4 OPTIK VETENSKAP # 11-2014 n
gur 1.2 (Benjamin, 2006). Synfältet är begränsat av anatomiska orsaker som näsa, ögonbryn och ögonlock. Ett normalt öga uppfattar ungefär 100° temporalt, 60° nasalt, 60° superiort och 75° inferiort. Ögat kan bara fokusera skarpt på en väldigt begränsad del av synfältet. Det utanför kallas perifiert synfält och där registreras och uppfattas rörliga föremål som gör att blicken riktar sin uppmärksamhet dit istället (Rosenfield & Logan, 2009). Ett klassiskt exempel på detta är när ett utryckningsfordon kommer bakifrån och behöver köra om, detta tydliggörs med blinkande ljus för att fånga uppmärksamheten hos bilförare. Om det är ett stort antal rörliga objekt samtidigt hinner hjärnan inte registrera alla (Rosenfield & Logan, 2009). På ett ställe har ögat en så kallad blind fläck, där synnerverna går från ögat till hjärnan. Denna del av synfältet ger inga synintryck alls, den ligger 15° temporalt och 1,5° nedanför horisontallinjen (Benjamin, 2006). Defekter i synfältet kan beskrivas i storlek, form och djup (Rosenfield & Logan, 2009). När åldern stiger försämras synfältet. Det har funnits olika förklaringar till varför denna försämring sker, bland annat anledningar som pupillstorlek och förlust av nervceller i retina, optiska nerven och i hjärnans syncentrum. Enligt Johnson, Adams och Lewis studie (1989) finns det inget samband mellan en åldersrelaterad försämring av synfältet och förändringar i linsen och pupillen utan deras resultat stärkte hypotesen att anledningen i första hand är förlust av nervceller. Synfältsmätningar Det finns främst två olika sätt att mäta synfält. I båda testen fixerar patienten blicken på en punkt och berättar när objekt synliggörs. Ett test kallas kinetisk perimetri, då flyttas ett testobjekt med bestämd färg, storlek och ljusstyrka mot fixationspunkten tills patienten rapporterar att objektet syns. Det andra testet är statiskt och innebär att flera objekt är placerade på specifika platser i synfältet och storleken eller ljusintensiteten ökas tills patienten berättar att objeket är synligt (Eskridge, Amos & Bartlett, 1991). Donders konfrontationstest är ett grovt kinetiskt test för att mäta synfältet. Då placerar undersökaren sig mittemot patienten och ber patienten hålla för ett öga och fixera på undersökarens ena öga med det andra. Undersökaren håller i ett föremål, exempelvis en sticka med en kula på, eller använder sig av sina fingrar. Objektet eller fingrarna hålls utanför synfältet och flyttas sakta utifrån och in tills patienten uppger att föremålet syns (Kugelberg & Ygge, 2010). Det mest använda synfältstestet är Humphreys datorstyrda metod som mäter synfältet med statisk perimetri. Patienten sitter och fixerar på en punkt i maskinen och har en knapp att trycka på när ögat uppfattar ljusen som blinkar till utanför fixationspunkten. Detta test tar ungefär 7-9 minuter/öga vilket tröttar ut en del patienter. Esterman är ett binokulärt testprogram som kan köras i bland annat Humphrey, det går lite fortare och har blivit allt vanligare som ett screeningtest för körkort (Elliott, 2007).
Synkrav för körkort i Sverige Körkortsklasserna delas in i olika grupper och har olika synkrav för olika slags fordon, se tabell 1.1. För att få köra personbil som ingår i grupp I i Sverige är kravet på den binokulära synskärpan minst 0,5 med bästa korrektion. Med bästa korrektion avser glasögon eller kontaktlinser. Om korrektion används för att nå visuskravet ska den också alltid användas vid bilkörning. I grupp IIIII är kravet att synskärpan med bästa korrektion uppgår till minst 0,8 i bästa ögat och minst 0,1 i sämsta ögat. Taxilegitimation kan medges vid undantag då sämsta ögat ser sämre än 0,1 men den binokulära synskärpan måste vara minst 0,8 (TSFS 2010:125). Synfältet mäts också innan körkortstillstånd utfärdas. Vid seende med båda ögonen ska synfältet sträckas till minst 120° horistonellt varav minst 50° åt vardera sida från synfältets centrum. Vertikalt måste synfältet uppmätas till minst 20° både uppåt och nedåt. För grupp II-III är det andra krav, till exempel måste synfältet horisontellt vara 160° och från centrum 70° åt båda håll på synfältet (TSFS 2010:125). Dubbelseende eller att helt sakna syn i ett öga gör att körkort inte utfärdas för fordon i grupp II-III. I grupp I kan körkort tillåtas trots att endast ett öga används om visus uppgår till minst 0,5. Dubbelseende är inget hinder om det korrigeras bort helt med prismaglasögon eller med total ocklusion. Körkort utfärdas inte om det finns allvarliga begränsningar av seendet, till exempel total nattblindhet. Om en synnedsättning då synskärpan blir sämre än 0,3 i ett öga sker plötsligt kan innehav medges efter en anpassningsperiod på sex månader (TSFS 2010:125). När visusprövning inför körkort sker ska det ske på 4 eller 5 meter och alla bokstäver på en rad måste läsas korrekt för att den raden ska räknas som uppnådd. Synfältsundersökning ska också genomföras. Hos läkare används i regel Donders metod upprepande gånger i varje synfältskvadrant men vid misstanke om defekt i synfältet ska binokulär statisk perimetri enligt Esterman-program eller statisk tröskelperimetri enligt Humphrey genomföras. När undersökning inför körkort sker hos någon annan än läkare, hos till exempel optiker, ska en apparatur avsedd för synfältsprövning användas (TSFS 2010:125).