Page 1

bonnier fakta

naturskyddsföreningen

Naturligtvis! GÖDSEL OM T R Ä DG Å R DE NS N Ä R I NGS L IV

b io log isk må ng fald i di n trädgård

B O N N I E R FA K TA

justine lagache


Justine Lagache

Naturligtvis! B I O L OG I S K M Å N G FA L D I DI N T RÄDGÅR D

N A T URSKYDDS FÖRE NI NGE N 2019

BON NI E R FAKTA


Innehåll

Var med i gräsrotsrevolutionen!

Fjärilseffekten

6

RABATTKODEN 67

9

Lök- och knölväxter

67

Perenner

67

LEVE MÅNGFALDEN

13

Ett- och tvååringar

69

TA OCH GE ...

15

Vilda växter

69

De hotade ekosystemen

16

Köksträdgården

69

Skogar för alla?

16

Örtagården

70

Försvinnande våtmarker

18

Vårens blommor

72

Förändrat jordbrukslandskap

21

Sommarens blommor

75

Höstens blommor

76 80

ALLA KAN GÖRA NÅGOT

25

Nektar- och pollenrika trädgårdsblommor

MED TRÄDGÅRDEN SOM INSATS

27

IMPERIALISTER 90

Naturträdgården 28

Hållbara växtval

29

DJUREN

Checklista för biologisk mångfald

31

POLLENMÄSTARNA 94

93

KOSTCIRKELN 32

Humlor

96

Pollineringen

35

Tambin och vildbin

96

Livets vatten

37

Operation: Rädda bina!

100

HEM, LJUVA HEM 38

Bostadsbidrag 102

Vätskekontroll 105

Zzz  …

41

ASFALTSBLOMMOR 42

FJÄRILAR I HAGEN

106

Värdväxter 109

VÄXTERNA

45

UTANFÖR RAMPLJUSET 112

TRÄDGÅRDENS HÖJDARE

47

Blomflugor

112

Träd

47

Parasitsteklar

112

Buskar

50

Nyckelpigor

113

54

Trollsländor

114

GRÄSROTSRÖRELSE 56

Spindlar

115

Änglamark 58

Mörkrets krafter

116

Dragväxter 64

116

Några extra ord om sälg

Daggmaskar och andra kryp


Tvestjärtar och gråsuggor

MED NÄBBAR OCH KLOR

117 118

Klimatkomplikationer 121 Vilka fåglar kan vi locka?

122

Vanliga fåglar kring trädgården

124

Till vinterbords

132

133

Kostrådgivning vid matning

Birdie nam-nam

136

Fågelbordsskick 137 Låt stå!

140

Bad och dryck

143

Döden 145 ORDNAT BOENDE

146

153

Övergiven fågelunge?

