Issuu on Google+

Alfvéniana 1-2/13 Utgiven av Hugo Alfvénsällskapet

Läs om Violinsonaten Läs om Alfvén och Kvinnan och om en kärlekshistoria Läs om Levande musikarv Det unga hemmet


Alfvéniana 1-2/13

Innehåll

Utgiven av Hugo Alfvénsällskapet

Redaktörsskifte i Alfvéniana

3

Hugo Alfvén och hans violinsonat. Av Curt Carlsson

4

Levande musikarv — ett ymnighetshorn. Av Lena Nettelbladt 7

Ansvarig utgivare: Curt Carlsson Redaktör och distributör: Jan Olof Rudén Västmannagatan 47 113 25 Stockholm tel. 08-33 83 69

Tonsättaren, älskarinnan och hustrun: om slutet på ett kärleksförhållande (och ett äktenskap). Av Joakim Tillman 9 , 15

jan.olof.ruden@comhem.se Medlemsregister (årsavgift 200 kr, institutioner 300 kr) :

Det unga hemmet för röst och piano

11

Alfvénmusik tillägnad kvinnor Av Jan Olof Rudén

18

Jan Olof Rudén

Hugo Alfvénsällskapet. Verksamhetsberättelse 2012 21

PlusGiro: 42 88 52-8 ISSN 1101-5667

Alfvéns första symfoni framförd i Gävle av dirigentelever vid Kungl. Musikhögskolan 22

Tryckt av Mowys byrå, Stockholm

Bostället — Hugo Alfvéns näst sista målning Av Håkan Bull 24, 23

Tidskriften är momsbefriad © resp. författare och Alfvéniana

Omslaget: Bostället i Tibble by, grannhus med nuvarande Alfvéngården målat av Hugo Alfvén 1938. Håkan Bull analyserar akvarellen s. 24.

Jan Olof Rudén, active as editor of Alfvéniana since 1990 now retires. He will be succeeded by Bodil Asketorp. The articles in this issue concentrate on music dedicated to women by Hugo Alfvén and a love story with Gertrud Dahlgren (to be continued). The data base Levande musikarv, Swedish Musical Heritage will give information on all music by Swedish composers which is not protected and allow downloading. Alfvén’s violin sonata is analysed and the song Det unga hemmet is published. A new homepage is imminent.

Kom med i Hugo Alfvénsällskapet! Hugo Alfvén var en av Sveriges mest mångsidiga och fängslande personligheter. Som medlem i Hugo Alfvénsällskapet får Du för endast 200 kr/år inte bara del av nedanstående förmåner utan inbjuds att deltaga i intressanta och stimulerande aktiviteter omkring Hugo Alfvén och den tid han verkade i. Medlemsförmåner: Tidskriften Alfvéniana Gratis inträde på Alfvéngården i Tibble, Leksand Rabatt på CD vid inköp i Konserthusshopen i Stockholm i samband med konserter Rabatt på Alfvénskivor direkt från producenten Rabatt på noter från Abr. Lundquist förlag m.m. 2 Alfvéniana 1-2/13 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se


Redaktörsskifte från 3-4/13 Av JAN OLOF RUDÉN

J

ag har varit redaktör för Alfvéniana sedan nr 1 1990. Nu är tiden mogen att lämna över till en ny redaktör med potential till ett annorlunda innehåll. Från nr 3-4/13 blir Bodil Asketorp redaktör. Alfvéniana är viktig för Alfvénsällskapet eftersom detta medlemsblad är det som håller sällskapet samman. Det har varit ett omväxlande och lärorikt arbete. Innan ett häfte är färdigt för distribution måste uppslag till kommande häfte diskuteras med Alfvénsällskapets styrelse och skribenter få uppdrag. I det skedet är man alltid osäker om det verkligen kan bli ett nytt häfte men allteftersom tiden går börjar det ta gestalt. Visserligen har olika typer av datorer kunnat användas för att producera texterna i häftena men datorer har till för inte så länge sedan varit stationära och inte alltid så användarvänliga. Med tiden har även redaktören förfogat över en egen laptop med ty åtföljande flexibilitet vad beträffar dataprogram och utnyttjande av fritiden. Produktionen av det fysiska häftet krävde till en början sax och bivax eftersom textfilerna handgripligen klistrades på A-3 ark avsedda för offsettryck. Bildmaterialet måste rippas och klistras på plats av tryckeriet. Färgtryck var uteslutet. De första versionerna av Microsoft Word tillät att bilder fästes på sidan elektroniskt. Det syntes praktiskt. Ett störande moment var tyvärr att bilderna dansade runt litet som de ville när man lämnade en fil till tryckeriet.

Nya verktyg som Microsoft Publisher rådde bot på de flesta problem av det slaget. I stället blev paginering av häftet det stora problemet. Vid det laget var det tid att byta tryckförfarande. Offsettryck fick ge vika för digitaltryck som tillät omslag i färg. Samtidigt lämnade vi vår samarbetspartner sedan begynnelsen och flyttade tryckningen till Malmö. Trycket gick snabbt och bra men leveransavståndet gav upphov till irritation. Utvecklingen av maskiner för digitaltryck har inneburit att man inte längre måste utnyttja ett reguljärt tryckeri. Därför produceras Alfvéniana i fortsättningen i Stockholm hos Mowys byrå. Att vara redaktör innebär att man vill realisera sina idéer både vad gäller form och innehåll. Redaktören är beroende av sitt kontaktnät och sin kännedom om ämnet, vilken under tidernas lopp fördjupas. Det är i synnerhet en person som i tidskriftens begynnelse och lång tid framöver regelbundet ställde upp när förfrågan kom. Det är Lennart Hedwall som utan ersättning delade med sig av sitt djupa och omfattande vetande om Hugo Alfvéns musik i välnyanserade artiklar. En redaktör är alltid tacksam för spontant inlämnade artiklar. Sådana har levererats framför allt av Gunnar Ternhag. Numera arvoderas genomarbetade artiklar. En trogen medarbetare idag är Joakim Tillman med tungt vägande artiklar. År 2009 digitaliserades tidigare årgångar av Alfvéniana och gjordes tillgängliga för hela världen genom Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se Sedan dess har nya årgångar (men ej de löpande) fogats till hemsidan.

Nya nummer av Alfvéniana annonseras på Tidskrift.nu med angivande av innehåll. Ibland kan en artikel återges in extenso. Nedan några smakprov från årgångarna

Alfvéniana 1-2/13 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se

3


Hugo Alfvén och hans violinsonat AV CURT CARLSSON

U

nder 1800-talets senare hälft med det ökande hemmusicerandet bland den växande borgarklassen i Sverige, fanns det plötsligt en större marknad för musik, såväl pedagogiska utgåvor som kompositioner för enskilda heminstrument och kammarmusikverk för mindre besättning. Förutom pianot, gitarren och det nya modeinstrumentet orgelharmoniet, var det bland stråkinstrumenten framför allt fiolen som blev ett instrument som allt fler trakterade. Fiolen hade ju också en lång tradition som spelmansinstrument i Sverige. Det växande intresset för violinen inom konstmusiken kan man också avläsa genom att det komponerades och publicerades allt fler kompositioner för violin även på den svenska marknaden och också av svenska kompositörer. En populär form blev sonaten för violin och piano, med sina berömda historiska förebilder hos såväl Mozart som Beethoven och Brahms. Nästan varenda svensk tonsättare med självaktning bidrog till denna musikaliska genre. Visserligen hade redan tidigare Adolf Fredrik Lindblad, Ludvig Norman, Franz Berwald och Elfrida Andrée skrivit fiolsonater, men från 1880 och fram till långt efter sekelskiftet följde en lång rad av nya sonater av den unga generationen av svenska tonsättare: Emil Sjögren, Wilhelm Peterson-Berger, Bror Beckman, Otto Olsson, Svante Sjöberg och Wilhelm Stenhammar med flera. En bidragande orsak till sonatkomponerandet var naturligtvis att det nu fanns flera duktiga svenska violinister. Den främste av dem var violinisten Tor Aulin, som intimt samarbetade med sina vänner och tonsättarkollegor Sjögren och Stenham-

mar. Violinisten Aulin bidrog för En av de sällsynta bilderna av Alfvén övrigt själv med flera verk för det med fiol. Original i Alfvén fonden egna instrumentet, däribland en sonat komponerad 1892. vén flera gånger framträtt som violinist. Även den unge Hugo Alfvéns in- Såväl konserten i Vetenskapsakadestrument var violinen. Han blev mins hörsal som den tryckta notutmed tiden efter flitiga studier anta- gåvan recenserades i dåtidens viktigen som violinist vid Stockholms- gaste svenska musiktidskrift, operan där han fortsatte sina violin- Svensk Musiktidning. I konsertrestudier för konsertmästaren i Hov- censionen heter det: kapellet Lars Zetterquist. Bland Alfvéns tidiga kompositioner finns ”Hr Hugo Alfvén dokumenterade också några verk för fiol, däribland sig å sin soaré som en god violinist. en sonat som den unge tonsättaren … Som tonsättare uppträdde hr stolt försåg med opustalet 1 och Alfvén med en sonat för violin och som han själv uruppförde i Stock- piano, vars mellansatser voro mest holm tillsammans med pianisten lyckade, då däremot yttersatserna Greta Samuel. Det skedde vid en röjde en för större former ännu konsert den 26 mars 1896, då flera otillräcklig förmåga. En romans och av hans verk framfördes. Sonaten sånger av honom vittnade om trycktes två år senare och tillägna- omisskännlig begåvning.” des doktor Anton Nyström, som ett tiotal år tidigare grundat Stock- När sonaten trycktes 1898 hade holms Arbetarinstitut, där man hade den anonyme recensenten i bland annat kom att anordna billiga Svensk Musiktidning reviderat sin folkkonserter. Vid dessa hade Alf- uppfattning:

4 Alfvéniana 1-2/13 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se


”Sonaten av den unge violinisten Alfvén ha vi, då den spelats här av honom offentligt, haft tillfälle att redan yttra oss om. Sedan den nu utkommit i tryck och en närmare kunnat granskas, få vi erkänna att den vittnar om en ganska framstående kompositionstalang på samma gång som den i sin helhet är verkligt musikaliskt underhållande, om än i harmoniskt och formellt hänseende någon gång en viss ungdomlig dristighet träder fram.” En intressant episod vid tillkomsten av Alfvéns sonat var den som tonsättaren Wilhelm Peterson-Bergers vän – jojksamlaren och stationsinspektorn Karl Tirén (1869-1955) – berättat. Vid tiden för violinsonatens tillkomst var Hugo Alfvén, Peterson-Berger och tonsättaren Bror Beckman goda vänner. Karl Tiréns bror Johan var en god violinist som under sin Stockholmstid umgicks i stadens tonsättarkretsar. Eftersom han var en god violinist brukade de tre vännerna samlas hos honom, varvid de tog med sig sina nykomponerade fiolstycken och fick Tirén att testa dem. När sedan Alfvén uruppförde sin sonat, som han tidigare fått uppspelad i Tiréns hem i kretsen av tonsättarkollegorna, hade den nye anonyme recensenten -t- i Dagens Nyheter vissa förbehåll beträffande sonaten, trots att där också förekom lovord om Alfvén som komponist. Man visste alltså inte vem som dolde sig bakom denna, så ofta kritiska, pseudonym. När det så småningom uppdagades att det var Peterson-Berger som var mannen bakom bokstaven, blev Hugo Alfvén synnerligen förgrymmad. Detta ledde i sin tur till en nästan livslång antagonism mellan PB och Alfvén. Det bör kanske tilläggas att Alfvén ingalunda var ensam bland svenska tonsättare och musiker att träffas av P-B:s vassa penna och att P-B på grund av detta sällan var älskad av sina tonsättarkollegor. De gav ofta igen så fort tillfälle bjöds. Mer om det spända förhållandet mellan P-B och Alfvén kan man läsa i Henrik Karlsson artikel i den nyutkomna antologin ”Hugo Alfvén – liv och verk i ny belysning”.

