Sammanfattning Styrelsen vid Oasen HVB & Skola har gett undertecknade, Per-Magnus Svensson, Aneby, och Samuel Fransson, Eksjö, i uppdrag att genomföra observationer på Oasens barnenhet och dokumentera dessa. Intrycket är att personal är väl informerad om och förberedd inför de uppgifter som skall genomföras. Av intervjuer med personal framgår att man fortlöpande fått information om förändringar och man har också fått råd och stöd på personalmöten och i handledning. Vidare framgår i flera intervjuer att personal är positivt inställda till de nu utvecklade rutinerna gällande förhållningssätt, även om dessa innebär merarbete, men man ser utmaningen i metod- och kompetensutveckling. Under observationstillfällen har barnen på avdelningarna varit delade, d.v.s. varje avdelning har haft sina egna aktiviteter, avskilda från de övriga. I samband med observationer av barns utagerande beteenden kan man se att personal har en i förväg uttänkt handlingsberedskap men man är samtidigt flexibla och kan förändra sig alltefter hur händelsen utvecklar sig. Detta tyder på att man har en plan för sitt agerande men att man inte är rigid och fastlåst i sina handlingsmönster. Personal samlas vid olika tillfällen under dagen för genomgångar och information om barnen och planering av dagens aktiviteter. När man sedan presenterar den information som berör barnen vid elevsamlingar kan man se att det finns utrymme för barnen att ha synpunkter och önskemål bl.a. när det gäller aktiviteterna. Barnsamlingarna har påtagliga behandlingsinslag. Man återknyter till aktuella händelser, med såväl positiva som negativa inslag, samt till metoder och behandlingsplaner. Barnen får och tar där tillfälle att sätta ord på sina tankar och känslor. De har inflytande och personal beaktar barnens synpunkter och önskemål. Beträffande journalanteckningar har jämförelse gjorts utifrån händelser som vi har sett och de journalanteckningar som skrivits. Det visar sig att dessa överensstämmer väl. Vi kan konstatera att personaltätheten varit god vid observationstillfällena. Vi kan samtidigt konstatera att vid de tillfällen då flera barn agerar ut samtidigt är det av vikt att det finns personalresurser för att kunna dela upp barngrupperna och på så sätt öka kvaliteten, säkerheten och tryggheten i vården. Våra samtal med barn och behandlingspersonal har varit trivsamma och givande. Stämningen hos barn och personal har varit övervägande god. Ingen av barnen har gett uttryck för vantrivsel eller missnöje, inte heller att de har varit utsatta för kränkande eller andra obehagliga upplevelser. Under observationer kan vi se att många barn uttrycker stolthet och glädje. De visar stolta upp sina rum och gemensamma utrymmen. Flertalet har varit artiga och tillmötesgående i kontakterna med oss observatörer. Per-Magnus Svensson Beteendevetare/konsult
Samuel Fransson Socionom/konsult