HEDERSGÄSTER 156

Igelkottar 156

Fladdermöss 156

Ekorrar

157

I SKYMUNDAN

158

Grodor och paddor

158

Vattensalamandrar 158

Ormar 159

KÄLLA TILL LIV

161

Dammens växter

162

Inredningen 163

Invånarna 163

En egen våtmark

Register 166

Naturskyddsföreningen och Fältbiologerna 172

163


Var med i gräsrotsrevolutionen! När naturen trängs undan av växande städer eller artfattiga åkrar och skogar hotas den biologiska mångfalden. Det är ett allvarligt problem eftersom vi är en del av naturen och beroende av dess mångfald. Men vi kan också bli en del av lösningen. Vi kan bli belönade med nära naturupplevelser och samtidigt göra en viktig insats för vilda växter och djur. Den här boken är en inspiration och hjälpreda för dig som vill bjuda in det vilda till din närhet. Den biologiska mångfalden är livsnödvändig. Ett tydligt exempel är binas pollinering eftersom de och andra insekter skapar en stor del av maten vi äter. De tama honungsbina gör ett viktigt arbete men lika viktiga är de nära trehundra arterna av vilda bin. Många av dem hotas av intensivt jordbruk, kemiska bekämpningsmedel och brist på blommor och bomiljöer. Samtidigt visar forskning på vikten av trädgårdsmiljöer. Här finns en större mångfald av vilda bin än på många platser i odlingslandskapet. Genom att skapa blommande och variationsrika miljöer kan städer och tätorter bli inbjudande för fjärilar och bin. När ängar försvinner i odlingslandskapet kan de återuppstå i tätorterna. Gör de gråa ytorna gröna och blomstrande! Sprid lite livsglädje mellan husen, i trädgårdar och på balkonger! Förvandla intensivt skötta gräsmattor till blommande marker! Vi människor behöver en relation till naturen. Forskning visar att närhet till naturen får oss att må bra, inte minst barnen. Det barn som satt upp en fågelholk och sedan kunnat följa fåglarnas bobyggarbestyr och fågelungarnas första flygturer glömmer det aldrig. Kontakt med naturen ger oss också större förståelse för vikten att värna den. Genom att bjuda in naturen i vår närhet och släppa in det vilda i vår vardag får vi ett rikare liv. Var med i gräsrotsrevolutionen!

Johanna Sandahl Ordförande Naturskyddsföreningen

6


7

SÃ¥pnejlika


Leve mångfalden Biologisk mångfald, man riktigt hör hur generöst det är. Träd, blommor, örter, gräs, trollsländor, nyckelpigor, fjärilar, spindlar, humlor, bin, tusenfotingar, fiskar, plankton, alger, lavar, mossor, fladdermöss, svampar, fåglar, ormar, maskar, grodor – alla är de en del av naturens viktiga ekosystem. Sinsemellan har de olika roller som är förutsättningen för arternas över­ levnad, och människan är inget undantag.


Ă„ngsklint i kohagen.


Ta 0ch ge  ... Naturens olika ekosystem har alla en unik sammansättning av arter med olika roller. Ingen art eller roll är viktigare än någon annan, det är mångfalden och samspelet i sig som är betydelsefullt. Biologisk mångfald syftar på variationen inom och mellan olika arter och ekosystem. Det är denna väv av vitt skilda naturtyper och miljontals arter som tillsammans skapar helheten på vår fantastiska planet. Den biologiska mångfalden har på senare tid hamnat högt på agendan, av den tråkiga anledningen att den är hotad. Många arter har vi redan förlorat och det är givetvis mycket allvarligt. För det handlar inte bara om sorgen över att en viss, kanske mycket speciell art försvinner. De allra flesta arter har en livsviktig roll för en annan art som i sin tur är lika viktig för en tredje. Vi känner inte till vad konsekvenserna blir av att en sådan kedja bryts. En till synes obetydlig arts död kan ha förödande effekter för ett helt ekosystem. Som en del av jordens ekosystem är vi människor långt ifrån opåverkade av den här utvecklingen och medvetenheten om problemet har ökat. Kanske är det de alarmerande rapporterna om alla bin som dör som fått många att vakna. Bina har ju en livsviktig roll för att vi ska få mat. Mer än 30 procent av den mat vi producerar är beroende av pollinatörer, där bin och humlor gör det största arbetet.

Pollineringen är ett exempel på en så kallad ekosystemtjänst, det vill säga något som naturen bidrar med för vår överlevnad och välfärd. Maskar och bakterier som gör jordarna bördiga är ett annat slags ekosystemtjänst. Naturen hjälper oss också med skadedjursbekämpning, den binder koldi­ oxid, den renar och syresätter luften och mycket annat. För att inte tala om alla rå­varor den ger oss. Tyvärr hanterar vi naturen som om den vore en oändlig resurs. Och vi är nu i full färd med att höja jordens medeltemperatur. Vad ett lynnigt klimat kan innebära har vi redan sett konsekvenser av. Trots naturens rikedom och generositet har vi tagit så mycket att den har börjat få svårt att leverera enligt de behov vi skapat. Den har också fått det svårare att ta hand om sig själv. Att låta naturen ha sin gång fungerar inte längre. Samspelet har rubbats. Som tur är har naturen, precis som vi, en stark drift att överleva och många arter kan återhämta sig, om vi ger dem chansen. Vi kan och måste vända utvecklingen – det är dags att ge tillbaka!