Alfvéns violinsonat klarade sig dock, trots alla recensenter, ganska bra. Den trycktes som nämnts snabbt av ett svenskt notförlag, något som var ganska ovanligt vid denna tid i Sverige. Sonaten kom också att framföras åtskilliga gånger här hemma kring sekelskiftet. Alfvén själv spelade den bl.a. vid flera tillfällen med sina vänner och tonsättarkollegor Wilhelm Stenhammar respektive Emil Sjögren vid flygeln. Även Tor Aulin tog upp sonaten på sin repertoar. Den

började arbeta på sin sonat. Sonaten har annars ett omisskännligt nordiskt, romantiskt uttryck.

framfördes även utomlands. Violinisten Sven Kjellström tog den till Paris redan 1901. I dag finns det också ett par CD-inspelningar av sonaten.

smäktande långsamt morendo. I sina memoarer har Alfvén beskrivit sonaten som ett uttryck för hans ”heta och syndfulla blod” och sin åtrå efter kvinnan i skiftande gestalter. ”Ett levande uttryck för denna tid är den fiolsonat, opus 1, som jag komponerade då jag var tjugotre år”, skriver han i memoarernas första del. Under sitt första besök i Paris 1898 mötte han där den svenska skulptrisen Alice Nordin, som han inledde en förbindelse med. ”Hon var en sensitiva, som reagerade ytterst känsligt för musik”. Hon ville gärna höra Alfvén spela sin sonat och inspirerad av framförallt

I violinsonaten, som ju onekligen tillhör Alfvéns ungdomsverk, hittar man naturligtvis inte mycket av den mogne Alfvéns tonspråk. Här finns intryck från Emil Sjögren och Edvard Grieg och deras respektive sonater samt samtida fransk musik, som exempelvis César Franck. Det är dock ovisst om Alfvén kände till Francks fiolsonat, som skrevs 1886, alltså bara några år innan Alfvén

Alfvéns sonat har fyra satser. Den första satsen är snabb och passionerad. Den har den mycket ovanliga och något motsägelsefulla satsbeteckningen ”Allegro, molto lugubre”, alltså ungefär ”snabbt, men mycket dystert”. Den färgas av ungdomlig nordisk ”Sturm und Drang”. Satsen slutar med ett kraftfullt extatiskt utbrott, som dör bort i ett

Alfvéniana 1-2/13 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se

5


sonatens långsamma sats skapade hon en kvinnoskulptur som hon kallade ”Lyssnerskan”. ”En ung kvinna som med slutna ögon och tårar i ögonfransarna lutar huvudet något tillbaka med ett hemlighetsfullt, lyckligt leende. Hennes uttryck är något av det mest förandliga jag sett”, skriver Alfvén. Den långsamma satsen med beteckningen ”Andante patetico” är sonatens tredje sats. Sonatens andra sats är ett snabbt Scherzo, där pianot och violinen lekfullt jagar varann. Kanske en skämtsam katt- och råttalek? Eller en kärleksfull dialog mellan två förälskade. En dialog som avslutas med den ständigt upprepade frågan: ”Älskar du mig än?” Dialogen avbryts av ett eftertänksamt mollavsnitt, en måhända sorgsen betraktelse över en möjligen förlorad kärlek. Slutligen repriseras den uppsluppna inledningen och allt är frid och fröjd igen.

Söker du noter eller vet du inte vad du skall göra med dina noter?

Alice Nordins skulptur ”Lyssnerskan” inspirerad av den tredje satsen i fiolsonaten med beteckningen Andante patetico

I den tredje satsen ”Andante patetico” känner man igen en del av den elegiska melodik, som skulle bli ett av Alfvéns kännetecken i hans senare produktion, som exempelvis i musiken till baletten Bergakungen eller Elegin ur Gustav II Adolfsviten. Satsen kan även tolkas som en öm musikalisk kärleksförklaring. I den snabba kraftfulla finalen blir tonspråket återigen mer dramatiskt. Efter en dynamisk inledning kommer så ett lyriskt långsammare parti, där violinen återigen intar den klagandes roll, men som snart överröstas av pianots taktfasta, kraftfulla ackord. Satsen avslutas med snabba energiska sextondelsskalor i pianot som upplöses i kodans avslutande fortissimoackord ”Con abbandono” – ”med självuppgivelse”, där slutligen violinen och pianot unisont förenas och gemensamt sätter punkt.

Sonat för piano och violin op. 1 (Gräskö 1895) Autograf i Uppsala universitetsbibliotek Publicerad Stockholm [1897] Elkan & Schildknecht 1696. Uruppförd Stockholm 26 mars 1896: Alfvén, violin, Greta Samuel, piano CD-inspelning Bluebell 1988. ABCD 023. Mircea Saulesco, Janos Solyom

Mariestads Musikarkiv, Cantus Durus är en förening som drivs i syfte att bevara alla slags noter, musiklitteratur och annat musikrelaterat för att den som är intresserad ska kunna komma och titta, forska och låna för eget bruk eller för kören, orkestern eller gruppen man är med i. Här finns ca 600 hyllmeter noter för bland annat piano, gitarr, dragspel och fiol, noter från alla kända klassiska tonsättare, körnoter, barnvisor, religiös musik och arrangemang av olika slag. Även musikböcker, musiktidningar, program och sånghäften ingår i samlingarna. Musikarkivet tar med glädje hand om alla slags noter, sång- och visböcker, böcker om musik, musikprogram och musiktidningar. Kontakta oss om det är så att du har material som du skulle vilja låta Mariestads Musikarkiv ta hand om. Mariestadsmusikarkiv.se Kungsgårdsvägen 5 542 45 Mariestad arkivet@mariestadsmusikarkiv.se Karl-Erik Ericsson tel 0501 12433

6 Alfvéniana 1-2/13 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se


Levande musikarv – ett ymnighetshorn AV LENA NETTELBLADT, text & foto Med författarinnans tillåtelse återger vi nedanstående artikel som publicerades i Musikbiblioteksnytt 1 2013 s. 5-6

forskning och detta är en utmärkt startpunkt. Vi hoppas att detta också kommer att innebära ett större intresse även för den skyddade svenska musiken. Resultatet en databas Det löper över 6 år och resultatet visas i en databas. Den är under uppbyggnad men redan nu finns det massor att finna i den.

muläret i databasen Levande musikarv går det att välja att söka på enbart kvinnliga eller enbart manliga tonsättare. Se mer om de svenska kvinnliga tonsättarna som Johanna Grut har inventerat i Musik- och teaterbiblioteket och skrivit en artikel om på sidan 7-8 i Musikbiblioteksnytt 1 2013.

Samarbetsprojekt Ett samarbete mellan Akademien, http:// Statens musikverk, Musik- och www.levandemusikarv.se/ teaterbiblioteket, Svensk Musik och Sveriges Radio gör denna Här kan du söka information om kulturgärning möjlig. Till hjälp Sonat för violin och piano i h-moll tonsättarna och läsa källkritiska och stöd finns också notskrivare, skribenter, översättare, musiker, av Amanda Maier-Röntgen inled- kommentarer om verken. Infordirigenter, musikforskare, och de eftermiddagen på Musikaliska mationen finns på engelska och editörer av källkritiska utgåvor. akademien. Bengt Forsberg spe- svenska. Du kan ladda ner och skriva ut noterna i modern notB Tommy Andersson är projektlelade piano och Tobias Ringborg skrift som bygger på autografer dare tillsammans med Annviolin. Amanda Maier-Röntgen var dotter till en bagare i Lands- och äldre tryck. Den som vill köpa Charlotte Hell. Martin Edin är tryckta utgåvor kan vända sig till forskningssamordnare, Gunnar krona och hennes musik ingår i Ternhag och Anders Wikström projektet Levande musikarv som Svensk Musik och köpa noterna av dem. Svensk Musik kommer sakkunniga, Anders Högstedt är var ämnet för dagen. också ge ut stämmaterial till orgrafikansvarig, Magnus Svensson kester- och kammarmusiken. tillhör inventeringsgruppen. Kjell Ingebretsen, Musikaliska akademiens preses, hälsade väl- Databasen kommer förutom Projektet finansieras med medel kommen när projektet presente- konstmusik även innehålla milifrån Kungl. Musikaliska akademirades i november 2012. Han be- tärmusik, underhållningsmusik och musik för barn. Akademien en, Kungl. Vitterhetsakademien, tonade det lustfyllda i arbetet. kommer också att ge ut källkritis- Stiftelsen Marcus och Amalia Ständige sekreteraren Tomas Wallenbergs Minnesfond, RiksLöndahl fortsatte med att berätta ka utgåvor av vissa av verken. bankens Jubileumsfond, Statens att utgångspunkten är de otillGår att söka på kvinnliga och Svenska Litteratursällskapet i gängliga musikverk av svenska tonsättare Finland. tonsättare som endast finns i dålig papperskvalitet, bleknade, ofta Citat från webbplatsen: ”Tack i undermåliga utgåvor där parti- vare notutgåvorna från Levande Bengt Forsberg spelade Vals elemusikarv kommer det att bli möj- giaque av Valborg Aulin (1860tur och stämmor inte stämmer överens. Det handlar om oskyd- ligt för musiker och ensembler att 1928) och Fileuse ur Deux Etudes levandegöra det bästa ur vårt de concert av Laura Netzel med dad musik där tonsättaren varit musikaliska kulturarv. Här finns pseudonymen Lago (1839-1927). död i över 70 år, tonsättare som stora upptäckter att göra. Många Han berättade att Laura Netzel levde 1500-1942. äldre tonsättare är idag helt sagt: okända även för dem som arbetar — Vi har dålig kännedom gene”Jag ska minsann professionellt med musik. Inte rellt sätt om vår egen musik, sa visa männen som går minst de kvinnliga tonsättarna Tomas Löndahl. Det ska vara en där med sina kontraoch deras verk är värda att äntlisjälvklarhet att spela och känna till vår musik. Vi vill stimulera till gen uppmärksammas”. I sökforpunktböcker i fickan” Alfvéniana 1-2/13 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se

