Issuu on Google+

Observationer vid Oasen HVB & Skolas barnenhet april-maj 2013

Observatรถrer Samuel Fransson Per-Magnus Svensson


2

Inledning Styrelsen vid Oasen HVB & Skola har gett undertecknade, Per-Magnus Svensson, Aneby, och Samuel Fransson, Eksjö, i uppdrag att genomföra observationer på Oasens barnenhet och dokumentera dessa. Den främsta anledningen är nu pågående omarbetning och utveckling av rutinen - ”Åtgärder och förhållningssätt vid problemskapande beteenden” – och hur dessa fungerar i personals arbete på enheten. Styrelsen har inte gett några särskilda direktiv vad gäller genomförande av observationerna eller utformning av dokumentation. D.v.s. styrelsen gav observatörerna fria händer, men man tydliggjorde att det som kommer fram skall beaktas och användas för att utveckla verksamheten. Observationerna har genomförts vid fyra tillfällen under april och maj 2013. Besök har gjorts vid olika tider, under dag och kväll. Personal har ca 30 minuter innan observatörerna anlänt fått information om besöket, främst för att förbereda barnen. Förutom observationer har vi samtalat med personal och barn samt tagit del av journalanteckningar.

Observationer 2013-04-24, klockan 17.30 – 20.00. Besöket börjar med ca 30 minuters samtal med biträdande föreståndare Marie Andersson som ger information om organisationen, den senaste tidens uppmärksamhet av enheten i massmedia och hur denna har inverkat på verksamheten. Hon beskriver att personal i olika sammanhang, bl.a. i handledning och personalmöten har fått genomgångar med anledning av de nya rutinerna samt om tillvägagångssätt i situationer då barnen agerar ut. Hon beskriver var man befinner sig i implementeringen av nya rutiner och förhållningssätt och att personalen överlag är positivt inställda och välmotiverade. Det tidigare time out-rummet används nu som förråd. Marie berättar också att när det gäller journalföring har det skett en utveckling. Ambitionen hos personal har ökat och man skriver nu mer fullödigt kring händelser. Hennes inställning till observationer är positiv, då hon menar att dessa kan bidra till förändring och utveckling för personal och verksamheten. Därefter observeras elever och personal på västra avdelning. Det bor där sju barn som vid observationstillfället tas om hand av fyra personal, en kvinnlig och tre manliga. Dessutom finns en arbetsledare, som rör sig mellan avdelningarna. Barnen kommer in efter fysisk aktivitet. Ett barn ber den kvinnliga personalen om en plastpåse för att täcka bandaget, då han ska duscha. Han tar lugnt beskedet att vänta tills hon är klar med uppvärmning av ett annat barns mat. En annan personal, som befinner sig lite längre bort, hör konversationen och kommer fram och erbjuder sig att fixa en plastpåse. Annan personal hjälper ett barn att ta fram s.k. ART-belöningar, bl.a. film och spel. Det är flera individuella aktiviteter på gång samtidigt. Barn och personal uppfattas veta vad de skall göra och vad som förväntas.