15


De hotade ekosystemen Det finns många olika ekosystem i den svenska naturen, stora och små, torra och blöta, näringsrika och magra. Det kan vara en myr, en hage med betande kor, en ruttnande stam eller en trädgård. Bland de stora

dersspridning bland träden – alla träd som planteras är av samma sort och alla är lika gamla. Detta medför bland annat att klimat- och näringsförhållandena radikalt förändras så

ekosystemen hör skogarna, våtmarkerna, ha­ven och jordbruksmarkerna till de viktigaste. Men i dag utnyttjar vi eller exploaterar många av dem så hårt och på ett sådant sätt att djur och växter i olika grad har svårt att överleva. Våra trädgårdar har ofta en relation till den omgivande naturen och kan spela en viktig roll för många arter, särskilt när omgivningen utarmats.

att många arter har svårt att klara sig. Arter som bygger bo i gamla stammar blir bostadslösa under många år, det dröjer länge innan det finns någon bark eller mossa för krypen och fåglarna att gömma sitt vinterförråd i och träden kommer inte att bära kottar med närings­rika frön på flera år. De arter som livnär sig på död ved har heller ingenting att hämta på mycket länge. För blåbär tar det tjugo år att återhämta sig och vissa lavar kommer vi aldrig att se där igen. Det är som att man plötsligt skulle ta bort alla vägar, mataffärer, förlossningsavdelningar, vårdcentraler, förskolor och 95 procent av lägenheterna i ett samhälle med löfte om att istället bygga ett miljonprogram – om cirka tjugo år. Det moderna skogsbruket har lett till att mer än 900 av skogens djur- och växtarter är hotade.

SKOGAR FÖR ALLA? I skolan fick vi lära oss att visa hänsyn när vi gick i skogen. Fridlysta blommor fick inte plockas och grenar fick inte brytas. Särskilt varsamma skulle vi vara med lavar och vissa mossor som vuxit fram under en mycket lång tid. De vilda djuren fick inte störas och speciellt försiktiga skulle vi vara med deras bon och ungar. Man skulle gå i skogen med andakt. För dagens rationella skogsindustri gäller något helt annat. Avverkningsmaski­ nerna tar bort inte bara träd utan också blåsippor, mossor, lavar, fågelbon, gryt och mycket mer. På den mark som kalhuggits återplanterar man sedan oftast en enda sorts träd, vanligen gran eller tall. Den nya skog som ersätter den gamla blir vanligen en monokultur, en plantage, utan någon ål-

Nyckeln till ett rikare skogs- och jordbrukslandskap är variation.

16


De moderna skogarnas ensidiga grandominans missgynnar den biologiska mĂĽngfalden.

17


En trana på väg till dans?

FÖRSVINNANDE VÅTMARKER Tillgång till rent vatten har länge varit en självklarhet för oss svenskar. Och trots att levande vatten är så livsnödvändigt behandlar vi det minst sagt styvmoderligt. Vi slösar med det, vi förorenar det och fiskar med okänsliga metoder. Jämfört med hav och sjöar kan våtmarker som myrar och kärr verka betydelse­lösa, men de är i själva verket en mycket viktig faktor för såväl tillgången på rent vatten som den biologiska mångfalden. 19 procent av våra hotade arter är kopplade till våtmarker. Våtmarkerna är oerhört produktiva och fungerar som barnkammare och skafferi åt mängder av arter. Insekter, groddjur och särskilt häckande fåglar är beroende av