7


Sveriges radio ska göra inspelningar P2 vill spela in fler. Anna-Karin Larsson, chef för Musikradion och Berwaldhallen, sa att ”ensam är inte stark”. Hon tycker att projektet är som en ny svensk deckare, vad kan man hitta? Projektet knyter också ihop historien med nuet. Sveriges radio ska göra nyinspelningar och hitta ny publik för den ofta okända svenska musiken. P2 har också ett självpåtaget uppdrag att hitta fler kvinnliga kompositörer och spela in dem. Cecilia Zilliacus och Bengt Forsberg spelar en sats ur Romanze av Ingeborg Bronsart (1840-1913). Gunnar Ternhag poängterar att detta inte i första hand är ett arkivprojekt utan ett projekt som syftar till att få musiken spelad och lyssnad på. Han berättar om parallellprojekt i Danmark, Norge och Finland och att dessa projekt stöttar varandra. Projektledare B Tommy Andersson påpekar att det inte finns biografier skrivna om svenska tonsättare på andra språk än svenska. I The new Grove dictionary of music and musicians finns 85 sidor om Mozart, 25 sidor om Elgar, 15 sidor om Harrison Birtwistle, 1 sida om Wilhelm Sten-

Prov på utgåvor hammar och 10 rader om Ingvar Lidholm. Hittills finns det information om 530 tonsättare i databasen Levande musikarv varav 250 inte finns med i Sohlmans musiklexikon och all information finns även på engelska. Petrucci, Youtube och pdf Vissa notlänkar leder till IMSLP även kallad Petrucci, till exempel Romanze av Ingeborg Bronsart http://imslp.org/wiki/ Romance_in_A_major_% 28Bronsart,_Ingeborg%29 och vissa leder till PDF-filer i direkt anslutning till databasen, till exempel Elfrida Andrées Trio i gmoll http://ww.levandemusikarv.se/ tonsattare/andree-elfrida/SMHW266-Trio_g-moll.

”Levande musikarv skall vara som ett ymnighetshorn, säger B Tommy Andersson. Vi kan hänvisa utländska agenter som vill ha tips på svensk musik till konserter. Texterna är fria att använda i programblad.

I databasen Levande musikarv finns nu Hugo Alfvéns kompositioner. I förhållande till Jan Olof Rudéns kompositionsförteckning från 1972 är inneNoterna är en skannad version av hållet i databasen uppdaterat en äldre utgåva från 1887. På sioch korrigerat. dan med sistnämnda stycke finns Upplysningar ges var man hitockså ett filmklipp med bild och tar noter och inspelningar, ljud till stycket från Youtube. Du noggranna besättningsangihittar också information om vervelser, speltid och satsbeket med satsbeteckningar, vilka skrivningar (med tonarter, tryckta utgåvor som finns, var autografen finns (Musik- och tea- taktarter samt taktantal angivterbiblioteket), vilka inspelningar na). För vokalverk återges hela vokaltexten. som finns och litteraturhänvisning.

8 Alfvéniana 1-2/13 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se


Tonsättaren, älskarinnan och hustrun: om slutet på ett kärleksförhållande (och ett äktenskap) Av Joakim Tillman I samband med sin analys av den fjärde symfonin i antologin Hugo Alfvén – liv och verk i ny belysning citerar Joakim Tillman flera brev till Gertrud Dahlgren där Alfvén beskriver den erotiska föreningen mellan man och kvinna i ett religiöst präglat bildspråk. ”…Det är som sjönge och jublade alla himlens härskaror i en harmonisk skönhet, omöjlig att fånga i jordiska toner och djupast i ditt sköte strömmar den befruktande säden. O, vilken skapareakt är väl så helig som denna, så gripande! I det ögonblicket är jag den religiösaste människa på jorden” (22/9 1923). I denna artikel beskrivs deras förhållande.

I

sina memoarer skildrar Alfvén mycket utförligt hur han blev förälskad i och inledde sin relation med första hustrun Maria. Däremot är han väldigt kortfattad när det gäller mötet med sin andra hustru, Karin. I det sista kapitlet i I dur och moll framgår att han träffade henne när han tillbringade julhelgen på gästgivaregården i Leksand 1926 (s. 339f). Alfvén skriver att han kom dit efter ett år som varit sorgesamt för honom som privatperson. Han nämner bland annat dottern Margitas olyckliga äktenskap, skilsmässa och sjukdom. Men ”även i andra avseenden hade mitt liv blivit allt dystrare, och den själsliga depressionen tryckte mig slutligen så hårt, att jag endast längtade att få sluta mitt liv, som för mig blivit nattsvart.” (I dur och moll, s. 338). Anastassia Arnolds biografi om Marie Krøyer ger mer information om detta kapitel i Alfvéns liv. En viktig källa som kastar nytt ljus över skeendet är dock Alfvéns brev till älskarinnan Gertrud Dahlgren (18751929, breven finns i Musik- och teaterbiblioteket). Alfvéns relation med Gertrud inleddes 1911 och det var den dramatiska avslutningen på förhållandet som förmodligen utgör de ”andra avseenden” vilka Alfvén anger som orsak till att hans liv blivit allt dystrare. I memoarerna har Alfvén när det gäller karakteriseringen av sitt sinnestillstånd 1926 avvikit en aning från de faktiska omständigheterna. Även om dotterns situation vållade honom visst bekymmer är det inget som tyder på han var olyckligare än vanligt. Relationen till Gertrud hade fördjupats efter hennes skilsmässa från sin man 1921 och flytt till Tällberg. Framför allt under somrarna kunde Alfvén och Gertrud nu ses oftare, inte minst vid heta möten i samband med tidiga morgonbad i Siljan. Man märker också i breven en ny mer intensiv

och personlig ton från Alfvéns sida. Efter sommaren 1926 skrev Alfvén (den 3 oktober) och tackade Gertrud för den lyckliga sommaren: ”Det var dock icke detta jag ville skriva om i detta brevet, utan jag ville tacka dig för den gudomliga sommar, som du på nytt skänkt mig. För mig var denna sommar om möjligt än lyckligare än den förra, därför att du var lidelsefullare, mera passionerad. Vi gingo på så ljuvliga upptäcktsfärder, gjorde nya landvinningar i vällustens paradis.” Efter att ha anlänt till gästgivaregården i Leksand i mitten av december 1926 skrev Alfvén ytterligare ett glödande kärleksbrev till Gertrud (som befann sig i Rom): ”Kring din själ strålar en helig gloria, en hög, förnämlig kvinnas enda stora kärlek, som aldrig kan giva nog mycket. Jag ligger på knä för dig, som katoliken framför sin madonna. Mitt hjärta brinner i min kropp, och min kropp brinner i min själ, och min själ älskar dig.” Alfvén beklagar sig i brevet över att arbetet hade kört ihop sig ”alldeles förbaskat mot slutet av terminen”, men det finns inget som tyder på att han skulle känt sig deprimerad. Strax före julafton slog dock bomben ned och den 23 december skickade Alfvén ett telegram till Gertrud i Rom: ”MEDDELA MIG OMGAAENDE ----- ALLT -----VAD DU ANFOERTRODDE MARGITA I OKTOBER ADRESS GAESTGIVAREGAARDEN LEKSAND = GUGO =” Gertruds svar anlände den 28 december och fick Alfvén att skicka ett nytt telegram dagen efter: ”NOEDVAENDIGT DU INVAENTAR DET BREV JAG AVSAENT IDAG TILL WINDSOR = HUGO ==” Brevet börjar med Alfvéns reaktion på Gertruds telegram: ”I går mottog jag Ditt svar på mitt telegram, och till min bestörtning svarar Du: - ’Jag vet mig icke ha anförtrott Margita något.’ Och dock hade jag telegraferat: - ’Meddela mig allt (kursiverat i telegrammet) vad Du anförtrodde Margita i oktober.’ Du tycks ju ha

Alfvéniana 1-2/13 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se

9


avlagt en fullständig bikt, inte bara om Dig, utan även trud svarade ger inte källorna besked om, men incidenom andra.” ten verkar inte omedelbart ha påverkat förhållandet mellan henne och Alfvén. Av nästa brev från Alfvén Den bomb som hade slagit ned före julafton var vad den 18 april framgår att han och Gertrud hade träffats Alfvén kallar ett fruktansvärt brev från Maria. I brevet någon gång i början av våren 1927. Alfvén tackar för till Gertrud citerar han (översatt till svenska) vad Mar- de underbara dagarna han tillbringade i Gertruds sällgita enligt Maria hade berättat om Gertruds besök skap: ”Fru Dahlgren gick upp till Margita på sjukhuset, kastade sig gråtande om halsen på henne och utöste sitt förpinade sinne för henne. Fru Dahlgren berättade, att fru Trolle hade uppehållit sig i Tällbergs omgivningar i somras – i varje fall periodvis – hon hade bl.a. också varit i Leksand, och fru D. hade övervarat ett mycket intimt telefonsamtal, fört från Leksands telefonkiosk med fru Trolle i den ena ändan och Dig i den andra. Du har träffat henne runt om i sommar och i höstas. Fru Dahlgren kände ytterligare en hel lista på Dina älskarinnor. Du hade en i Mora – och litet varstädes. Om sig själv sade hon, att hon på försommaren hade skrivit till Dig och sagt Dig, att hon icke mera ville ha med Dig att göra, då hon insåg, att hon icke var ’den enda’ – men att Du hade skrivit ett av Dina underbara brev, som man ju inte kan ’motstå’ – och att Du på inga villkor ville släppa henne.