Alla barnen är trevliga, hälsar i hand och säger sina namn. Två barn visar påtaglig stolthet och tar med oss för att visa sina rum. Stämningen uppfattas som god. Det är lugnt och ljudnivån är behaglig. Personal finns hela tiden nära barnen. De uppträder lugnt, har en följsam och trivsam framtoning och visar intresse och engagemang. Vi uppfattar att barnen får komma till tals och att de snabbt får svar på sina frågor. Vi besöker även östra avdelningen, men där har man samling och är mitt inne i ett gruppsamtal varför vi inte stannar lång stund. Det man kan se är att personalen har fångat upp barnen och det är ett bra arbetsklimat. Vi besöker sedan stugan, avdelning för äldre barn, och har där ett samtal med en pojke och en personal. Även här blir vi mycket artigt och vänligt bemötta. Pojken arbetar med sin dator och försöker logga in på Netfix. Det visar sig inte vara helt lätt, men han lyckas. Pojken visar oss vänligt runt i huset, även sitt eget rum. Ytterligare ett barn är hemma i stugan och ligger på sitt rum och läser. Han säger spontant att han har det bra på Oasens barnenhet. De tre övriga är på bio i Jönköping med personal. Vid samtal med kvällens arbetsledare framkommer bl.a. att hon anser att ”det nya” (rutiner och förhållningssätt) är bra. Hon menar att personalen nu börjar bli bättre på att i journaler beskriva händelseförlopp och även dokumentera de individuella ställningstaganden som man gör i olika situationer. Intrycket från dagens besök är att det råder en god stämning på avdelningarna. De barn och personal som vi samspråkade med är trevliga och tillmötesgående. Personal finns hela tiden i närheten av barnen och fångar upp frågor väl och ser till att barnen inte behöver vänta på besked och aktivitet. Några tendenser till irritation märks inte. Personal håller varandra informerade och vi får intrycket att de med detta vill minimera risker som skulle kunna leda till irritation, utbrott och konflikter. 2013-04-29, klockan 17.30 – 20.00 Två barn på östra avdelningen äter kvällsmat i matsalen tillsammans med arbetsledare. På västra avdelningen äts också kvällsmat, i vardagsrummet. Vid bordet finns avdelningens barn och tre personal. Ett av barnen kämpar med att få i sig maten. Han gillar inte fisk och har tagit en för stor portion, men han äter upp den. Viss irritation märks hos denne pojke, men han håller den tillbaka. De andra pojkarna är mer skojfriska. Kontakten mellan personal och inskrivna pojkar uppfattas som god. Efter måltiden är det lugn stund, vilket accepteras utan några protester. Senare protesterar en av pojkarna för att han under lugn stund inte fick prata i telefon med anhörig. Personal resonerar med varandra om vilka regler som gäller. Någon nämner att det har sagts på personalmöte att detta skall vara tillåtet, eftersom det har varit svårt att efterleva rutinerna gällande barnens samtal med anhöriga. Annan personal nämner också att frågan har varit uppe på ett personalmöte, men att det då inte fattades något beslut. Barnen på västra avdelningen är under sen eftermiddag och kväll lugna och följsamma. Personal berätta om en pojke, som lätt agerar ut och som kräver ett särskilt omhändertagande. På östra delen bor en flicka som ofta sätter sig på tvären.