dem för sin överlevnad. Ett exempel är Hornborgasjön, vars stora våtmarksområde var­ je år tar emot hundratals besökande fågel­ arter. Minst lika många fågelskådare vall­färdar hit i april för att se tranorna dansa. Förutom sin stora betydelse för den biologiska mångfalden utför våtmarkerna också en av våra viktigaste ekosystemtjänster: likt njurar renar de till exempel avrinningsvatten från det gödslade jordbruket. De samlar upp fosfor och omvandlar kväve till ofarligt luftkväve som annars skulle hamna i våra redan övergödda hav och vattendrag och i slutändan även i vårt dricksvatten. Vi skulle behöva bygga mängder av vat­ ten­ reningsverk om våtmarkerna försvann. Tyvärr har våra våtmarker kraftigt decimerats. För att torrlägga dem har man grävt diken och samtidigt har viktiga, naturliga diken täppts igen för att maximera åker­ arealerna. Det allt varmare klimatet gör också att många våtmarker riskerar att torrläggas. Bristen på näringsuppfångande våtmarker är en av faktorerna bakom Östersjöns övergödning och algblomning.

19 procent av våra hotade arter är kopplade till våtmarker.

18


Kungsleden passerar över många våtmarker så att även vandrare får glädje av dem.


Från överflöd till svält. När de oändliga rapsfälten blommat ut återstår inget för de pollinatörer som lockats dit.

20


FÖRÄNDRAT JORDBRUKSLANDSKAP Nära hälften av Sveriges hotade arter är kopplade till jordbruket, bland dem finns fåg­lar som sånglärka och stare och blommor som klätt och slåttergubbe. Forna tiders varia­tionsrika åkerlappar, ängar och beteshagar har i dag vuxit igen eller förvandlats till stora fält där en och samma gröda odlas. Visst är raps, raps och åter raps så långt ögat når en typisk och vacker sommarbild. För bin och humlor är det också fest – en kort fest. För när rapsen blommat över kommer baksmällan. Lika mycket blommor som det nyss fanns, lika lite finns det kvar när rapsen ska utveckla sina oljestinna frön innan den skördas. Pollinerande insekter som bin och humlor kan inte anpassa sig till denna plötsliga fasta, de måste ha mat kontinuerligt så länge de lever – för sig själva och för sina avkommor. De flesta av Sveriges odlingsmarker är i dag lika ensidiga som rapsfälten, men de lurar inte till sig pollinatörerna på samma sätt. Däremot har många arter svårt att överleva när de stora åkrarna brer ut sig på bekostnad av mindre tegar och ängsmarker. Diken, vägkanter och åkerholmar som tidigare erbjudit mat, boplatser och skydd har också rationaliserats bort så att stora maskiner lättare kan ta sig fram. Jordbrukets kemikalieanvändning är ett annat hot mot mångfalden och begrepp som insektsdöden tar allt större plats i debatten. Men det är inte bara på den odlade marken som den biologiska mångfalden är hotad, många arter är också beroende av det

landsbygden, men den bilden är långt ifrån dagens verklighet. Numera hålls många djur inomhus och fodras mekaniskt, samtidigt som hagarna växer igen. Betande djur håller markerna öppna så att inte sly tar över. En kvadratmeter betad hage kan innehålla upp till 40 olika arter av växter och djur. Det förändrade jordbrukslandskapet har medfört att läget är kritiskt för många vilda arter. I dag tas dock nya initiativ för mångfald, myndigheter driver och finansierar projekt och det pågår breda samarbeten mellan forskare, lantbrukare och naturvårdsorganisationer – alla med fokus på att återskapa det som gått förlorat. Den ökade efterfrågan på naturbeteskött fyller åter hagarna med kor och många lantbrukare lockar pollinatörer genom att så pollen- och nektar­rika blommor längs åkrarna. »Lärk­ rutor« är ett lyckat samarbete mellan Lantmännen, WWF, BirdLife Sverige och SLU som innebär att man lämnar osådda ytor där lärkorna kan landa och hitta mat.

ekosystem som våra betesmarker, hagarna, utgör. Kor som betar i ett öppet landskap är för många sinnebilden av den svenska

Fler betande kor i våra hagmarker gynnar förutom korna själva hundratals andra arter.

21


Purpurbönan får hjälp med pollineringen av en blomfluga 22 som suger nektar.


