k a rr i ä r
Gästkrönika
Leve
hoppjerkan!
Vi kan räkna med att en fyraårig utbildning kostar knappt en miljon kronor i lån och utebliven lön, om man tar fullt lån och annars skulle ha haft ett relativt lågavlönat jobb. I det perspektivet är det rimligt att arbetsgivaren också står för en del av kostnaden för en specialist.
En gång i tiden var hoppjerka ett fult ord. En hoppjerka bytte jobb oftare än andra och sågs inte sällan som illojal. Idag är bilden en annan.
Tiderna förändras nämligen. Att vi inte stannar hela karriären på samma arbetsplats kan delvis bero på mindre osäkra anställningsförhållanden. Det kan också vara en effekt av att vi uppmuntras att söka utveckling och högre lön genom nya arbetsuppgifter. En annan orsak är att vissa arbetsuppgifter helt enkelt inte finns kvar längre. Den snabba utvecklingen i IT-branschen är ett tydligt exempel.
Yrken kommer och yrken går. Kompetens, däremot, består. För akademiker är det en trygghet. En generell examen från högskolan är nämligen inte bara ett intyg på kunskaper inom ett visst ämne. Det är också ett bevis på en lång rad eftertraktade, generella färdigheter och kunskaper som är efterfrågade på stora delar av arbetsmarknaden. Även för yrkesexamina ställs tydliga krav på generell akademisk kompetens, utöver yrkesspecifika kunskaper. I praktiken handlar generell akademisk kompetens om förmågan att själv identifiera problem, se begränsningarna i
54
N A T U R V E TA R E
N R1 2014
Emelie Lilliefeldt är doktor i statsvetenskap och utredare på Saco. Håkan Regnér är docent i nationalekonomi och Sacoekonom.
Specialisering har en baksida. För
det egna arbetet och presentera sitt arbete både i tal och i skift hemma såväl som utomlands. Det betyder också att kunna dra slutsatser av begränsade underlag och göra överväganden som tar in etiska, samhällsvetenskapliga aspekter. Det gör att akademiker har stora möjligheter att utvecklas och arbeta inom nya områden. Därför är akademiska färdigheter nyttiga på många jobb.
Alla arbetsgivare har inte greppat det. Istället är utgångspunkten att akademiker ska vara specialiserade redan när de lämnar högskolan. Det är problematiskt på flera sätt.
mycket specialisering gör oss mindre flexibla på arbetsmarknaden. I klartext: det blir svårare att hitta ett annat jobb. Då blir det också svårare att vidareutvecklas i sitt yrke och höja sin lön genom att byta jobb. Den generella, akademiska kompetensen blir alltså en god grund för att kunna byta jobb och karriär när det behövs – till exempel i en konjunktursvacka – eller för att kunna byta arbetsgivare när lönen, arbetsmiljön eller villkoren inte är schysta.
Akademiker är generalister i grunden. Det ger frihet och flexibilitet, men det ger också arbetsgivare större möjligheter att hitta rätt person med högskoleutbildning, snarare än en person med rätt högskoleutbildning. Då kan både anställda och arbetsplats utvecklas i nya riktningar. Det kräver goda villkor i arbetet, det ska vi aldrig tumma på.