4

Flertalet äldre barn, boende i ”röda stugan” är tillsammans med rektor och ett par lärare på studieresa till Stockholm för att besöka bl.a. Riksdagshuset. Man bor på hotell. Chefsadministratör Ann-Sofie Nilsson berättar om enhetens informationssystem. Informationsflödet är omfattande och finns att läsa på Oasens intranät. Det kan ibland uppstå svårigheter att presentera den så att berörda fäster uppmärksamma vid den. Det ligger en säkerhet i att all personal någon gång under sitt arbetspass, ofta i anslutning till att detta börjar, får en grundlig genomgång av information rörande barnen och vad som kommer att genomföras under dagen. På TV-skärmar bl.a. i rummet intill matsalen, informeras om viktiga händelser under dagen. Behandlingspersonal berättar att all behandlingspersonal, inkl. vikarier, inom kort kommer att genomgå utbildning i hantering av särskilt svåra konfliktsituation. En personal berättar att fyra personal nu påbörjat denna utbildning och att dessa ska undervisa övrig personal. Exempel ges och visas på alternativa förhållningssätt, för att undvika fysiska ingripande. Behandlingspersonal tar upp frågan om det är lämpligt att låta kraftigt utagerande barn vistas utomhus tills de anses ha lugnat sig. Ett förslag om detta har lagts till i den nya rutinen ”Åtgärder och förhållningssätt vid problemskapande beteenden”. Dagens personal är överens om att denna åtgärd kan ha positiva effekter, främst när det gäller skyddet såväl för det utagerande barnet som andra barn och personal. Observatörerna framhållen vikten av att personal hela tiden har uppsikt på barnet. Barnens skoldagböcker, kallad loggbok, förvaras på personalrummet. Informationen mellan skolan och behandlingsenheten varierar i omfattning och kvalitet. Skolpersonal fyller i belöningssymbolerna guld, silver eller brons, men inte så mycket mer. Enligt tjänstgörande personal, för dagen, sker inget dagligt informationsutbyte mellan personal i skolan och behandlingsenheten förutom genom loggboken (se nedan, samtal med skolpersonal). Personal ser fördelar i att få en mer utförlig information om hur barnets dag har varit i skolan, bl.a. för att vara bättre förberedd och kunna bemöta barnet utifrån vad som kan ha hänt tidigare under dagen. Vid dagens besök är dörrarna öppna mellan östra och västra avdelningen. Dörren till köket skall vara stängd, men är idag öppen. Vi får veta att redskap, som kan användas som tillhyggen är inlåsta. Vid ökad oro låser man dörrarna till köket och mellan avdelningarna. Trots att dörren är öppen ser vi inte några barn som rör sig mellan avdelningarna. Under dagens besök inträffar inte något anmärkningsvärt, d.v.s. inga konflikter eller utageranden. Stämningen är, likt vid förra besöket, god. Barnen är artiga och trevliga mot oss observatörer och lite mer frimodiga och spontana denna gång. Personalnärvaron är god. Framförhållningen är också god, vilket underlättar övergångarna mellan olika aktiviteter. 2013-05-06, klockan 19.00 – 22.00 Samtal med personal om bl.a. erfarenheter och upplevelser efter att ha ”tagit bort time outrummet” och att man inte längre, förutom i nödsituationer, fysiskt kan begränsa ett barns agerande. Någon säger att man under den första tiden var lite famlande i vilka arbetssätt som kan vara ”okay” att arbeta efter. Efter ett par veckor kändes det positivt och man var tvungen


att tänka till mer och skaffa sig förhandsberedskap för eventuella allvarliga händelser. Nu är man enbart nöjd med ”det nya”. Vid observationer ser man att det finns en närhet mellan personal och barn. Något barn har klättrat upp i ett träd och blir hjälpt ner av personal. Något barn blir ledsagad på ett mjukt och positivt sätt i ”rätt riktning” genom att personal lägger armen om barnet och guidar honom dit han ska. Fyra av de äldre barnen, en flicka och tre pojkar, som bor i stugan är samlade och förbereder sig inför bad i Skärsjön. En pojke, som inte ska med på badturen, tittar ut från sitt rum och återvänder dit. Personal påminner om vad som gäller för cykelfärden till och från badet och ungdomarna får svara på vilka ART-färdigheter som man särskilt behöver tänka på. Personal utgår från och betonar de färdigheter som gäller säkerheten. Samtalet förs under lugna former. Vid några få tillfällen pratar ungdomarna i mun på varandra och uppmanas att lyssna på varandra. Stämning är god och det är lugnt i stugan. Efter lugn stund är flera barn utomhus. Några spelar basket, andra sparkar boll, ett par barn cyklar (med hjälm), ett par är iväg för att tränar fotboll i en lokal klubb i Aneby. Ett par flickor och en personal är ute och går med en hund och en grupp cyklar iväg för att ta årets första bad. Det är personal med i varje grupp och aktivitet. De som cyklar till badet har en personal som cyklar med och en som kör bil och har med sig ett barn samt badgrejor. Lekarna på stället är lustfyllda och med mycket skratt. När uteaktiviteterna avslutas går barnen till sina hemmaavdelningar och det blir kvällsfika. Det är ett lugnt klimat. Vi, observatörer, blir väl bemötta. Efter kvällsmat är det lugna aktiviteter, TV och spel. Ett barn bjuder in undertecknad (PMS) att spela ett parti schack, vilket vi gör innan han går iväg för att borsta tänderna. Barnen förbereder läggning utifrån ålder, vilket gör att personal har tid att hjälpa var och en med kvällsrutinerna. Det arbetar 9 personal på 15 barn. Barnen på östra avdelningen förbereder sig för läggning. Några går omkring i pyjamas och med tandborsten i hand, hör sig för vem som ska natta och ber om en särskild bok. En av flickorna, som varit på promenad, finner sig inte i det alternativ som personal erbjuder. Se nedan, incident 1. Incident 1 En liten flicka på östra avdelning, en av dem som har tidig läggning, vägrar och springer ut. Personal på avdelningen samlas snabbt och gör en planering för hur situationen ska lösas och diskuterar den med arbetsledaren. I planen ingår att en personal följer efter flickan och försöker motivera henne att komma in. Efter en stunds motiverande kommer flickan och personal. Nästa personal tar vid och avleder. Man möter flickan genom att erbjuda henne att äta sin kvällsmat på rummet. Vi pratar med en personal som beskriver att man har stora svårigheter att hantera flickans problem, som ofta visar sig i trotsbeteenden. Hon är ofta arg och försöker styra sin omgivning. Behandlingspersonal tar ofta upp problemen i handledning och personalmöten. Man har prövat olika förhållningssätt, utan större framgång. Incident 2