23kommer att ge hundratals nektar- och pollenrika blommor. En gul lĂśk som fĂĽtt gĂĽ i blom


Pollenmästarna Bland de pollinerande insekterna är humlor och bin de flitigaste. Deras arbete är avgörande för 30 procent av den mat vi äter och hör till naturens viktigas­ te ekosystemtjänster. Men populationerna har kraftigt minskat. Några arter är mer hotade än andra och i förlängningen hotas även vi. I takt med den ökade insikten om pollinatörernas stora betydelse har framför allt bina blivit populära. Det anordnas bisafarier och kurser av alla slag, man kan adoptera bin och bli andelsägare i en bikupa. De bjuds in till städerna och bihotell är nu mer inne än chica boutiquehotell. Allt detta är positivt – ju fler medvetna »bikramare«, desto bättre – men för att förändra situationen i grunden för såväl bin som humlor krävs större förändringar. Det är deras naturliga livsmiljöer, ökad biologisk mångfald och minskat bruk av kemiska bekämpningsmedel som kan rädda dem. Man skiljer på vilda bin och tambin (eller honungsbin). Tambina kallas också »socia-

men boplats och bobygge löser de själva. Trots att bina och humlorna är så vikti­ga för oss människor är det vi som är orsa­ken till att de på senare tid har fått det allt svårare. Några arter är mer hotade än andra. När man talar om »bidöden« är det tambina man syftar på. Hela samhällen dör plötsligt utan att man alltid förstår orsaken. Ibland kan den härledas till ett kvals­ter. Varroa­ kvalstret, som ofrivilligt importerats tillsammans med köpta bin från Asien, är svårt att bekämpa och många biodlare får maktlösa se på när deras samhällen tynar bort. För vildbin och humlor är döden inte lika synlig, men de är minst lika hotade. Mat- och bostadsbrist har lett till svält och fortplant-

la« eftersom de lever i samhäl­len med en drottning och hennes arbetare i kupor som installeras av biodlare. De är inte ett naturligt inslag i det ekosystem de lever i. I ett tambisamhälle kan det finnas upp till 80 000 individer. Drönarna befruktar drottningens ägg och arbetarbina samlar in nektar och pollen och pysslar med avkommorna. De vilda bina lever inte i samhäl­len, varför de också kallas solitärbin. Humlorna tillhör också familjen bin. Deras liv påminner om tambinas med en drottning och arbetare,

ningsproblem, vilket medfört att deras antal decimerats. Svält drabbar även tam­bina som har svårt att hitta pollen och nektar när den biologiska mångfalden minskat, och kemiska bekämpningsmedel drabbar alla! Vi kan hjälpa såväl bina som humlorna genom att se till att det finns mer nektar och pollen att hämta i naturen och våra trädgårdar, och vi kan erbjuda vildbin och humlor platser att bo på. Om de dessutom inte behöver flyga så långt mellan maten och boplat­ sen får de mer tid till att reproducera sig.

94


Humlans typiska dans i blomman gör att mycket pollen fastnar i dess päls. Under vänster vinge bär denna humla också på ett kvalster. Det stör inte humlan, men om det blir fler kan det bli tungt att flyga. Kvalstren hjälper humlorna att hålla rent i boet från skadedjur.