”Vila, kärlek, ömhet och vällust: se där den himmelska gästfrihet, som värdinnan bjöd i rikaste mått. ’Gå och lägg Dig’, sade hon med sin milda stämma, och vad som sedan följde blev ett av dessa minnen, som man aldrig glömmer. Likaså den följande dagen, vilken jag tillbragte i lycksalig dvala. O, dessa stunder, när Du kom in och lade Dig hos mig och min hand smekte Din nakna kropp. Dina sköna, sirligt kraftiga ben och Dina känsliga nerver – och Du sedan lät Dina knän glida isär för att skänka mig allt det högsta en älskande kvinna kan giva en man!” Alfvén fortsätter sedan med att berätta för Gertrud att han för någon tid sedan hade skrivit ett långt brev till Maria.

”Jag förnekade däri på det bestämdaste, att det någonsin varit ett erotiskt förhållande mellan Dig och mig. Jag skrev att vi endast varit två goda vänner. Det är väl hennes jalousie, som har drivit henne till att Även berättade jag, att Du på genomresa i Uppsala gå till sin älskares sjuka dotter och berätta för henne, ringt på och frågat om Margita och att jag träffat Dig att hon är hennes faders älskarinna.” då hos Karl Johan [Gertruds son, född 1902] och Du berättade utförligt om samtalet med Margita i höstas. Alfvén skriver till Gertrud att det nu är ”en livsfråga” Skulle Du senare träffa min fru, måste Du alltså om så för honom att klart och tydligt få veta följande, teleskulle behövas, lika bestämt som jag förneka, att Du grafiskt omgående: varit eller är min älskarinna.” ”1) Har du berättat för Margita, att Du är min älskarinna, att det existerar ett könsligt umgänge mellan oss?

Vad Alfvén inte visste när han skickade detta brev till Gertrud var att Maria, som befann sig i Chemnitz, också hade skrivit till Gertrud (den 11 april 1927). Maria konstaterar att hon från Hugo hade hört att Gertrud 2) Har Du endast berättat för henne att Du älskar mig, gett en helt annan framställning av samtalet med Marmen icke nämnt något om, att Du är eller varit min gita än den som dottern hade meddelat Maria. Enligt älskarinna? Maria var det omöjligt för henne att tränga genom alla lögner och föreställningar som hennes man hade omgiJag måste ovillkorligen ha klart besked om detta, invit sig med. nan jag besvarar Marias 18 sidor långa brev, och jag kan inte dröja länge därmed. Men Margitas påstående om vad Gertrud skulle sagt om sin relation till Hugo kom dock inte som någon Därför ber jag Dig att, när Du mottagit detta brevet, överraskning för henne, fortsätter Maria, ”och jag har genast telegrafera hit till Gästgivaregården på följan- sedan länge förstått att det var för hans skull ni kom de sätt: till Tällberg”[alla citat från Marias brev är i min egen översättning] även om ”jag först inte misstänkte att ni Är min första fråga 1) överensstämmande med vad Du var hans älskarinna.” Först en kväll när Gertrud var på sagt Margita, så telegrafera endast ordet ’ja’. besök och ”ogenerat” lade sin arm runt Alfvéns hals Är däremot min andra fråga 2) överensstämmande medan han spelade anade Maria något, även om Hugo med vad Du sagt henne, så telegrafera endast ordet borförklarade det hela med ord om Gertruds beundran ’nej’.” för hans musik. Men som alltid ljög han enligt Maria: ”Hugo ljuger alltid, det vet jag”. Alfvén avslutar brevet med att säga att oavsett hur det än blir kommer han alltid att älska Gertrud. Vad Ger(fortsättning s. 15) 10 Alfvéniana 1-2/13 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se


Alfvéniana 1-2/13 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se

11


12 Alfvéniana 1-2/13 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se


Alfvéniana 1-2/13 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se

13


Det unga hemmet komponerades på stående fot den 12 november 1927 (ej 1937 som anges i J.O. Rudén, Hugo Alfvéns kompositioner nr 152) då Hugo och familjen Alexanderson var på middag hos Bertel Linder och hans fru i deras nya lägenhet Tegnérlunden 7 i Stockholm. Gustaf Alexanderson var advokat. Han skrev i gästboken den dikt som Alfvén omedelbart tonsatte. Två senare dikter av Alexanderson är Natt som Alfvén tonsatte för baryton och manskör 1930 och Papillon för manskör och blandad kör 1936. Bertel Linder var son till folkskollärare Anders Linder i Leksand, som var ledare för Leksands kyrko- och hembygdskör, den första kör som Alfvén stod inför som dirigent 1904. Bertel studerade i Uppsala och sjöng i OD. Han kom sedermera att hjälpa Alfvén med hans affärer inte minst i samband med Alfvéngården i Tibble. Kompositionsskissen är i privat ägo Kompositionen publiceras samtidigt för nedladdning på Alfvénsällskapets hemsida

14 Alfvéniana 1-2/13 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se


(fortsättning från s. 10)

jag måste upp dit och repetera med kören i anledning av den följande dagens konsert. Därmed slutade samMaria skriver att hon har svårt att tro att Margita skulle talet mellan fru T. och mig. ha hittat på hela historien. För varför skulle hon gjort det: ”För att plåga mig? Knappast! Detta plus Hugos Fru Dahlgren förnekade bestämt, att hon givit Margita syndaregister gjorde varken från eller till”. Brevet av- ”någon lista på mina älskarinnor” (detta är min frus slutas med en uppmaning till Gertrud att ge Maria full uttryck, som får tagas bildlikt) – icke minst av den klarhet för av ”Hugo får jag bara lögner”. anledningen att hon icke känner till dem. Detta: att jag skulle skrivit till fru Dahlgren ”ett av mina underbara Innan Gertrud svarade Maria kontaktade hon Alfvén brev”, är ren lögn. Jag skrev över huvud taget icke och bifogade ett utkast till svar på Marias frågor. Alf- något brev till henne varken den våren eller sommavén var inte nöjd med detta och skickade ett rekomren. Fru D. hade endast yttrat till henne, att jag skrev menderat brev tillbaka till Gertrud den 21 april. Enligt så underbara brev, vilket alls icke hade med denna sak Alfvén var inte Gertruds utkast tillräckligt klart och att göra, utan hänförde sig till ett tillfälle för många år tydligt: sedan, när hon tillskrev mig ett par gånger för att be om råd beträffande Karl Johans violinstudier. ”I ditt utkast glider du mest undan för hennes frågor, vilket i detta fallet vore det olyckligaste av allt, ty det Fru D. sade vid slutet av vårt samtal: - ” Har Margita skulle ofelbart bibringa henne den uppfattningen att verkligen pådiktat mig allt det jag nu hört, kan hon du erkänner dig skyldig till allt det hon frågar om. icke vara tillräknelig”. Det har icke existerat något Och det får på inga villkor ske!” erotiskt förhållande mellan fru D. och mig.” Då det är nödvändigt, att du är fullt inne i situationen, vill jag här citera, vad jag skrev i mitt sista brev till henne beträffande dig: men detta citat får du självfallet icke begagna dig av ordagrant, om du vidare skriver till henne, ty då skulle hon genast märka, att vi konfererat med varandra om saken.” Sedan följer citatet från Alfvéns brev till Maria: ”Fru Dahlgren. På hemresa från utlandet för någon tid sedan passerade hon Upsala för att hälsa på sin son. Hon ringde då hit och frågade hur det var med Margita. Jag anhöll om ett samtal, då jag gärna ville höra också hennes framställning av besöket hos Margita på sjukhuset, och vi råkades hos Karl Johan. Hon berättade, att hon setat hos Margita boråt [sic] en och en halv timme, varunder de samtalat om varjehanda, mest om Margitas sjukdom och framtidsplaner, men icke om mig. När fru Dahlgren reste sig för att gå, bad Margita henne dröja en stund till, och när hon så satt sig på nytt, ledde Margita in samtalet på mig och angrep mig på det kraftfullaste sätt. Fru D., som ju vetat hur innerligt Margita alltid älskat mig, blev så upprörd över detta, att hon började gråta. Margita anmärkte då, att hon länge förstått, att fru D. var kär i mig, liksom så många andra: men jag lockade dem endast, för att sedan kasta bort dem. Margita nämnde då bl.a fru Trolle. Fru Dahlgren svarade då, att det var sant att hon höll mycket av mig, men vi hade endast varit goda vänner, och vad fru Trolle beträffade, kunde hon helt fritaga mig för alla beskyllningar, då hon på Leksands telefonstation råkat att i en kiosk åhöra ett samtal, som fru T. förde med mig. Av fru T:s ord framgick, att hon vill ta en bil och hälsa på mig i Tällberg, men jag nekade taga emot henne. Då föreslog hon, att vi skulle råkas nedanför byn, men även det vägrade jag. Fru T. hoppades då få träffa mig på tåget till Mora samma eftermiddag, ty jag hade sagt

För att vara säker på att Gertruds svar till Maria skulle vara klart och tydligt hade Alfvén själv skrivit ett blyertsutkast till det brev han ansåg att Gertrud skulle skicka till Maria. Han betonar dock han hon bör göra vissa ändringar, t.ex. vad avser stavningen: ”I mitt blyertsconsept använder jag det nyaste stavningssättet, vilket du naturligtvis icke bör använda, enär du alltid begagnar det äldre, t.ex. ”bref”, där jag skriver ”brev” o.s.v.” Och Gertrud bör också göra ändringar om hon finner några för Alfvén karakteristiska ordvändningar som skulle kunna röja honom som författaren, ”men utan att frångå klarheten i uttrycket, ty allt hänger därpå.” Den första delen av Alfvéns utkast till svar från Gertrud till Maria går ut på att Margita misstolkat och missförstått Gertruds ord. Sedan följer ett vederläggande av Marias skildring av situationen där Gertrud lade sin arm på Alfvéns axel: ”Jag förstår icke hur Ni själv umgås med sanningen, när ni vågar påstå, att jag den aftonen hemma hos mig lade min arm ”kærlegnende” om Er mans hals. Jag lade min hand ett par gånger ett ögonblick på hans axel, med vilken gest jag självfallet icke menade något [överstruket: någon smekning eller dylik karess.] Denna gest har jag tillåtit mig mot flera av mina manliga vänner, men aldrig, har detta förut blivit missförstått. Att Ni däri trott Er finna ett tecken till ett förhållande oss emellan, är mig fullständigt obegripligt.” Utkastet avslutas med kraftfulla förnekanden av det som Alfvén måste ha uppfattat som huvudpunkterna i Marias brev till Gertrud: ”Jag vill säga Fru Alfvén: Att jag icke flyttade till Tällberg för Er mans skull.