6 En pojke på västra avdelningen säger till behandlingspersonal att han har gjort sina läxor och personal vill som vanligt stämma av vad han lärt sig. Pojken blir starkt utagerande. Han skriker, slår och gråter. Han slänger sig på golvet och personal sätter sig ned bredvid honom för att prata. Pojken är inte mottaglig, utan springer ut. Två andra av personalen följer efter och efter en stund kan de inleda ett lugnare samtal med pojken. De sitter alla tre ute på trappan en längre stund för att han ska lugna sig. Efter en bra stund kommer de in och pojken påbörjar sin kvällsrutin. Han är då lugn och trevlig och han kommer fram till oss och tar i hand och önskar god natt. Pojken blir återigen arg, högljudd och ställer krav, som bl.a. handlar om hur han vill ha nattningsproceduren. Önskemålen, bl.a. om vilken personal som skall natta honom, kan inte tillgodoses, vilket bidrar till att det tar tid att få honom lugn. Han ber om att få tillbaka sin gardinstång, som togs ifrån honom på morgonen, p.g.a. att han använde den som tillhygge. När observatörerna lämnar vid ca kl. 21.30 är pojken lugn. Enligt journalanteckningar har han haft en dålig dag sedan morgonen, då han vid frukost agerade ut för att han inte fick sitta med den personal som han ville. Han hade då brutit bort sin rullgardin och använt den som tillhygge mot personal. Vi kan även i denna situation se att personalen agerar lugnt och metodiskt. Man byter av varandra och man ger pojken utrymme, men man är samtidigt nära honom. Helhetsintrycket, från kvällens observation, är att personal är lugn och sansad och att man vet vad man gör och varför man gör det. Man skaffar sig handlingsberedskap genom att samråda och har på förhand planerade handlingsalternativ. Personalen verkar trygg i sitt arbete och uttrycker att man har stort stöd och förtroende för sina arbetskamrater. Detta gör att det inte blir krisartat eller uppjagat även i de situationer när något barn agerar ut. 2013-05-13, klockan 14.00 – 19.30 Då vi, observatörer, anländer kl. 14.15 pågår genomgång av dagpersonal för kvällspersonal. Personal som leder samlingen utgår från skriftlig information om varje barn och de aktiviteter som är planerade för eftermiddagen och kvällen. Enhetens båda utredare deltar och kompletterar. Behandlingspersonal deltar aktivt med relevant information och frågor om de upplever något oklart. Några av barnen, som har en mer svårhanterlig problematik, får i genomgång och planering, särskild uppmärksamhet och man reflekterar över vilka insatser som kan tänkas vara mest funktionella. Det berättas att ett av barnen varit orolig särskilt under senare tid och man antar att detta har samband med nu förestående utskrivning. Mötet upplöses i god tid, innan barnen skall hämtas i skolan. Vi beger oss till skolan. Barnen kommer ut och möts av personal från Barn- och Familjeenheten. Barnen tas med till respektive enhet. I skolan samlas skolpersonal, inkl. rektor, för genomgång. Vi deltar under ca 15 minuter och ställer frågor bl.a. om information mellan skolan och Oasens enheter och om ev. skillnader i personals hantering av kraftigt utagerande barn. Personal menar att skillnaden inte är särskilt stor sedan ”timeout”- förfarandet på barnenheten upphörde, eftersom man i skolan inte använt sig av detta rum sedan en längre tid tillbaka. Man har i skolan, utvecklat ”flera instrument”,