95


Bin och humlor är mycket väkomna trädgårdsgäster. För att din trädgård ska bli en attraktiv restaurang för dessa pollinatörer bör den blomma från tidig vår till sen höst. Satsa på blommor som är rika på nektar och pollen, se sidorna 80–87. Med många olika sorters blommor gynnar du också fler arter. HUMLOR Om blommorna själva fick välja pollinatörer skulle det bli humlorna. Med sina håriga kroppar och klumpiga rörelser tar humlorna med sig mycket pollen från blomman de besökt. För att öka effekten vibrerar de så att pollenet ramlar ner i pälsen – det är då det typiska humlesurret uppstår. Humlorna är också oerhört flitiga. Förutom att de är bland de första på våren och sista på hösten är de morgonpigga och de sista som ger upp på sommarkvällarna. Regn och kyla hindrar dem heller inte från arbete. I en vanlig trädgård kan det finnas tio olika humlearter. I hela Sverige finns det 37. Många av dem har speciella önskemål när det gäller valet av blommor. De flyger helst max 1  500 meter från boet för att hämta mat, avståndet varierar mellan arterna. I humlesamhället är det bara den blivande drottningen som överlever vintern. Tidigt på våren kryper hon fram ur sitt lilla övervintringsbo i marken. Full av spermier från höstens parning börjar hon samla pollen och nektar till sin första kull. Ett nytt bo byggs i ett gammalt sorkbo, under en gräs­ tuva, i en rishög eller gammal stubbe där nektarn lagras i krukor av vax. I små pollenpreparerade celler läggs äggen. Det nya samhället kan bestå av tio till flera hundra individer. Arbetarna är de förs­ta

som kläcks. De är oftast rätt små, då de inte hinner gödas upp lika mycket som de som föds senare. Några av arbetarna får olika roller i boet, men de flesta beger sig ut på pollen- och nektarjakt. Under tiden lägger drottningen fler ägg. Till sommaren kläcks drönarna som ska befrukta honorna, de blivande drottningarna, som kläcks lite senare. Den gamla drottningen dör på sensommaren och så även drönarna. De blivande drottningarna gräver ner sig i marken och går i vinterdvala, efter att ha samlat på sig tillräckligt med energireserver. Det finns idéer om hur man kan skapa bon åt humlorna, till exempel genom att lägga ut lådor i trädgården och gräva ner lerkrukor, men de bebos sällan. Humlorna gör helst bona själva. Det bästa man kan göra är att låta rishögar vara kvar, städa lagom och ta hänsyn om man upptäcker ett humlebo. Det avslöjas lätt genom trafiken av arbetare kring ingångshålet. Se till att hålet inte på något sätt täpps igen. TAMBIN OCH VILDBIN Till skillnad från humlorna övervintrar hela tambisamhället. De håller tätt ihop i kupan i ett så kallat vinterklot med drottningen i mitten, tillsammans håller de en temperatur på cirka 20 grader. Till våren när temperaturen stigit till 10 grader beger sig arbetarna ut på nektar- och pollenjakt – då har drottningen hunnit lägga sina första ägg. Tambina kan flyga upp till tre men helst en till två kilometer för att samla in nektar och pollen. En del av nektarn konsumerar de själva för att orka med sitt arbete, resten samlas i en särskild honungsblåsa inuti

96


Med sin långa sugsnabel kommer humlan lätt åt djupare blommor som lavendel och klöver.


kroppen som sedan i en speciell process omvandlas till honung och lagras i bikakor­na. Förutom pollen och nektar samlar tambina också in harts som de använder som bomaterial. Hartsen får de från kåda och blomknoppar. De vilda bina lever helt annorlunda. Här är det honan som själv sköter allt efter befruktning. Hon söker upp en plats där hon kan bygga celler för sina ägg, som vart och ett förses med en boll av pollen som hon själv har samlat in. Den nykläckta larven lever av pollenet och får sedan klara sig helt själv. De flesta vildbin lever bara en kort period, två till sex veckor, och larverna utvecklas under sex till nio veckor. Hanarna kläcks först och har som enda uppgift att para sig, sedan dör de. Vid vilken tidpunkt vildbina kläcks och var och hur de bygger sina bon och övervintrar varierar mellan arterna. I Sverige finns det ungefär 270 olika arter av vildbin som varierar i storlek, färg och form. Många av dem har precis som humlorna speciella önskemål när det gäller blommor. Därför kallas de specialister till skillnad från generalisterna, tambina, som i princip är all­ätare. Det innebär att vildbina är mer eller mind­re beroende av en speciell växtfamilj. Det handlar delvis om fysiologiska förutsättningar, som längd på sugsnabel. De lever också under den period då den speciella växten blommar. I en variationsrik miljö med många olika blommor kan det finnas över 100 arter av vildbin. Men inte på samma gång – de olika arterna är aktiva under olika delar av säsongen, allt från tidig vår till sen sommar. Boplatserna, eller rättare sagt utrymmena där honorna lägger sina ägg, har en minst lika viktig roll för överlevnaden. Val av plats varierar, många gräver gångar i sandiga jordar eller sandhögar medan and­ra bygger i håligheter i trä eller i ihåliga växtstjälkar.

