliotekspersonalen, som redan måste ägna sig åt underhåll och inköp av tryckt litteratur.

Mindre jobb och lägre utgifter för skolorna innebär alltså mer jobb och större utgifter för biblioteken. Eller? i intervjuer med personal från tre Sollentunaskolor uppger lärare och rektorer att det tar sin tid att få fart på systemet med e-litteratur och appar i surfplattorna. En mellanstadielärare berättar om inköp av icke-fungerande programvara som tvingat eleverna till användning av i högsta grad daterade, tryckta läroböcker. insatta efterfrågar vidare textutbud, fler visuella funktioner och övningar som skulle tillföra surfplattan ett mervärde. Förlagsbranschen och programutvecklare har inte hängt med tillräckligt, eftersom ett elevanpassat applikationsutbud i dagsläget saknas. Kanske kommer unga läsare äntligen att närma sig litteraturen med ökad entusiasm när mediearkiv och behovsanpassat material finns lättillgängligt. Politikerna i Sollentuna hoppas hur som helst på att locka elever och barnfamiljer till en välbeställd kommun med sin moderna pedagogiska approach.

Panoramanr11grundfil_Layout12014-09-0414:12Sida15

Are we better off now?

When attempting to oust an incumbent president of the United States, a winning strategy usually involves framing the election around the question “Are we better off now than when the president took office?”.

Since the Swedish parliamentary elections are on the horizon, the same question could be posed to Swedish voters as they asses whether the sitting centre-right coalition government (popularly referred to as “the Alliance”) deserves a third term. In answering this question I have selected a few variables that ought to correlate with living standards and thus may be able to offer an answer to the question. These variables are rather arbitrary and based upon my unrefined judgment and include primarily, the unemployment rate and GDP-growth.

By: Alexander Dannerhäll

Ahead of the 2006 election job-creation had become one of the most prominent issues in the campaign of the centre-right opposition parties. After having laboured for 12 years under the reign of the centre-left coalition government led by the Social democrats with high unemployment levels induced by an inflexible labour market burdened by excessive regulation and taxation as a result they promised to turn the tide. Furthermore they claimed that even though the unemployment rate was indefensibly high at the time (in June that very same year the seasonally adjusted unemployment rate was 7%), it could in fact be higher. this is because the definition of unemployed only includes individuals actively searching employment and not those who have given up and exited the labour force. their proposed remedy for this was a reform of labour market institutions such as the government-run employment agency (Arbetsförmedlingen) to shorten the matching process between job-seekers and vacancies.

Burdensome labour regulation was to be slashed and unemployment benefits were made contingent on the activity of the jobseeker to improve the “carrot and stick“-effect accompanied by a reduced overall compensation. the controversial reduction in labour taxes was to be implemented in four steps over the next few years with provisions explicitly directed at the alarming levels of youth unemployment, in order to reduce overall labour costs, inducing firms to employ more labour. An effort was also made to increase the share of private matching institutions on the labour market to increase efficiency and improve competition

with the government-run agency.

Eight years later we can observe that the government honoured their commitment to reduce labour taxation by roughly half the former rate. However, its effect is ambiguous and as of 2009 more than half of corporate officials asked whether the hiring of new employees has Brittiska of Commons been facilitated answered in theHouse negative according to a survey by Företagarna referenced in an article by the Swedish magazine Fokus. the Swedish Finance department claims the latest and final reduction is responsible for creating 100 000 new jobs, however this number is not drawn from an actual study but from projections based on research of comparable policies in other countries. the latest reduction may not yield dividends until the next round of wage negotiations since the labour costs regulated in the current contracts are subject to the conditions prevalent before the latest reduction and its impact should be more fruitfully evaluated once firms have been able to take part of the reduced labour costs associated with the reduction.

Furthermore according to an analysis in the aforementioned Fokus-article, the reform of labour market institutions has indeed has some effects with 60 000 more people enrolled in matching programs four years after the Alliances’ initial victory and 100 000 more registered in job-retraining programs. red tape has reportedly only been reduced by two percent as of 2010, which throws the effectiveness of the governments’ slashing of regulation into contention.

15

Panoramanr11grundfil_Layout12014-09-0414:12Sida16

What these policies have in common is that they represent so-called “supply-side policies”. Neoclassical economists often recommend these policies because they purport to improve the long-term productive capacity of a country’s economy. this conclusion appertains to the fact that a more productive economy allows for a more efficient use of production factors, yielding a larger output of goods and services produced and thus a larger income. Shorter term policies such as a fiscal stimulus or interest rate reductions only contribute to inflation in the long-run and thus no real increase in national income. By improving the matching process and reducing labour costs more labour is freed to produce more goods and thus raises the long-term potential of the economy absent cyclical effects. the problems with supply-side policies are that they often take very long exhibit a positive effect while appearing painful in the short-run, for example due to lower unemployment benefits. Whether these predictions are accurate or not i’ll leave to the experts, however a graph can help us assess whether they have succeeded under their two terms in office. the graphs above are collected from Ekonomifakta.se (My apologies for the graphs being in Swedish). the graph to the left shows that the seasonally adjusted unemployment rate has actually increased from around 7% at the accession of the Alliance to hovering slightly past 8% after 2010. A sizable caveat has to be attached to that analysis however, since aftermath of the financial crisis of 2008 is still being felt which would suggest that at least some of the deviation is cyclical. Supply-side policies aim to reduce the equilibrium rate of unemployment which