bl.a. belöningssystem och individanpassade insatser, för att hantera barnens olika behov och förutsättningar. Det berättas att alla barn deltar i grupp/klass, men det händer att ett barn får enskild undervisning. Det berättas att en elev, som haft en särskilt påfrestande helg, fått vara kvar på barnenheten under förmiddagen. Måendet förbättrades och han klarade av att vara i skolan under eftermiddagen. Skolans personal upplever informationsutbytet mellan skolan och enheterna som tillfredställande och man säger att det fungerar bättre mellan skolan och barnenheten än med Familjeenheten. Närheten bidrar till viss del till detta. När barnen hämtas av behandlingspersonal överlämnas barnets loggbok (se tidigare) och man lämnar även muntlig information om hur skoldagen har varit. Vi ställer frågor om personals mående, delvis med tanke på den negativa uppmärksamhet som riktats mot Oasens barnenhet och får till svar att man mår bra. Barnen på barnenheten har ”lugn stund” när vi återvänder dit. Husmor och hennes nytillträdde medhjälpare i köket planerar måltider. Båda beskriver stor tillfredsställelse och trivsel. I väntan på att barnen skall komma från sina rum (lugn stund) samspråkar vi med en personal som har arbetat på enheten i flera år. Denne säger sig vara trygg i arbetet, även i situationer då barn är kraftigt utagerande. Svårigheterna framträder när barn är verbalt utagerande, använder ett grovt och kränkande språk mot andra barn och personal och när de avviker. Det var tidigare lättare att få stopp på dessa beteende genom att man då kunde agera mer handfast. Eftersom man inte längre fysiskt hindrar ett barn från att lämna enheten tvingas personal ägna mer tid till att följa efter barnet och få barnet på andra och bättre tankar. Personaltätheten kan tillfälligt försämras genom att 1-2 personal måste ägna tid för att återföra barn till enheten. Efter ”lugn stund” samlas barnen i respektive avdelnings vardagsrum för genomgång av teckenekonomi och planering av eftermiddags- och kvällsaktiviteter. Personal är väl förberedd och beskriver i detalj hur planeringen är tänkt. Samtidigt är man lyhörd för barnens förslag. Genomgången är lugn och alla barnen får komma till tals. Barnen räcker upp handen och får tala ostörda. Det händer vid något tillfälle att man pratar ”i mun på varandra” och då uppmärksammas de på relevanta ART-färdigheter. Barnen och personal följs åt ut i olika aktiviteter. Personal har tidigare kommit överens om var barnen på respektive avdelning skall vistas. Vi har tidigare och nu sett att barngrupperna hålls åtskilda. Barnen spelar fotboll, basket och några barn spelar kort med personal. Några lämnar barnenheten tillsammans med personal för aktiviteter i Aneby och då träning i Aneby fotbollsklubb. En kvinnlig personal, som har arbetat på enheten i sju år, beskriver den senaste förändringen (rutiner, förhållningssätt, individanpassning etc) som positiv och i linje med hur hon själv tidigare har arbetat med äldre barn på barnenheten (stugan). De yngre barnen på östra avdelning anländer till matsalen för middag vid ca kl 17.30. Barnen tar sin mat som är framdukad och detta sker under lugna former. De sätter sig på sina bestämda matplatser.