98


Maximala flygavstånd från bo till blomma: VILDBIN: 150–1 000 meter beroende på art. HUMLOR: Upp till 1 500 meter beroende på art. TAMBIN: Upp till 3 000 meter.

Precis när vallmon har vecklat ut sina sköra blad är den som mest attraktiv för bina. På deras bakben blir pollenkorgarna som normalt är gula alldeles blåsvarta av det svarta pollenet.


OPERATION: RÄDDA BINA! Vill du vara med i Naturskyddsföreningens gräsrotsrörelse för att skapa mer blom­rika marker i Sverige? Genom att göra räddningsinsatser för bina blir du samtidigt en del av ett viktigt medborgarforskningspro-

jekt för att öka kunskapen om hur vi kan gynna den biologiska mångfalden. När vi är många som tar ställning för bina ökar vi också trycket på politiker och företag att göra mer för att bidra till en bivänlig värld. Kom med och rädda bina! www.räddabina.nu

100


Ett tambisamhälle med tusentals arbetare gör ett stort och viktigt jobb. Men sätter man ut för många kupor på känsliga platser riskerar tambina att konkurrera ut vildbin och humlor. För att producera en burk honung, som på bilden, behöver tambiet besöka ungefär tre miljoner blommor. Genom att öka tillgången på blommor ser man till att det finns mat åt alla.

101


Bostadsbidrag Bostäder, eller skyddade utrymmen att lägga ägg i, har blivit en bristvara, framför a ­ llt för våra vildbin. Vi har städat och byggt bort deras boplatser, både i naturen och i våra trädgårdar. Tambina däremot har boendet

på att hålen inte får vara genomgående. Låt bambuns tvärväggar fungera som avslut och Sskrapa ur eventuell märg. Det går också bra att använda döda fläder­grenar, vass eller hallonstänglar. Men bambun håller

ordnat i färdiga kupor. Många vildbin bygger sina bon i grävda gångar i lätt sand­jord. Vill du hjälpa dem väljer du en torr och solig plats i lä och gör en bädd av sand- och grusblandad jord som sluttar mot söder. Är underlaget hårt behöver bädden vara större och hög­ re, räkna med två till tre kubikmeter. Ju djupare gångar vildbina kan gräva, desto fler celler kan de bygga och lägga sina ägg i. Undvik markduk vid eventuell grus- och stenläggning. Det skapar barriärer för grävande bin och andra insekter. Allra enklast är det att bygga bon, eller hotell som de också kallas, för de vildbin som bygger ovanför marken i befintliga håligheter. Till själva huskroppen tar du en trä­ bit, en avsågad stam eller vedbit, cirka 10 cm tjock. I träet borrar du olika stora (3–13 mm) hål – det gynnar olika arter. De mindre hålen är för steklarna som också är viktiga i trädgården. Har du en borrmaskin går det snabbt. Borra djupt men inte rakt igenom. Det är bara att borra på, ju djupare hål, des­ to fler celler får plats och ju fler hål, desto fler avkommor. Trä från lövträd är det bästa virket. Rensa hålen från eventuella flisor. Avsågade bamburör är också ett bra alternativ. Bunta ihop cirka 15 cm långa rör

längst. Vill du satsa lite extra kan du göra en låda där du samlar bon i olika material så att även andra insekter kan flytta in. Placera hotellen i närheten av blommande växter cirka en meter från marken på ett soligt läge skyddat från regn. Med ett hönseller putsnät ett par centimeter framför boet skyddar du också bona från fåglar.

och du har ett fint bambubi­hotell. Tänk bara

102

BORRSTORLEKAR: Citronbin 3–6 mm Ullbin 8–12 mm Väggbin 6–10 mm Blomsovarbin 4–11 mm Murarbin 5–12 mm Gnagbin 5–10 mm Tapetserarbin 8–13 mm Pälsbin 8–10 mm Märgbin 5–10 mm Källa: Naturhistoriska riksmuseet


Bihotellen blir snabbt fullbokade.