Alfvéniana 1-2/13 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se

15


Hade jag velat träffa honom, hade jag kunnat göra det på mycket neutralare mark än där var ni för övrigt bo endast 2 a 3 månader om året. Jag valde Tällberg därför att jag älskade platsen med dess storslagna natur och ej av annan orsak: Att det aldrig fallit mig in att använda Margita som brygga för att komma Er man närmare, utan att det uteslutande berott på att jag tyckte om henne själv:

mig lugnare. Då träffade Du henne. Hon svärtade ner mig i sin – tack vare Dina ’avslöjanden’ – otroliga upphetsning, så som hon även svärtat mig inför andra. Du ansåg Dig då i Din ’fulla rätt att säga henne sanningen’, utan tanke på vem hugget skulle träffa. Vilken rätt menar Du, som alltid skämtat över ryktena om alla de ’fina damerna’?”

I samlingen med breven från Alfvén till Gertrud Dahlgren finns också ett utkast till ett brev från Gertrud till Att jag varken har varit eller är Er mans älskarinna; Maria. Det är troligen skrivet i augusti 1927 då det har ej heller sagt att fru Delin varit det. hänvisas till ett brev från Svea Delin till Gertrud skrivet den 10 augusti detta år. Gertrud avslutar brevet till Gertrud Dahlgren” Maria med att ”tacka fru Alfvén som har öppnat ögonen på mig.” Hon ber också om ursäkt för sitt beteenMarias brev till Gertrud den 10 maj 1927 visar att Ger- de under våren men: truds svarsbrev till Maria troligen följde Alfvéns utkast. Maria skriver att hon inte önskar fortsätta korre- ”’Härtill var jag nödd och tvungen’. Jag kan dock spondensen med Fru Dahlgren, men att det finns en glädja fru Alfvén med att jag fått mitt straff. Hvad jag punkt i brevet som hon inte kan låta förbli obesvarad: genomgått detta sista halvår har fullkomligt brutit ner att Gertrud anklagar henne för att ljuga. Hugos vänin- mig till kropp och själ.” nor har beskyllt henne för många saker: ”men lögnaktig och jag dock ännu inte blivit stämplad som.” Det är I ett sista brev från till Gertrud den 5 september skriver ”ni, min fru, som har äran av att utslunga denna bruta- Maria: la fras. – Ordet ’lögn’ och ’vågar’ i er hand bevisar att ni är en modig kvinna – man skall inte kasta sten i ”Fru Dahlgren. Bli inte orolig – jag skall inte plåga er. glashus.” Maria säger sedan att hon verkligen vågar Jag vill bara ställa er en fråga vars besvarande jag påstå att fru Dahlgren lade armen om ”min mans hals” skulle vara särskilt tacksam för”. Det Maria ville veta och inte handen på hans skuldror: ”Att det förbluffade var till vilken adress Alfvén fick den post han ville att mig är inte konstigt – jag hade ju inte den blekaste Maria skall vara ovetande om. aning om att det rådde ett vänskapsförhållande – emellan er och min man – av så intimt slag.” Det sista brevet från Alfvén till Gertrud visar inte tonsättaren från någon direkt sympatisk sida, men det är Maria avslutar brevet med att hoppas att Gertrud skul- ändå värt att citera i sin helhet för det ljus det kastar le kunna tänka sig att hitta ett annat ställe med över skeendet: ’storslagen natur’ som hon skulle kunna flytta till. ”Tällberg 13/10 -27 Alfvén däremot hoppades att allt skulle återgå till det normala. Den 1 maj skrev han till Gertrud att han haft Ditt brev har jag läst igenom flera gånger för att däri ett upprivande samtal med Maria, men att han hoppa- kunna få en förklaring till Ditt för mig ofattbara handdes att hon nu ”skall lugna sig beträffande Dig och lingssätt, men det ger mig ingen lösning till gåtan. Hur mig.” I nästa brev den 19 maj skriver han att det nu kan man handla som Du gjort! inte är så gott att säga hur det blir i sommar. Men han utgår från att de under alla förhållanden skall kunna Först gick Du, en mogen kvinna, till min 21-åriga dotråkas om morgnarna vid badstranden: ”dock något ter och omtalade för henne, att Du älskade mig, och tidigare än förra sommaren och litet längre utåt Siljan, antydde, att det existerade ett förhållande mellan oss. för den händelse Olallo [Morales] skulle komma, vil- Vidare meddelade Du henne de rykten Du hört om mig ket jag anser vara onödigt. Han har, trots sin djupa och andra kvinnor. Men inte nog med det: Du lät henvänskap för mig, en lös tunga och kan icke tiga inför ne också förstå, att min hustrus bästa, ja kanske enda Clary med något.” väninna skulle vara min älskarinna. Dessa huvudlösa förtroenden ger Du min hustrus och mitt sjuka barn, Om det blev några morgonmöten är omöjligt att säga. I trots Du märkte hennes mot mig fientliga stämning. mitten av juli tog dock affären en ny vändning. Efter Hon förde ju också genast Dina ord vidare till sin att ha läst ett brev från Gertrud skriver Maria tillbaka mor, som blev halft vansinnig av förtvivlan. Hon skrev den 20 juli och föreslår ett möte. Även om det inte går storgråtande till mig: ”Inte ens i min egen familj får att veta exakt vad som hände vid detta möte ger Alfjag vara i fred för dina förbannade fruntimmer”. véns sista brev till Gertrud den 13 oktober 1927 en aning om vad som skedde: Jag kämpade sedan en förtvivlad strid för att skona min fru och rädda Dig och mig ur den förfärliga situa”Äntligen tyckte jag mig märka, att min fru började tion, vari Dina omdömeslösa förtroenden till min dottro, att det ingenting varit mellan oss, och jag kände ter försatt oss. Jag tillgrep alla argument min hjärna 16 Alfvéniana 1-2/13 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se


kunde uttänka för att överbevisa min hustru om, att det icke förefanns något erotiskt förhållande mellan Dig och mig. Jag gick så långt, att jag drog fram vad jag år 1911 hade hört av en läkare, som var gammal bekant till Din man ändå från deras studietid. Denna läkare hade berättat för mig, att K. tidigt ådragit sig syfilis, och att det var på grund av denna sjukdom han förlorat sitt ena öga. När jag frågade, hur K. då vågade gifta sig, svarade läkaren, att syfilis, som blivit 9 år gammal, är icke längre smittofarlig. Och K. hade haft denna sjukdom mycket längre tid än så, innan han gifte sig. Att jag var fullt övertygad om, att Du icke blivit smittad, utan var fullkomligt frisk, det har jag väl tillräckligt i handling bevisat under alla dessa år. Men jag tillgrep läkarens berättelse som det yttersta medlet för att få min fru att tro, att jag aldrig kunnat tänka mig ett förhållande med hustrun till en syfilitisk man. Du förstår, att när man tillgriper sådana argument, då slåss man för livet.

en obetydlighet mot vad Du genom Ditt perfida avslöjande tillfogat min stackars hustru. Henne har Du nästan bokstavligen dödat! Det var som om Du borrat ett giftigt stål i hennes hjärta och vridit det runt. Hur har Du kunnat handla så gement hjärtlöst mot en person, som aldrig gjort Dig något ondt, men som Du varit med om att bedraga under så många år? Vad ville Du nå därmed? Du måttade den ärofulla stöten mot mig, men den gick först genom hennes bröst – hon, som är den enda oskyldiga av oss tre. Så handlar en lady!

Du klagar: ”Allt har berövats mig i ett enda slag.” En underlig klagan, när detta ”enda slag” kommer från Dig själv och ingen annan. Vem var det, som utlämnade Din och min brottsliga kärlek till den bedragna hustruns dotter, som misstänkliggjorde samma hustrus enda väninna, och som kulmen på hela uselheten gick direkt till den redan utpinade hustrun och avslöjade Äntligen tyckte jag mig märka, att min fru började tro, hennes man? Du har i detta drama visat en ödesdiger att det ingenting varit mellan oss, och jag kände mig brist på förnuft, självaktning, hjärta och självkritik. lugnare. Då träffade Du henne. Hon svärtade ner mig Din lösmynta tunga har verkat som gnistan i ett kruti sin – tack vare Dina ”avslöjanden” – otroliga upphus. Du har lemlästat oss alla . Gud allena vete av hetsning, så som hon även svärtat mig inför andra. Du vilken anledning. ansåg Dig då i Din ”fulla rätt att säga henne sanningen”, utan tanke på vem hugget skulle träffa. Vilken Jag känner ingen bitterhet mot Dig för Ditt handlingsrätt menar Du, som alltid skämtat över ryktena om sätt mot mig: jag förstår det blott icke, när jag nu tänalla de ”fina damerna”? ker på de gångna åren. Jag tror icke att jag förtjänt den behandling Du hedrat mig med, Dina fyra frågor: Min fru bad mig i somras läsa igenom fru Delins brev ”Varför?” besvarar Du bäst själv, om Du rannsakar till Dig. Jag ögnade igenom det och återlämnade pap- Ditt minne av vår samvaro. Jag vågar icke ingå vidare peret med orden: ”Jaså , tänker Svea skicka fru Dahl- på svaromål i detta, då jag ju för framtiden har anledgren det där? Det är ju en sak dem emellan och angår ning frukta, att Du på nytt går till min hustru och föricke mig.” Jag har varken ”granskat” eller ”låtit råder vad jag skrivit till Dig. skicka av” brevet till Dig, som Du påstår. Du hör till dessa människor, som kunna blotta sanDu klandrar fru Delin för att förtalat Dig, sedan Du ningen på ett sådant sätt, att den gör större lidande själv låtit Margita förstå, att fru D. bedrog sin intioch skada än den värsta lögn. Och för det obeskrivliga maste väninna med hennes man, vilket som Du vet lidande Du tillfogat min oskyldiga hustru – som aldrig Margita genast förde vidare. En gemenare anklagelse gjort Dig något förnär – för det har Du mitt outsläcklikan man icke rikta mot vare sig kvinna eller man, och ga förakt. sedan blir Du förvånad och upprörd över fru Delins raseri. En underlig logik i sanning! Hugo” Mellan fru D. och mig har aldrig förekommit en atom I nästa nummer kommer en fortsättning på berättelsen av erotik – som jag försäkrade dig redan förra somom Hugo Alfvén och Gertrud Dahlgren som handlar maren. Vi ha aldrig varit annat än goda vänner. Där- om åren 1911-26. för förstår jag mer än väl hennes skummande förbittring över Dina chikanösa insinuationer. Hon har ju i 9 år umgåtts som en syster i vårt hem och ser sig plötsligt fläckad som en usel förrädare. Du gick, som sagt, till min hustru och omtalade i känslan av ”Din fulla rätt”, vad varje kvinna med samvete och blygsamhet till varje pris söker hemlighålla. Du begick mot mig det nattsvartaste förräderi. Det var, som om jag fått en åskstråle i huvudet, när min fru meddelade mig, vad Du sagt henne. Jag var fullkomligt förintad. Men det lidande Du tillfogat mig, är blott Alfvéniana 1-2/13 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se