8 Undertecknad (SF) läser journaler på västra avdelning och hör då en flicka berätta för personal att hon snart skall skrivas ut från barnenheten. Hon har varit här i snart ett år. Hon säger att hon skulle vilja vara kvar, men att det finns en del roligt som väntar henne efter utskrivning, bl.a. en resa till USA. Flickan säger att hon sen skall ringa till barnenheten varje vecka. Undertecknad träffar flickan senare på kvällen och hon säger bl.a. att hon lärt sig mycket på Oasens barnenhet och hon ger intryck av att vara helt tillfreds och nöjd med livet på barnenheten. Flickan går i Oasens skola år 7. Under besöket inträffar inga incidenter. Det vi ser är att personal ”ligger steget före”, allt är planerat och övergångarna mellan aktiviteterna är smidiga. Barn och personal följs åt. Personal har en handlingsberedskap ifall något oväntat skulle inträffa. Personal bemöter barnen med respekt och vänliga leenden samtidigt som de visar ett professionellt förhållningssätt. De visar också engagemang och intresse för barnen genom att dela med sig av sina egna intressen, personlighetsdrag och talanger.

Sammanfattande reflektioner Intrycket är att personal är väl informerad om och förberedd inför de uppgifter som skall genomföras. Av intervjuer med personal framgår att man fortlöpande fått information om förändringar och man har också fått råd och stöd på personalmöten och i handledning. Vidare framgår, i flera intervjuer, att personal är positivt inställda till de nu utvecklade rutinerna, gällande förhållningssätt, även om dessa innebär merarbete, men man ser utmaningen i metod- och kompetensutveckling. Under observationstillfällen har barnen på avdelningarna varit delade, d.v.s. varje avdelning har haft sina egna aktiviteter, avskilda från de övriga. I samband med observationer av barns utagerande beteenden kan man se att personal har en i förväg uttänkt handlingsberedskap, men man är samtidigt flexibla och kan förändra sig alltefter hur händelsen utvecklar sig. Detta tyder på att man har en plan för sitt agerande, men att man inte är rigid och fastlåst i sina handlingsmönster. Personal samlas vid olika tillfällen under dagen för genomgångar och information om barnen och planering av dagens aktiviteter. När man sedan presenterar denna information, som berör barnen, vid elevsamlingar, flera gånger under dagen, kan man se att det finns utrymme för barnen att ha synpunkter och önskemål bl.a. när det gäller aktiviteterna. Barnsamlingarna har påtagliga behandlingsinslag. Man återknyter till aktuella händelser, med såväl positiva som negativa inslag, samt till metoder och behandlingsplaner. Barnen får och tar där tillfälle att sätta ord på sina tankar och känslor. De har inflytande och personal beaktar barnens synpunkter och önskemål. En fråga, som kommer upp i samband med observationer, är om barnen får ringa anhöriga under lugn stund. Personal samrådde och man erinrade sig att frågan varit uppe i personalmöte, men man fann just då inte något exakt svar. Ett fullödigt informationsutbyte och lättillgänglig information om ”vad som gäller” minskar risken för missförstånd och onödig irritation.