Ju djupare hål, desto fler äggceller får det plats. I den sista och yttersta cellen utvecklas hanarna, de kläcks först och väntar sedan in honorna för att befrukta dem.

103


Gurkörten blommar länge och är rik på pollen och nektar av bra kvalitet. Nektarn produceras snabbt.

104


Vätskekontroll Som alla djur drabbas pollinerande insekter av torka. Om blommorna blommar ut alltför tidigt på grund av brist på vatten minskar tillgången på nektar. Hos tambina slutar då drottningen att lägga ägg och samhället riskerar att dö ut. Vid torka kan biodlare välja att stödfodra sina bin med en sockerblandning eller helt enkelt låta bli att skörda sensommarhonungen. För de vilda bina och humlorna är det svårare. Men vi kan hjälpa dem. Heta sommardagar är bin och humlor extra beroende av att hitta vätska i form av rent vatten. Tambina använder vattnet för att kyla ner samhället när det är varmt ute. De hämtar vatten till kupan och när de fläktar med vingarna avduns­tar vattnet och kupan kyls ner. Många vildbin behöver också extra vatten för att kunna mura igen cellerna till sina bon med salivblandad lera. Att hämta vatten ur ett fågelbad är för riskabelt, där kan bina och humlorna – och även fjärilar – lätt drunkna. I ett grun­dare fat fyllt med grus, pinnar, glaskulor eller mossa kommer de åt vattnet utan att riskera livet. Placera insektsbadet i närheten av blommorna eller ett eventuellt bo. Råkar du ha en droppande kran blir den en perfekt pipett med hanterbara små droppar att dricka från. Se också till att vattna blommorna i trädgården så att de håller sin spänst och kan återproducera nektar. Men vattna inte så mycket att nektarn blir näringsfattig.

105


Huskatter och biologisk mångfald hör inte riktigt ihop. Även om de sällan äter en groda eller padda mer än en gång får de lätt smak för fåglar. Som kattägare får man vara lite extra uppmärksam. Hör man fåglarnas varningsläten är det inte sällan en katt i närheten. Då kan man störa jakten. Har man holkar på tomten kan man hålla katten inne under de perioder då fågelungarna lämnar boet och är extra försvarslösa.


Bjud in fler växter och djur till din trädgård. Då hjälper du den vilda naturen och skapar en oas där mängder av arter trivs. Samtidigt får du en rikare, sundare och mer lättskött trädgård. Allt fler arter trängs undan av vårt hårda nyttjande av naturen. För att vända utvecklingen krävs stora grepp, men även små insatser har betydelse. En vanlig villaträdgård kan göra skillnad för den biologiska mångfalden. »Naturligtvis!« ger dig kunskap och praktiska råd om hur du skapar en naturträdgård som både du och djuren har glädje av. Boken är skriven och formgiven av Justine Lagache, medförfattare till boken »Gödsel« (2016).

ISBN 978-91-7424-983-5

9 789174

249835

bonnierfakta.se

Profile for Naturskyddsföreningen

Provläs: "Naturligtvis!". Årets bok från Naturskyddsföreningen och Bonnier Fakta.  

Naturskyddsföreningen gör gemensam sak ihop med Bonnier fakta och släpper årets bok "Naturligtvis! - Biologisk mångfald i din trädgård". Är...

Provläs: "Naturligtvis!". Årets bok från Naturskyddsföreningen och Bonnier Fakta.  

Naturskyddsföreningen gör gemensam sak ihop med Bonnier fakta och släpper årets bok "Naturligtvis! - Biologisk mångfald i din trädgård". Är...