17


Alfvénmusik tillägnad kvinnor AV JAN OLOF RUDÉN Bekant är Alfvéns uttalande om sitt beroende av den sinnliga kärleken. På gamla dagar när han skrev sina memoarer blickade han tillbaka på sina ungdomsår (Första satsen. Ungdomsminnen, 1946, s. 248 f.). Mitt tjuguandra och tjugutredje år förflöt under hårdt arbete för mina lärare och flitigt konserterande, men utan nämnvärda yttre händelser. Livet lyste och lekte omkring mig – dock utan den ro och sinnesfrid, som jag ofta längtade efter. Mitt blod var för hett och syndfullt. Jag led av ett karaktärsfel, som jag förgäves sökte övervinna och tygla. Det blev visserligen en allt ymnigare flödande inspirationskälla, men å andre sidan vållade det mig ofta stora obehag och drev mig in i besvärliga situationer, som jag ibland hade all möda i världen att klara mig ur. Detta karaktärsfel var att jag inte kunde stå emot kvinnlig skönhet och tjusningskraft, förälskelsens guldskimrande poesi. Det var inte en viss, bestämd kvinna jag älskade och förblev trogen; utan det var KVINNAN, könet i alla dess skiftande, förtrollande uppenbarelser jag älskade – sak samma om gestalten hade gula, bruna, röda eller svarta lockar. I alla dessa former träffade jag på djupet en och samma fascinerande varelse: KVINNAN med sitt outgrundliga hjärta och sina tankars ljuvligt förbryllande spel, och henne förblev jag trogen. Alfvén uppvaktade sina älskade kvinnor med kompositioner vilket var hans sätt att uttrycka sig när han inte skrev kärleksbrev. Nu skall man inte tro att det enbart var kvinnor som fick sig verk tillägnade men här och nu skall vi rikta uppmärksamheten på dessa verk. Tillägnan förekommer ofta i tryck men ännu oftare i de bevarade autograferna som huvudsakligen återfinns i Uppsala universitetsbibliotek och Musik- och teaterbiblioteket. De har i ovanligt hög grad bevarats och

ger oss därför inblick i Alfvéns växlande kärleksrelationer. Fiolen var Hugos instrument men de genrer under romantiken som var vanligast var pianomusik och romanser som kunde spelas i hemmen. Visa med piano-accompagnement ”Att endast på en enda tänka” är tillägnad Fröken Elizabeth Feuillet. Den kom i tryck 1893 i Stockholm och är Alfvéns första publicerade verk. Utgåvan är originell på så sätt att Alfvén även tecknat omslaget. Vem denna Elizabeth var är obekant. Opublicerade Mazurkas för piano från 1890-talet tillägnades Alma. Inte heller hon är bekant. Mazurkor och polonäser hade sedan Chopins dagar fått insteg i pianoalbumen och var populära inslag i hemmusicerandet. En Festmarsch för piano från samma tid tillägnades Wilhelmina Lagerfelt. Hennes bror? Carl Gustaf Lagerfelt tillägnades en Bröllopsmarsch för piano i januari 1894 som när den trycktes i Köpenhamn år 1900 gavs titeln Triumf-marsch opus 10. Carl Gustav (CarlGösta) Fredrik Lagerfelt (1869-1942) blev Evangeliska fosterlandsstiftelsens sjömanspräst i Liverpool 1896 och i Hamburg 1898. Romans för violin och piano komponerad sommaren 1891 tillägnades Nanny Bruzelius (f. 1870, d. omkring 1900) när den utgavs 1897. I memoarernas första del s. 279f. beskriver Alfvén henne sålunda: I Paris [1897]träffade jag också en gammal bekant, en tjugosjuårig dam [… ]Hon […] slog sig ned i Paris, där hon utbildade sig till målarinna. Hon såg bra ut redan vid femton år, men nu hade hon utvecklats till en strålande skön kvinna. […] Jag hade länge förstått att jag blivit förälskad i henne, men jag hade också förstått att hon blivit kär i mig, och det är något annat och djupare, ty den känslan omfattar ju inte endast kroppen utan även människas andliga väsen. Och ett dylikt förhållande var jag rädd för. Jag hade blivit bränd av erfarenheterna i Stock-

18 Alfvéniana 1-2/13 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se


Stockholm och skärgården. Det hade alltid börjat i lycka men alltid slutat i sorg. Och det fick inte upprepas. Men det gjorde det Nosag CD 4049. Semmy Stahlhammer, Love Derwinger

Även manskörstycket Lugn i tron ”När skuggor jorden hölja, när dagens buller dör” (1900) är i exemplaret i Musik- och teaterbiblioteket påtecknat ”Till Bertha”.

Pianoverket Sorg (Air mélancholique) op.14 har ett fallande motiv h – b – a, dvs. Hugo-Bertha-Alfvén som Bertha skänkt tonsättaren enligt autografen som Ett kärleksförhållande som avsatt många dedikationer har titeln Monogram/Impromptu och är daterad 5/2 är det åren 1896-1901 med Bertha Wilhelmina Ange- 1901. lin (1864-1934). Hon var gift med sekreteraren i armé- Philips, 454 227-21996. Lars Roos förvaltningen Carl Olof Elias Angelin. I dedikationerna står ”Bertha Wilhelmj” som en sorts täcknamn. Alfvéns viktigaste pianoverk, Skärgårdsbilder, tre Hon var uppenbarligen Hugos stora kärlek tills han klaverstycken op.17 publicerades 1903 i Köpenhamn. träffade Marie Krøyer. Det första stycket, Solglitter hette först Marö och komponerades i Berlin 27/11 1901. En utskrift dedicerade De två mest omfattande verken är Tio sånger op. 4 Alfvén till Bertha julaftonen 1901 (Musik- och teater(1896-1899) och oratoriet Herrens bön op.15 (1899biblioteket) 1901). Proprius PRCD 9038 Rolf Lindblom Av Tio sånger som har texter av olika författare och Armen Shaomian Vax Records CD 1647 som utkom i två häften 1899 i Köpenhamn kan tre sånger särskilt framhävas: Aftonstämning ”Mörkgrön Den kärlekssaga som har kommit att framstå som årgranskog skuggar över viken”, Var stilla hjärta och hundradets kärlekssaga är den mellan Hugo och Marie Gammalt kväde från Helsingland ”Här sitter jag enKrøyer. Hugo vistades i omgångar i Skagen för att sam i villande skog”. Alfvén själv älskde dem och tillfredsställa Søren Krøyers önskan att visa att det inte instrumenterade dem för orkester. Men här för röst och var en övergående förälskelse. Så tillkom Marias piano. sånger op.21, fyra sånger till Emil Aarestrups dikter i Bluebell ABCD 027 Marianne Häggander, Lars Roos juli 1903 och i november 1904. Lennart Hedwall har i sin bok Hugo Alfvén, en svensk tonsättares liv och Herrens bön ur Martyerna av Stagnelius är stort anlagt verk, 1973 s. 333 karakteriserad sångerna som hans för soli, kör och orkester har en speltid på 44 minuter. märkligaste och lödigaste. Bluebell ABCD 025 Den första sången, Ved huset ”Jeg stod, Gud veed hvor laenge” ger en lugn och svärmisk aftonstämning. HedÄven nr 1, Svarta rosor med undertiteln Tristi amori wall anser den tillhöra Alfvéns bästa romanser. och med textbörjan ”Rostbruna, dunkelröda, halft för- Bluebell ABCD 027 med Marianne Häggander, Lars brända” ur Tvenne lyriska stämningar op.8 (1899) är i Roos. trycket tillägnad Bertha Wilhelmj. Den andra sången, Det Overstaaede, är som en liten Bluebell ABCD 027 Marianne Häggander, Lars Roos operascen i miniatyr säger Hedwall. Bluebell ABCD 027 med Marianne Häggander, Lars Men det finns betydligt fler verk som i manuskript bär Roos. tillägnan till Bertha. Dit hör två verk från 1899 nämligen romansen O stode du i kylig blåst op.6 med text av Symfoni nr 3 som komponerades i Sori Ligure i Italien Robert Burns tillägnad Bertha 2/1 1899 i autografen i 1905 tillägnades Marie. Det är en djup lyckokänsla Musik- och teaterbiblioteket. Den utgavs samma år i som genomsyrar symfonin som anknyter till BeethoStockholm och på ett exemplar har Alfvén skrivit vens formtyper. Den är därför mera lättillgänglig än ”Min egen sång, Bertha tillägnad”. symfoni nr 2 som hade stämplat Alfvén som en hantBluebell ABCD 027 Marianne Häggander, Lars Roos verksmässigt fullärd men alltför djupsinnig tonsättare. BIS CD 1478/80 Kungl Filharmoniska orkestern. Dir Det andra verket är ett Andantino i E-dur för piano där Neeme Järvi Alfvén skrivit ”Bertha, Bertha” under de första, fallanDet finns en kvinna under denna tidsperiod till vilken de intervallen. Alfvén stod i ett särskilt förhållande. Det var hans älsUr Lyckans visor op.9 för röst och piano med texter av kade mor Lotten – kanske den enda person han hyste Karl-Erik Forsslund tillägnades i manuskript Bertha en djup och bestående kärlek till. Till henne har han den 27 juli 1899 (nr 1-2) resp 4 september 1899 i exdedicerat Symfoni nr 1 op.7 (1897). Då var han 25 år emplaren i Musik- och teaterbiblioteket. Verket tryck- och stolt över sin första symfoni. tes samma år i Köpenhamn. BIS CD 1478/80 Kungl Filharmoniska orkestern. Dir Nr 2, Två fjärilar finns inspelad på Bluebell ABCD Neeme Järvi 027 med Marianne Häggander, Lars Roos. Alfvéniana 1-2/13 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se