means the employment rate absent the business cycle. if such an improvement has taken place it will not be evidenced yet for a few years, though we can see how the Swedish labour market stacks up internationally with the second graph, showing a country with a significantly more flexible labour market but albeit with similar conditions as Sweden, namely Denmark. A composite of the 28 EU-countries is also depicted by the gray line, with Sweden as the red and Denmark the blue. this shows us that the Swedish unemployment rate consistently outperforms the EU-average the discrepancy has grown significantly after 2010 as compared to 2006, even rivalling Denmark in 2011. to give the Alliance sole credit for this performance might be premature however, since Sweden’s flexible exchange rate most likely contributed to dampen the adverse effects of the financial crisis and much managing of the business cycle is actually conducted by the Swedish central bank. in any case its increasing correlation with the Danish rate might herald what is to come since a move toward a more liberal labour market would echo what characterises the Danish labour market. it remains to be said that a lower equilibrium unemployment rate does not necessarily indicate better living standards since the hallmarks of a lower rate induced by supply-side policies is larger turnover. A larger turnover means job-security will most likely decrease if it is due to a relaxation of labour dismissal laws, though this has not been the thrust of the government, further reductions of the unemployment rate may call for such measures.

16

Panoramanr11grundfil_Layout12014-09-0414:12Sida17

While GDP is a controversial measure of living standards since it only measures income derived from the production of goods and services, it still represents a rough measure of prosperity. increased GDP means firms are able to expand their production capacity and employ more workers and as productivity increases this should increase the share of profit given to labour which would raise wage levels and improve people’s ability to shape their lives in every which way as their means to do so increase. the Alliance has placed increased growth front and centre of their economic agenda. this was embodied by a sweep of deregulation, tax reduction and support for small businesses. Since as mentioned, reduced equilibrium unemployment contributes to an improved production capacity, the supply-side reforms mentioned earlier also add to GDP-growth. Although somewhat of a controversial statement the privatisations of government-run enterprises could be described as boosting growth, since private firms generally are more efficient and more profit-driven than state-owned.

Before we analyse the Swedish growth rate a reminder of why simply surveying GDP-data may be misguided in terms of government performance. First off, the Swedish economy is characterised by its reliance on export-driven growth. the Swedish service-sector is widely renowned for its it-expertise and Swedish cars and advanced technology fetch praise the world over. this would seem to indicate that Swedish economic performance is largely susceptible to fluctuations in foreign demand for its products, which is generally difficult for Swedish politicians to impact. However, as somewhat of an outlier in the European Union, Sweden

maintains a flexible exchange rate, which means that as foreign demand decreases demand for Swedish currency also decreases, driving down its price and thus offsetting to some extent the initial negative effect since Swedish goods and services can be bought for less foreign currency than before. this effect partially insulates the Swedish economy from the vicissitudes of the global economy, though its impact is not immediate since contracts are often negotiated for longer periods and thus the effect is not taken into account until they are renegotiated at the depreciated rate.

With these caveats in mind we observe the Swedish growth rate. As expected the financial crisis which dampened consumption worldwide took a particularly tough toll on growth as indicated by the negative growth rates exhibited in 08-09. the following year, however, saw a remarkable turnaround as the Swedish economy grew at a whooping 6.6% thrice the rate of the average EU-country according to the Economist. Could this reprise be accredited solely by the exchange rate depreciation? the lagged effects of changing export patterns owing to the financial crisis is evidenced by the fact that goods-exports shrank from 08 to 09 by roughly 6%. However the subsequent depreciation seem only to account for part of the recovery in the form of a 4% increase from 2009 to 2011. Most likely the resumption of export demand is due to foreign GDP increasing as the world economy slowly recovers, though the data supports that Swedish policymakers may be given credit for some of the recovery. this does not necessarily mean the government, though, since the central bank probably deserves some credit as well.

17

Panoramanr11grundfil_Layout12014-09-0414:12Sida18

Panoramanr11grundfil_Layout12014-09-0414:12Sida19

PANORAMA

...är den breda studenttidningen. Vi ger en röst åt alla möjliga åsikter och ståndpunkter, och räds inget ämne inom politik och ekonomi. två gånger per termin levererar vi en högkvalitativ tidning, sprängfylld med nya, spännande perspektiv på vad som händer i världen. Däremellan fyller vi vår hemsida med mängder av intressanta artiklar på vår.

Själva tidningen är politiskt och religiöst obunden – alla åsikter som uttrycks i Panorama är skribenternas egna.

Läs även vårt webzine: panorama.lupef.se

Älskar du också samhällsvetenskap, politik och ekonomi? Gillar du att skriva?

Vill du vara med och skapa Lunds mest spännande tidning?

Låter det lockande? Hör av dig till tidningen@lupef.se!

Det spelar ingen roll hur bra du är på att skriva och layouta - det viktiga är hur bra du vill bli.

LUPEF

...är lunds Universitets Politiska och Ekonomiska Förening, en politiskt och religiöst obunden förening för studenter intresserade av politik, ekonomi och samhällsdebatt. Föreningen är ideell och fungerar som ett kontaktnät för studenter inom bland annat statsvetenskap och nationalekonomi. Syftet är att bevaka studenternas intressen, och stimulera till politisk och ekonomisk debatt.

19

Panoramanr11grundfil_Layout12014-09-0414:12Sida20