Vinterviste i Varjisträsk, Malmesjaur sameby som införlivades i Östra Kikkejaur 1946. Från vänster Anton Norsa och Sjul Borg. Foto: okänd, Arvidsjaurs kommuns fotoarkiv 1982_295.
Samerna flyttade ju – åtminstone mina förfäder – ända ned till Piteå. Och med sina renar uppehöll de sig där i trakten av Öjebyn, Böle. Å jag minns som barn en gång när vi var ute och lekte, så vid skymningen så hörde vi det där märkvärdiga ljudet. Vi barn förstod väl inte med detsamma vad det var. Men det var en äldre man som sa: Nu barn ska ni lyssna. Nu kallar kyrkklockorna folket till guds tjänst. Och så jojkade han en vuöllie till dem. Aja dah bien aja biello, girkubiello Öjebynan Jåhka tjuarva båhta båhta girka aja aja
Klockorna, kyrklockorna i Öjebyn ropar kom till kyrkan allihopa (Arnberg et al 1997:170)
Karin Stenbergs minnen från sin barndom ger oss en bra bild över den tid man befann sig med renarna vid kustlandet och hur viktigt det var att besöka kyrkan. Kyrkklockorna kallar till gudstjänst. Sara Maria Norsa och Karin Stenberg beskriver med sina jojkar ett liv som existerar och levs från Syöldatnjuones västra ände öster om Arjeplog, till Bottenvikens kust vid staden Piteå.
162