Bronstornet Garba

"Hör du dåligt? Det här angår inte dig. Försvinn härifrån."

Mannen tog ytterligare ett steg närmare och det var först då Markei såg kniven i hans hand. Blod rann ända från skaftet ner till spetsen och droppade på golvet. Markei insåg plötsligt att det kunde bli problem.

Om han bara kunde placera mannen så kanske han kunde prata med honom och avväpna honom utan att behöva slåss. Han släppte inte kniven med blicken när han långsamt böjde sig ner och försökte få tag i byxorna som han hade runt knäna. Svärdet som var fästat i bältet tyngde ner dem och gjorde det svårt för honom att få tag på dem. Han svor tyst för sig själv. Han höjde blicken och mötte mannens blick i ett försök att bedöma hur pass hotfull han var. Han stelnade till, nedböjd med ena handen om byxorna och den andra på marken, trevande efter svärdet. Det var mannen från gatan, han som hade gett lord Peverras läderpåsen. Markei kände igen hans kläder, de skarpa dragen och kedjan runt hans hals. Men hans ögon var skrämmande. De var svarta som två bottenlösa brunnar. Någonstans långt där inne brann en vitglödgande eld av hat. Markei svalde. Det här hade han inte räknat med. Han såg hur mannen började röra sig mot honom och han fumlade med byxorna, men det var för sent. Mannen sparkade honom så hårt på sidan av knäet att han slungades handlöst till marken. Han hörde något knäppa till i benet och sedan kom smärtan.

"Ta honom!" gallskrek han med saliven sprutande ur munnen. Den andra soldaten hade redan dragit sitt svärd och kom rusande mot dem.

Markei låg på rygg och försökte fortfarande få på sig byxorna när männen rusade på varandra. Han flämtade medan han försökte dra sig bakåt mot väggen. Om han bara fick på sig byxorna så kunde han dra svärdet och då skulle oddsen jämna ut sig till deras fördel. Mannen kanske hade en kniv, men det var trots allt bara en kniv. Men byxorna slingrade sig runt hans ben likt ormar och han sprattlade bara hjälplöst i luften när byxorna gled längre och längre ner längs hans vader.

Framför sig såg han hur soldaten måttade ett hugg mot mannens mage, men denne tog ett snabbt kliv framåt och greppade tag om soldatens handled. Markei förstod först inte vad som hände, men han kunde svära på att det glödde om mannens hand. Soldaten vrålade plötsligt och släppte svärdet. Det föll till golvet med ett öronbedövande