19


För att uppvakta henne komponerade han i Dresden i BIS CD 1478/80 Kungl Filharmoniska orkestern, januari 1901 en Serenade på Mammas födelsedag som Christina Högman, Claes-Håkan Ahnsjö, dir Neeme kunde framföras av bröderna Alfvén. Järvi. En romans, Ställ flaggan så jag ser den op.29 (1907) är likaledes tillägnad Lotten Alfvén. Den ger uttryck för en djup fosterlandskärlek i dödens närhet och publicerades först i tidskriften Vårt land och dess försvar. Även Hugos och Marias dotter, Margita tillägnades kompositioner. Julsång med text av Oscar Levertin (1912) med texten ”De herdarne förde fåren i bet” tillägnades den 7-åriga dottern. Även om texten är arkaisk kan man inte säga det om Alfvéns musik som utnyttjar romantikens vändningar. Margita dansar, hette ursprungligen Vals för piano (1919?). Vid den tiden var hon tonåring. Philips 454 227-2. Lars Roos

Bland kvinnor som fått sig verk tillägnade finns också en sångerska. Här ges mer uttryck för yrkesverksamhet är kurtis. Sångerskan Marianne Mörner förde orkestrerade romanser till dopet i Malmö 1924. Hon stod då i början av sin karriär och en månad dessförinnan fick hon en ”uppmuntran” genom ”5 folkvisor den 4 februari 1924 harmoniserade av Hugo Alfvén”. Gehrmans musikförlag blev huvudförläggare av Alfvéns musik. Dess direktör Einar Rosenborg stod i tät förbindelse med Alfvén. Till hans fru Inge BahnsonRosenborg dedicerade Hugo Alfvén år 1942 en orkestrerad version av Aftonen.

Den romans av Alfvén som i våra dagar vanligen står på konsertprogrammen är Saa tag mit Hjerte. Den Titeln kan ha tillkommit därför att dottern hade bett att tillägnades Karin, Alfvéns andra hustru på Karinfå sig Symfoni nr 4 tillägnad enligt vad Alfvén berättar dagen den 2 augusti 1946. Den innerliga tonen av en i radiointervjuer med Per Lindfors 1958 några få år nu 74-årig tonsättare uttrycker en helt annan stämning före sin död. än den stormande kärleken i den fjärde symfonin. Bluebell ABCD 027 Marianne Häggander, Lars Roos. Nu var det inte för henne, med tanke på henne, som jag skrev den, men hon kom uppspringande efter premiären […] och ungen grät och bad ”Far” att jag skulle tillägna henne den. Hon ville ha den och jag var mycket svag för min dotter, och naturligtvis skall du få den, men den var inte avsedd för henne. (Hugo Alfvén berättar, s. 129). I ett brevcitat säger Alfvén ”Jag ville dikta en apoteos över den jordiska kärlekens högsta lycka”. På ett annat ställe: Min symfoni[…] berättar sagan om två människobarns kärlek. […]Naturstämningarna är intet annat än symboler för människohjärtat. […]Det första [avsnittet i symfonin] skildrar i beslöjad nattstämning ynglingens brännande åtrå, det andra den unga kvinnans drömmande längtan – detta vsnitt är också en en nattstämning, men vekare, genomvävd av månljus och porlande böljespel. I den tredje blir det gryning, och solen går upp över kärlekslyckans första och sista dag, då två älskande har funnit varandra, och de genombävas av himlens salighet. Det fjärde avsnittet skakat av storm och brottsjöar, skildar den tragiska upplösningen – lyckans förintelse. (ibidem s. 131) Det avsnitt där sexualakten nästan får en religiös innebörd är enligt ett brev av Alfvén till Sten Broman (Alfvén, Brev om musik, 1988, s. 103) Hela E-dur-episoden, där orkestern ensam tar vid efter de båda sångstämmornas duett, är den inensivaste dityramb till den jordiska kärlekens högsta och ädlaste lyckostund som det stått i min makt att komponera. (I partituret är detta avsnittet Molto appassionato, s. 106 och följande)

Många kärlekssånger är inspelade av Marianne Häggander, och Lars Roos på Bluebell ABCD 027

20 Alfvéniana 1-2/13 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se


HUGO ALFVÉNSÄLLSKAPET VERKSAMHETSBERÄTTELSE 2012 Föreningen, vars firma är Föreningen Hugo Alf- Alfvénsällskapets hemsida vénsällskapet, har till ändamål att främja www.alfvensallskapet.se har underhållits av Jan kännedomen om Hugo Alfvéns musik och gär- Olof Rudén. ning. Föreningen är en ideell förening. Med avsikt att sprida kunskapen om Hugo Alfvéns musik och hans gärning till utlandet har sällVid årsmötet den 8 maj 2012 valdes (för ett år) skapet beställt en nyöversättning av Jan Ling Curt Carlsson till ordförande (omval) och till v. ”Hugo Alfvén between two symphonies”som ordförande Bodil Asketorp, till sekreterare och publicerats på den engelskspråkiga hemsidan unkassör Jan Olof Rudén och till ledamöter der rubriken Literature/Articles. Anton Alfvén, Gösta Alfvén, Olof Andersson, Jörgen Grundström, Anders Hanser, Christer ÅsEn behövlig uppfräschning av hemsidan har påberg (alla omval). börjats för att genomföras under 2013. Till revisorer valdes Ove Olsson (nyval) och omVårmötet hölls 8 maj i Bellmanshuset på Urvävaldes Hans Gyllang. dersgränd. Det inleddes med att Tommy GustafsTill valberedning utsågs Birger Söderqvist och son presenterade sällskapet Par Bricole som hyr Cecilia Alfvén. huset för sin ordensverksamhet och visade runt i Protokollförda styrelsemöten har hållits 9/2, 26/3, lokalerna. Framställningen interfolierades av lutsång av Sten Magnus Petri som sjöng valda sång8/5, 11/9, 13/11 2012. Konstituerande sammaner av Bellman. Bellman som givit sitt namn åt träde hölls den 8/5. huset bodde i dess vindsvåning några år på 1790Antalet betalande medlemmar var 31/12 2012 97 talet. Ca 20 medlemmar deltog. enskilda, varav 6 nya och två ständiga medlemHöstmötet ägde rum på Fullersta gård, Huddinge mar samt 12 institutioner, varav en ny, tillsammans 109. År 2011 fanns 109 enskilda medlem- kommuns konstmuseum, den 9 december. Ca 10 medlemmar deltog i konstnären Håkan Bulls vismar och 14 institutioner, tillsammans 125. Sällning av huset som fått det nuvarande varligt reskapet har därför förlorat enskilda medlemmar. staurerade utseendet mycket genom hans insatser. Sällskapet har för sin verksamhet erhållit bidrag Håkan Bull var kurator för den tillfälliga utställning med Hugo Alfvéns akvareller som visades från Kungliga Musikaliska Akademiens Alfvén 24 november 2012-13 januari 2013. Håkan Bull Fond som beviljade ett anslag av 25 000 kr. framhöll olika drag i Alfvéns akvarellteknik och STIM har bidragit med portokostnader m.m. För årets bokslut hänvisas till vinst- och förlust- pekade på den stilväxling som ägde rum på 1930talet. samt balansräkningen. AKTIVITETER Alfvéniana 1-2/12 och 3-4/12 har utgivits med Jan Olof Rudén som redaktör. Genom förvärv av publiceringsrätten till fotografier tagna av Sven Nilsson av Alfvéns akvareller har en eller flera akvareller använts som omslag och analyserats i respektive häfte. I Alfvéniana och på hemsidan har i nr 1-2/12 publicerats festsångerna Till S.H.T och Festsång till Arla Coldinuorden, bägge för manskör, på hemsidan dessutom Hälsningskväde till damerna vid S.H.T.-festen 1911 för baryton och piano, i nr 3-4/12 Herr Peders sjöresa för sång och piano.

Stockholm 2013-01-22 Curt Carlsson, Ordförande Bodil Asketorp, Vice ordförande Jan Olof Rudén, Sekreterare/Kassör Anton Alfvén Gösta Alfvén Jörgen Grundström Anders Hanser Olof Andersson Christer Åsberg

Alfvéniana 1-2/13 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se

21


Alfvéns första symfoni framförd i Gävle 18/1 2013 av dirigentelever vid Kungl. Musikhögskolan Dirigentprofessor B Tommy Andersson intervjuas av Jan Olof Rudén

D

irigentklassen på Kungliga Musikhögskolan (KMH) har årligen återkommande samarbeten med fem olika orkestrar: Gävle Symfoniorkester, SON i Norrköping, NorrlandsOperans orkester i Umeå, Dalasinfoniettan i Falun, samt Västerås Sinfonietta. Den här gången var det fyra dirigentelever, som under en vecka övade in ett verk med Gävle Symfoniorkester och avslutade med en konsert den 18 januari. Verket ifråga var Hugo Alfvéns första symfoni och de studenter vid KMH som dirigerade var sin sats var Sats 1: Taavi Kull (från Estland, student åk 2 på masterutbildningen i dirigering) Sats 2: Markus Luomala (från Finland, student åk 1 i kandidatutbildningen i dirigering) Sats 3: Andreas Eriksson (student åk 2 i kandidatutbildningen i dirigering) Sats 4: Emil Eliasson (student åk 1 på masterutbildningen i dirigering) Efter paus gjordes Tjajkovskijs första pianokonsert på samma sätt, då med en pianostudent från Kungl. Musikhögskolan som solist, en elev till Staffan Scheja som heter Alfredo Salvador, ursprungligen från Kuba JOR: Vi i Alfvénsällskapet tycker naturligtvisa att det var ett strålande initiativ att på detta sätt framföra Alfvéns första symfoni. Men vem valde musiken och varför? BTA: Valet av repertoar är helt och hållet mitt. Som du säkert vet, har jag själv dirigerat stycket och jag tycker mycket om det. Jag vill dels smyga in den svenska repertoaren då och då i undervisningen och dels ville jag ha en hög-

romantisk symfoni som studenterna kunde jobba med. Olika stilar kräver ju olika sätt att dirigera. Under året försöker jag fördela repertoaren så att den blir varierad. Det finns ju inte så många högromantiska symfonier för den orkesterstorlek som Gävle har. Det finns Tjajkovskij, Brahms, Borodin och en del annat i standardrepertoaren, men inte så mycket svenskt. Oftast behövs fler träblåsare, harpa eller flera slagverkare, vilket kostar pengar. Vi måste hålla oss strikt till de fast anställda musikernas antal. Då är Alfvéns etta perfekt!

