Bodil Frankander Bodil Frankander är inte bara en mycket erfaren tandläkare och ordförande för Privattandläkarna i Stockholm, hon är också min ”mentor” och innehavare av en av stans snyggaste och mest inspirerande tandläkarmottagningar Bodil har jobbat i över 25 år med samma tandsköterska och hennes klinik med ett beahandlingsrum finns i samma våning som hennes hem. Som blivande tandläkare kunde jag inte låta bli att ta chansen och fråga ut henne om allt mellan himmel och jord men framförallt om hur det är att jobba privat. Hur kom det sig att du blev tandläkare? Ja, min pappa var tandläkare men från början ville jag inte alls bli det utan jag pluggade kemi efter gymnasiet. Jag tyckte det var jätteintressant med näringslära och ville läsa mer inom detta. Efter 40 poäng kemi på Stockholms Universitet började jag på en biologikurs. Det var bara det att vi skulle ha dugga varje måndag, 10 veckor i rad! Några av mina kompisar hade redan börjat på käftis och de tyckte absolut att jag skulle börja där istället, de hade så himla kul. Så jag hade faktiskt skickat in en ansökan bara på kul och när jag sedan kom in som reserv på tandläkarprogrammet i Stockholm tog jag chansen och bytte. Vilka är dina starkaste minnen fån skolan? När jag gick på åttonde terminen fick jag min första dotter! Det var en vecka innan parodtentan så jag låg på BB och plug-
gade. Mina kursare kom dit och tyckte att jag borde läsa om barnsjukdomar istället så de satt där och förhörde mig. Som tur var föddes min dotter frisk och kry och jag behövde inte oroa mig. Vad hände efter examen? Jag tog examen vid jul 1979 och fick legitimationen på våren 1980. Tänk att det man längtat efter så länge bara var ett tråkigt A4-papper med lite text på. Lite mer glamoröst kunde det ju ha varit! På den tiden tog Karolinska in 110 studenter varje termin så arbetsmarknaden var rätt så tuff. Det var väldigt svårt att få jobb i Stockholm så jag flyttade med familjen till Hudiksvall som ligger nära Söderhamn där jag är uppvuxen. Där jobbade jag på Folktandvården i 3 år och trivdes bra. När min man som läste till läkare sedan skulle göra sin ST behövde vi flytta närmare ett större sjukhus och kom då tillbaka till Stockholm. Eftersom det fortfarande var
väldigt svårt att få jobb inom Folktandvården började jag leta efter en privatklinik att köpa. Före 1999 fanns inte fri etablering inom tandvården utan för att få jobba privat var man tvungen att köpa någon annans etableringstillstånd. Det utfärdades alltså inga nya tillstånd utan de som redan fanns var de som gällde. Jag fick i alla fall svar på annonsen jag satte in i tandläkartidningen och köpte en klinik på Kungsholmen. I anslutning till kliniken finns den lägenhet där jag och min familj fortfarande bor. Var det svårt att få patienter som ny privattandläkare? På kliniken som jag köpte av Anders Pemer (Anders som är en av våra mest erfarna och omtyckta protetiklärare på skolan, reds. anmärkning) fanns bara ett behandlingsrum och ganska få patienter när jag började. Protetiker som Anders