Det framkommer delade meningar om informationsutbytet mellan skolan och barnenheten är tillräckligt. Skolan är nöjda, men barnenheten önskar mer, d.v.s. inte bara den information som redovisas i den s.k. loggboken och vid korta möten mellan skol- och behandlingspersonal som sker när behandlingspersonal hämtar barnen i skolan. Beträffande journalanteckningar har jämförelse gjorts utifrån händelser, som vi har sett och journalanteckningar och det visar sig att dessa överensstämmer väl. Ett observandum var att personalrummet på avdelning Väster liksom köket vid flera tillfällen inte var låst. En förklaring när det gäller personalrummet på Väster kan vara att vi som observatörer till och från var där för att läsa journaler. Under observationer kan vi se att många barn uttrycker stolthet och glädje. Något barn säger att hon snart skall skrivas ut, men att hon inte vill flytta. Hon har inget emot att stanna kvar på Oasen. Hon tänker fortsatta att ha kontakt med barnenheten. Flera barn visar stolta upp sina rum och gemensamma utrymmen. Flertalet har varit artiga och tillmötesgående i kontakterna med oss observatörer. Personal kan ibland uppfattas återhållsamma med den fysiska kontakten, men den förekommer och den ser då ut att vara spontan, men man kan också ana att den är genomtänkt, bl.a. för att ge en förstärkt belöningseffekt. Under våra observationer inträffar endast vid ett tillfälle utagerande från två barn. Personal är följsamma, finns nära barnen hela tiden. Personal agerar lugnt och metodiskt. Personalen är väl införstådd med att barnen har olika problem, med rötter i deras livshistoria och oro inför framtiden. Insikten om detta finns med i hanteringen i barnens utagerande, samtidigt som man har fokus på det som händer i nusituationen. Bland de nu 17 barnen finns några barn, personal nämner fyra, med svårare utagerandeproblematik. Dessa är återkommande föremål för diskussion vid personmöten och handledning. Diskussionerna handlar i hög grad om hur dessa barn skall skyddas från att skada sig själva, andra barn och personal. Personal upplevde tidigare att man kunde hantera särskilda svårigheter bättre och effektivare genom att fysiskt begränsa barn som är i kraftig affekt. Enligt de nya rutinerna finns inte dessa möjligheter, förutom möjligen i nödsituationer. I samtalet med några i personalgruppen får vi inte fram konkreta beskrivningar av vad som sagts i handledning och personalmöten, om tillvägagångssätt i hantering av ett av barnen som ständigt trotsar, avviker från enheten och i övrigt är mycket krävande. Vi kan konstatera att personaltätheten varit god vid observationstillfällena. Vi kan samtidigt konstatera att vid de tillfällen då flera barn agerar ut samtidigt är det av vikt att det finns personalresurser för att kunna dela av barngrupperna och på så sätt öka kvaliteten, säkerheten och tryggheten i vården. Oasen HVB & Skola har tveklöst en viktig uppgift och goda förutsättningar att bedriva kvalificerat psykosocialt arbete. Man har en styrelse som inser vikten av att följa verksamheten och utveckla den utifrån forskning och erfarenheter i den egna verksamheten. I de samtal vi har haft med personalen har vi förstått att de har relevant utbildning. Flera har arbetat i verksamheten i flera år, vilket innebär samlad erfarenhet, kompetens och stabilitet.


10 Generositeten mellan personalen kommer till uttryck i att man delar med sig av kunskaper och erfarenhet och erbjuder stöd och hjälp i situationer som när ett barn agerar ut under en längre period. I kombination med nya riktlinjer och rutiner satsar Oasen HVB & Skola nu på utbildning för personal, som kommer att ha särskilt fokus på att öka kompetensen i bemötande och förhållningssätt, särskilt i situationer då barn är utagerande och rymningsbenägna. Viktigt är att ledningen även i fortsättningen verkar för fortsatt utveckling av verksamheten, särskilt när det gäller utbildning av personal. En välutbildad och trygg personal har förmåga att vara nära barnen och i de många mötena bidra till barnens positiva utveckling. Utbildad och erfaren personal har också förmåga till distans för att undvika utbrändhet och man kan vara beredd att stanna länge i ett krävande arbete. Vår erfarenhet är också att flera av personalen på ett positivt sätt tagit tillvara den kritik som framförts och ser fördelar i Oasens erbjudande att utveckla verksamheten och sin egen profession. Våra samtal med barn och behandlingspersonal har varit trivsamma och givande. Stämningen hos barnen, och hos personalen, har varit övervägande god och trivsam. Ingen av barnen har till oss gett uttryck för vantrivsel eller missnöje, inte heller att de har varit utsatt för kränkande eller andra obehagliga upplevelser. Avslutningsvis vill vi rikta ett stort tack till all personal, både på barnenheten och i skolan och inte minst till de inskrivna barnen för vänligt och trivsamt mottagande och bemötande.

Per-Magnus Svensson Beteendevetare/konsult

Samuel Fransson Socionom/konsult


Obervation Oasen HVB & Skolas barnenhet 2013