JOR: Vilken var studenternas reaktion på verket? BTA: De tyckte mycket om verket! Ingen av dem (och heller inte de flesta i orkestern, vilket är en tragedi) kände till symfonin sedan tidigare. Men någon gång ska ju vara den första. JOR: Ja, då får vi hoppas att de kommer ihåg detta tillfälle med glädje och någon gång senare tar upp symfonin i sin helhet.

JOR: Vad fanns det för tankar bakom fördelning av satserna på studenterna? BTA: Den är gjord utifrån studenternas förutsättningar och erfarenhet. Sats 4 är definitivt svårast att dirigera, därefter sats 1. Mellansatserna är betydligt lättare. JOR: Hur förberedde sig studenterna? BTA: Förberedelserna går i allmänhet till så, att studenterna först studerar på egen hand. En vecka innan vi åker till den aktuella orkestern har vi två seminarier (eller workshops, om du så vill) med två pianister som spelar när studenterna dirigerar. Sedan har vi ett tillfälle med 11 musiker (blåsarkvintett, stråkkvintett och piano). Pianisten spelar ur partituret och "fyller i" de toner som "fattas". Denna procedur ger faktiskt en väldigt god försmak av hur orkestern kommer att låta och hur dirigeringen fungerar. Under alla dessa seminarier (liksom vid arbetet med Gävleorkestern) spelar vi in dirigentstudenterna på video, som de sedan kan analysera för att se vad de egentligen gör och hur det ser ut. På detta sätt är de rätt väl rustade att stå framför symfoniorkestern när den tiden kommer.

Deltag i Sällskapsliv till sjöss 3-4 november! De Litterära Sällskapens Samarbetsnämnd organiserar tillsammans med OmniaResor och Stockholms stadsbibliotek en 24-timmarskryssning på Ålands hav där 7 litterära sällskap presenterar sina författare. Deltagande sällskap är Nils Ferlin Sällskapet, Werner Aspenströmsällskapet, Sällskapet Per Anders Fogelströms Vänner, Britt G Hallqvistsällskapet, Sällskapet Tage Danielssons Vänner samt Hugo Alfvénsällskapet. Hugo Alfvénsällskapet kåserar kring Alfvén och Kvinnan och spelar stycken tillägnade olika kvinnor från CD. Man anmäler sig till OmniaResor tel 021-12 90 90 eller info@omniaresor.se

22 Alfvéniana 1-2/13 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se


fortsättning från s. 24 som förstår att utnyttja kontrasterna mellan ljusa och mörka valörer för att bygga djupet i bilden. Men också för att skapa en viss romantisk ljusdramatik. Målningen är uppbyggd på klassiskt sätt med förgrund, mellangrund och bakgrund. En stilla kamp mellan natur och kultur pågår mellan husen och staketets geometrik versus växtlighetens organiska frodighet. Allting är tydligt och noggrant skildrat med Alfvéns sedvanliga, litet pedantiska, detaljrikedom. I förgrunden en liten grusväg och gulnande gräspartier som spelplan för skuggor från träd och staket. I mellangrunden det distinkt tecknade staketet. Grindens och staketets uppbyggnad är intressant. Med sitt mönster av horisontaler, vertikaler och diagonaler citerar det alla kompositionsriktningarna i bilden. Är det intuitivt, det kanske bara råkade se ut så just då, eller var det ett medvetet val av tidpunkt för att just åstadkomma detta? Se på trädskuggorna ner till vänster i bilden, hur deras diagonala utsträckning är exakt parallell med diagonalriktningen i grindens och staketets spjälor. Är det därför han väljer att ha grinden stängd i bilden? Den stängda grinden och staketet fungerar också som en slags avskärmning mot huvudmotivet. Man släpps inte riktigt nära inpå huset som tycks vilja vara litet förnämare än det är. Ett ganska litet hus som leker herrgård? Bostället har haft många namn. Kaptensbostället, Majorsboställlet eller Kaptensgården är alla namn med anknytning till gårdens historia som bostad för officerare. Berättelsen om hur Bo-

stället förvandlades från bondgård till militärboställe, har i sig en nationalromantisk twist och Alfvén kände naturligtvis till den folkloristiskt präglade sägnen om gården. Det berättas att Konung Gustaf Vasa ville ta kyrkklockorna från bönderna och att Mora- och Rättviksbönderna lämnade ut sina kyrkklockor men att Leksandskarlarna vägrade. Det blev då slagsmål på kyrkvallen och ledarna för detta ”klockuppror ”var två bröder från Tibble. Senare blev bröderna instämda till tinget för att stå till svars men de hade då flytt till Norge. Då drog kungen in deras gård till kronan och det blev militärboställe.

Hugo Alfvén denna tavla som föreställer Kaptensbostället i Tibble. Alfvén bodde då på Lekattgården här i byn. Under sin första tid i Leksand vid sekelskiftet bodde Alfvén just på Kaptensbostället. Brokvisten på huvudbyggnaden är byggd av far. Tibble 19/2 1962

Redaktörens kommentar. Tills nyligen gällde år 1938 som det sista år Alfvén målade. Ett nyupptäckt tillskott är en interiör från Lekattgården daterad 1941 (i privat ägo).

Alfvénsällskapet får inom kort en uppdaterad hemsida. Den använFör Alfvén var platsen så viktig der formatet WordPress som är det att den nya Alfvéngården kom vanligaste idag. Innehållet är detatt byggas på gammal boställes- samma som tidigare.

jord, granne med Bostället, färdig år 1945. Den ursprungliga Alfvénsgården i Tällberg lämnade han 1931. Bostället kom efter familjen Ottelin i Knis Karl Aronssons (1913-1980) ägo. Knis Karl Aronsson var kommunalingenjör i Leksand 1952-1974 och fick sedan en befattning som kulturintendent för att inventera folkmusiken i Dalarna. Han var initiativtagare till Dalarnas spelmansförbund och dess förste ordförande 1943-1980. Det var Knis Karl Aronsson som köpte målningen 1962 och han har själv skrivit texten här nedan på baksidan av tavlan. Denna tavla av min gode vän Hugo Alfvén köpte jag genom Fahléns konsthandel i Falun 1962. Säljaren, som ville vara anonym, är bosatt i Göteborg. Tavlan erbjöds mig på telefon från Fahléns den 13 febr. 1962. På sensommaren 1938 målade

Alfvéniana 1-2/13 Besök Alfvénsällskapets hemsida www.alfvensallskapet.se

23


Bostället – Hugo Alfvéns näst sista målning av Håkan Bull 1938 målade Hugo Alfvén gården Bostället inbäddat i grönskan. Det är inte säkert att Alfvén själv visste att detta skulle bli en av hans sista akvareller. Men så blev det på grund av de tilltagande besvär i högerhanden som han skadat så allvarligt tidigare under året att han till sist ej kunde styra pensel och penna tillräckligt för att åstadkomma den exakthet och precision i målningar och notskrift som han krävde av sig själv. Han lärde sig dock snabbt att skriva felfritt på maskin så möjligheten att uttrycka sig i skrift kvarstod och resulterade senare, mellan 1946 och 1952, i fyra självbiografiska böcker. I del 2, Tempo Furioso (1948), beskriver han gården Bostället i ett brev från november 1908 till sin mecenat professor Oscar Quensel:

viktig influens i Alfvéns musik och måleri även närvarande i denna målning. Leksand var kanske en av de mest nationalromantiska platser man kunde hamna på då Alfvén var där första gången år 1902. Särskilt då han senare var inbjuden som domare i en folkmusiktävling som Anders Zorn anordnat. Mötet med platsen blev till en ”kärlek vid första ögonkastet” och 1908 bodde han och Marie Krøyer en tid i Bostället som då ägdes av Gästis, hotellet vid kyrkan som besökare bodde på.

När Alfvén gör målningen har det gått 30 år sedan han såg platsen första gången. Målningen visar alltså hur det såg ut i september 1938. Men för en genomsnittlig betraktare ger bilden ett slags tidlöst intryck, en idyll från en natioLängst nere vid älven ligger byns finaste gård, nalromantisk guldålder opåverkad av moderniBostället. På gårdsplanen, med sin blomstertet och förändring. Men spår av tid finns naturplanterade gräsrundel, kommer man i genom ligtvis där ändå. ett par vitmålade grindar. Till höger och vänster ligga flygelbyggnaderna, tomma på männi- Verandan med sitt utsökta klassicistiska temskor, men fyllda med förråd och redskap. I pelgaveltema fanns till exempel inte när Alfvén bakgrunden reser sig huvudbyggningen. Den och hans familj bodde där 1908. Den byggdes av ser förnämlig och herrgårdsmässig ut. På Knis Aron Karlsson år 1909, på beställning av andra sidan om detta hus löper en smal terrass familjen Ottelin som köpte gården samma år. med tvenne bersåer och kantad med syren och Mer omedelbart är tiden närvarande i bildens guldregn. Här går ett brant stup ned till strandbrädden, och man ser ut över den trols- ljusskildring. Vilken tid på dagen skildras? Att solen ligger ganska lågt kan vi se på trädskugka älven, ut över skog och äng på vattnets gorna och skuggan av grinden i nedre vänstra andra sida. Längst bort skimra de blånande hörnet av målningen. På en avskrift från Tibbles skogåsarna. Där ligga fäbodar, där blåses i tjurhorn, och där trampar den kungliga älgen. storskifteskarta kan jag se att Boställets fasad vetter mot nordost, solen tycks stå i sydväst mot På Bostället bor komponisten, och komponissyd. Jag gissar alltså på eftermiddagssol sent i ten: det är jag. september. Sent på dagen så att skuggorna blir Man upplever i textens sista rader ett naturro- intressanta, med starkt solljus på den högra flymantiskt drag med rötter i nationalromantiken. gelbyggnadens vägg och på gräsmattan framför Den trolska älven och där bortom de skimrande, huvudbyggnaden. Mer ljus på den utskjutande blånande skogåsarna med fäbodar där man blå- vita förstukvisten än på den falurödfärgde fasaser i tjurhorn som dock ej tycks skrämma bort den. Det geometriskt utformade staketet avteckden kungliga älgen. Nationalromantiken är en nar sig i siluett mot den ljusare bakgrunden. En tids- och ljusskildring vald av en bildmakare


Alfven 13 01 02